Vem kan tygla blixten?

Det är en kristens längtan att bli helgjuten. Helgjuten som troende människa. Och att det kristna livet skall genomsyra människan inom livets alla områden. Det är betydelsen av att bli helgad och att helga sig. Helgelse, ett gammalt fint uttryck som språkmässigt hör ihop med helig och helighet. Att bli heliggjord.

Men hur ofta stöter inte den kristne på patrull när han eller hon omvärldsrelaterar. Det stora och mäktiga verk som den helige Ande uträttar i en människa då den kristne blir helgjuten, ja, åtminstone alltmer helgad, möter sedan på motstånd i världen där andra preferenser och ideal råder. Åsikter och värderingar bryts. Meningsskiljaktigheter kan skava ordentligt. Ibland kan koncensus vara fullständigt omöjligt att uppnå. Här möts ljus och mörker. Här drabbar höga och låga fronter ihop och blixten slår ner okontrollerat. Blixten som aldrig kan förutses och ibland kan ta sig enorma dimensioner. Den har sin förutsättning i högtryck och lågtryck och slår ner urskiljningslöst. Du ser aldrig en blixt på en klarblå himmel. Högtrycket vill inget ont. Den vill bara släppa fram solens livgivande ljus, så att du kan se vart du går och kan uträtta ett gott dagsverk. Blixten har sin farliga och olyckliga förutsättning i konfrontationen mellan varmt och kallt. Lågtrycket som drar med sig skuggorna. Djävulen bor därinne. Den dunkle.

Guds rike behöver karaktärer som inte drar sig för risken att åskan kan slå ner okontrollerat. Men inte för fenomenets skull. Blixten är inget självändamål. Ändå korresponderar blixtens framtoning med det som Gud själv sa en gång. 

Varde ljus! 


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln