_DSC9211-2.Mobilen

Psaltaren 27

"Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem skulle jag frukta? Herren försvarar mitt liv. Vem skulle jag vara rädd för? När de onda kommer emot mig för att sluka mig, mina motståndare och fiender, då ska de själva snava och falla. Om en här belägrar mig räds inte mitt hjärta, om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg.

Ett har jag begärt av Herren, detta söker jag: att få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar, för att se Herrens ljuvlighet och söka honom i hans tempel.

Han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskyddar mig i sitt tält, han för mig upp på klippan. Nu är mitt huvud högt över mina fiender omkring mig.

Jag vill offra jublets offer i hans tält, jag vill sjunga och spela till Herren. Herre, hör min röst när jag ropar, förbarma dig över mig och svara mig!

Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ditt ansikte, Herre, söker jag. Dölj inte ditt ansikte för mig, avvisa inte din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du min frälsnings Gud. Om min far och min mor överger mig, tar Herren emot mig.
"    Psaltaren 27


Davids liv är verkligen intressant att följa i varje detalj. Boskapsherden som hade vaktat familjens boskap är vid detta tillfälle smord till kung men han jagas här av allt och alla. Så klart att mannen undrade över Guds vägar för honom. Är detta liv verkligen kungavärdigt? Men han hade tro på att Gud stod vid hans sida och att det timliga följde en annan rytm än hans samtida. Det är tryggt också för oss att veta detta i vår tid när allt ser ut att gå under. 

Vem skulle jag frukta? Vem skulle jag vara rädd för, skriver David. Ja, David är en skald och arbetar med ordflöden. Han visste säkert att man vid redigering inte låter omsägningar stå kvar. Ändå är David en av de främsta i bibeln på det, ofta hårt trängd.

Att frukta och att vara rädd för något är samma sak. Vi kan gått förstå att David ängslas extra mycket vid denna tidpunkt. Men han höll fast vid Guds löften till honom över hans liv. Han blir nästan för sårbar när han utgjuter sitt inre inför oss. Han verkar helt ensam och utsatt, jagad för sitt liv.

Så kan vi var och en av oss känna oss idag. Vi är alla utom fullständig säkerhet för det som går över världen. Viruset är den utlösande faktor. Arbetslöshet är en annan hotande påföljd i våra liv. Inkomstbortfall och undermåliga socialförsäkringar, då vi under många år kanske arbetat oss upp på olika stegar i livet. Plötsligt rasar allt. Vår bostad som är vår trygga borg är hotad. Våra bekvämligheter, vår bil, vårt hus eller vad det än kan handla om i ett liv står i omedelbar fara, ett företag och anställdas försörjning - för att inte säga livet själv! Människor är utsatta och saknar överlag en trygghet i Gud. Men den som lagt sitt liv i Jesus händer vet om att det finns en övergripande trygghet i det. - Gud tar hand om de sina! 

Vi kanske får gå igenom passage vi aldrig skulle ha valt själva och planerat vårt liv annorlunda om vi vetat om hur framtiden skulle se ut. Nu är framtiden här. Vi lägger ändå våra liv i hans händer. Vad som än sker. Oavsett vad som sker! Det är vad David kallar att bli förd upp på "klippan".

Vi har möjligen ett prov att genomgå. Det är att hålla fast vid Guds löften - även om vi inte får några omedelbart synliga tecken konfirmerade i realtid på Guds trofasthet. Vi vandrar ju i tro! Detta är vår tillförsikt. Det är den livsluft som tron på Gud rör sig i och vilar på.

Om du kunde stilla dig och invänta Guds väg för dig så skulle mycken oro stillas. Hans vägar är oförutsägbara. Och jag vågar knappt ge dig rådet för egen del:

- Låt Gud får det utrymmet med fria händer i och över ditt liv! Vi är hans barn. Han är vår far. "My life is in your hands..."

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln