Den europeiska kartan ritas om

En klassisk växeltavla från förr En klassisk växeltavla från förr

Här en bild jag tog i Grekland för några år sedan. Tavlan över de aktuella växlingskurserna vittnar om tiden före euron. Kanske skylten får tas fram igen från baksidan av växlingskontoret och den nationalistiska grundfärgen målas över i blå-vitt. Greklands egna färger. Nationalism är inget entydigt begrepp längre.

Det sägs att grekerna fram tills nya lån kan ges har 450:- per person att leva av. Det gäller från och med starten av denna vecka. Sedan är pengarna helt slut. Även de pengarna är lånade och eventuellt nya lån skall också betalas igen. Det verkliga kapitalet som funnits har för länge sedan lämnat landet. Man talar nu från olika håll om att påbörja humanitära bistånd för att lindra hunger som i sådana lägen inte låter vänta på sig. Hela det grekiska banksystemet står under konkurshot. Man tror knappt det är sant.

Vi minns 90-talets Jugoslavien som bröts itu då Josip Broz Tito avled - mitt i Europa. De religiösa motsättningarna var för stora och inbördeskriget blev ett faktum. Grekland har inte den problematiken med etniska och religiösa motsättningar. Men det är en nygammal demokrati och de unga har en helt annan livsinställning än de äldre. De unga har också lättare att finna nya vänner och lika barn leka bäst, heter det ju.

Grekerna som jublar över att demokratin segrade igår då 60 % av befolkningen röstade nej. Man röstade egentligen nej till ett icke självbestämmande. Folket röstat nej med de grekiska politkernas höga svansföring i att pantsätta hela landet till förmån för bättre lånevillkor. Det har EU möjligen förstått men har inga styrverktyg. Grekland som har ett enastående bra förhandlingsläge och kan stjälpa hela EU samarbetet med folkets röst i ryggen. Röster i ryggen. Rösten på ryggen är som "raggen på bocken Javan". Demokratins vagga som betyder folkvälde. 

De grekiska fiskarna som den senaste tiden klagat över att deras fiskenät är tyngda av människokroppar, av liken efter de som flytt över Medelhavet i hopp om en bättre framtid, sitter snart i samma båt. Vilken situation.

Det är befängt att tro att ett helt land på kort sikt skall kunna reformeras utifrån ett sådant läge som Grekland befinner sig i. Motsättningarna är alldeles för stora. De politiska, de patriotiska och de nationalistiska. Det finns ingen bärighet i den ekonomin relaterat till euron och EU kan inte försörja Grekland på sikt. Ekonomierna är inte kompatibla. Är Italiens det? Spaniens och Portugals? Det får vi veta inom en snar framtid. "Bygget med järn och lera", som bibeln talar om. Det är inte "järn från Norden" och terracotta från Toscana. Järnet från Norden finns i ett helt annat sammanhang.

Europa har fått en tiggare av ett helt annat format i det egna Europeiska huset. Händelseutvecklingen har spelat de europeiska politikerna ur händerna och vi vet inte riktigt hur det kommer att utveckla sig framöver. Ryssland ses som en möjlig bundsförvant. Det är verkligen ingen omöjlighet. Vem har sagt och bestämt att Ukraina hör till Europa? Det finns andra konstellationer som är helt bortglömda. Europa är ingen kontinent relaterat till en samling upplösta nationalstater. Europa är ett gammalt område som behärskades av Rom med anspråk på härskarmakt. Skandinavien hörde aldrig till det området. Det gamla Rom har inte dagens Europa som karta. Det är där som turbulensen har sitt egentliga nav. De bakomvarande processerna är primärt andliga - hur andligt det än kan låta, och blir därför komplexa i det synliga. När den andliga världen "griper in i den synliga" så blir det turbulens. En man blev fri från demoner och fem tusen grisar störtar till havs. Irrationellt men påtagligt, för att exemplifiera från en biblisk text. Vissa stater kommer att gå ur EU och andra aktörer kommer att äga en helt annan dominans - utan jämförelse med befrielsen av mannen från Dekapolis, förstås.

EU-projektet som skulle vara garanten för efterkrigstidens länder och dess befolkningar upplever nu en verklig renässans för nationalismen. Av egoistiska skäl. Frihet, jämlikhet men inte broderskap. 

Man kan också undra hur ihålig vår svenska välfärd är när vi utanför euron korrigerar vår egen ekonomi med hjälp av minusräntor. Vad är det för någonting? Minusräntor - som om något inom den finansiella världen skulle vara gratis? Det är en fälla. En snara.

Ja, min slutmening i denna text får vara lika plump som när en större tragedi har inträffat någon annanstans: - Inga svenskar fanns bland de omkomna.

Vi är ju ständigt, också vi, oss själva närmast.



 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Susan Anderberg » Tack för mig:  ”Tack än en gång broder! Följer dina inlägg med stor behållning! Likt dig, så äls..”

  • Thommy » Andetag:  ”-Tack Lennart! Herren skall vara med dig där du behöver det som bäst. Det önska..”

  • Lennart » Andetag:  ”Ja vi glömmer ibland vad vår rättfärdighet kommer ifrån och tror att det hänger ..”

  • Märta » Jeremia:  ”Ja, var annars! Tack för påminnelsen! ”

  • Thommy » Andetag:  ”- Tack Siri &Märta för ert stöd. Ni är vad två syrgastuber kan vara för en dykar..”

Bloggarkiv