2016 > 08

Låt mig få hänvisa dig till söndagens möte via länken denna förmiddag från Times Square Church, NY. Leta dig fram till kvinnan som hänfört framför sin sång. Sången framföres 56 minuter in i gudstjänsten. Kvinnan sjunger inte för att det skall låta vackert. Hon är inte där för att få sin sångröst bekräftad, så klart. Hon sjunger av hänförelse och tillbedjan.

En budbärare måste komma förbi sig själv och sina gåvor och hänge sig åt sitt ämne. Åt Gud. Lyssna också till den goda predikan.

http://tsc.ms/s1

Tack Gud för din trofasthet.

 

Läs hela inlägget »
klickbar bild klickbar bild

"Men Jonatan, Sauls son, gick till David i Hores och styrkte honom i Gud ". 1 Sam. 23

Ett brutet mod är alltid beklämmande. Både för den som bär det och för andra som möter det. Ett brutet mod är ändå behagligare att möta än en missmodig. Det brutna modet är stukat. Missmodet däremot är till sin karaktär surt. Det är inte det brutna. Det har bara gått av. Det är skillnaden. Därför fäller det hjälten olika. 

Berättelsen om Saul och David är en smärtsam historia. Den väver in mänskligt och gudomligt - som det alltid gör med människor som har med Gud att göra. Men berättelsen upprätthåller konsekvent det som Gud hade lovat. Det är det trygga och turbulenta. 

David var vid den här tidpunkten stressad i att vara jagad av en man han egentligen tyckte väldigt mycket om. Men som var farlig. Saul var förkastad och det tog sig drastiska uttryck och vändningar. David var därför både mordhotad, efterlyst och jagad som tilltänkt kung. Han som tillika var svärson till Saul. David visste också enligt Guds löfte att han skulle besitta kungatronen. Men inte hur eller när. Hans fina själ av oegenintresse, ja, tills han såg Batseeba, är genomgående och omvittnat. I det här läget var han verkligen trängd.

David uppehöll sig i Hores, uppger skriften. Hores har i andra källor också fått betydelsen "skog". Hores möter oss bara en gång i bibeln. Det är denna gång. Hores låg i en öken som kallades för Sif. Betydelsen av namnet Sif på hebreiskan är "flytande". Platsernas betydelse är verkligen illustrativa för David vid denna tidpunkt. Han sitter gömd i en skog och håller sig knappt flytande. Med ett brutet mod.

Men så kommer den här fina versen som är så dyrbar. "Jonatan kom till David och styrkte honom i Gud."

När vi läser om vad Jonatan egentligen sa så kan man undra hur det kunde relateras till att bli styrkt i Gud. Jonatan talar, uppges det, mest om Davids kungatillträde och att Jonatan skulle bli rikets andre man och att Saul kände till det hela. Så intrikat. En nästintill konspiratorisk uppmuntran. Saul var dessutom pappa till Jonatan och en svärfar till David, som sagt. Det mänskliga krånglade till det för den andliga sidan av saken. Gud vakade ändå över sin plan.

Bibeln vidhåller att Jonatan styrkte David i Gud, med dessa ord. Tänk så mycket vi kunde styrka varandra i. Men här styrkte han honom i Gud. Vilket fint referat av händelsen! Himlen såg på den konspiratoriska uppmuntran med andra ögon. Den relaterade till löftena. 

Ty alla Guds löften har i Kristus fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss ". 2 Kor 1:20.

 

Läs hela inlägget »
Drottningatan i Stockholm. August Strindbergs rader ses infasade i asfalten. Kvinnan är säkert ovetandes om textens träffsäkerhet. Copyright Thommy Jakobsson / klickbar bild Drottningatan i Stockholm. August Strindbergs rader ses infasade i asfalten. Kvinnan är säkert ovetandes om textens träffsäkerhet. Copyright Thommy Jakobsson / klickbar bild












Sänd ditt bröd över vattnet, ty med tiden får du det tillbaka. Dela det du har i sju delar, ja, åtta, ty du vet inte vilken olycka som kan drabba landet." Predikaren 11

Den svenska Civil och Kommunministern Ardalan Shekarabi (S) befinner sig på Island för att möta sina nordiska kolleger för att utbyta erfarenheter med grannländerna i deras hantering av tiggeri, rapporteras det. "Tiggarna" som verkar vara det nya synonyma skällsordet och arbetsnamnet för romerna.

Förr i tiden kallade vi folkgruppen för zigenare. Vi verkar byta epitet på deras etniska tillhörighet allteftersom vi behöver rensa våra överfyllda moraliska soprum, inför de vi aldrig öppet skulle erkänna som lägre ställda i våra samhällen. Man ljuger och blandar korten på hög politisk nivå under förevändning att tiggeri inte är vägen ut ur fattigdom - som om småskaligt givande vore ensidigt kontraproduktivt. Vi hyser en benägenhet att misstänka brottslig organiserad verksamhet vara kopplad till tiggeriet, så fort det blir någon sedel lagd i burk. Vi drabbas då av en inre känslomässig härdsmälta. Så rättfärdigar vi att behålla det vi egentligen inte vill dela med oss av, i egen knuten näve, och stoppar tillbaka de futtigt valda valörerna för vårt eget välbefinnande. Alla sätt att motivera och hålla tillbaka givandet har sina alibin. Vi borde säga som det är: de stör våra egna goda liv. Vi vill inte hjälpa att lyfta dessa människor. Det kostar för mycket. Vi lägger istället sten på börda genom att skissa på lagtexter om förbud mot sporadisk humanitär hjälp på våra gator, som en lösning på deras dilemma. Den som verkligen vill avhjälpa fattigdom har ingen rätt att frånta möjligheten till andra att kunna ge humanitär hjälp på individuell eller organiserad basis. Varken här eller där. En sådan hjälp skall istället uppmuntras och stimuleras. Hjälpen på myntnivå skulle istället kunnat få ett annat genmäle i våra samhällen. Fattigdom avhjälps konstruktivt och inte repressivt. 

Danmark, som redan infört ett tiggeriförbud på nationell nivå har gått längst i denna fråga. Det är inte överraskande. Intar man ett öppet ogästvänligt förhållningssätt till utlandsfödda på dansk mark, då är det också konsekvent att inte hymla om det. Det är signifikativt för det officiella Danmark. Norge har lämnat frågan öppen att beslutas på kommunal nivå. Norge, detta stenrika land. Finland har inte formulerat något förbud. Nu är det Sveriges tur. Vi, de mest raffinerade. För mig är det mer än en politisk fråga. Det är en ödesfråga. 

Sedan när började den humanistiskt profilerade demokratin att sätta ett negativt pris på välgörenhet? Det är också en självklar mänsklig rättighet att få utöva välgörenhet utan att bli sedd som en förbrytare. Att tigga är avsjälande och förnedrande. Ingen gör det för nöjes skull. När började vi använda förbud mot att dela med oss som ett medel till segregering och utanförskap? Nu gör vi det. En rovmentalitet likt hyenan som inte lämnar ett enda ben kvar i sin snikenhet.

När de syriska migranterna vällde in över Sveriges gränser, var man utomordentligt snabba från det svenska regeringskansliet att skissa på valideringsprinciper för den grupp av syriska akademiker, som man förutsatte också skulle följa med flyktingströmmen. Man ville slå mynt av andras tragik - eftersom det skulle kosta på i ett inledningsskede och betraktades därvid som en investering på sikt. Man redovisade det öppet men observerade inte själva hur naket det såg ut. 

Men hos de gästande romerna eller tiggarna har man inte funnit någon framtida avkastning.  Den svenska regeringen hade också en problematisk inrikespolitisk situation med Sverige Demokraterna och såg den taktiska och demagogiska fördelen att belysa nyttan med en förtäckt arbetskraftsinvandring och på så vis bryta trenden av väljarflykt från de egna partierna. Därvidlag hade redan de romska tiggarna - i den mån de utgör huvudgruppen av tiggare - suttit vid våra gathörn i åratal. Osedda. Ovaliderade. Ovärdiga. 

Ett samhälle som hantera de mest basala mellanmänskliga förehavandena på detta sätt har ingen framtid. Då har man i praktiken övergivit de grundläggande värderingar för ett samhälle. Vi lagstiftar till värn för alla tänkbara intressegrupper. Men det här är en rent etnisk diskriminering. 

Det handlar slutligen om en negativ särbehandling av etniska grupper som skulle vara lika inför lagen. Här vänder man istället lagen emot dem och i praktiken olikställer dem inför lagen, eftersom de med bättre förutsättningar kan bedriva ideell verksamhet via post och bankgirokonton. Det kultiverade och accepterade tiggeriet!

Tänk att den mest desperata uttrycksformen för social fattigdom och misär -förutom svält, snart kan vara brottslig.

Jag finner inte ord för det.


 

Läs hela inlägget »

"De som förtröstar på Herren är som Sions berg.
 Det rubbas inte,
 det står fast för evigt.
 Jerusalem omges av berg,
 och Herren omger sitt folk
 från nu och till evig tid.
 Ondskans spira ska inte vila
 över de rättfärdigas arvslott,
 för att de rättfärdiga
 inte ska sträcka sina händer
 efter orätt.
 
Herre , gör gott mot de goda,
 mot dem som har ärliga hjärtan!
 Men dem som viker av
 på krokiga vägar
 ska Herren föra bort
 tillsammans med förbrytare.
 Frid över Israel 
!
"                                                                                              Psaltaren 125.

Guds ord har så många texter med skiftande budskap. Denna psalm har med sig ett enastående löfte. En försäkran som talar om att Gud vakar över sitt folk under påfrestningar, ja, under tider då förtryck också sker under maktmissbruk.

Vi lär oss som kristna att Gud en dag skall dra allt fram i ljuset och döma därefter. Det är också sant. Den kristnes honnörsord och adelsmärke är att "bära sitt individuella kors och sitt personliga lidande som en god Kristi stridsman ". För övrigt stick istäv emot tidsandan. 

Men här är det som att Gud vakar över en bortre gräns för att inte den rättfärdige skall ta saken i egna händer och handla felaktigt under påfrestningarna. Texten är principiell och inte specifikt angiven. Textens avsikt och betydelse kan alltså gripa in i mångas livssituationer. 

 Vad säger texten? "Ondskans spira skall inte vila över de rättfärdigas arvslott, för att de rättfärdiga inte ska sträcka sina händer efter orätt."

Att ondskans spira inte skall "vila över " betyder att den inte skall vara långvarig eller stadigvarande. Den kan anträda och uppträda men den har ingen given eller fortgående plats. Ondskans maktanspråk är således tidsbegränsad. Gud sätter en bortre gräns. Ondskans spira skall inte få "vila över " de rättfärdigas arvslott. Där har du löftet!

Förtröstan på HERREN är nyckeln till ett segerrikt liv. I alla tider! Förtrösta på honom. Han kan uppenbara insikter vi tidigare inte känt till. Han som sätter ett bortre gräns för ondskan - till vårt eget beskydd.


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: psaltaren 125

Det är en kristens längtan att bli helgjuten. Helgjuten som troende människa. Och att det kristna livet skall genomsyra människan inom livets alla områden. Det är betydelsen av att bli helgad och att helga sig. Helgelse, ett gammalt fint uttryck som språkmässigt hör ihop med helig och helighet. Att bli heliggjord.

Men hur ofta stöter inte den kristne på patrull när han eller hon omvärldsrelaterar. Det stora och mäktiga verk som den helige Ande uträttar i en människa då den kristne blir helgjuten, ja, åtminstone alltmer helgad, möter sedan på motstånd i världen där andra preferenser och ideal råder. Åsikter och värderingar bryts. Meningsskiljaktigheter kan skava ordentligt. Ibland kan koncensus vara fullständigt omöjligt att uppnå. Här möts ljus och mörker. Här drabbar höga och låga fronter ihop och blixten slår ner okontrollerat. Blixten som aldrig kan förutses och ibland kan ta sig enorma dimensioner. Den har sin förutsättning i högtryck och lågtryck och slår ner urskiljningslöst. Du ser aldrig en blixt på en klarblå himmel. Högtrycket vill inget ont. Den vill bara släppa fram solens livgivande ljus, så att du kan se vart du går och kan uträtta ett gott dagsverk. Blixten har sin farliga och olyckliga förutsättning i konfrontationen mellan varmt och kallt. Lågtrycket som drar med sig skuggorna. Djävulen bor därinne. Den dunkle.

Guds rike behöver karaktärer som inte drar sig för risken att åskan kan slå ner okontrollerat. Men inte för fenomenets skull. Blixten är inget självändamål. Ändå korresponderar blixtens framtoning med det som Gud själv sa en gång. 

Varde ljus! 


 

Läs hela inlägget »

" När den ogudaktige får nåd, lär han sig icke rättfärdighet. I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt, han ser inte HERRENS höghet ".  Jes. 26:10.
                                                                                                                    
Det förekommer att de som inte tror på Gud ändå hånar honom. Man anklagar samtidigt Gud för att inte ta itu med orättvisor, ondska, hungersnöd och våld. Ändå refererar man i sarkastiska ordalag till att denne "icke existerande" Guden skulle vara god. Ett makalöst intellektuellt ohederligt resonemang. Bibeln benämner en sådan människa för att vara ogudaktig. Det är en människa som bortser ifrån att Gud finns och man lever också sitt liv därefter. Ostyrt, egoistiskt och befängt. När ett land leds av sådana ledare blir den nationella hållningen ogudaktig. På alla plan. Låt oss göra en sak klar; det finns inga kristna länder. Det finns bara kristna individer. Men det finns ogudaktiga stater. Det är distinktionen.

Här i texten avslöjas för oss att den ogudaktige lider brist på rättfärdighet. Det är underförstått. Ogudaktighet handlar om relationen mellan människan och Gud. Rättfärdigheten - å sin sida, berör mellanmänskliga förhållanden. Rättfärdighet har sina rötter i gudaktigheten. Den får sin näring därur.

Under de två senaste åren har den norska oljan sjunkit med 70 procent av sitt tidigare värde. Man kan ännu inte säga att oljan är värdelös, men kostnaderna för att utvinna oljan i förhållande till världsmarknadspriset gör den i princip värdelös. Oljan betingar ett enormt värde där den ligger på havsbottnen, men så fort du hämtar upp den blir den relativt sett nästintill värdelös. Massmedia uppger nu att bland den norska ingenjörseliten så går åtta procent numera arbetslösa. På två år. Man kan förklara det här i politiska och ekonomiska termer. Man kan ge EU och västvärldens handelsembargo gentemot Ryssland och Iran, Norge ett alibi, etc. Förklaringsmodellerna står på kö för att antagas. Allt är inte förklarbart. Det här är förklarbart!

Det kom för några år sedan hjälpsökande romer till Norge. Hundra stycken. Mer eller mindre. De norska lagberedarna fick i uppgift att lagstifta emot tiggeri och emot motsvarande hjälpverksamhet på privat basis. Både givare och tagare skulle enligt norsk lagstiftning utöva en brottslig gärning då man ville hjälpa varandra. Det var den uttalade intentionen. Jag skrev då att Gud kan stoppa till de norska oljekällorna i ett ögonblick. Meningen rungade. Oljan har istället blivit näst intill värdelös. Nu står norska Porscheägande och arbetslösa ingenjörer på kö till den norska motsvarigheten till den svenska Arbetsförmedlingen. Ogudaktigheten har fått ett ansikte där orättfärdigheten lagberedde - emot de fattigas lott. 

Utövad orättfärdighet bland ett gudlöst folk... Nu får man själva bryta mot lagen. Tiggeriförbudslagen. Hundra romer... Mer eller mindre. Det vore en ära för en stenrik stat och samhälle att hjälpa några busslass behövande. Men Norge sa nej. Norden sa nej! Istället fick man en flod av krigsflyende syrier i en fullständigt ohanterbar skala. Orättfärdigheten korresponderar med ogudaktigheten. Och omvänt. De befruktar varandra och föder kaos. Ogudaktigheten har också ett pris.

Den betingar ett eskalerande värde.

 

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Claes mård » Kris, djupgående kris!:  ”Ja tyvärr har du rätt Thommy ! Det kommer bli en fruktansvärd torka i vårt land..”

  • Thommy » När en vän blir svårt sjuk...:  ”-Tack för din medverkan och hjälp, Lennart! Blir glad över att du är med. / Thom”

  • Lennart » När en vän blir svårt sjuk...:  ”Beder för Din vän. Det ligger enorma välsignelser i att bedja med och för varand..”

  • Thommy Jakobsson » - Se våra lampor slocknar!:  ”Tack, detsamma, Daniel! Glöm inte Amos ord: "Ve eder som längtar efter HERRENS ..”

  • Daniel Stigh » - Se våra lampor slocknar!:  ”Guds fridTommy! Det var så länge sedan jag använde mig av det uttrycket (sorglig..”

  • märta » Sållad som vete:  ”Underbart! Tack broder! Som jag har väntat! Dina infallsvinklar berikar mig och..”

  • Märta » För de trötta:  ”Tack Thommy! Tack!”

  • Märta » Gudslängtan den obotliga:  ”Ja! Det ska bli värt sitt pris. Kom Herre Jesus!”

  • Thommy Jakobsson » In med förkunnelsen:  ”Kyrkan, är ett samlingsord för en byggnad i regel. En byggnad med kristen verksa..”

  • Daniel Stigh » In med förkunnelsen:  ”Ja du Tommy, det känns dessvärre som om ovan nämnda symptom är ett alltmer veder..”

  • Lennart » De andesmorda!:  ”Du har vunnit mitt öra Thommy! Detta var så otroligt bra skrivet. Jag har mycket..”