Birger Claesson

År 1935 befann sig Birger Claesson på en årlig konferens, kallad Kölingaredsveckan. Där fick han en uppenbarelse - mitt under en session.

Det här är början på profetiska tilltal som en enkel pingstpastor fick vara med om vid flera tillfällen. Birger Claesson fick veta att det skulle komma ett världskrig, men att Sverige skulle skonas. Sverige skulle skonas för att vi hade varit ett tillflyktsland för invandrare på flykt. Det var det andra världskriget, vilket också kom. Profetian var rätt. Numera är vi kända för annat. Vi selekterar flyktingar och skyller på lagstiftarna. Vi bildar istället demokratiska partier med rasistiska förtecken.

Det här var den första profetiska ingivelse Birger Claesson fick. Han skriver om den upplevelsen "att han skälvde". Han vågade inte berätta för någon. Detta var för stort för hans självbild. Det är också något typiskt över det, hur Gud utväljer. Och hur det tar sig uttryck.

Låt mig stanna till ett slag. Är det inte så att en uppfylld profetia styrker det sagda?  Jo, den har ju då redan skett. Då har vi att ta ställning till trovärdigheten innan den uppfylls! Pröva och inte förkasta. Här har vi att göra med en man som Gud först förbereder på ett personligt plan för att sedan förkunna vad Gud uppenbarat.

År 1950 på en predikantvecka, femton år senare kommer en förkunnare och profeterar över Birgers liv. Birger får sedan se flera syner och får besök av änglar. Hans person och de spår han lämnar efter sig i form av brist på självhävdelse, inger respekt. Änglar kommer alltid i hemlighet. Så har det alltid varit. De samlar inte till massmöten och förkunnar sina av Gud givna dekret. De kommer när andra gått eller när andra sover. Vad är den gemensamma nämnaren för de som får änglabesök, kan man fråga. Ja, vad skall jag svara på det? Det är jag själv som formulerat frågan. De kommer under två kriterier: De kommer inte till vem som helst. Och likväl har de inte anseende till personen. Är det en bra sammanfattning? Vidare kan man säga att de inte kommer på vårt initiativ. De kommer på Guds befallning och vi blir förskräckta. De skapar svårigheter för mottagarna att bli trodda. Men då profetia är uppfylld är det försent att agera. Då står vi inför faktum. De faktum budskapet var till att förbereda oss på. Det finns alltid ett syfte. Guds syften.

Låt mig avsluta denna inledande blogg om Birger Claesson och citera där han slutade sin skrift ”Sveriges ödestimme”. Där säger han när det gäller Anton Johanssons syn om ett anfall på Sverige 1953, följande:

”Anton Johansson säger i sin bok, att vi skall komma i krig 1953. Jag tror, att han hade en verklig uppenbarelse från Gud, och jag är övertygad om, att det är sant vad han säger i sin skrift. Men jag känner Gud och vet att han är nådig och barmhärtig. Jag är fullkomligt övertygad, att om Guds folk förstår sin sak, och går in i förbön för vår konung och hela vår överhet, land och folk, då skall Gud uppskjuta denna katastrof och ställa den på framtiden. Då kanhända att det som skulle ha skett 1953 kommer senare. Jag tvivlar inte ett ögonblick på det.”

Detta skrev Birger före 1953. Så resonerar man inte om man själv sett samma dom i en egen syn och bär på självhävdelse. Då hade han vidhållit sina egna syner med emfas och sitt budskap med samma intensitet. Men så gjorde inte Birger. Han gav rum för nåden. Det är ett sigill på hans profetior och han pantsätter dem med sin person. Birger Claesson har gott stöd i Antons syner 40 år tidigare. Men istället ville han gå i god för att katastrofen kunde undvikas. Vi vet med facit i hand att det bröt ut en väckelse som varade under 1950-1970-talet i hela Sveriges land. Man tog allvarligt på hans budskap. Och plötsligt är vi i hans framtid - vårt nu.

Är inte det en gudsmans adelsmärke? Han avslutar sitt budskap med att själv profetera. Utan att han visste om det. Och han önskar så gärna avvärja det beslut han själv sköt på framtiden men inte avfärdade. Det är också trovärdigt.

Återkommer.