Den som river en mur blir stungen

"Den som gräver en grop faller själv däri och den som river en mur blir stungen av en orm". Pred. 10:8.

I den senare delen av den här texten talas det om en mur. Konsekvent säger oss profeten, att om man river en mur blir man stungen av en orm. Varför är han så drastisk? 

Om vi rätt och slätt vill förstå bilden, måste profeten någon gång sett en orm vid rivning av en mur och förstått den faran. Eller hur? Alternativt att han bara ägde insikten. Det är väl inte säkert att alla murar är gömställen för ormar?  Är inte profeten lite väl pessimistisk och överdriver? Nej. Metaforen illustrerar en andlig fara.

I gränslandets gömslen gömmer sig ormen. Den gamle ormen. Det vill texten varna oss för. Ju färre revor - dess bättre. Rappa och putsa igen muren! Läromuren. Och sätt samfundsstängsel ovanpå. Det är trots allt bättre. Det har sitt långsiktiga värde. Ge inte avkall på den bibliska läran. Den är likt ett roder. Den leder åt rätt håll! Se till hur du lagt din kurs på frälsningens väg. 

Profeten varnar för det som är den överhängande faran. Stinget. Är det inte symptomatiskt att stinget sitter så nära talorganet? Vid de ekumeniska samförståndsborden har teologin malts sönder till ett intet, till förmån för drömmen om väckelse och gemenskap mot synd och värld i en eskalerande sekularisering, över alla gränser. Man vill ifrån kampen och striden. Stinget. Stinget... Då är det försent. Därför har muren sitt värde, du konvertit.

Att ormen, den gamle ormen, skulle gömma sig i det gränslandet är naturligtvis därför att han vill inta områden i Guds rike. Satan vill komma åt Guds folk. Vid gränserna bryts lärofrågorna ner och skapar förvirring. Allt i ekumenikens namn. Ekumenik som till sin praxis betyder att man struntar i vad den andra egentligen tror på. För tillfället!  Jesus blir garanten och den största gemensamma nämnaren. Vilket rävspel. Det är som om Herodes, Pontius Pilatus och Kaifas åter spekulerar om Jesus liv. Där dukar den enskilde under.

Just nu utlovas väckelse över samfundsgränserna. Så låter det främst bland de som river murar. Samfundsmurar. Men det är bara ruset av en kort förälskelse. En ny gemenskap, så stor, att lärofrågor och tillhörighet spelar mindre roll, är det gift som rusar runt i kroppen. Intagna områden återockuperas och striden om bibliskt dop får åter igen erövras av nästa generation. Bland andra viktiga troendefrågor. Historien vittnar om de som fick plikta med sina liv för de sanningarna.

De första grunderna i frälsningen är så viktiga och lätta att följa om man vill gå frälsningens väg. Men också så ansatta och angripna. Av stinget!

Den som stungits av ormen vet till slut inte vilken sida om muren man skall vara på. Man river den fullständigt och utsätter andra för faran.

Man konverterar. 

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Märta » De säregna :  ”Frid Broder! Så befriande! Sällan utvald och bjuden kan säregenheten smärta unde..”

  • Claes » Kanal 10:  ”Kan vi komma och spela hos er. Tack på förhand// Claes Mård SOUND OF SCANDINAVI”

  • Märta » Drick vatten ur din egen brunn:  ”Välkommen hem och tack för svalkande och läskande tankar! ”

  • Märta » Kanal 10:  ”Så bra Thommy! TACK för att du säger ifrån!”

  • Susan Anderberg » Tack för mig:  ”Tack än en gång broder! Följer dina inlägg med stor behållning! Likt dig, så äls..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln