_DSC9211-2.Mobilen

Men du skall inte vända tillbaka till dem...

"Därför säger Herren så: Om du vänder om, skall jag låta dig komma tillbaka och du skall få tjäna mig. Om du skiljer det äkta från det oäkta skall du få vara som min mun. Detta folk skall då vända tillbaka till dig, men du skall inte vända tillbaka till dem.  Jag skall göra dig till en fast kopparmur mot detta folk, så att de inte kan besegra dig om de vill strida mot dig. Ty jag är med dig för att hjälpa dig, och för att rädda dig, säger Herren."  Jeremia 15.

Jeremia som hade tjänat Gud var uppenbarligen slutkörd. Man kan verkligen förstå att han är i en djup personlig kris, för att tala nutidsspråk. Sammanhanget säger oss det. Jeremia vänder sig till Gud i all sin nöd. Det är ett ömt möte.

Vi vänder oss vanligtvis till andra människor när vi är i nöd. Till vänner, till föräldrar, till arbetskamrater eller till institutioner som har att förstå sig på mänskliga problem. Jeremia vände sig till Gud. Och han hjälpte honom! 

Det finns ett intressant uttryck i Guds svar till Jeremia. "Detta folk skall då vända tillbaka till dig, men du skall inte vända tillbaka till dem." Det var den springande punkten för Jeremia. Han hade kommit i kläm mellan det Gud ingivit honom att tala och reaktionerna från hans omgivning. Herren ser ut att fullständigt ändra på den saken, men likväl skulle där finnas en distans mellan Jeremia och folket.

Tänk vad Gud kan uträtta och göra! Han kan vårda sina redskap så att de får förändrade förhållanden. Likväl står det att Jeremia "inte skulle vända tillbaka till dem." Hur kunde Gud avgöra det? Människan är väl sin egen relationsskapare. 

Gud säger att han skulle göra Jeremia till en fast kopparmur. En kopparmur - om vi nu kan föreställa oss en sådan i det verkliga, flyttar man inte på hur som helst. Det är naturligtvis i överförd mening ett uttryck för en orubblighet som Gud skapade i honom, genom att förhållanden förändrades och mannen blev motsatsen till hud öm. Han var konkav men blev konvex. Han kunde därför tåla påfrestningarna bättre i sin konstitution och blev oberoende. Men ändå beroende av Gud. Avskildheten har många olikheter i det själsliga. Avskildheten som skyddar och bevarar tjänaren i en lång tjänst inför Gud. "Den som är fast i sitt sinne, bevarar du." 

Det är ett lärorikt tillvägagångssätt Gud använder sig av i Jeremia liv. Jeremia saknade mänsklig support, kan man säga så? Det låter så ytligt. Bekräftelsebehov, är också ett lika modernt missvisande uttryck. Han hade tagit mycket stryk i att säga sanningen i sin förkunnelse. Gud hjälpte honom på ett underbart sätt, men lät honom förbli i avskildhet. Det är det stora här. En tillsynes obetydlig vers som rymmer så mycket.

" Men du skall inte vända tillbaka till dem."

Gud är trofast och han har alltid en utväg ur våra trångmål. Bara vi vågar förtrösta på honom!

 

Etiketter: jeremia, jeremia 15

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln