Nobels fredspris 2015 till Tunisien

Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."
 

Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. När ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära.
Luk.21:25-31.


Idag har Nobelkommiten tilldelat en tunisisk demokratirörelse Alfred Nobels fredspris 2015. Det är ingen direkt homogen grupp som får dela på priset, men de har det gemensamt att de från våren 2011 bidrog till en utveckling för parlamentarismen i Tunisien, efter Jasminrevolten. Det är representanter för det tunisiska advokatsamfundet, facket, arbetsgivarsidan och människorättsbärande idealister som fått dela på priset. Det är ett demokratipris - skulle man kunna säga - mer än ett fredspris. Därmed inte sagt att demokrati är synonymt med fred. Det är mer komplicerat än så.

"Arabiska våren". "Jasminupproret". Det startade i Tunisien och tog fart och spred sig till hela Mellanöstern genom en man. Syrien bombas nu ner till grunden. Samtliga de arabiska länderna som drabbades av den arabiska våren, rister och sliter. Man vet inte åt vilket håll det går. De islamistiska krafterna vill hejda ländernas utveckling mot demokrati och pluralism. De försöker ta en genväg till övertygelse genom våld. Det gör de demokratiskt styrda länder också. De väntar bara in rätt tillfälle. Den främste demokratiske förespråkaren med samma Nobels fredspris i bagaget tar också till våld - i demokratins namn. Både före och efter priset. Fredsbegreppet är verkligen ett relativt begrepp en dag som denna. Det bäddar för en annan ordning. En verklig fredsbärare. En påve. Kan någon politiker vara mer neutral i ett fredsbevarande intresse än en påve - i sin image? För det handlar om inomvärldslig politik och inget annat. Men på sikt ser jag en med helt andra förmågor. -  Jesus Kristus och hans rike!  Det är något helt annatHar du twittrat om honom på sistone? Gör det.

Den nuvarande påven har talat både i FN och i inför EU parlamentet i år. Vilka ambitioner. Vilka intentioner. Det är en kommande fredspristagare av Nobels fredspris. Det bäddar kaoset i världen för. Behovet av en tydlig och from ledare synliggjorde Frankrikes Hollande och Tysklands Merkel häromdagen, då de som gamla ärkefiender satt tillsammans i EU parlamentet under en hearing. Där blottades avgrunder av oenigheter i det politiska styret inom EU. Jag hörde på. Någon måste mura igen revorna i det politiskt och det religiöst oroliga bygget. Det är ostyrt. Utvecklingen manar fram en stark och betrodd moderator. Den infekterade oenigheten eggar den utvecklingen dit hän, länderna emellan. Det är det oenigheten är till för - om man nu kan subjektivisera begreppet oenighet. Det är de krystvärkar som av nödvändighet måste komma över samfundet. Vi är mitt i det.

Ärkebiskopen av Rom som i sitt ämbete har långvarig erfarenhet att leda de interreligiösa samtalen - genom djupa och långtgående ekumeniska strategier under årtionden med andra religioners företrädare, kommer att stå fram som den självklare kandidaten till en högre instans. En ledarroll. Ett kontaktnät i den här omfattningen skapas inte över en natt. Vem har på sikt en tillräckligt stor goodwill att leda en världsregering? Påven. Det kommer att te sig så naturligt att ingen kommer att ifrågasätta det. Utvecklingen skapar av nödvändighet nya maktcentra med nya mandat. Politiska mandat med starka religiösa förtecken i en orolig värld. Religionerna som aldrig någon gång har fungerat väl i en politisk maktposition. Ingenstans någonstans.

Låt mig få lämna min samtid för ett slag och denna dystra framtidsbild och gå till Jesus. Sa han inte att Guds rike skulle komma en sommar efter att träden börjat blomma om våren? " Se på fikonträdet och alla andra träd"..."När ni ser att det knoppas!" Det gör det på våren. "Den arabiska våren". Jasminrevolutionen... Jag tycker mig känna igen språkbruket. Metaforen. Bildspråket av Jesus. Det sprudlande livet bakom nationernas knoppning. Det rör sig i folkdjupet. Saven! Det knoppar.

Terrorattacken i Sousse var ett brutalt försök att dra i handbromsen för Tunisiens utveckling. Så kontraproduktivt. Fredspriset till de "goda krafterna" i Tunisien kommer också med befarade bakslag att öppna upp landet mot en ny framtid.

Evangelium om riket skall bli förkunnat för alla folkslag. Sedan skall änden komma. 


Guds rike är nära.
 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv