_DSC9211-2.Mobilen

Herren kommer!

Kom ihåg det som hänt i det förgångna, ty jag är Gud, och det finns ingen annan Gud, ingen som jag. Jag förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra. Jag kallar på örnen från öster, från fjärran land honom som verkställer mitt beslut. Vad jag har talat, det låter jag ske, vad jag har beslutat, det sätter jag i verket. Hör på mig, ni självsäkra, ni som är fjärran från rättfärdighet: Se, jag låter min rättfärdighet komma nära, den är inte långt borta, min frälsning dröjer inte. Jag ger frälsning i Sion, min härlighet åt Israel. Jes.46:9-13

Jesaja skriver om en verkställare av Guds beslut. Då är vi i goda händer. För Herren är god! När Gud handlar och verkar har det ett bestämt syfte. "Han låter sin rättfärdighet komma nära". Så påträngande, kan tyckas. "Den är inte långt borta". Är det inte vårt ständiga dilemma under nöd? Var är hjälpen. Den är inte långt borta! Den dröjer inte. " Komma nära". Orden andas hotfullhet och oinbjudenhet. Men han kommer för att rädda oss. För vårt bästa. Jämförelsen korresponderar med föräldrar i barnrelationer. Barn vet inte alltid sitt bästa. Det vore katastrof om de då inte fick hjälp. Här står Gud trängd av sin egen godhet. Gud är nödgad. Innerligt nödgad. Att hjälpa oss. Sela.

Texten provocerar med hela sin deklaration. Den uppeggar all vårt förnuft till motvärn. Skulle texten då verkligen vara aktuell i all sin anspråksfullhet? Är den verkligen rätt översatt från grundtexten? Eller vilar den i ett historiskt sammanhang där allt är passe` och allt bara andas förlegade principer? Gudsordet tränger sig på och medhaver inga förarbeten. Den ber ej om ursäkt och frågar inte om vi är beredvilliga. Inte här.

Herren rör sig på ett högre plan. Han kommer när tiden är inne och ingen annan utväg längre finns. Det är ofrånkomligt så. Allt som går framför Honom driver det främmande och onda på flykten. Så står Han där i all sin härlighet och vi upptäcker att den oordning vi upplevt, den var bara början på ett återställande. Ett återställande av Hans frid. Han kallar det själv för sin frälsning i Sion och sin härlighet i Israel. Sela.

Det är alltid så att en uttalad dom verkställs av den som formulerat den. Av Herren. Full av nåd!

Vem är denne Sela i slutet av många Psaltarversar som ständigt får texten att dofta av myrra och aloe? Likt ett Psaltarsångernas avslut vid ett Amen. Är det inte den Helige Ande som till bilden av en duva kuttrar vid ordet Sela? Sela. Man kan aldrig sätta ett utropstecken efter Sela.

Jag känner mig hänryckt av hans intåg. Närhelst Han kommer.  

Sela!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln