Vintappare

"Moab har levt i trygghet
från sin ungdom,
han har legat i ro
som vin på sin bottensats.
Han har inte hällts från kärl till kärl,
inte vandrat bort i fångenskap.
Därför har han kvar sin smak,
och hans luktsinne
har inte förändrats.
Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då jag sänder till honom vintappare, som ska tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. Då ska Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som de litade till.

Jeremia 48.


Moab är ett pojknamn ur ett incestförhållande på gamla testamentets tid. Ja, vi har haft usla förhållanden tidigare i historien. De följer människan likt konturerna av hennes skugga. Moab var son till Lots äldsta dotter. Lot var en rättfärdig man. Moab kom till efter en fylla. Men det är inte pappan som begår övergreppet. Det är dottern. Så mycket elände fyllorna ställt till med att vi nästan kan säga att den lisa det möjligen gett en och annan under mänsklighetens historia - med råge skapat mångdubbelt elände tillbaka. Vi människor som är specialister på missbruk. Vill du hamna galet i livet; sup dig redlös och du kommer med stor risk att ha spårat ur innan ruset lagt sig. Har du inget allvar kvar i dig!? Skaffa dig ett och behåll det. Det kan vara bra att ha för sämre dagar. Kommande dagar. Du kommer att utrustas med ett.

Moab blev med tiden ett folk. Ett folkslag. Men det började fel och fortsatte fel. Moab som står för elände. Inte så konstigt. Lots döttrar bar med sig Sodoms ideal. Ett kulturarv. Ideal och idealism är ingen garanti likt svanenmärket för rekommenderade produkter. Nej.

Moabiterna hade en egen gud. En avgud. Kemosh. Man offrade sina förstfödda söner till den guden - likt till Molok. Så barbariskt. Varför gjorde man det? Var det en projicering av det faktum att dottern söp sin far under bordet och genomförde det skamliga och fick just en son? Det vet vi inte. Hade föraktet blivit till skam som behövde sonas? Försonas. Den tiden hade säkerligen också sina sociala rekommendationer och föreställningar. Det var i alla fall legitimt och en dygd att offra den förstfödde. Alla kulturarv är inte av godo.

Jag vill ta fasta på vintapparen i texten. Vi som vill tappa upp. Vi ber också Gud tappa upp för oss med materiella välsignelser - han som ville lätta på våra bördor och uppmanade oss att fokucera på vårt dagliga bröd, giv oss idag. Och förlåt oss våra skulder. Han som ser vår skuld och skyndar dit efter brödet i bönen. Eviga ting. 

Plötsligt går något sönder och innehållet tappas ut, för Moab. Då kommer skammen. Likt en befrielse! För vintappares skull! "Skammen över Kemosh"... ..."liksom Israels folk fick skämmas över Betel ". När Israel skäms över Betel då har det gått väldigt, väldigt långt. Då är det ett bryskt uppvaknande. Det vill jag säga. Betel som är en bild på Guds hus.

- Tack Gud för de till synes nedbrytande vintapparna! De upprättar Betels rätta ära och ställning. De gör slut på Kemosh. 


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln