Betrodd

"Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.
 
Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud ".

1Kor. 5.


I näringslivet är framgång en färskvara. Ju högre upp man sitter i en befattning så följer en allt kortare tidsrymd mellan förpackningsdag och bäst före datum. På de riktigt höga posterna i samhället och inom företagsvärlden kan produkten redan vara skämd, innan den betrodde ens vet om det. Det är då inte särskilt långt till avskrädeshögen. Man får då avgå med omedelbar verkan. Så upprepas denna cykel av mänsklig betjänande maktutövning. Människan är som ett blomster och vad hon presterar är en färskvara. Bedömd. Dömd. Och utdömd.

Att vara betrodd. Vilket fint ord! Jag skulle vilja tröska detta lilla ord. Det applicerar fritt till många gudsmän i bibeln och ur mitt minne. Alla var inte förföljda och inte jämt och ständigt. "Allt folket var dem väl bevåget ", heter det på ett ställe. Är inte det ett gott ord? Profeten Samuel hade en mycket hög särställning på sin tid. Exemplen är väldigt många.

Låt mig få gå till Mose, Israels ledare under uttåget i Egypten. Om honom heter det att "han var betrodd i hela Guds hus ". Kan något bli större? Kan man bli mer ärad än av Gud och på det sättet? Det är honung i den meningen. En profan arbetsgivare kan ta miste - men aldrig Gud! Gud behöver inga mänskliga tester med utslagsgivande provanställningar eller felbedömningar. Han tar det som ingenting är!! Säll du! Säll jag. Sela.

Får jag gå vidare till David? Där bär omgivningen ryktet om honom så fint: "Ahimelek svarade Kungen och sade: "Vem bland alla dina tjänare är väl så betrodd som David, han som därtill är konungens måg och hövding för din livvakt och högt ärad i ditt hus" 1 Sam. 22. Fina ord! Man njuter postumt å Davids vägnar. Också Josef, den föraktade och bortdrivne. Han var också betrodd i hela Faraos hus. Ja, till slut var han det. 

Här i nya testamentet använder skriften samma ord. Att vara betrodd. Att vara anförtrodd. Det är en mäktig ställning. Det är en ställning att vara rädd om. Det är en hög ställning. Han har anförtrott oss försoningens ord och ämbete! Vem? Jesus!

Uttrycket tog en omväg idag i min egen vardag och väckte gudsmännens anförtrodda ställning i sin samtid till liv. Gudsmännen stod plötsligt på rad likt en Karlavagn på himlen och förpassade det timliga till ett intet i jämförelse med det Jesus har gjort för oss. Han har betrott oss med försoningens ord! Han har anförtrott och betrott oss med försoningens ämbete!! Mäktiga ting.

Det finns något ärefullt i att bli beklädd med kraft, visst gör det väl det. Även om det inte är klädnaden som är livet. Den talar bara om vår ställning och status.



"Sorgsen så ofta i världen jag var, Tung var min börda av synd som jag bar, Men då till korset jag lyfte min blick, Frid i mitt hjärta jag fick.

"Jesus är livet för mig. Ljuset han är på min stig. Allt jag behöver i honom jag har. Jesus är livet för mig".

Ingen förmådde att hjälpa min själ, Men då kom Jesus och allt gjorde väl, Friden mig fyllde och synden försvann, Livssolen härligt upprann.

Fattig jag är men dock rik i min Gud, Ringa i välden men konungens brud, Misskänd av många men salig ändå, Glad att till himmelen gå.

Snart är det glömt hur på jorden det var, Glömt är det hån som för Jesus jag bar. Och när som brud jag i himlen går in, Jesus för evigt är min."



 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln