2014 > 07






Lina från Alberobello i Italien. Hon och hennes man är fortfarande yrkesarbetande. Dom städar de offentliga toaletterna i stan.

Dåliga pensioner har fått ett ansikte.

Jag tycker mig kunna utläsa ett helt sekel ur hennes vackra, något sorgsna, men bitterfria anlete.

(klicka på bilden)







 

Läs hela inlägget »

Ännu en bild från Mottola i Italien. En typisk bild. En kombi Fiat 500 står parkerad på bakgården. Mottolas höjdskillnad skapar terrassliknande avsatser, vilket gör gator mer än enkelriktade. Den här bilden hade jag kunnat ta på många sätt, som synes. Inte minst med trappan som skapar djup och karaktär åt bakgrunden. Den bilden är också tagen, givetvis. Men de blodröda balkongerna synkade så fint med bilen. Jag kunde inte motstå denna vinkel. Därför väljer jag just att visa den här bilden. Tyvärr står en skåpbil uppe på nästa etage och förstör tidlösheten i bilden. Det är inget att göra åt. Man skall inte klona. Det är "urkundsförfalskning".

Jag är såld på dessa fordon. Hittade en som gått endast 7 mil från 1970. Den hade varit en utställningsbil. Svart. Helt i nyskick.

Men den kostade 170.000 kronor. (klicka på bilden)

 

Läs hela inlägget »
Mottola, Apulien Italien Mottola, Apulien Italien

Mottola. Inte Motala. Men Mottola i Italien. Hur värjer man sig för en sån här bild? Omöjligt. Ja, jag har sträckt på pixlarna i bilden. Skönheten i det slitna är betagande. Så klart att det skulle bli en bild av det huset. Eccola!

 Mottola är en relativt stor bergsby som tagnerar stad, några mil utanför Taranto. Ja, det måste man ändå säga att det är en stad. Högt däruppe ser man de vita och ljusbeiga husen skapa ortens konturer när man strävar från Tarantobukten på asfalterade vägar med upplevelsen av en färd på jättelika tvättbräder. Skumpigt värre är det på underminerade och uppdagade fuskbyggen. Precis som i filmen "Cristo si è fermato a Eboli / Kristus stannade i Eboli" av Francesco Rosi, ligger en slöja av 1940-tal över byn. Jag rår inte för det men jag blir svärmisk. 

Jag vill uppmana dig som lever med Gud: "Bed att Herren sänder evangelister hit!!" Inte teologer. Inte dogmatiker. Inte heller relegionsteoretiker. Dom är bra på sitt men odugliga för detta uppdrag. Nej, dogma det har italienarna tyngts av under århundraden. De behöver höra det glada budskapen om frälsning av tro. En tro med konsekvenser utanför biktbåsen och rader av präster. 

Jag säger det rent ut: "Låt o Gud tio evangelister uppstå, brinnande och hängivna villiga att gå till Italien med evangelium!" Uppfodrande och utmanande?

Ja.

 

Läs hela inlägget »

Jag är nyligen hemkommen från Italien. Från den södra delen av landet som också med rätta kommit att kallas för "Il mezzogiorno" eller "mitt på dagen". Här ligger solen på. Den syditalienska befolkningen har också fått det epitet sig givet av norditalienarna. Söderns italienare är mörkare till pigmentet. Därav "i mezzogiorni".

Några vänner och jag reste till Puglia eller Apulien som det kallas på svenska. Det är kort och gott den del av Italien som utgör klacken på den Italienska stöveln. På min hemsidas framsida kan man för övrigt se en bild från den absolut sydligaste delen av Puglia. Staden Leuca. 

Bilden här ovan är tagen i Alberobello de s.k. "I Trulli" husen. Hyddorna sägs vara konstruerade för att snabbt kunna förstöras om skattmasen skulle komma på besök.  Byggnaderna kunde snabbt raseras genom att man drog i en hörnsten. Då kollapsade kupolen till tak och fick sedan byggas upp igen. Ett ofärdigt hus kan ej beskattas. Än mindre ett raserat hus. Nu är det mer eller mindre en fornlämning för turister från en svunnen tid, även om de flesta av dem är bebodda.


Säkert kommer det att dyka upp fler bilder från denna resa. ( klicka på bilden )

 

Läs hela inlägget »

"Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evigheter.

 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem.  Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna.  Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.  Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden.  Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön". Upp. 20.


Många frågar mig varför Gud tillåter det onda i världen. Om Gud nu finns, tillfogar man. Varför gör han inte slut på all ondska och allt lidande? Det skall han göra en dag. Bibelordet beskriver just det scenariot i denna text. Han skall slutgiltigt göra slut på det onda. Och det med besked. Men först vill han genom Jesus rädda mänskligheten och den enskilde. Så har Gud valt det. Det är trons väg och kan inte beträdas på annat sätt. Varje människa har att ta ställning till Jesus. Det är det fina och enkla. Lyssnar du i tro då har du möjlighet att nå fram till honom och få din sak ordnad.

All tid är begränsad. Vår livstid kan variera på decimalen men överlag har vi samma utgångsläge: vi lever i tiden men är på väg in i evigheten. Vi ser att det finns omständigheter i texten som råder och pågår just nu. Djävulen har hela världen i sitt våld. Det kan inte undgå någon. Men bara för en kort tid. Har du läst och verkligen begrundat vilket ohyggligt straff denne före detta ängel skall få - just på grund av den ondska han låtit mänskligheten plågas av? Det är inga småsaker. En eldsjö där man inte brinner upp. Är det ett straff nog? Ja, så uttrycks och beskrivs den andliga värld vi snart står inför. Här kommer också du och jag in i bilden. Vår evighet. I väl eller ve.

Det är alltså inte så att Gud glömt bort sin skapelse, negligerar ondskan eller oss. Han skall noga döma den. Allt skrivs upp i böcker, säger oss texten. Våra namn skrivs in i en bok och vad vi gjort. Här vill jag skynda till dig som känner dig usel i dig själv. Du som bara ställer till det för dig själv och andra eller inte tycker att du är en sådan idealmänniska du skulle vilja vara. Jag tror att vi alla drabbas av denna text mer eller mindre. Vårt samvete kan vittna emot oss och vi kan känna oss nedslagna och träffade. Det är vår syndamedvetenhet som gör sig påmind i själsdjupet. Ingen synd kommer att komma in i himlen. Därför måste vi bli renade. Reningsmedlet är Jesus blod.

Gud har alltså tänkt en nystart med oss människor. Det kan vi få erfara redan här i tiden. Det är det stora!

Om vårt namn står skrivet i livets bok då är jag övertygad om att våra synder och de dåliga gärningarna är utraderade. Hur är det möjligt? Jo, Jesus dog för oss! Där har du den stora sak han utfört för oss. Vi får våra liv renade genom att bekänna oss till hans död och uppståndelse, blir upptecknade i livets bok och får vårt gamla liv utraderat. Men om vi inte har våra namn skrivna i livets bok då har vi ställt oss utanför Jesus frälsande möjlighet. Då har vi själva gjort ett ödesdigert val. Då står vi utanför ett evigt liv i den bemärkelsen och våra gärningar kommer att döma oss skyldiga. Vi kan inte rå för att vi är syndare. Det är vår natur. Men vi kan rå för hur vi förhåller oss till att bli av med den! Däri ligger vårt personliga ansvar.

Jag vill vädja till dig som ännu inte beslutat dig för att tro på Jesus och låta hans stora offer i kärlek täcka också ditt liv och gärningar. Varför? Jo, just därför att du är sanningen på spåret. Du har upptäckt djävulens existens i en ond värld. Om djävulen finns - ja då måste Gud också finnas. Och det gör han naturligtvis!

Gud har satt en bortre gräns. Den kommer han att vaka över. Precis som den tid du och jag har att leva här på jorden. Den är mycket kort. Därför måste vi ta tag i dessa frågor och ta allvarligt på vårt liv. Det gäller vi själ i evigheten. Det finns bara två vägar. En som leder till himlen och en som leder till eldsjön.

Vet du vad eldsjön är för någonting? Det är helvetet.

Gör din sak klar med Gud genom Jesus, medan tid är. Åkalla honom! Ropa på honom eller bara viska hans namn. Han hör dig, min vän.

Han vill dig väl.


 

Läs hela inlägget »

Vid ett besök i Falkenberg fick jag det fina tipset att besöka stadens pilgrimsfalkar. De har häckat här sedan en tid och gjorde så även i år.

Honan satt på sin utsiktspost. Runt hörnet kom plötsligt ett tjugotal duvor. De passerade henne med ett tiotalmeter. Nästa tanke var given. Skulle hon göra ett utfall? Ja, där stod vi och såg alltsammans. Falken kastade sig ner och iväg. Hon slog en duva med en enastående elegans. Men bytet tappade hon dessvärre. En sällsam upplevelse. Här är ett smakprov på den händelsen. Det är strax efter att hon tappat sitt byte.

Jag är övertygad om att vi kommer att ses igen! ( Klicka på bilden.)
Bilddata: Nikon D4 / 400 mm / bl.6,3 / ISO 640 / 1/1000sek / EV. +1,67.

 

Läs hela inlägget »

En Herrens ängel talade till Filippus: "Gå vid middagstiden ut på vägen som leder från Jerusalem ner till Gaza. Den ligger öde." Och Filippus stod upp och gick. Och se, då kom en etiopisk hovman som var eunuck och hade uppsikt över skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandace. Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe  och var nu på väg tillbaka och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.  Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den."  Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?" Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom. Skriftstället som han läste var detta:

Liksom ett får som förs bort till att slaktas,
och liksom ett lamm som är tyst inför den som klipper det,
öppnade han inte sin mun.
 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen.
Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv togs bort från jorden.

 Hovmannen sade till Filippus: "Jag ber dig, säg mig, vem är det profeten talar om här, om sig själv eller någon annan?"  Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom. När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: "Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?" Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom.  När de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer men fortsatte glad sin resa.  Filippus kom till Asdod och gick omkring och predikade evangeliet i alla städer, tills han nådde Cesarea.  Apg 8:26-40


I en tid då kyrkorna är upptagna med sina identitetskriser gäller det att inte tappa perspektivet och uppdraget. Guds rike kommer aldrig att vara beroende av gamla strukturer vid ärvda människomeningar - hur illa det än ser ut. Kristen verksamhets innersta och yttersta kärna är att vinna människor för Gud. Predikan om frälsningen i Jesus hittar alltid nya verksamhetsfält där kärleken är uppfinningsrik.

Textsammanhanget ovan visar på Guds suveränitet och hur han kan arrangera händelser vi kan få gå in i. Så skedde påtagligt för Filippus. Man kallade förr det för att " vandra i förutberedda gärningar". Filippus får i berättelsen en inre maning att bege sig till en plats där Gud hade bestämt ett möte för honom, ett sammanträffande där han fick vara med och komma en människa till hjälp och på så vis utvidga Guds rike. Vid detta tillfälle endast för en människa. Är det stort nog? Ja!

Texten talar egentligen för sig själv men det finns en omständighet som jag vill trycka på och det är att den Helige Ande rycker bort Filippus så fort den etiopiske hovmannen hade blivit döpt. Borde inte Filippus istället ha refererat till en grupp där alla nyfrälsta blev vägledda och skyddade i tron? Ja, så resonerar vi och ängslas i vår nit att hjälpa Guds verk. Och låt mig påängtera: det råder inga motsatsförhållanden här. Ändock: Filippus rycks helt sonika bort och blev sedd i en helt annan stad. De hann inte ens säga farväl eller utbyta telefonnummer. Den etiopiske hovmannen fortsatte ensam men glad sin färd.

Naturligtvis är denna händelsen ingen bisats att göra dogm av. Nyfrälsta behöver hjälp och vägledning, så klart. Men det är ändå ett starkt uttryck för att Guds verk är hans och att vi inte behöver spekulera om följderna. Herren förmår att ta hand om sina barn. Bara vi gör det vi skall göra så kommer vi att vara med och utbreda Guds rike och inte stå ivägen för det. Det öppnar upp för många möjligheter och skapar gärningar i tro.

Trosgärningar!


 

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Siri » Likformigheten:  ”Jesus vi ber..”

  • Thommy » Bär också du ditt lidande!:  ”- Så sant, Siri! När Mose mötte Gud i törnbusken - var han ensam och ännu längr..”

  • Siri » Bär också du ditt lidande!:  ”I 2 Mos 33 står det om att Mose gjorde iordning ett uppenbarelsetält långt utanf..”

  • Siri » Gå in i din Herres glädje:  ”Mer välsignat än så kan det inte bli!”

  • Märta » De säregna :  ”Frid Broder! Så befriande! Sällan utvald och bjuden kan säregenheten smärta unde..”

  • Claes » Kanal 10:  ”Kan vi komma och spela hos er. Tack på förhand// Claes Mård SOUND OF SCANDINAVI”

  • Märta » Drick vatten ur din egen brunn:  ”Välkommen hem och tack för svalkande och läskande tankar! ”

  • Märta » Kanal 10:  ”Så bra Thommy! TACK för att du säger ifrån!”

  • Susan Anderberg » Tack för mig:  ”Tack än en gång broder! Följer dina inlägg med stor behållning! Likt dig, så äls..”

  • Thommy » Andetag:  ”-Tack Lennart! Herren skall vara med dig där du behöver det som bäst. Det önska..”