_DSC9211-2.Mobilen

Var en Guds ambassadör

"Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. Några gudfruktiga män begravde Stefanus och visade djup sorg över honom.
 
 Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse.
 De som nu hade skingrats gick från plats till plats och förkunnade evangeliet. Filippus kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket där. De lyssnade alla noga till det som Filippus förkunnade när de hörde och såg de tecken han gjorde: från många som hade orena andar for dessa ut med höga rop, och många lama och halta blev botade. Och det blev stor glädje i den staden.
 " 
Apg.8

En bibeltext från församlingens eller kyrkans första tid. Det är i någon mening samma sak.

Jesus hade lämnat jorden och de som han hade kallat var samlade i kyrkan - det är församlingen. Den fysiska platsen för kyrkan kallades först för den "övre salen". Kanske det är därför kyrkorummen i historien har fått sina tinnar och torn påbyggda ovanpå. Man vill nå upp till en ”övre sal”. Men man har tappat bort varför man kallade rummet så. Inte sällan sätter man också en tupp längst upp på tornet, som kronan på verket. En illa dold åskledare som kanske har ett sinnebildligt ursprung i den tupp som gol när Petrus hade förnekat Jesus. Vad vet jag.

Man kallade alltså samlingssalen för ”övre salen” därför att lokalen inte var belägen på markplan. Samlingssalen/kyrkobyggnaden var på denna tid en helt neutral plats och fyllde bara sin funktion och hade inget sakralt värde. Några år senare kom "övre salen" att bli "hemma i husen". Man samlades hemma hos varandra, helt enkelt. Det blev en husförsamling. Vidare flera husförsamlingar. Många ser även idag dessa som ett ideal över hur en kristen gemenskap skall konstrueras. I små celler och enheter. Man vill vinna närhet och gemenskap och söker sig ”in i huset”. Ofta är det den enda möjligheten i de länder där det är förbjudet och livsfarligt att vara en varmt levande och praktiserande kristen i offentligheten. Då och där är husförsamlingen eller cellgruppen ingen romantisk dröm om samkväm som en lösning på ointresset för Guds rike. Då är det enda sättet att komma tillsammans. I smyg.

Men det står att en svår förföljelse utbröt i Jerusalem. Man skingrades. Församlingen förskingrades. Församla eller förskingra – det är varandras motsatser. De som så gärna ville samlas och vara tillsammans i "husen" blev utdragna därifrån. Stefanus hade blivit stenad och hoten var uppenbarligen livsfarliga för de kristna. Det var förföljelsetider och det var på allvar. 

Den krossade gemenskapen blev egentligen till evangeliums framgång. Sätt meningen "in i hus och släpade ut dem" mot det som sedan skedde i texten, nämligen att de gick "från plats till plats" och förkunnade evangelium, så upptäcker du att det som skedde där ser ut som en tanke. Förkunnarna kom på benen och Guds rike utbredde sig. Fienden släpade ut de kristna och förkunnarna började gå ut med budskapet. Allt är inte som det temporärt kan se ut att vara! Framtiden kan uppvisa en alldeles enastående himmelsk strategi - trots fallenhet för kotterier och samhörighet med likasinnade. (förlåt mitt starka uttryck här )

Det var under förföljelsen Filippus kom till Samarien och började predika. Då kom han iväg och ut! Ibland vill vi bevara julefriden "i huset" och vi vill inte att Stefanus skall stenas. (förstå mig rätt) Han var ju en sådan sympatisk uppassare vid måltiderna och andesmord i gemenskapen. Men martyrerna är kyrkans utsäde. Det är inte bara ett bevingat ord. Det ligger mycket i det.

Evangelium måste vidare!

Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är konung!", skriver profeten.

Låt inte ensamheten i uppdraget fälla ditt mod. Se inte uppgiften som för liten eller för ringa. Du vet: en ambassadör är otroligt ensam i sin uppgift. Han verkar på främmande mark men han har ett mäktigt sammanhang bakom sig. Han är utsänd från ett rike med stora och viktiga intressen. Och han har ett budskap till de höga ledarna på främmande mark såväl som till de små! En ambassadör har perspektiv. Han har ett historiskt perspektiv och han verkar mot en bättre framtid. Inte sant?

Har du tänkt på att Gud redan vid språkförbistringen under Babel slog sönder de mänskliga konglomeraten. Förföljelser har utbrutit på olika sätt genom historien. Evangelium måste vidare. Livet hittar nya vägar där Gud leder den enskilde. Det är inför honom vi var och en enskild skall stå fram en dag. Vi skall ta oss tillvara för tiden är ond. Och vi skall ta vara på varje missionstillfälle. Var en Guds ambassadör!

"Om du inte kan göra stora saker för Gud, gör då istället många små".

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv