_DSC7559Thommy4.MOBIL

En krokryggig kvinna.

En sabbat undervisade Jesus i synagogan. Ja, så idylliskt börjar berättelsen om Jesus. Men tillvaron var så livsfientlig att en konfrontation blev oundviklig. Bibeln beskriver:

 

"Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig." Luk. 13.

 

Kvinnan är till synes krokryggig. Det bara blir så för en del. Så har det varit i alla tider. Jasså? Ja. Jordens dragningskraft i kombination med slitna diskar och ledsna kotor... och andra väl underbyggda förklaringsmodeller, sätter sina spår hos en del. Och bristen på D vitaminer...dåliga sängar och felaktiga skor... och det finns värre lidanden..."Kom så går vi härifrån. Kroniska problem får man lära sig att leva med, tyvärr."... Fysiska åkommor. Åkomma! Vad är motsatsen till att komma? GÅ! Åkomma och gåkomma. Far ut!!

 

Krokryggad. Kvinnan kunde inte räta på sig. Hon var ett hus för en sjukdomsande som böjt henne. Vem kan sätta rätt diagnos på sånt? Det såg b a r a Jesus.

 

Jag vet inte hur många krokryggade människor jag sett i livet men några i alla fall. Men jag har inte tagit notis som Jesus gjorde. Varför står det inte bara sjukdom utan en sjukdoms-ande? En ande har intentioner.  Jo. En andemakt äger potential och avsikter. En andemakt är ett kraftcentra. I detta fall med destruktiva förtecken. Omgivningen hade ingen kunskap om det under de arton år kvinnan successivt kroknat. Allra minst synagogsföreståndaren, som säkert var vald av andra goda kristna till sin tjänst. Så fel det kan bli. Kvinnan var förbisedd och degraderad till ett intet, både inför sig själv och inför andra. Men Jesus förstod och satte diagnosen. Jesus talade till kvinnan och la sedan händerna på henne. Genast rätade hon på sig.

 

Jag såg en man på gymmet idag. Om du tillåter mig? Han bar spår av en tidigare stroke. Vänster sida av kroppen var förvissnad i ett krampaktigt och låst läge. Han gick som en dörr som står och slår. Ena sidan är ledig. Den andra vidlåder. Armen och handen ville inte slappna av. Jag tittade på honom. Han såg på mig medan han stretchade på så gott han kunde i sitt försök att blidka impulserna från sin havererade motorik. Så han kämpade! Ett ledsamt tillstånd. Jag led med honom och jag kände mig som en svikare. Lös honom! Gå och lös honom. Motförklaringarna var oräkneliga och överröstande. De fick alla, gott och väl, plats under en sabbat.

 

"Herre, du som kom hit ned under några år och tjänade din Fader så intensivt, du betjänade alltid den enskilde individen. Du tillägnar dem här några versar i ditt ord. Vi får inte veta deras namn eller vart de senare försvinner ut ur historien, men du hjälpte dem!! Du tog dig tid och lät det angeläget vara!! I ditt stora exempel. "

 

Synagogsföreståndaren blev upprörd över att Jesus hade botat kvinnan på sabbaten, i berättelsen.

 

Finns det i våra liv omständigheter som på samma sätt ställer motanspråk på Guds rikes angelägenheter, liksom för Jesus och kvinnan i denna berättelse? Säkert! Jesus kallade den omgivande sociala religiösa hopen för "hycklare". Religiösa regeldyrkare utan kärlek till behovets barn. Vi måste leva så nära Gud att kraften kommer över oss och gärningen tar sig ut och ur dogmatiken och blir apostlagärningar. En tro som inte frågar om lov i samförstånd med avarterna i tiden, som om de ägde frågan. Guds rikes manifestationer går sin egen väg och skapar sig utrymme, lösgör och befriar. Det är HERRENS härlighet! Herren är mäktig att bekläda med kraft!

 

Jag är övertygad om det.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln