_DSC9211-2.Mobilen

Han över alla djup mig bär...

Ibland kan människan möta Gud under stor ensamhetskänsla. Det närvarande, det frånvarande eller det bakomvarande kan då inte hjälpa. Mänskligt beklämmande men hoppfullt. Då Gud framstår.

Precis som vi människor ibland behöver ensamtid, så behöver Gud egen tid med oss. Med var och en. Vi blir då välsignade. Så vill jag tro.

Denna dag vill den här sången bli sjungen. Det är ingen karismatisk slagdänga. Nej, den här är den ensamma stridsmannens bekännelse och jordnära tillförsikt till Gud. Sången vill komma till. Mitt bröst kan inte längre härbärgera texten. Då brister det. Då bryter vårfloden alla fördämningar. 

Sången är skriven av A.K. Rutström. Jag har ingen aning om vem sångförfattaren är, bara det att vi har samma tro och ande. Det räcker. Den helige ande som inspirerat till sången, förstår vad sången betyder. Där uppstår mötet med Gud i det inre av själens rum.

"När jag i tro min Jesus ser, Vad kan jag då väl önska mer? Jag ser de skatter, som han har, och ser hur Gud är underbar. Halleluja, Vad fröjd det är! Han över alla djup mig bär. Vad gör det då om jag är svag, då han mig leder dag för dag.

Av synd och sorg jag är ej böjd. Nej, i min Gud jag är förnöjd. Nu hela vägen han mig för, och då jag beder han mig hör. Halleluja, min bön han hör, ja, långt utöver han och gör. Det skall och du erfara då, när du vill helt från världen gå.

Hur tom och dystert allting var, då jag i synden än var kvar! Men då jag nära Jesus kom, försvann båd´fruktan, synd och dom. Halleluja, han kraft mig gav. Min synd försvann i glömskans hav. Jag är ej längre syndens träl, ty Jesus frigjort har min själ.

O, det betyder föga här. Om jag föraktad, hånad är. Jag allt igenom tron dock har, och himlens Gud är nu min far. Halleluja, min Gud min far mig troget följer alla dar. Då jag är svag, då är jag stark, ty jag nu står på löftets mark."


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln