_DSC9211-2.Mobilen

Ett nådens år från Herren!

"Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka; han har sänt mig till att läka dem som har ett förkrossat hjärta, till att predika frihet för de fångna och förlossning för de bundna, till att predika ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud." 

                                                                                                            Jesaja 61.

 

"Herrens, Herrens Ande." En märklig deklaration. Varför snubblar tillsynes profeten i beskrivningen, likt en stamning eller som ett tryckfel? Herrens, Herrens... När Jesus står i templet och refererar till denna text, upprepar han inte Herren två gånger. Varför? Herren är en! Men Jesaja upplever Herrens Ande, den helige Ande. I den Anden får upprepningen sitt svar. Herrens, Herrens ande. Det är i samma Ande. Vilken harmoni och vilket äkthets intyg. Är det inte underbart? Jesus refererar till versen och modifierar den något.

 

Vad innebär det att Herrens Ande är över mig? Jo, att vi är underställda Honom och att det som sker kommer ovanifrån. Något blir oss givet. Men det inre livet måste av nödvändighet stå i samklang med Herrens ande, som då är över oss. Annars harmonierar det inte. Hur är ditt inre liv i Gud, med Gud? Frågan är inte primärt hur det inre livet är åt Gud eller för Gud. Men i Gud och med Honom. Har du sorg? Är du bruten? Var inte betryckt. Dina förhållanden är helt normala. Ja, helt normala. För du äger inte bara nöd, du äger också en himmelsk glädje som rör sig djupt i ditt inre. Följ med mig förutsättningslöst till versens början, så skall vi hitta förklaringen. Du är inför Hans blick. Han ser på dig moderligt.

 

Vad säger oss versen? Ja, förutsäger. Jo, den lovar förkunnelse för de ödmjuka. Och ett glädjens budskap till någon. Den lovar läkedom för krossade hjärtan. Och den utlovar frihet för de fångna samt förlossning för de bundna. Inte sant? Den utlovar också ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud. 

 

För att komma tillbaka till det inre livet. Ditt inre liv. Får jag med fjäderdunets lätthet i aktsamhet viska till dig; hur skall du kunna nå de förtryckta? De ödmjuka? De fångna och de bundna, om du inte vet vad det är frågan om att vara i deras tillstånd och situation? Och utan den smörjelsen? Vi läser versen slarvigt. Vi vill gärna vara smorda. Vi vill predika. Men vi har ingen aning om tillståndet hos behovets barn. Där har du graviditetens långa väntan du förkunnare! Du mår illa för att du är gravid. Herrens ord måste komma ut och ned i krubban under gynnsamma förhållanden. Det som sticker är bara halmen, i livets svårigheter.

 

Många är de som gav upp. De hoppade av utbildningen i Andens skola. De dog under förlossningen. Före förlossningen. Många har olyckligt blivit utlyfta med sugklocka och tång. I all välvilja. Inte så få har drabbats av hjärtstillestånd vid födseln och allt hopp har varit ute. Men Gud kan uppväcka från det döda! Han som själv är intensiv. Intensiven!

 

Vi har många gånger en felaktig syn på isolering. Det inre livets isolering. Ensamheten och lidandets märkliga inverkan på oss. Avskildheten pris. Medan Herren är väl förtrogen med krankhet. Även behovets barn har det så. Dina svårigheter är en Herrens högskola. Det är bara halmen som sticks. För intellektuella och välformulerade predikningar skull...? Nej! Men för de som är smörjelsens och förkunnelsens avsikt;

 

De förkrossade, de ödmjuka, de fångna och de bundna. Under ett nådens år från Herren!

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln