_DSC9211-2.Mobilen

Fjärde gången


I morgon är det dags igen för mig att dela ut flyers och påminna människor om Jesus. Jag tror att det har en väldigt stor inverkan och det knyter an till varje människas inre liv och den gudsbild man har - för det har alla.

Man ska komma ihåg att människans attityder är ett hölje, många gånger. De är en färskvara och styrs av tillfälligheter. Därför ska man inte lägga så stor vikt vid negativa utfall eller avogt bemötande. Det säger så lite, egentligen.

En människa kan vara full av besvikelser. De måste någonstans få utlopp. Vi hänskjuter ofta vår situation och belägenhet till en högre makt. Man uttrycker då ofta sitt missnöje mot Gud eller kristna och låter Gud få skulden för omständigheter som han till och med vill lösa till det bättre. Reaktioner är bättre än likgiltighet men också likgiltigheten är ett skal. Innanför det skalet bor det en dyrbar människa som längtar efter frihet.

Bilden här ovan är inte på mig. Det är en man som gör reklam för ett matställe. Jag fångade honom på bild för han hade en så fin elektronisk ledtavla. Den är säkert tung att bära. Jesus ok är milt och hans börda är lätt - som mina plakat - så jag är inte avundsjuk. Man ser för övrigt oftast bara Jehovas vittnen och just affärsidkare som står på stan, på det här viset.

Men jag förebrår ingen. Absolut inte. Jag har själv precis börjat och anklagade människor vandrar bara in i träldom om de med besked utifrån ska ta sig an en uppgift. Ska man gå ut och vinna människor för Gud måste det komma alldeles inifrån den människan själv som skall gå ut med evangelium. Så är det. Det måste finnas en egen bärvåg och en bärkraft. 

Jag har ju lite erfarenhet nu sedan de få gångerna jag varit ute. Jag ser ju hur fienden kommer på olika sätt för att avleda och uppehålla med allt möjligt tankebråte. Som en man som förfäktade en tanke, som jag aldrig hört förut, att det är löftet till kung David som är löftet om Messias. Han menade att det är David som är Messias och inte Jesus.  Jag gav honom väl tjugo minuter till att motsäga den villfarelsen. En människa kan inte ta Jesus plats. Det är omöjligt. Sedan fick det räcka. Jag förstod att det bara var fienden som ville trötta ut mig. Han kommer med alla möjliga infallsvinklar. Men man får vara varsam. Det är ju alltid en människa som framför åsikterna. Man får känna av när det är lönlöst att ge sig in i resonemangen och när det är dags att klippa av. Sådana fruktlösa resonemang blir annars på bekostnad av behovets barn.

Jag ska ta mig in tidigare imorgon. Kanske vara där redan klockan 10.00. Då är det ett litet mindre antal människor på stan. Men ändå en och en annan. Jag vill möta också dem. Det var så länge sedan jag var där nu och jag vill dela ut fler än vanligt. Fast det handlar egentligen inte "bara" om mängden. Det handlar om att nå någon eller några med verkliga behov. Upplagan är inte det primära.

Tänk dig att det tar mig ungefär motsvarande tid att erbjuda 20 stycken en flyers - som inte tar emot - innan jag får dela ut till en enda som tar emot. Jag räknade några gånger och det gick faktiskt upp till 30 personer vid något tillfälle. Så att dela ut 500 flyers det kräver tid och tålamod. I morgon har jag lite tid och mycket stort tålamod.

Jag har inte så långt tid kvar, känner jag, så jag vill mer än gärna ligga i. Det kommer jag att göra med ett kort avbrott för lunch. Skörden är mycken men arbetarna är få!

Jag ber också att jag får vara till ett exempel för andra. Att också andra monterar ner sina stora och väldiga föreställningar om hur en evangelisation ska gå till och vilka som är dugliga. - För också du är duglig! Att det som sås ut får bära frukt och att den hårda jordmån som man tycker sig uppleva krackelerar och attityder förbyts i en uppriktig bön: - Gud hjälp mig! Var och varannan människa bär på den bönen bakom skalet och fasaden.

Det har jag själv erfarit och sett.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln