_DSC9211-2.Mobilen

Jag skall slå herden

Svärd, upp mot min herde, mot den man som fick stå mig nära! säger HERREN Sebaot. Må herden bliva slagen, så att fåren förskingras; ty jag vill nu vända min hand mot de svaga.

Och det skall ske i hela landet, säger HERREN, att två tredjedelar där skola utrotas och förgås; allenast en tredjedel skall där lämnas kvar.

Och den tredjedelen skall jag låta gå genom eld; jag skall luttra dem, såsom man luttrar silver, och pröva dem, såsom man prövar guld. Så skola de åkalla mitt namn, och jag skall bönhöra dem. Jag skall säga: »Detta är mitt folk.» Och det skall svara: »HERREN är min Gud.»
  Sakarja bok.


Det är ett märkligt budskap i dagens text. Vi är vana vid att läsa om hur den högmodige störtas ned, de självsäkra, de övermodiga.

Men det står faktiskt i texten att Gud skulle vända sin hand mot de svaga. Mot de svaga!? Ska inte de svaga under barmhärtighet omhuldas, förbindas, ledas och omhändertas? Jo, förvisso men här var det andra element som var främmande för Gud. Svaghet kan vara på många skilda sätt. Och verket är Guds.

Två tredjedelar skulle utrotas. En tredjedel skulle få gå igenom elden. Det är inte ett angeläget budskap - ändå är det det. Han skulle slå herden så fåren förskingrades. Vilket fruktansvärt budskap.

Men Gud hade en bortre avsikt! Och ett genomförbart passage. Ja, så skulle de åkalla hans namn. Då är det allvar med livet, i livet och över livet. När åkallan hörs igen.

Vår tröst är att som David kunna förtrösta och säga att det är bättre att falla i Guds hand än i människors händer. Guds verk har alltid varit hans. Och det är hans avsikter vi i framtiden kommer att se förverkligade. 

Det är styrkande att få vila i den avsiktsförklaringen. Vad som än händer!


 

Etiketter: sakarja13

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln