De tio jungfrurna del 2.

" Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade.
 
Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp.
 
Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes. Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte. Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer".
     Matteus 25.


Låt oss tröska texten. Det är en liknelse. En liknelse kan rymma viktiga detaljer såväl som rent övergripande information. Så också denna berättelse av Jesus. En liknelse har också sina brister och återvändsgränder, eftersom man uttrycker ett budskap i en illustration. Ändå kan en liknelse vara både pedagogisk och enastående träffsäker.

Låt mig exemplifiera:

När Jesus säger att det är tio jungfrur, fem är kloka och fem är oförståndiga, så är det viktigt att hitta rätt bland fakta. Däri ligger en liknelses styrka och svaghet. Det finns en risk att övertolka något. Förmedlaren vet vad som avses. Det är mottagaren som har svårigheten. Vad är relevant. Vad har relevans?

I denna text är det väsentligt att en grupp var kloka i att ta med sig olja i kärlet. De andra gjorde inte det. För övrigt: Har du tänkt på att brudgummen bara kände de som tagit olja med sig!? Texten säger så.

En icke faktor syns vara talet tio - som någon säkert skulle tillmäta en alldeles enastående betydelse. Eller att det blev två olika grupper och att grupperingar var lika stora.  Men det är inte textens budskap. Det kan vi lätt förstå. För hade det varit fyra i en grupp och sex i den andra, kunde det å sin sida betytt något alldeles särskilt. Men det är inte det Jesus framhåller. Lika lite som att de tio jungfrurna skulle vara mängden jungfrur i ett polygamiskt förhållande, eftersom det handlade om ett bröllop. Nu tar jag i. Men då hade vi också där textmässigt farit vilse. Jungfrurna som förövrigt är en underbar bild på de kristna som blivit renade och tvagna, fri från synd. Även de okloka var jungfrur.  Jungfruligare kan det ej uttryckas. Sela.

En annan insikt är: varför gick inte alla tio tillsammans när de väl vaknat och på så vis löst bristen på olja, unisont? De med olja i lampan kunde ju gå alldeles framför och lyst upp vägen och de med de tomma burkarna tätt i hälarna. De hade alla somnat, säger skriften. Du hemska tanke. Och vidare, vad är ropet för någonting i sammanhanget? I 1917 års översättning står det "Vid midnattstid ljöd ett anskri." Anskriet var ju helt avgörande för de fem kloka att komma på fötter igen. De fem oförståndiga - för sent. Det blev nu bråttom. Var kommer det avgörande ropet ifrån? Anskri är knappast något melodiskt.

Åter igen. De som hade olja i käril kunde gott och väl lyst upp vägen för dem allesammans - om de slog följe. Eller hur? Nej, här av förstår vi att det inte ligger på det kollektiva planet. Det kan se ut så. Men är inte så. Brist på olja är relaterat till individen men får sitt tragiska genomslag då den enskilde hamnar i en tillhörande grupp. De som kom med in till bröllopet eller de som blev kvar utanför. Det finns fortfarande bara två utgångar ur detta liv. Och två inträden i evigheten. 

Låt oss återvända till sömnen som egentligen inte är huvudbudskapet i texten - även om en vaksamhet hade kunnat rädda de oförståndiga att missa bröllopet. De hade då haft teoretiskt möjlighet att kunna gå och köpa olja - som de försent blev varse om. Den tiden hade sprungit förbi dem då anskriet ljöd. Gå ut och möt honom!

Det är oljan i lampa och kärlet som är det helt avgörande i Jesus liknelse. Vaksamhet kontra sömnaktighet är inte oväsentligt men inte huvudsaken. För vad säger Jesus? Jag känner er inte! Oljan. Panten. Inseglet på arvet. Det är länken till gemenskap och att lära känna honom - Jesus. Det hade inte de gjort som var oförståndiga. Dom gick bara i egen kraft tills omständigheterna stängde dem ute. I mörkret.
 
Låt oss gå till ett annat bibelord. Jesus är i Getsemane. Det är avslutningen på hans förkunnargärning. Han har nu endast det lidande och den död och uppståndelse som han kom för att genomlida, i sin jordiska kropp. Låt oss citera det avsnittet. Det är så centralt. Vad hände?

"Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane , och han sade till lärjungarna: "Sätt er här medan jag går dit bort och ber." Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig." Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: "Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
 
Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: "Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig? Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja."
 
Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn. Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.
 
Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er ? Nu är stunden här då Människosonen utlämnas i syndares händer. Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."
 Matteus 25.

Denna text är ingen liknelse. Texten är dokumentär. Den utspelar sig tidskronologiskt efter det att Jesus talat om de tio jungfrurna. Men den uppvisar samma ödesmättade förhållanden. Jesus är på väg ut ur tiden istället för tillbaka till jorden, som i liknelsen. Alla somnade även här. Inför en av de viktigaste stunderna i mänsklighetens historia, då somnar man. Vad säger Jesus? : "Anden är villig men köttet är svagt." 

Anden, människoanden, är beroende av den helige Ande för att kunna vaka. Andligen vaka. Där har du oljans funktion. Oljan i kärlet. Vi är kärlen. Den helige Ande är oljan. Du som talar i tungor vet vad jag talar om. Du kan uppbygga dig genom tungotalet. Du vitaliseras. Men främst av allt; du knyter relation till Gud. Svårt att förklara för det är att erfara och uppleva. 

På samma sätt som Jesus for upp skall han komma igen. Under likartade förhållanden. Det är få som orkar vänta, invänta och bedja i egen kraft. Alla somnar. "De blev alla trötta", står det... Skriften är full av texter där det uppmanas att vaka och bedja. Det handlar inte om att sitta uppe dygnet runt i fysisk gestalt. Uppryckelsen är inte beroende av det. Det handlar istället om människans själ och hennes ande i den helige Andes inneboende liv. Då kan man också vaka!

 Jesus säger att de som kom för sent var okända av honom. Hur är det möjligt? Är inte alla kända som är bjudna på bröllop - av brudgummen? Nej. Jesus säger så. 

Det handlar om att leva i den helige Ande. Hur skall han, den helige Ande, kunna ta från Jesus och ge till oss om det inte finns mottaglighet eller en mottagare? Oljan är en bild på den helige Ande. "Av mitt skall han ta och förkunna för er", sa Jesus. Saknar vi överflödslivet - ja, då saknar vi den hjälp som han sände oss. Det är med Jesus som med alla relationer, umgås man inte - ja, då lär man inte känna varandra. Det är hårt framställt men det är på det viset. Fråga de oförståndiga i mörkret utanför. En annan grupp av dem klagar:"Har inte vi i ditt namn"...osv...
- "Jag känner er inte", svarar Jesus. Samma bristande relation.

Den helige Andes närvarande och inneboende liv i oss lyser upp på vår väg. Han som också lyser upp Guds ord. Han är det ljus som gör oss till salt och ljus i tiden. Han är den kraft som skriften kallar för uppståndelsekraften. Han kommer att rycka oss hem en dag. Med olja i lampa och käril. Till skillnad från tomma burkar av brist.

- Se våra lampor slocknar... Vilket dilemma.

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Stina » Skriv till församlingens ängel :  ”I den kyrkliga liturgin är lila sorgens färg. Den enda färg som passar till den ..”

  • Märta » Skriv till församlingens ängel :  ”Läser och tar om det igen... Min enda vokabulära möjlighet Oj oj oj! Inte som en..”

  • Märta » Guds närvaro:  ”Tack käre bror för ännu en uppmuntran! "Han är med Han är med Vilken tröst! Han ..”

  • Märta » Vintappare:  ”Oerhört stark och skakande text! Jag läser den om och om igen. Tack Thommy!”

  • Lennart » Försvarsmakten kallar in civila fordon:  ”Thommy! Jag liksom Du har ingen önskan om krig men inser ändå att tiden är kort ..”

Bloggarkiv