_DSC9211-2.Mobilen

En prinsessas dop

En svensk prinsessa har blivit döpt. Barndöpt. Men det har inte slagit mig förut att vid barndopet konfirmeras barnets namn. Det är själva barnets namn som står i fokus. I alla fall om man jämför med hur bibeln refererar till ett dop, där Jesus namnet står i centrum. Tänk så förfelat! Är det inte till Kristus man döpes? Så lär bibeln. Det är en akt där Jesusnamnet i Faders och Sonens och den helige andes namn, uttalas. Det nämndes visserligen också vid detta "dop". Men där låg inte tyngdpunkten. Tyngdpunkten låg på namnet Estelle, istället. Istället.

Ett bibliskt dop är endast förbihållet den som tror. Det säger Guds ord. Ett spädbarn kan inte tro! De kan ingenting i andligt avseende. Bibeln klargör att "sådana hör Guds rike till". De får alltså vänta tills de hamnar utanför Guds rike och kan återfödas genom omvändelse och tro på Gud. Och sedan bli döpt i ett medvetet mentalt tillstånd efter eget beslut.

Hade inte biskopen ett enastående tillfälle att förkunna Guds ord för prinsessan Viktoria och prins Daniel? Jo. Kunnat inbjuda både henne och de andra kungligheterna att följa Jesus i dopets grav? Jo. I en predikan att den som tror och blir döpt - Den skall vara frälst. 

Vi penetrerade frågan på jobbet. Någon tyckte att om man kan ha borgerliga vigslar kan man väl också tillämpa barndop? Tanken lät först djupt cynisk men vände och slog tillbaka med skärpa. Vuxendop som ett bibliskt dop och barndop som ett borgerligt dop. Jämförelsen var träffsäker och belyste urartningen. För det handlar inte om olika kvaliteer på dop. Bibeln känner bara till ett dop. Det är att nedsänkas helt under vattnet. Med någon som trott på saken!

Vad kan man säga? Detta kyrkliga dop inte ett dop i biblisk mening. Utan ett borgerligt dop. Ett barndop. I kyrkan! Långt bortom bibelns frälsningslära.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln