_DSC7559Thommy4.MOBIL

2012

Den årliga fotomässan i Stockholm, har varit i helgen som gick. 

 

I år var den framgångsrike amerikanske fotografen Joe McNally och föreläste. Hans enorma ansats vid varje fototillfälle är beundransvärda bedrifter. Tänk  att placera ut 200-250 fotoblixtrar för att ljussätta ett hus. Eller att hänga i en hovrande helikopter tillsammans med sin fotomodell över Hollywood skylten, för att få rätt bild perspektiv. Eller proppa brandbilen full med fotoblixtrar för att få rätt känsla i bilden, vid utryckning, med en bild tagen utifrån vindrutan. Så håller denne man på vid 60 års ålder. McNally är en Nikon ambassadör. Med rätta.

 

En utmärkt föreläsare för övrigt. Jag kunde inte låta bli att linslusa med honom.

Läs hela inlägget »

Men ni, mina älskade, kom ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. De sa till er: "I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär". Det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande. Men ni, mina älskade, skall uppbygga varandra på er allra heligaste tro. Be i den helige Ande. Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv.

Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnader som är nedsmutsad av köttet.  Judas brev 1:17-22.

 

Juda som skrivit texten är en kategoriker. En profet. För det är skillnad på att generalisera och kategorisera. Texten är dikterad likt ett testamente av en som också postumt var angelägen att dika upp igenväxta åkrar. Guds ord röjer upp inom oss och markerar gränser. Guds ord är ett mudderverk. Uppmaningarna som blir till instruktioner följer ett renhetsideal för ett sunt andligt liv. Sjukdom uppkommer så lätt. En enda fluga kan göra soppan oätbar och en odiskad servering gör den nyttiga maten ohälsosam.

 

Hur upplever du texten från Juda bok? Texten som med nödvändighet stängslar gränsen mellan heligt och oheligt. Rent och orent. Människor med "gudlösa begär". Finns det sådana i vår tid? Javisst, i var och en av oss. Ursprunget är detsamma. Volymen är olika. Finns det människor som hånar de förlåtna? Är inte det en motsägelse? Jo, på det mest sofistikerade sätt. Finns det tvivlare? Ja, men de är föremål för en uppsökande kärlek! Tvivlaren är en brottare. Han brottas med sanningen. Han har ju inte övergivit den. Den uppsökande kärleken kommer honom till hjälp! Det finns också andra man skall vara barmhärtig mot - med reservationen att till och med avsky deras kläder  - som är nedsmutsade av köttet. Det är den andliga hygienens krav på livets soptipp. Det är mer än ett råd från en bondepraktika. Paulus kläder la man på de sjuka och de blev friska. Vilka områden! Vilka perspektiv! Allt medan vi haltar vidare med våra lyten.

 

Judabrev är skarpt skrivet. Ingen kan ta sig igenom raderna utan att drabbas på ena eller andra sättet. Fördömande men också frigörande. Texten belyser oss alla i sanna men gentila beskrivningar. Det handlar om att bevaras ren och funktionell. Att vara verksam utan att smitta eller besmittas. Redskapen och uppläggen måste i överförd mening rengöras. Helig betyder att vara avskild. Det är ett pågående tillstånd. Och ett utsatt tillstånd. Renhet är inget tillstånd. Det är ett uppnått tillstånd. "För den som är ren fortsätter att rena sig". Det gör inte den orene.

 

Jo, han fortsätter. Men med sina orenheter.

 

 

 

Läs hela inlägget »

Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Psalm 46.

 

En underbar psalm vilken talar om att Gud är vår tillflykt. Säger inte psalmen också dig det, att vi inte är ensamma i våra svårigheter? "Vår tillflykt", talar om att fler än du är trängd. Tillflykt uttrycker på något sätt att man inte har någon annanstans att ta vägen. Man flyr från något och till någon. Åtminstone rymmer versen att det är dit man skyndar sig. Till - flyr. Och destinationen är till för alla. Vart? Till Gud. Gud är vår tillflykt.

 

Psalmen påstår att Gud är vår starkhet. Vem behöver någon som är stark, om inte den som är det motsatta? Gud är också en hjälp i nöden, säger psalmen. Väl beprövad. Kategoriserar inte skriften när den myntar ordet "väl beprövad"? Jo. Många har hamnat i olika svårigheter men vänder sig inte återkommande till Herren, utan resignerar och går under. Därför får de aldrig uppleva att Herren är väl beprövad. Det är en förlust i sig. 

 

Profeten Elia jämrar sig vid ett tillfälle. Han blottar sin inre livs kamp och jämför sig med sina fäder. " Tag mitt liv Herre, ty jag är inte förmer än mina fäder". Vi förstår att Elia inte menar sin egen far, eftersom han refererar till flera fäder. Det måste ha varit fler personligheter han såg upp till, vilka hade varit hans föredömen. Elia hade placerat sig bland dem men här ses hans jämförelse svikta. Hade någon sagt åt Elia att han skulle bli förmer än sina fäder? Eller hyste han bara  sådana önskningar? Man kan säga att Elia vid det här tillfället tar sin tillflykt till Gud. Han vänder sig till Herren i nöd och vi förstår att det var en väl beprövat situation.

 

Men det är en sak Elia tappat ur sikte. Han hade glömt att Gud var hans starkhet. Gud borde fått vara hans starkhet, även här. Elia som vid ett tillfälle sprang före kungens hästar, i Guds kraft. Eller då han vid ett och samma tillfälle dräpte fler fiender än en ensam människa kan göra på egen hand. Han som med kraft bad att ett högtryck skulle stanna kvar över landet i tre och ett halvt år, utan att falla till föga under torrtiden. Det är styrka det. Gud är vår starkhet, väl beprövad!

 

 Den som har sökt och fått Herrens hjälp många gånger, har fått erfara vad ordet "väl beprövad" innebär. Det ger en fördjupad Guds relation.

 

 Det är stigar man själv måste trampa upp. Väl beprövade. 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »

Himmelriket är lik en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. När den är full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Matt. 13: 47-50.

 

Vi har varit med om en kuslig månad. Stormen Sandy drog in över USA och klingade ut med stor förödelse. New York upplevde en tragedi likt den i New Orleans för några år sedan. Hade dessa händelser varit beskrivna i Gamla testamentet, hade de rubricerats som straffdomar. De årligen återkommande cyklonerna som drar in över USA är mer än ett lokalt fenomen. De äger ett koncentrat i olycka som övergår det normalt förklarbara, de globalt förändrade klimatförhållanderna till trots. "Stormen laddar upp i Golfen", skrev massmedia i realtid. Som om den ägde en beslutsamhet eller var besjälad. Ja.

 

I dagens text läser vi om änglar som vid tidens slut skall gå ut och skilja människor åt. Himmelriket sägs vara likt en not. Men vid tidsålderns slut sker ett nytt moment i hanteringen av noten. Änglar kommer ner till jorden med fullmakt att utföra en selektering av människor. För det står så. Skilja ut människor! Frågan väcks. Vilken kategori tillhör jag? Är jag en ful fisk eller en dyrbar - i Guds ögon? Ond eller rättfärdig. Frågan är naturligtvis allvarligare än ordvitsen. Och svaret är inte självklart! Var och en får pröva sig.

 

Vi har en sötgullig uppfattning om änglar. De beskyddar och kommer med glada budskap - som till Maria, Jesu moder. Och de är vackra och sympatiska. Men har du läst i Uppenbarelseboken hur änglar får en helt annan uppgift? De blir verkställare av straffdomar. 

 

Det finns ett sammanhang som osökt gjort sig påmint för mig, då vi genom väderlekstjänster och nyhetsförmedlare fick se hur stormen Sandy laddade upp sitt oväder i Mexikanska Golfen. Har du läst om dammen i Betesda? Vi kan läsa om den i Nya testamentet. En ängel uppgavs röra upp vattnet och den som först kom i vattnet, blev frisk. Alla änglar har inte samma uppgift. Några får uppdraget att vända upp och ner på några betydelsefulla skålar i himlen. Vredes skålarna. Ängeln rörde på den tiden upp vattnet i Betesta. Nu är en annan tid beskriven. Vid tidsålderns avslutning. Änglar och vatten...det är mer än ett maretimt tema vid ett skrivbord! Noten och vattnet. Rådlösheten inför vattnets bedrifter. Och människorna i noten. Onda eller rättfärdiga.

 

Kan det ha varit en Herrens ängel som ställde sig mitt i den Mexikanska Golfen och rörde upp vattnet? Frågor kan i sig vara spektakulära. Men en fråga kan också återspegla ett svar. Döm själv utifrån skriften. Jag skriver det för att få dig att reflektera över det oförklarliga.

 

Hur kunde en cyklon  så exakt hitta vägen till en av världens mest ogudaktiga städer - New York och genomsöka varenda vrå med en våldsam kraft? Longituder och latituder erbjuder betydligt fler destinationer än dit. Det är mer än en klimatförändring. Det liknar en punktinsats.

 

Vad säger profeten Amos? "Stöter man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att Herren har vållat den? Amos 3.

 

Döm själva.

 

Läs hela inlägget »

Pingstprofilen Sverre Larsson gästade kanal 10 härom dagen. En mycket personlig intervju där många år i Guds rikes tjänst belystes. Sverre Larsson var också på den tiden en av Lewi Petrus nära medarbetare. 

 

Programledaren tog upp väckelsefrågorna i programmet. Sverre Larsson betonade i det sammanhanget att man inte kan utbilda sig till väckelse. Är inte det en bredsida till många av kristenhetens aktiviteter idag, så säg? För är inte alfakurser, G12 koncept, seminarier och annat i bildande syfte ett försök att skapa något som vi inte rår över? Guds omedelbara ingripande!

 

Att sprida kunskap i Guds ord är aldrig fel men det blir så lätt proselyt verksamhet och uppfostringskristendom. Liv går inte att instruera. Det har med födelse att göra!

 

Sverre Larsson drog en parallell till Apostlagärningarna, där det står: " Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem".  Apg. 2:1-2.

 

Jag måste få säga att det är enastående av en av pingströrelsens främsta entreprenörer att betona frågan så precist. Entreprenörer brukar annars profilera sig som affärsmän, verksamhetsivrare och föreningsbyggare. 

 

Sverre Larsson menade att väckelser kommer plötsligt. Så sant.

 

Läs hela inlägget »

"En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden? Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det". Luk. 13:6-9.

 

Låt trädet stå kvar i ett år till.  Jag kan höra väckelse predikanten ropa ut budskapet med stegrad intensitet. En enda mening som i sig rymmer en tillflyktsort. Ett värn. Versen räcker med sin förkunnelse ut sina armarna och vill skona från förgörelse. Förkunnelse som vill invända och benåda. Nåd vad är det? Ja, i detta fall är det att rädda trädet från yxan. Med alla medel. Med rätta medel! Men fruktlösheten talar emot trädets fortsatta existens. Om yxan slår mot roten är det kört. Nådens tid är nu. Inte sedan.

 

"Jag är stammen, ni är grenarna", sa Jesus på ett annat ställe. Bilderna harmonierar och hamnar i samma fil mapp i en HDR upplaga. Med förstärkta färger i fullformat.

 

Fikonträdet i dagens text, står inför beslutet att antingen fällas eller att genomgå en radikal förnyelse. Vad är förnyelse? Uppluckring och gödsling av gammal jord. Näringsfattig jord. Det är det osynliga problemet. Är inte den radikala förkunnelsen ett vändande av mylla vid hårt trampad jord? Hans ord bearbetar samfundsträd där de står kala om hösten med verksamhetsgrenar som gapar tomma på frukt. "Dubbelt döda, uppryckta med rötterna", rungar Judas och exemplifierar. Men i dagens text finns det ytterligare ett tillfälle till bättring. Förbättring! "Låt det stå ett år till. Annars må du hugga ner det". 

 

Mannen som besiktigade fikonträdet ville att trädgårdsmästaren skulle hugga ner trädet. Av rätt orsak men med fel insikt. Förvaltaren hade blivit en "herre". Säger inte texten det? Jo, trädgårdsmästaren säger så. Trädets ägare tyckte inte att trädet skulle suga ut jorden i onödan. I onödan...!? Det är ett träds hela existens att dra näring från jorden! Mannen rörde vid problemet men var ingen mästare. Han var en mästrare. Han var "herre" och inte längre en tjänare eller fantast. Han var ovis och fel ute. Trädet saknade näring. Fikonträdet behövde bara mer näring i form av gödsel. Trädgårdsmästaren behövde röra om i omgivningen! Guds ord är för oss till näring. Jorden som har blivit mager, gödselfri och utarmad. Hård av all upptrampad dekadens. Låt trädet stå ett år till. 

 

Hur skall en förkunnelse vara? Jo, den skall vara påtaglig. Klar. Intensiv. Uppmanande, uppfordrande, uppmuntrande, förmanande...Orden räcker till och bärs upp av kraft. Gödslet skall ryka och koka av energi och näring. Se på gödselstacken. Den ångar och andas i atmosfären. Nästan hotfullt redo för tillväxt. Kultivera och blanda! När regnet kommer sjunker näringen ner genom marken till hela rotsystemet. Trädet spirar vid processen. Knoppar brister.

  

Jag kan då se det till synes destruktiva ur trädets synvinkel. Det brutala ingreppet då trädgårdsmannen går lös på trädets omedelbara omgivning. Ända in på barken. Det handlar om att skapa förutsättningar för ett fruktbärande liv. Men vi tycker inte alltid om Guds vägar för vårt vidkommande. Vi ser och begriper inte alltid sambanden i Guds handlande med oss i realtid. Inte nu men sedan.

 

När Gud gör något nytt kan det vara omvälvande. Guds vägar - som alla vägar - är till sitt utförande alltid framkomliga. Det är själva vägens funktion och ändamål. Att komma framåt. Begreppet "väg" innefattar att hindren redan är undanröjda och att vägunderlaget är bättre än allt bortom dikeskanten. Annars vore det ingen väg. Full fart efter påbjuden hastighet!

 

Vägar byggs på skiftande underlag. Typografiskt och geologiskt kan det vara på en ursprungligt eländig terräng. Inte sant? Gud är också i överförd mening mäktig att lösa in de lagfarter som står ivägen för framkomligheten i våra liv. Det är kännetecknen som föregår en vägs tillkomst. Begreppet väg begagnas också av Gud då han gör någonting som vi skall utföra tillsammans med honom. Och fullfölja. På den smala vägen. Allt för att vi skall förstå att den är framkomlig men också svår att hålla sig på. De flesta vandrar på den breda vägen som leder till fördärv. Och fördärvet. Bilderna är lätta och fullt begripliga. För du har väl inte satt dig ner under vägen?

 

Tillkomsten av en väg äger högsta prioritet. Den går över gårdar och genom berg. Genom tunnlar och i dalar. Inte sant? Inga enskildheter kan hindra Guds vägar att förverkligas i en människas liv som överlåter sig. En väg står över alla andra omgivande intressen och är en riksangelägenhet. Skulle inte Guds sak och väg med våra liv vara fullt genomförbara? Den frågan är för stor för mig att ställa. Den utmanar både Gud och människor. Ja, men den är framkomlig och är en genomfartsled här i tiden. Lika visst som att en väg är en uttänkt resa. Dikesmänniska! Upp ur diket. Ett dike är till för dräneringen och inte för dig.

 

Gräv och gödsla, du åkerman! Använd inte konstgödsel i en modern ytlig form. Blase`och blast främjare. Logiska och retoriska resonemang intill döden fyllda av egna berättelser. De väcker ingen tro! Kör fram gödselkärran och sprid ut den rykande näringen. Evangelium framburet i kraft. Gräv och kupa! Däri lägger man ordet. Trons ord.

 

Det biter på fruktlösheten.

 

 

Läs hela inlägget »

Taxichaufförer har ryktet om sig att ibland köra vårdslöst. Vad vet jag... Här har vi möjligen förklaringen.  

 

 

(Klicka på bilden)

 

 

 

Läs hela inlägget »

När Hanok var 65 år blev han far till Metusela. Och sedan Hanok hade fått Metusela vandrade han med Gud i 300 år och han fick söner och döttrar. Hanoks hela ålder blev alltså 365 år. Sedan Hanok på detta sätt hade vandrat med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom. 1 Mos. 5:21-25.

 

Har du tänkt på att det måste ha hänt något i Hanoks liv när han var 65 år gammal? Det står så i texten. En ofta förbisedd detalj. Förutom att han blev far till Metusela.

 

Vi vet att Hanok var med från mänsklighetens tidiga början. Men ändå så pass sent att Gud hade slutat att vandra i Edens lustgård, där de första människorna befann sig innan syndafallet. Här i texten står det att Hanok vandrade med Gud. Det står inte att någon annan gjorde det. Visserligen började människorna på den tiden åter att söka Herren. Men Gud och Hanok har inga samtida följeslagare. De var ensamma. Är det idealt? Det är en annan fråga.

 

Inte ens Noa uppvisar en sådan gudsgemenskap som Hanok. Abraham? Nej, egentligen inte någon av patriarkerna. Möjligen, möjligen Mose i ett senare skede av hans liv.

 

Vem var Hanok eller Enok? Vi vet så lite om honom och ändå så mycket av väsentligt.

 

Hanok måste ha haft en markant gudsupplevelse vid 65 års ålder. Eller ett nytt möte med Gud. Bibeln lyfter fram det så tydligt då han fött Metusela. Vidare står det att han efter det vandrade med Gud i 300 år, tills Gud tog honom bort. Hebreerbrevet säger att han togs bort "utan att möta döden". Det har inte förekommit sedan dess. Möjligen kan Mose som blev begravd av Gud själv, tangerar det unika. Men ändå inte. Möjligen att Elia spektakulära bortgång, då han for upp i en vagn omgiven av eld skulle kunna mäta sig med Hanoks bortryckelse. Men ändå, ändå inte. Det var under andra omständigheter. Här är en man som i vår föreställningsvärld nästan hemlighetsfullt vandrar med Gud, dagarna i ända. I 300 år. Vilken relation! Gemenskapen avbröts då Gud tog hem honom till himlen. Helt abrupt. Gud gav honom dispens från döden. Och Jesus ord långt senare: "Jag vill att där jag är skall också ni vara", fick där sin förlaga. Han som skall komma igen, på samma sätt.

 

Ofta gör vi Hanok till en mystiker. En otillgänglig särling i en omöjlig ställning som går jämna steg med Gud. Var han knepig och missanpassad? Var det därför Gud "tog honom bort"? Av barmhärtighet? Nej. Bristen på biografisk data gör honom kanske sådan. Men låt oss se efter. Skriften omtalar att Hanok är en familjefar. Han har söner och döttrar. Han bor således någonstans och måste inordna sig under livets betingelserna. Eller hur? Det är inte självklart i en tid då det är nyrenässans för klosterliv. Men Hanok är unik i sin andesmorda position. Han profeterar. Hanok förutsäger det som skall ske: "Herren kommer med sina mångtusen heliga!" Att vara familjefar är en jordnära funktion. Att vara en gudsmänniska är både ock. Av Gud och människa. Sonen Metusela blir senare farfar åt Noa som byggde arken. Kort sagt: Hanok är ingen missanpassad ensling. Men han vandrar så mycket med Gud, att han går upp i Honom. Det är det unika.

 

Kan man odla så mycket relation med Gud, att livet blir särdeles? Tydligen.

 

Vi skulle, förutom att han måste ha haft en stor familj, kunna anta att Hanok ändå är rätt ensam i sin vandring med Gud. Skriften röjer inte någon motsvarande kristen verksamhet genom hans liv. Men bör han inte också haft ett förvärvsarbete? Det står inget om det. Varför? Hans profession är underordnad ett större faktum! Han vandrar med Gud och han profeterar. Åtminstone har bibelns skribenter skalat av alla de fakta som vi skulle kunnat haka upp oss på i vår efterföljelse, när vi läser om Hanok. Trons väg är inte att kopiera Hanoks metoder, principer, vanor eller egenheter och göra religion av dem. Ja, för är det inte därför vi närmar oss Hanoks historia? Vi vill veta: - "Hur gör du Hanok, för att kunna vandra med Gud så intimt"!? Det är en god början. Efterfölj deras tro!! Vi som går med Gud från kyrkan i upprymdhet och sedan kraschlandar i ett allmänmänskligt intresse inför repriser av Dallas eller annat? Eller annan meningslös förströelse. Allt medan bönebarn törstar ihjäl pga snustorra böneskålar i det höga. Vandrar Gud med sådana? Frågan är berättigad.

 

Hade Hanok avstått kulturlivet om han hade levt idag? En fruktlös fråga. Det är inte vaccum som uppfyller tomrummet. Eller bristen på dåliga influenser som skapar andligt liv! Kan vi nå en högre gudsgemenskap om vi avstår från allt annat? Kanske. Kanske inte. Mitt utkast är ingen kokbok i helighets principer. Jag är som du! Och jag skär mig på samma blad. Bibelns blad. Men en sak är säker: Skall vi börja vandra med Gud som Hanok började göra vid en adekvat tidpunkt, då handlar det om att inte tappa bort Gud efter den härliga gudstjänsten. Livet måste börja bli en vandring i gudstjänst. Det måste vi bli hjälpta med. Vi kan bara överlåta oss. Han hjälper!

 

Jag tror... men det är ingen biblisk sanning. Jag tror att den som skall få sitta på Guds vänstra sida i evigheten är Hanok. Det är ingen viktig fråga för mig. Men ändå. Johannes och Jakobs mor undrade över de platserna. Hon var av naturliga skäl ängslig för pojkarnas framtid men stolt. Och hon ville få en försäkran om deras väl. Jesus bekräftar att det finns en plats på andra sidan om Honom. Frågar man Jesus får man alltid ett svar. Det är utmaningen! Men Jesus avslöjade inte vem som kommer att få "hedersplatsen". Än mindre vem som sitter på Guds vänstra sida, om du tillåter mig. Kanske det ändå blir Hanok? Är inte tanken vacker? Varför? Han vandrade så innerligt med Gud i 300 år. Då tog Gud honom hem till sig. Den gemenskapen har och kommer naturligtvis aldrig att brytas.

 

Gud är inte oordningens Gud. Men fridens Gud! 

 

 

Läs hela inlägget »
Copyright Thommy Jakobsson

Grattis alla vänner som genomförde Midnattsloppet igår. Förstår att det blev en härlig bensträckare med bra väder och behaglig temperatur. Annat var det på Stockholm Marathon tidigare i år, minsann. Nästa år blir jag med på Midnattsloppet. Göteborgsvarvet! Anmäl redan nu. Ett populärt event.

 

Men nu laddar vi inför Stockholm halvmarathon den 15 september. Enligt arrangören finns det ca. 600 platser kvar. - Haka på, vet jag ! Tänk inte på distansen eller tidsaspekten. Det finns en som man alltid vinner över.

 

Skuggan som hasar en i hälarna. :-)

 

 

Läs hela inlägget »

Natten mellan söndag och måndagen skakades gränslandet mellan Danmark och Sverige av en jordbävning. Epicentrum uppges ha legat närmare Sverige än Danmark i Kattegatt, utanför Halmstad. Den rörelsenergi som jordbävningen uppmätte låg på 4,4 på Richterskalan. Vid magnitud 5-5,5 börjar skador ske på bebyggelse.

 

Nu efterfrågar seismologer och experter på området en starkare konstruktion vid nyproduktion och byggandet av infrastruktur. Man räknar med att vi i framtiden kan få starkare skalv i Norden. Så har man aldrig tidigare talat! Tidigare har alla kontinentalplattor varit på behörigt avstånd från oss svenskar och Sveriges geologi varit den mest betryggande - även för atomsopor. Ett utrymme som gått på världsexport.

 

Dagens Nyheter refererar till ortsbor i Ängelholm i dagens tidning, där en kvinna väcktes kl. 05.00 på morgonen av skalvet. Hon uppger att det var som om "en stor hand" skakade om hela huset. "Men här blir det inte som i Japan", uppger hon. Beskrivningen är lika spontan som precis. För vad är väckelse för något? Är det inte att väckas? Jag tror att den bilden är mer än ett fotografi. Livet är ändligt! Vi är evighetsvarelser. Och förlåt mig om jag trycker in ett så härligt ord som "väckelse" i detta sammanhang. Väckelse... den kristna församlingens högsta dröm för sitt land. Väckelse som är synonymt med besökelsetid. Den kommer på Guds sätt och initiativ.

 

Vart vill jag komma? Behöver jag återskapa de fakta som dagspressen redan skrivit om? Naturligtvis inte. Men det som händer är i sammanhanget mer omvälvande än vi själva kan omfatta. Och det sker på flera områden.

 

Utrikespolitiskt så är Sverige i sin framtoning - naturligtvis med det europeiska gemenskapen i ryggen - alltmer frän i sin retorik. Jag tänker då på relationer med Ukraina, Ryssland och Vitryssland. Neutralitetspolitiken från kalla krigets tid har ändrat karaktär och man försöker på ett mer aggressivt sätt investera i de demokratiska krafterna hos starka grannar i omgivningen. Demokrati och marknadsekonomi går ju hand i hand. Men våra närområden kan på kort tid förändras, i lika stor utsträckning som de senaste åren uppvisat. Det ropar den amerikanska ekonomin om. Det förkunnar den grekiska och sydeuropeiska euron om. Turbulensen och raseffekten i den ekonomiska verkligheten är ett gungfly där fast mark smälter likt isarna i Arktis. Det får med någon fördröjning också konsekvenser för våra liv. 

 

Vi håller på att njuta ihjäl oss. Vårt välstånd har gjort oss till driftvarelser. Hur då? Jo, vi står i ett spänningsfält mellan allt det vi önskar köpa, äga och roa oss med och vad som på längre sikt är nyttigt för oss. Så är det bara. Det finns ingen bortre gräns för vad vi vill konsumera. Det skall vara lyxigt, kvalitet och trendigt. Bibeln varnar  för en människotyp som präglats av ett "högmod över detta livets goda". Våra personligheter blir påverkade av spänningen mellan att ha för mycket och att trakta efter mer. Vi förändras och blir därmed lurade på livets verkliga frågor.

 

Tidningen Dagen refererade för en vecka sedan till Billy Graham 93 år som de amerikanska presidenterna har ett gott öra till. Han tyckte att om inte Gud bemöter den amerikanska gudlösheten, måste han be Sodom och Gomorra om ursäkt. Starka ord samtidigt som vi läser om att stora amerikanska städer går i konkurs. Medelklassen tvingas lämna sina hus och bo på gatan. Den processen har bara börjat. Ingen eld faller från himlen likt över Sodom och Gomorra men välståndet eroderar inifrån. Vi är också en del av den amerikanska kulturen och har i flera avseenden gått längre än i deras utveckling.

 

Vi haft två jordbävningar i Sverige på kort tid. Är det verkligen sant? Ja. Överreagerar jag? Söker jag verka intressant med löst underbyggda fakta? Det kan vara så. Men faktum kvarstår. Vi är i allt väsentligt upptagna med saker som inte har evighetsvärde. Vad har evighetsvärde? 

 

 

Människor, i all sin genuina avbild till Gud.

 

 

Läs hela inlägget »

Det låg en äldre kvinna på en bänk, då jag passerade förbi där häromdagen. Hennes handflator trycktes mot sittytan och hon hade lagt sin kind intill. Hon såg ut som en förlaga till en spindelman sekvens där hjälten klättrar på ytterväggen med sina spretiga fingrar och försöker lyssna på brottslingarna innanför muren, fast i horisontalt läge. Benen var uppdragna i fosterställning. Där har du bilden. Kvinnan var kanske i 60-70 års åldern. Eller mer. Hon tryggade sig till parkbänken som om hon var rädd att ramla av den. Allt såg så konstigt ut. Ingen tjuvlyssnar normalt genom en parkbänk. Allra minst någon som ser välklädd och nykter ut i fosterställning.

 

Jag gick fram till henne. - Hur är det fatt? - Jag har sådan ångest, svarade hon. Kvinnan berättade att hon hade varit på väg för att handla skor då ångesten kom över henne. Det var ingen förstagångshändelse för henne. Den saken var klar. Den spröda lilla kroppen rymde en människa i rädsla - för ångesten smyger på och är baserad på rädsla. Rädsla för något som kan inträffa. Okänt vad. Ingen kan förklara de utlösande faktorerna. Eller mekanismerna. Inte ens den som råkar ut för den. Bara att den smyger på med emfas och lamslår. 

 

-Vi är svaga vi människor. Alla kan råka ut för det här, sa kvinnan i det att hon försökte vinna förståelse och samtidigt urskulda sin belägenhet. - Ja, vi är väldigt sköra vi människor, gensvarade jag.  - Du är ändå stark, försökte jag att trösta henne med. -Du är ändå väldigt stark eftersom du kan överblicka din egen situation och förklara den, fyllde jag i. Hon såg glad ut för ett slag. Min medmänsklighet sträckte på sig och stod på tå för ett slag men ramlade snart ihop och uträttade inget bestående. Ack, du kvasitröst utan åtgärd!

 

Kvinnan ville till sjukhus. Psyket. Hon var en helt vanlig rekorderlig äldre kvinna som arresterats av sin egen rädsla. Hon klamrade sig fast vid parkbänken. Företeelsen är vanligare än vad vi tror. Men orsakerna göms många gånger under alkohol och andra medikament bland våra medmänniskor. Ångest. Denna djupgående rädsla. Tänk om tryggheten i Jesus kunde personifieras i oss som tror på honom, i allt högre grad! Och bli förmedlad.

 

Jag kom naturligtvis att känna djupt medlidande med kvinnan. Och jag känner vrede och harm över hur illa medfarna människor är. Ensamma och hjälplösa. Ändå har jag lösningen på problemet. Jag är inte lösningen men jag vet hos vem. Det är hos Jesus! I hans namn, säger bibelordet. Hurdå? Hans namn öppnar vägen till hans obegränsade kärlek. Den fördriver räddhågan och bär inte med sig något straff.

 

Jesus talar vid ett tillfälle i liknelse om en stark man. Jesus är själv den starke mannen. En man som är starkare än en annan man som bor i ett hus. Jesus använder också bilden av ett hus när han här talar om människan, för kroppen är också en slags boning för oss. Där bor vi själva och alla de egenheter som vi bär på individuellt. Även rädsla kan husera där. Och annat. Vår inre värld är enorm! Vi har så många rum i vårt väsen att vi blir mångsidiga, mångbottnade och flersynta. Inte sant? Jesus har rätt i sin träffande beskrivning. Vi är hus med olika antal rum. Även du som menar dig vara helgjuten med öppen planlösning.

 

Jesus talar om att bara den som är starkare än den som bor i huset, kan gå in där och binda den som bor i huset, för att sedan bära ut...vad det nu kan handla om. I detta fall handlade det om svår ångest. Och en fiende som burit in den. En ångest som inte har ett dugg med personen eller människan i kroppen att göra, utan är ett främmande föremål "i huset". Något som vidlåder. Det måste till någon som är starkare som kan gå in och avväpna, arrestera och bära ut det som gör ont. Det onda. Ångesten. Den är en effekt, en interiör. Den hör inte hemma i huset!

 

Kvinnan jag mötte hämtades av ambulanspersonal. Hon hade träffat på ett vänligt och medmänskligt bemötande. Hon hade vunnit lite sympati. Och någon hade därutöver haft mage att fälla orden: - Nu har du något att se fram emot imorgon, då du mår bättre och kan gå och köpa dina skor. Vad skall man säga? "Är man för svag och inte kan gå in i huset och bära ut ångesten, är det bättre att måla fasaden med starka färger". Så fungerar den hyggliga medmänskligheten i all sin välmening. Den gestaltade rädslan i sin fula ångest, grinar lyckligt. Status quo.

 

Jesus är starkare än all ångest! Han är mäktig att komma in i varje människas inre och bära ut det som plågar. Om vi öppnar för Honom. Det är jag övertygad om! För det måste vara en som är starkare. Starkare än allt det som skall förflyttas och bäras ut, om vi stannar kvar vid Jesus bild av oss som ett hus. Synden bedrar oss och bär in skräp i våra liv. Och vi hjälper till. Jesus är mäktig att binda fienden, rensa och städa inom oss. Han som är starkast! Starkare än all ångest.

 

Men Jesus bryter sig inte in. Någon måste knacka på dörren åt Honom. Och bjuda in Honom hos andra. Det är din och min uppgift. Det måste finnas en kristendom värd namnet. Guds rike måste någon gång komma till uttryck i vår samtid bland svårt plågade människor. I Jesus namn! Låt oss komma dithän att vi blir dina händer, Jesus! Vi kan få bli dörrknackare åt Jesus.

 

 

Det fyller mig ändå med hopp.

 

 

Läs hela inlägget »

Hej alla läsare! Snart är den regniga sommaren slut och varje trotsig regndroppe skall frysa till is och mista sin förmåga att blöta ner oss. Minns det goda och lämna det onda. Det är en bra början på året. Det nya året börjar alltid efter sommaren. Sommaren som varit god.

 

I en arbetsbod stod det många redskap. En del såg äldre ut. Andra nya. De stod där på sin plats och ordlöst väntade på att bli använda av någon. Varför skulle de annars finnas till? En del redskap bar spår av torkad jord. Som om de hade använts förut. Andra var rostiga eller skadade. Den som skall utföra ett arbete har redskap till sitt förfogande. Så även Gud. Gud har redskap och han brukar dem. Men ibland går även de redskapen sönder.

 

I boden hittade jag en kultivator. Men med brutet skaft. En kultivator luckrar man upp jorden med eller krossar ytjorden. Den ser ut som en böjd grep som blivit tilltryckt under hetta. Omöjlig att återböja till grepens uttryck. Det är beskrivningen på en kultivator. Ja, den är vid tillverkningen tilltryckt med flit! Även vi människor är olika danade. Vi får gå igenom olika processer och händelser. Gud har tänkt olika om oss men allt i kärlek och för olika uppgifter. Du tre hövdade spett, böjd och vanställd! Bida din tid. Gud gjorde dig sådan. För man luckrar inte ytjord med en grep. Allt har han gjort gott för sitt ändamål.

 

Skaftet på kultivatorn verkade också äldre än redskapet i sig. Det såg så ut i alla fall. Den röda färgen som var övermålat på metallen fanns kvar och övertygade om att redskapet var relativt oanvänt. Dock använt, för färg fattades på den del som hugger ner i jorden och var avskrapad. Jag köpte ett nytt skaft. Ett träskaft. Ljus i träslaget, lackat och anpassat. Den tilltryckta grepen blev som ny. 

 

Är det inte en tillämpbar bild på oss människor? Vi är redskap åt Gud. Eller vi har varit tjänare åt honom. Kanske något gick sönder.

 

När Saulus tid var kommen att Jesus skulle utvälja honom till ett verktyg i Guds rike, så nämner Jesus det för Ananias i en syn. - Han är mig ett utvalt redskap! Gå till honom. Paulus var på sätt och vis ett gammalt redskap men helt obrukbar i sin nya uppgift. Eller rättare sagt i Jesus uppgift. Så kan det vara för oss. Vi har länge nog tjänat andra eller oss själva. Nu ville Gud bygga sin församling men fann en bod full av trasiga redskap.

 

Tänk att Gud fortfarande bryr sig om oss. Tänk att han ännu är intresserad av att leta rätt på gamla trasiga arbetsredskap som han kan ha bruk för. Det röda blodet som gör allting nytt. Jesus blod som renar från all synd! Det målar han över våra smutsiga liv. Vi blir som nya. Och träskaft. Korsets träd. Jo, fullt färdiga, skickade till allt gott verk. Låt oss odla den sanningen. Kultivera som betyder att odla.

 

 

Kultivator.

 

 

Läs hela inlägget »

 

Bojor syftar på något som arresterat eller tvångsmässigt frihetsberövar. Men texten talar om för oss att Guds ord inte bär bojor. En båt kan vara bojad men inte Guds ord. Däremot kan vi människor fastna och fångas av saker och ting. Likaväl som i omständigheter. Och bli bundna. Men Guds ord bär inte bojor!

 

Idag gjorde sig detta bibelord påmint. Bibelordet kom till mig efter ett annat Guds ord. Själen upplever då ett mäktigt växelspel där ordet skjuter in nytt liv i människan. "Av mitt skall han taga och förkunna för er", sa Jesus om den helige ande. Båda talar. Samstämmigt. Det är en mäktig duo. Har du upplevt det? Det är som en uppdukad måltid när det sker. En oförväntad men efterlängtad måltid för en utsvulten. Med förrätt och huvudrätt. Och efterrätt i en härlig salighet! Den andliga människan blir glad och Kristus kommer på besök. Genom ordet. Det gör torrtiderna mer påfrestande. Den som har smakat att Gud är god nöjer sig inte med mindre.

 

Jag satt i ett helt profant sammanhang och många praktiska frågor hopade sig. Kunskaperna växte över huvudet och lekmannen blev bara större och större. Insikten av att inte veta allt förminskar människan syn på sig själv. Det gör henne ödmjuk inför fakta. Har du upplevt liknande? Ju mer du lär, ju mindre blir du. Det borde kanske vara tvärtom... Där, osökt och utan anledning kom bibelordet till mig. Och förändrade tillståndet. Det var ingen gammal tes likt ett surt regn, förorenat i uselt ph värde. Nej, texten andas fjälluft! Den är lava och inte mossa. Det är nyfångad ripa på öppen häll. Texten är ren, hög och blänker som solen.  Lyssna! 

 

" Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem." Ef. 2:10.

 

Är det inte ett underbart ord? Det står inte exakt vad vi skall göra i texten. Då hade ordet schemalagt oss och vi blivit bundna. Men ordet frigör oss och frivillig försätter oss. Vad vi skall göra är individuellt utifrån vad Gud har tänkt om oss. Men att det är gott, är säkert. Gud är god!

 

Så för att återgå till det andra bibelordet, Guds ord bär inte bojor: Vi kan vara i de mest icke andliga omständigheter och Gud kan tala till oss. Vi kan vara så långt ifrån en rik andlig atmosfär, som det bara går att komma, där inte en kotte bistår i kampen för att höja den andliga temperaturen och ändå få uppleva att Gud kommer till genom sitt ord. Inte sant? Guds ord bär inte bojor!

 

"Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem". Vilket sammanhang! Vilken ställning! Vilket rikt liv i Gud! Vilken ynnest att få vara föremål för hans intresse för livet i dess minsta detalj. Och att få vandra i hans fint uttänkta händelser. Storslaget! Oslagbart! Och underbart.

 

- Herren för oss in i din uttänkta vilja om oss. Det kan ha med sig följdeffekter för andra - utan spekulationer. En rörelse uppstår. Den blir då en plats där du kan ställa din tron. Ditt rike blir synligjort och din vilja blir förkunnad. Amen!

 

 

Läs hela inlägget »

I Lukas evangelium talar Jesus om en tro. Jesus berättar där om en domare som var orättrådig, det vill säga han varken respekterade människor eller fruktade Gud.  En makthavare som kan skipa eller förhindra rätten. 

 

Domaren i det här fallet blir ihärdigt uppvaktad av en kvinna. En änka. En målsägare. Vi vet inte vad saken gällde, mer än att hon ville att domaren skulle ta upp hennes fall. Intensiteten i hennes sakframställan övertygar, på något sätt. Eller hur? Denna kvinna måste ha rätt. Det säger oss hennes energiskhet. Vi ger henne rätt från början. Hennes påstridighet röjer ett stort mått av förtryck eller orättvisa, av något slag. "Skaffa mig rätt av min motpart", står det i den gamla översättningen. Ta upp fallet! Skipa rättvisa! Granska min sak, det håller! Det är som om hennes vädjan i anstormning, med missförhållandena i ryggen, plogar hennes väg och sandar marken under hennes fötter, i omständigheternas kalla utanförskap. Hon tar sig fram obevekligt och obändigt. En änka utan försvarare påstridig som en tjur. Hon anstormar domaren i Jesus berättelse. Tänk, det är Jesus som berättat denna historia. Ska vi inte lyssna efter? Guds ord skapar tro.

 

Berättelsen avslutas med att domaren tröttnar på änkans alla påtryckningar och överklaganden. "Hon kommer annars att pina ihjäl mig med sina ständiga besök", säger han. "Hon är så besvärlig". Domaren tog upp fallet. Orättrådigt utfall eller ej. Det vet vi inte. Det är inte där fokus ligger. Skärpan ligger på änkans otrötthet att vinna målet. Hon äger ett ärende. Hon bara skall ha saken bedömd och dömd. Hon har vinst i frågan. Otvetydigt.

 

Jesus kopplar ihop Gud med texten. Gud som är god och rättfärdig - till skillnad från den korrumperade domaren. Jesus kontrasterar domaren och Gud och frågar retoriskt: "Skulle inte då Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt"? Jag säger er: "Han kommer snart att skaffa dem rätt". Därefter sammanfattar Jesus allt i en fråga, något som enligt honom själv kommer att vara sällsynt vid hans återkomst. Han är orolig för det. Vaddå? Bristen på samma övervinnande tro som änkans! En tro som är ädlare än åthävor och utfästelser. Varför? För den är sällsynt. En tro som vilar i tillförsikt men anstormar. Vart? I Guds rike där människorna rycker det åt sig! Jesus frågar: "Men skall väl Människosonen när han kommer, finna en sådan tro på jorden".

 

Jesus exempel är begriplig för alla. Oavsett vilka liv vi levt kan vi förstå att en änkas situation. Hon är försvarslös. I texten utmanar hon sina omständigheter. Hon vill ha rätt mot sin motpart. Det är inte en rebelliskhet Jesus försöker exemplifiera. Inte heller ett slags "jag skall ha rätt i denna sak, vare sig jag har rätt eller inte". Det är inte fräckhet som driver henne. Det är inte heller frågan om attityd. Nej, det är för grunt! Det handlar om liv eller död. Änkan pantsätter hela sin person i saken och vill ha rätt. Måste ha rätt! Och hon vet att hon äger den.

 

Vad är det för tro Jesus talar om relaterat till kvinnan? Han sätter Gud i domarens ställe och den kristne i änkans ställe - eftersom han kopplar ihop hela berättelsen om en "sådan tro", som änkans i sista tiden. Hur skall vi tillgodogöras oss texten? Hur skall vi hitta fram till den position att vi blir aktören - likt kvinnan? Och anropar Gud om rätten. Orientera dig själv för ett slag. Pröva din position till Gud i hans rike. Oj, vad anspråksfullt, tycker någon. Inte alls! 

 

Jag vill tro att texten det handlar om nöd hos den enskilde, som vi alla kan hamna i på olika vis. Jag vill tro att Jesus påmindes om Hanna i templet som också ville ha barn, när han berättade denna historia. "Skaffa mig barn annars dör jag"! Jag vill tro att Jesus inkluderade just dig som haltar under missöden, där synden ruinerat det inre livet till en hög kvitton utfärdade vid moralens pantbank, du aldrig kan lösa in. Tiden går inte att vrida tillbaka. Situationen är till synes stört omöjlig. Ändå kan Gud göra allting nytt!! Gud är god. Inte orättrådig!

 

Jag vill avsluta där. Jesus text står egentligen för sig själv. Låt mig ändå få aktualisera texten och lyfta ut änkans ord till domaren. Vi får göra anspråk på den tro som bodde inom änkan. I anstormningen! I intensiteten! I bönen! I målmedvetenheten! I det som Paulus kallar för "Igenom allt detta vinna vi en härlig seger!" Allt! Igenom allt!! Den rättfärdige domaren som snart skall skaffa de utvalda rätt.

 

Det ger styrka åt benen.

 

Läs hela inlägget »

Det är inte självklart att jämföra nationer med träd. Ändå har Libanon en ceder som symbol på sin flagga. Cederträdet är Libanons nationalsymbol. Cederträ som kung Salomo importerade under sina dagar då han skulle bygga Guds tempel. Du stolta ceder. Det finns fler exempel. 

 

Hela den arabiska demokratiseringsprocessen har kallats för: "Den arabiska våren". Jag tycker det är så enastående. Var kommer den beskrivningen från? Är det inte just det bildspråk Jesus själv använder om sista tidens omvälvningar, då Israel skall upprättas och församlingens tidsålder gå mot sitt slut? Vi skall ryckas bort i ett nu! Precis just nu när alla i vår tid verkar så trötta på att invänta Jesus. Han kommer väl när han kommer, typ. Jag knotar på med mitt. Eller: Hur går det med löftet om att Jesus skall komma tillbaka?! Ja, också det är ett tidstecken.

 

Just nu pågår ett inbördeskrig i Syrien. Guds ord är bekant med det. Egypten har fortfarande svåra omvälvningar och det jäser i hela den arabiska världen. Precis nu är allas blickar riktade mot Syrien och Turkiet. Mitt i ett svårt europeiskt politiskt och ekonomiskt läge. Ja, hela världsekonomin är i en obalans vi aldrig tidigare hört talas om. Flera nationer håller på att gå i konkurs. När hände det senast? Situationen är prekär och svår att ta in. Vem kan helt överblicka skeendet?

 

Iran oroar världssamfundet sedan tidigare och komplicerar bilden ytterligare. De senaste dagarna har Egypten öppnat dörrarna mot Iran. Ingen har längre kontrollen över det som händer. Från alla håll är det stora svårhanterliga frågor som tonar upp sig. Det är bara frågan om små överväganden innan ett storskaligt krig kan vara i gång. Nato och folken från Togarmas söner har varit på repmånad i Afganistan och i Libyen. Vi ser det Guds ord beskriver gå i uppfyllelse. Inbördeskriget i Syrien är allvarligt. Ett större krig med internationell uppbackning blir den turbulens som kommer att skapa en situation där Israel står helt ensamma. Det ena kommer oförklarligt att ge det andra och Israel kommer att framstå som överilaren. Någon rustar sig då för att ta byte. I Israel. Förr eller senare. Då kommer den till synes "arabiska våren" att övergå i den andliga konflikt som den ytterst sett är. Den kan vi inte mäta bara se effekterna utav. Guds egendomsfolk skall upprättas under nöd. Även kallad Jakobs nöd.

 

En gudsman talade om att det var "oansvarigt" att skeppa judar från andra länder till Israel under 80 och 90-talen. "Jakobs nöd" kommer att skicka dem rakt in i lidande, var hans analys. Jakobs nöden. Jag tycker uttalandet har en poäng och påminner om Jeremia sätt att förhålla sig, utan att jag för den sakens skull lägger orden i hans mun. För församlingen har en annan uppgift än att upprätta Israel. Den upprättelsen kommer Gud själv att ordna med. Jerusalem är en lyftessten. Den som försöker lyfta den kommer att skada sig, säger skriften. Det är ett annat perspektiv än den gängse kristna hållningen i frågan idag. Vi är satta, utan att det för den sakens skull är församlingens huvuduppgift, att uppväcka judarnas "avund". Men upprätta Israel sköter Gud själv. Under alla omständigheter har många judar kommit till sitt land. Förkunnarens poäng står kvar. Varför skeppa judarna till Israel när de strax kommer att hamna i nöd? Påståendet är inte cyniskt. Uttalandet ville väcka de kristna romantikerna att fullfölja missionsuppdraget och inte svärma för Israel, i en självpåtagen och sekundär uppgift. Vad är det om inte Messiansk nationalromantik? Man kan välsigna landet och folket ändå. Men gör det inte på bekostnad av missionsuppdraget. Hedningarnas nådatid är ännu inte slut!

 

I Matteus 24 läser vi följande: "Lär er en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står för dörren. Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer." Matt. 24.

 

Vem är han som det talas om i texten? Jesus! Vart är dörren? I himlen! Han står i dörren. När gör han det? När bilden som han ville lära oss att förstå, där fikonträdet börjar knoppa, slår in och slår ut. När sker detta normalt sett i det naturliga? På våren! Den arabiska våren. En händelse som ser ut som en tanke.

 

Är det inte märkligt att all världens press definierar den arabiska demokatiseringsprocessen som en "arabisk vår" ? Jesus säger också: se på fikonträdet och alla andra träd. Fikonträdet Israel och alla andra träd. Jesus hade kunnat välja en annan bild som illustration. Men det gjorde han inte. Och oroligheterna för den arabiska omvälvningen kunde ha beskrivits som något annat. Revolution. Störtade diktaturer. Demokratiseringsprocesser. Men upproret har kommit att kallas "Den arabiska våren". 

 

Jesus skall komma tillbaka. Det är en tröst för den kristne. Allt sker som det är förutsagt och tidigare förkunnat. Men brudgummens tärnor skall sova enligt bibeln. Den arabiska våren är nu. Våren är tiden för de olika trädens blomning.

 

Då sa Jesus att han skulle stå för dörren.

 

Läs hela inlägget »

Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ef. 6:12.

 

Paulus skriver i församlingsbrevet till en grupp kristna i Efesus. Vi får veta om sakförhållanden som ger oss svar på många frågor. Omständigheter av andlig art som kommer till uttryck i det synliga, i det mellan mänskliga och i det personliga. Orsaken kan vara dold eller gömd men gestaltar sig på ett högst mänsklig sätt. Därför är striden inte alltid så lätt att förklara.

 

Det handlar om en strid. En strid om varje människa. Det handlar ytterst om människans slutmål bortom tid och rum. Bibeln förklarar att det är mäktiga onda potentater som rådslår mot den kristne, ja mot varje människa. Här hjälper inte lagstiftning mot "kränkning". Här hjälper inte att lägga in sitt veto med goda gärningar och se from ut. Paulus ger oss rådet: "Ta på er hela Guds vapenrustning". Striden är av andlig art och måste utkämpas på ett andligt plan med andliga vapen och metoder.

 

För i tiden kunde man höra predikanter, pastorer tala om andra människor; att de var i kamp. "Hon har kamp". "Han är i kamp nu". Känner du igen uttrycket? Genast förstod de som lyssnade att människan det talades om genomgick prövningar och svårigheter. Det hör man sällan idag. Nu för tiden är så mycket psykologiserat. Typ att det dåliga vädret har ett nedsättande inflytande på den och den. Ja, man kan inte förklara mer än man själv lärt eller erfarit. Men den verkliga orsaken förstår allt färre. Den andliga strid en människa kan vara inkastad i.

 

"Han har kamp nu". Jag tycker den meningen rymmer så mycket. Det uttrycker förutom insikten om en annan människas enskilda kamp, även förståelse. Meningen uppvisar identifikation och igenkännande. Kanske det är därför uttrycket så sällan myntas nu för tiden. Igenkännandet och inkännandet har gått förlorat. Varför? Kampen har avtagit! Eller så har förklaringsmodellerna blivit andra. Vi har blivit för upptagna med annat. Därmed har vi fått lugn och ro på den andliga fronten. Vår erfarenhet av striden har gått förlorad så att vi inte längre kan känna med andra. Än mindre förstå vad de går igenom.

 

Jag tycker mig se i den extremt minutiösa rättegången mot Anders Breivik hur samhällets alla resurser i sina diametralt motsatta bedömningar – huruvida han är tillräknelig eller inte - saknar en viktig pusselbit. Det var för övrigt en skribent som skrev det i veckan: det fattas en pusselbit i alla dessa analyser. En pusselbit av demonisk ond karaktär, naturligtvis. För ingen kan utföra något sådant utan en ond andlig uppbackning från djävulen. Anabola steroider, musik och dataspel till trots. Men Paulus talar i sin text om den andliga människan som äger liv i Gud hur hon kan hamna i kamp. I den goda striden. Det är något helt annat - även om fallet Breivik är kontrasterande och tydligt.

 

Har du haft kamp någon gång? Är du just nu i en alldeles särskild omständighet och du tycker dig inte finna något stöd varken från människor och Gud? Du genomgår inget onormalt. Du har kamp. Det är sundhets tecken. Annars skulle inte Paulus tagit tid med frågan.

 

Kan det vara så att striden är mot kött och blod, texten till trots? Varför skulle Paulus annars poängtera saken? Vad är kött och blod? En plats där striden dyker upp. Bland människor. Det är inte fysiska substanser han beskriver utan människan i alla hennes aktioner, upptåg och anspråk. Striden är inte mot människor! Inte på något plan. Men ibland via människor. Via Dolorosa. Det är i en andlig strid, du kristne. Se på Jesus! Ta på dig hela Guds vapenrustning så att du kan hålla emot på den onda dagen. Har du en oförklarlig kamp och strid? Du är sedd av Gud. Jesus har genomlidit allt av det du får genomgå. Låt det vara en tröst också för dig att han förstår dina omständigheter. 

 

Har du kamp? Låt oss bevara uttrycket för eftervärlden. Än mer förstå det av egen erfarenhet. Vänd på frågan och gör den till ett påstående. Kan du finna tröst i det? Du har kamp. Gud ser dig likt ängeln som uppenbarade sig för en hårt prövad Hagar. Strax blev hon varse en källa. Där fick hon vatten och nya krafter för sig och sin son Ismael. För de efterlevande har denna källa blivit till en oljekälla, där generationer öser av rikedomar. Gud svarade på den fördrivning hon fick erfara och lämnade inte Ismael åt sitt öde.

 

Kampen är ibland hårdare än vi mäktar med. Inte sant? Behåll fältet! Det är en ond dag. En ond dag. "Den onda dagen", säger skriften. Inte två. Behåll fältet. Svårigheterna är svårförklarade. Du har kamp. Men du är sedd.

 

Det är tröst i de orden.

Läs hela inlägget »

Ty när en befallning ljuder, en överängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid få vara hos Herren. 1 Tess. 4:16-17.

 

Texten talar om ett kommando i tre steg som skall ske i himlen innan Jesus kommer tillbaka till jorden. En befallning. En överängels röst och en Guds basun. Men vi vet inte när. Eller om det är en tidsfördröjning emellan varje aktion. Bibeln säger att det bara är Gud som exakt vet när Jesus skall återkomma till jorden. Bibeln beskriver å andra sidan utförligt på många ställen om vad som skall ske på jorden innan dess. Exempelvis skall judarna återfå sitt land. Det skedde redan 1948 då Palestina blev Israel. Jesus sa också att de som levde i den generationen då Israel återbildades, inte skall dö innan Jesus återkommer. En påtaglig markör och tidsklammer! Den yngste som var med om Israels bildande är idag sextiofyra år gammal, om vi skall vara petiga. Evangelium skall också bli predikat för alla folk. Det har snart skett genom IT samhället och genom missionärerna. Jesus talar också om en markant ökning av jordbävningar och andra katastrofer. Jesus beskriver också hur samhällsklimatet skall vara då han skall återkomma. Det skall vara som på Noa och Lots dagar. Vad var signifikativt för dessa kulturer? Det mest utpräglade var gudlöshet och promiskuitet. En sexualiserad och sekulariserad människotyp. Narcissistisk och självupptagen. Vi är redan där. Utvecklingen har gått fort på bara trettio år.

 

Vi vet inte om befallningen, en överängelns röst och en Guds basun är till för alla himlens invånare att göra sig beredda eller om det är ett kommando för att tillfälligt utrensa den onda andevärld som finns i himlarymderna. Signalen är åtminstone påtaglig och tydlig. Och i alla händelser kommer befallningen att nå de som avlidit i tron på Gud – för de kommer att stå upp ur gravarna. De rycks upp tillsammans med de som då lever. Du och jag! Upp i skyn.

 

I veckan har ett ord av Paulus kommit till mig gång på gång. Ett enda ord. Församlas! Det är ett intro. Paulus redogör i det sammanhanget då ordet "församlas" präntas och om en tid vi nu går in i. En tid då en stark ledare eftersöks som skall få mandat av många regeringar att styra upp den utveckling som Satan påskyndar. Det sker genom politiken. Via ekonomin. Och får med tiden en religiös inriktning som skyddas genom lagstiftningen. Ingen blir en bättre koordinator på den posten än ett påveämbete. Men bibeln kallar denne historiska person för Antikrist. Det är därför extremt beklämmande att läsa om frikyrkopastorn Ulf Ekmans och andra frikyrkopastorers tillvänjning till katolicismen. De intar lärosats efter dogm och dogm efter lärosats. Och släpar in symbolerna i kyrkorummet. På så vis förvillar man den stora grupp kristna med ett halt teologiskt resonemang. "Jesus älskar alla. Vi hör ihop". Jag har länge undrat vad som är Ekmans agenda. Är det hybris likt Gideons prål med sin efod? Han knackar hur som helst på den port där Martin Luther satte upp sina teser. Vill han komma in med det karismatiska elementet i den katolska kyrkan? Vill han att religionen skall bli statsbärande och global - som Konstantin? Gudlöshet och sekularisering utrotar man inte med religion via politiska mandat. Det är inte en väg evangelium visar på. Den vägen tog aldrig Jesus. Inte heller apostlarna. Möjligen en och en annan kyrkofader. De är inte våra föredömen och exempel!

 

Paulus skriver att vi bör veta hur vi skall församlas. Församlas! Det är nyckelordet här. Men ur ett himlens perspektiv! Vi skall inte till Rom utan till det nya Jerusalem - därovan! I det första brevet till Tessaloniki skriver Paulus just om det. Vi skall ryckas upp mot molnen. Och Jesus är den sammankallande. Inte påven. Vi skall också förvandlas vid det mötet. Det är en förutsättning.

 

Vi är nära den stunden. Den kommer att medföra katastrof för många. För hur skall människors trots mot Gud, besvikelser, att man vänt Gud ryggen, att man lämnat sin tro på Gud kunna hjälpa den dagen? Då har inte längre trotset någon bärvåg!  Insikten över att Jesus verkligen har kommit och att man har blivit lämnad kvar, kommer att punktera allt. Bitterhet, gudsfrånvändhet och förhärdelsen. Människan kommer då att stå där övergiven utan någon drivkraft mot Gud. Kunskapen om Gud kommer att bli till en evig bitter dom, eftersom man inte tog till vara den kunskapen om Honom och lät sig frälsas. Många kommer att kvida i förtvivlan. "Det var verkligen sant. Jesus kom tillbaka. Men jag tog inte tillvara på frälsningens möjlighet". De som lämnas kvar kommer att uppleva gråt och tandagnisslan. De som helt plötsligt upptäcker att de är inlåsta i tiden, ivrigt sysselsatta med att bygga, plantera, skapa familj och en mer tryggad tillvaro, höja livsstandarden och hoppas på ett långt och friskt liv. Livet är allvarligare än så! Pensionssparande och andra placeringar ter sig den dagen idiotiska. Kortsynta. Och efterblivna.

 

För oss som fortfarande väntar på Jesus är det ett ämne till tröst. Trösta varandra med dessa ord!! Vi går in i härligheten! Det gamla suddas ut och en ny tid inträder. Då är den kristnes lidande över. Väntan är slut och vi skall få se Jesus och möta alla tiders gudsmänniskor.

Läs hela inlägget »

Då var mitt andra Stockholm Marathon lopp avklarat. Men inte vilket som helst. Vid startlinjen stod termometern på +7 grader. Den andra juni. Inte sedan 1928 har Stockholm haft en så lågt uppmätt temperatur med hällregn och kuling vindar. Men det hjälps inte. Det är bara ett lopp per år. Redan efter femhundra meter var skorna genomblöta. Funktionskläderna skall vi inte tala om. De var i ordets rätta bemärkelse regnkläder. 

 

Jag fick en tid på 5 timmar och 14 minuter. Det är ingen skryttid. Det är målet som är resan värt. Och till mål skulle jag. Vid 3,5 mil formulerade jag orden: Aldrig mer! Men det har så smått släppt för risken att det skall vara lika hårt väder nästa år får man väl se som otroligt.

 

En sak är säker. Det är ett härligt event. Man är rätt mörbultad så här dagen efter.

Läs hela inlägget »

Tre timmar kvar. Sedan startar en ansenlig grupp människor ett bister lopp. Stockholm Marathon. Stockholm har denna morgon 5-6 grader med nordlig kuling. Västerbron erbjuder alltså rejäl motvind. Paraplyerna kommer vara aviga och löparna trampa vatten ovan sulor. Ett riktigt rusk väder av Isländsk modell. Det hjälps inte. Jag startar i alla fall. En polarexpedition är ändå värre. :)

 

 

Läs hela inlägget »

På lördag är det Stockholm Marathon 2012. Enligt prognoserna blir det +15 grader och delvis regn. Vi får se! 4.48.25 är i alla fall tiden att överträffa från 2010. 

 

Idag blev det en halvmara på träningen.

 

 

Läs hela inlägget »

En svensk prinsessa har blivit döpt. Barndöpt. Men det har inte slagit mig förut att vid barndopet konfirmeras barnets namn. Det är själva barnets namn som står i fokus. I alla fall om man jämför med hur bibeln refererar till ett dop, där Jesus namnet står i centrum. Tänk så förfelat! Är det inte till Kristus man döpes? Så lär bibeln. Det är en akt där Jesusnamnet i Faders och Sonens och den helige andes namn, uttalas. Det nämndes visserligen också vid detta "dop". Men där låg inte tyngdpunkten. Tyngdpunkten låg på namnet Estelle, istället. Istället.

 

Ett bibliskt dop är endast förbihållet den som tror. Det säger Guds ord. Ett spädbarn kan inte tro! De kan ingenting i andligt avseende. Bibeln klargör att "sådana hör Guds rike till". De får alltså vänta tills de hamnar utanför Guds rike och kan återfödas genom omvändelse och tro på Gud. Och sedan bli döpt i ett medvetet mentalt tillstånd efter eget beslut.

 

Hade inte biskopen ett enastående tillfälle att förkunna Guds ord för prinsessan Viktoria och prins Daniel? Jo. Kunnat inbjuda både henne och de andra kungligheterna att följa Jesus i dopets grav? Jo. I en predikan att den som tror och bliver döpt - Den skall vara frälst. 

 

Vi penetrerade frågan på jobbet. Någon tyckte att om man kan ha borgerliga vigslar kan man väl också tillämpa barndop? Tanken lät först djupt cynisk men vände och slog tillbaka med skärpa. Vuxendop som ett bibliskt dop och barndop som ett borgerligt dop. Jämförelsen var träffsäker och belyste urartningen. För det handlar inte om olika kvaliteer på dop. Bibeln känner bara till ett dop. Det är att nedsänkas helt under vattnet. Med någon som trott på saken!

 

Vad kan man säga? Detta kyrkliga dop inte ett dop i bibliskt mening. Utan ett borgerligt dop. Ett barndop. I kyrkan! Långt bortom bibelns frälsningslära.

 

 

 

Läs hela inlägget »

"Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom och han skulle ha gett dig levande vatten." Joh. 4:10.

 

"Drick vatten ur din egen brunn, det vatten som rinner ur din egen källa". Ordspråksboken 5:15.

 

Texten från Ordspråksboken kan tyckas stå i motsats till Jesus ord till kvinnan vid Sykars brunn. Men så är det inte. Uppmaningar från gamla och nya testamentet är inte heller präglad av missunnsamhet eller som en konsekvens av torrtider eller som om vattnet inte skulle räcka till för alla. Inte heller tar den utgångspunkt från privatreligiositet i överförd mening. Nej, uppmaningen har en helt annan förklaring. Undervisningen tar fasta på möjligheten att äga en egen källa. Ett eget inre källflöde. Servitut är bra men en egen källa är bättre. Där är tillträdet till vattnet beständigt. Där är tillgången omedelbar! Särprägeln är utomordentlig och smaken unik. Jesus räcker till för alla men han uppenbarar sig personligt. Därav.

 

När Jesus möter kvinnan vid Sykars brunn ger han texten från Ordspråksboken den fulla betydelsen; Han är källan från flödet som springer upp! Vi kan så var och en få bli ägare av en egen inre källa, där vi alltid kan få ösa ur Honom. Vi erbjuds att ösa med fröjd ur frälsningens källor. Ös! Ösa. När man öser konstant då spolar man. Det är ett levande vatten det är frågan om. Ösa ur ett inre liv med Gud.

 

Det är ändå så med brunnar, de grävda brunnarna, att de måste användas för att fungera. Det har inget med teknik att göra. Inte heller i överförd mening, som om närvaron av Jesus hade med ritualer att göra. Nej. Men en brunn som inte används sinar. Vatten tillförseln avtar och till slut är det bara gnissel från pumpen kvar. Snustorrt i ett törstigt land.

 

Patriarken Isak hade på sin tid grävda brunnar. Men fienden slängde stenar i brunnarna. Vattnet blockerades och eftervärlden var tvungna att gräva upp brunnarna igen. Ett mödosamt jobb. Lyft upp stenarna tills du når vattnet! Gräv, gräv och gräv. Ös med fröjd ur frälsningens källor. Det är din hink och skopa. Fröjd i Herren! Ja, fröjd i Herren blir din starkhet. Då porlar det igen.

 

I Ordspråksboken påstås det att man kan få äga en egen brunn. Utan servitut. Kanske fienden har lagt saker emellan dig Jesus? Stenar. Kanske livets omständigheter har medfört att brunnen stått oanvänd? När du sedan skulle förfriska dig i gemenskap med Jesus – fann du Honom inte vara kvar därinne i ditt innersta väsen... Brunnen har torkat ut. 

 

Jesus har samma levande vatten att erbjuda dig idag. De friskaste källorna är de med de längsta anor. Han som är från tid till evighet! Men en brunn som torkat ut måste pumpas upp. Eller förnyas. Det handlar inte om att frammana Jesus. Han är redan framme! Han är dig nära! Han har fortfarande samma friska vatten att ge dig. Vänd dig till Honom. Bli upptagen med Honom! Rikta in dig på Honom, så skall du få känna att det flödar till i den sinade brunnen, ur ditt inre.

 

Drick vatten ur din egen brunn. Det vatten som rinner ur din egen källa. 

Läs hela inlägget »

Herrens gärningar mot sitt folk. "De bad, och han lät vaktlar komma och mättade dem med bröd från himlen". Psalm 105. 

 

Lägg märke till att versen börjar med: De bad! Som om inget sker per automatik. Som om Gud inväntar ett mänskligt initiativ, likt en utlösande faktor. "De bad och Han lät vaktlarna komma"... Hur mycket bad de? Vet ej. Men omätbart mycket! De bad tills den andliga temperaturen stigit tillräckligt och förutsättningarna uppfylldes. Där har vi brustit i efterföljelse. Därför ser våra liv ut som de gör. Andefattigt. Vi läser innantill och inte utantill. Vi rabblar färdigskrivna berättelser och inte spontan förkunnelse. Vi har blivit andefattiga. Andefattiga utan salighet. "För saliga är de fattiga i anden." Saligheten är ett resultat av bön. "De bad", står det. Nöden hjälpte till under högt tryck. Högtrycket som fördrev lågtrycket. En flygvänlig atmosfär. Bönens atmosfär. Förstå min bild.

 

Är inte vaktlarna lika änglarna i ett avseende? De himlaburna. De som kommer med bönesvaret på vingar. Änglar på hans befallning med budskap till mättnad. Patriarken Jakob hade en dröm där änglar vandrar upp och ner på en stege som var placerad mellan himlen och jorden. Texten säger i denna psalm att Gud "lät vaktlarna komma". Han lät! Gud lät också änglarna komma ner från en stege till Jakob där vid Betel. Vaktlarna, änglarna och sändebuden kommer med budskap till människorna. Som om de hela tiden hade varit flygklara och helt plötsligt lät Han dem flyga på sin befallning. 

 

Han lät! Som om de alltid hade stått beredda i en trängsel av villighet. Texten spränger bilden och vidgar betydelsen. Vi skall också vara sändebud. Men vi ber inte. Vi ber inte uthålligt och intensivt. Därför blir inte psaltarversen vår erfarenhet. Vi kommer inte iväg och Guds sändande uteblir. Vaktlarna. Mannat. Mättnaden uteblir. Profeten klagar över att alla söker de sitt eget. Inte en enda rättfärdig finns. Inte en enda! Han, Jesaja som i våra ögon verkar vara en gudsman... Vi förstår då att det är Gud som klagar genom honom. 

 

Men de bad och Han lät vaktlar komma och mättade dem med bröd från himlen!! Jesus, han är det bröd som kom ner från himlen. 

 

Hur skall vi få kontakt med Gud om vi inte beder? Vi har ingen hjälp av vår samtid. Vi har inget myndighets departement eller religiös instans som kan hjälpa oss med den saken. Det finns ingen blankett att ifylla. Du måste ta saken i egna händer och bedja själv. Bed ner himlen över oss! Vi förgås i en ond och oren värld! Bed också för mig, skrev Paulus. Ja, bed också för mig.

 

Gud har inte stängt inne sina resurser. Eller utestängt oss. Hans assistens står beredd att komma till oss då vi beder. "De bad och han lät!!" Orsak och verkan.

 

 Bed att himlen sätter oss i rörelse. Det har fått gehör förr.

Läs hela inlägget »

Expressen har utnämnt bilden jag tog på lappugglan för några veckor sedan. Det är naturligtvis mer än roligt. Bilden är riktigt bra. Det är också ett erkännande i en hård konkurrens av bilder.

 

Ugglan flög och satte sig framför mig. Millesekunden innan han satte ner sina dunklädda ben fick jag bilden. Ett ögonblick då hela fjäderskruden visades upp likt en dirigent som sträcker ut sina armar och tackar för sig. Eller likt en matador som sablat färdigt sin tjur på arenan. Se och njut!

 

Ett stort tack till Expressen och för juryns goda bildsmak. Bilden finns på framsidan. 

 

Läs hela inlägget »

" Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. Då tog Maria en flaska dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår, och hela huset fylldes av doften från oljan." Joh. 12:1-3.

 

Jesus hade vänner. Personliga vänner. Människor som var hans närmaste pga just vänskap. Vänner som inte var lärljungar i strikt mening. De var inte heller apostlar eller profeter. Man kan förstå att Jesus umgås med dem på ett vardagligt sätt. Maria och Lasarus hör till den kretsen. Bibeln begränsar den gruppen till en handfull personer. Det visar på Jesus mänskliga sida men också hans fina karaktär av att sakna divighet. Jesus umgås med vanliga människor. Icke teologer. Oansenliga människor. Vilket uttryck. Människor som inte sticker ut. Enkla människor, om uttrycket tillåts.

 

När Jesus uppstått från döden visar han sig just för en av dessa personliga vänner. Först visade han sig för Maria från Magdala. Jag tycker det är så stort! För varför kom inte Jesus först till Petrus - han som var klippan? Petros betyder klippa på grekiska. Ja, förmodligen av samma orsak som att Jesus, enligt bibeln, inte kommer till Vatikanen vid sin framtida återkomst. Ingen har företräde! Och något sådan statsbesök är inte omtalat. Jesus skall stiga ner på Oljeberget i Jerusalem och Han har outtalat ingen som vikarierat för honom där heller, under tider som flytt. Jag kan åtminstone inte se ett sådant möte beskrivet i bibeln. Bara ett annat omtalat möte. Ett förskräckligt sådant. Vid den audiensen skall någon avlida genom Jesus andedräkt. Vilka proportioner. 

 

Jesus kom alltså först till hon som hade haft sju onda andar inom sig. Maria Magdalena. Det var hon som hade tvättat Jesus fötter. Tomrummet efter Jesus bortgång var naturligtvis gränslöst. Hon som Jesus gett ett människovärde och fullvärdigt liv utan ruelse och ångest under besatthetens maniska impulser. Jesus kommer till henne först med budet om sin uppståndelse. Så fint gjort!

 

Visar inte relationen och berättelserna om hur dyrbar en personlig Guds relation kan vara? En Jesus relation som ligger bortom och utanför all annan mänsklig gemenskap, på ett personligt plan. Det önskar jag mer av! Gör du det?

 

Maria från Magdala. Historien pekar ut henne som den som Jesus kom till först. Varför uppenbarade sig inte Jesus först för sin moder? Och gav henne inför eftervärlden akreditet inom gudomen? Hon, Hans mor var säkert än mer tyngd av sorg efter att ha förlora sitt barn. Förlora sina barn... Det värsta man kan drabbas av i livet. Maria, Jesus moder, som enligt den katolsk lära har en alldeles särskild plats invid gudomen. Nej. Och Jesus bekräftar inte heller en fjärde person i gudomen. Han kom till Maria Magdalena, en helt vanlig kvinna som hade haft det extremt tufft under Satans välde och blivit befriad. Jag tycker det är så enastående av Jesus. Tala om audiens!! Han kom till en vän och smular sönder allas företräden. Även av traditionen påhittade företräden. Han som vill vara din vän och du Hans.

 

Tills Han återkommer och andas liv och oförgänglighet över dig!!

 

Glad Påsk!

 

 

 

Läs hela inlägget »

Om knappt två månader är det Stockholm Maraton. Det blir mitt andra lopp! Träningen är igång och julens avlagringar skall skalas av innan dess. Och kroppen härdas!

 

Ett maratonlopp låter som en galenskap att genomföra för den som aldrig sprungit distansen, 4,2 mil. Men för den som genomhärdat, inte genomlidit ett lopp, är det en härlig tillställning. Sist jag sprang hade jag en tid på 4 timmar 48 minuter och 25 sekunder. Spelar mindre roll. Det är målgången som räknas.

 

Men dess emellan skall vi fira påsk. 

 

Må så fint alla och riktigt Glad Påsk önskar jag er!!

Läs hela inlägget »

"Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa – kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare". Rom. 5:6-8.

 

Paulus som skrivit orden preciserar saken så fint. "medan vi ännu var svaga". Paulus börjar där. Vi som var svaga. Vi brukar peka på svaghet i våra liv när vi vill hitta förklaringar på våra felsteg och misslyckande. Vi är svaga. Vi kunde inte låta bli. Det bara blev så... Paulus går vidare och sopar inte orsak och verkan under mattan. Vi är svaga men också ogudaktiga och syndare. Ja, syndare. Sådana älskar Gud!! D u är älskad.

 

Paulus belyser i texten Jesus död och jämför den med en vänskapsrelation då en vän offrar sitt liv för någon annan. Jämförelsen är mellan Jesus och oss. Han som offrade sig. Det är alla tiders film manus. Så uppstår en hjälte. Ett tema vi människor är svaga för. Och förstår. Gör vi det med Jesus ställföreträdande död? Inte alltid. Likväl är Jesus död så svindlande mycket större för våra liv. Om vi vill ta emot Honom.

 

Paulus är förstående och vänligt sinnad i texten. Han talar om att vi var svaga. Vet du att ordet synda i sin hebreiska grundbetydelse betyder att "missa målet". Vilket mål? Ja, för dig och mig idag handlar det om himlen, vår eviga destination. För också du är en evighets varelse.

 

Vi blir inte syndare, primärt sett, när vi utför syndiga handlingar. Man kan inte göra något man är. Språkligt sett är det skillnad på verb och substantiv. Verbet synda och substantivet syndare. Samma elände! Eller hur? När vi syndar är det endast ett bevis på det vi är. Men vi kan bli frälst från synden. Här kommer Paulus fina undervisning in. Han talar om en vän – som i filmerna, vilken offrar sig för sin vän. Räddaren gör en heroisk insats och räddar livet på någon. Det är en handling vi alla kan begripa. Tänk, det har Jesus gjort en gång för alla människor. Du kan göra anspråk på det. Han offrade sig medan vi var svaga – i synd. Han offrade sig för att vi skulle få evigt liv. Det är mer än en jämförelse. Det är sanning och ett erbjudande.

 

Ta emot det erbjudandet. Han älskar dig med evig kärlek. Och Han kan lyfta av dig dina inre tunga bördor.

 

Läs hela inlägget »

Stort tack till Patrik & Malin som tipsade om Lappugglan i Stockholms område. Nu är bilderna tagna.

 

Vilken uppvisning, vilken karma, vilket fokus och hållning! En naturupplevelse utöver det vanliga. Lappugglan som normalt sett – som namnet anger - hör till nordligare breddgrader. Men klimatförändringar och tillgång på föda ruckar också på livsbetingelserna för dessa väsen. Bilden på framsidan är tagen med en 400 mm, dvs 70-200 mm med en konverter X2. Nikon D700.

 

Bilderna finns på framsidan. Se och njut!

Läs hela inlägget »

När Mose skulle gå till Egyptens härskare och framföra krav på att Guds folk skulle frigivas från fångenskapen i Egypten, frågar Moses Gud vad han skulle säga till folket. "Vem skall jag säga har sänt mig, undrar Mose?" 

 

" Så skall du säga till Israels barn: J a g  ä r  har sänt mig till er." 1 Mos. 3:14.

 

Vilken knepig sits. Och sats! Inget församlingsmöte hade utsett Mose till ledare. Inga ränksmidare eller sakkunniga hade kunnat påverka utväljelsen. Inga moralister eller andra med goda intentioner och föresatser. Ingen styrelse. Inget prästerskap eller Sanhedrin hade haft vetorätt eller varit rådgivande eller kunnat lägga ett gott ord för Mose. Än mindre kunnat hindra honom i den uppgift Gud bestämt för honom. Inga lobbyister. Ja, möjligen Mose mor Jokebed som bad! Bara Gud utan dokumentation, skriftliga fullmakter eller vittnen. Möjligen kunde Aron intyga men han är i sammanhanget jävig. Och Mirjam som sjunger i bakgrunden. Mose hade nog försökt få dem att förstå. Aron förstod. Till en del. Ändå frambär Mose de kända orden inför Farao med Guds fullmakt: "Släpp mitt folk!" Så klart att han blev ifrågasatt av både judarna och Egyptens styresmän.Vi kan förstå att Mose var tveksam inför uppdraget. Opinionen har alltid krävt sitt. Likväl: Gud hade påbörjat ett stort verk!

 

Allt hade sin förutsättning i det Gud säger till Mose. J a g  ä r ! Vilken formuleringen. Här korresponderar Guds beskrivning på sig själv med Jesus ord;

 J a g  ä r  vägen sanningen och livet! Det är som om Gud höll inne med kunskapen om Jesus i de orden. Himlen måste behålla Honom tills tiden var inne. Ändå tycker jag med facit i hand kunna se att Gud röjde sig i de orden. Jag är. Jesus klargör sammanhanget fullständigt. Vilken enastående frälsnings historia.

 

" J a g  ä r  vägen, sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig."   Joh. 14:6.

 

Läs hela inlägget »

"Kom hit upp, så skall jag visa dig, vad som skall ske härefter." Upp. 4:1.

 

Dagens text repeterar sig själv. Fastän jag uppfattat vad den rakt upp och ner vill säga. Kanske den vill säga något mer eller ytterligare? Ja, den låter också utifrån med emfas. Ändå gestaltar sig texten och formulerar sig precis som den en gång är uttalad, för Johannes. Guds ord är levande!

 

"Kom!" vad betyder det om att inte byta position? Från en plats till en annan. Det behöver inte vara geografiskt. Det kan vara i sinnet. I själens lilla värld och förhållanden. Guds ande kan lyfta upp och ur tillstånd.

 

"Hit" är inte det att röra sig mot och till den som uttalar det, dvs. till Gud? "Hit" i stark kontrast till "dit." Då är vi fel ute.

 

"Kom hit upp!" Vad innebär det om inte att fullständigt byta nivå? Att vända om och röra sig mot ett högre plan. Men det kan också för någon handla om att byta inriktning. Kom hit upp! Till en annan nivå. Bort från blasfemin och meningslösheter i en fördummad självhävdelse, utan substans. Även sköldpaddan lever i ett skal. Skalmänniskor.

 

Jag har här medvetet manglat texten som ljuder. Och försökt att utmejsla de enstaka ordens betydelse. Jag mäter min utläggning. Den räcker inte till. "Kom hit upp, så skall jag visa dig, vad som skall ske härefter." En helt annan dignitet.

 

Många gånger tror vi att det är innehållet i det som Gud visar som är det väsentliga och exklusiva, och visst är det väl så. Men just nu är det nog att höra Herren tala från sitt ord och säga; "Kom hit upp!" Jag är tagen och lyrisk av den satsen. Blir också du kollrig och utom dig och tillfälligt förryckt, av Guds närvaro? 

 

Det är bortom all fysik, hänförande!

 

Läs hela inlägget »

Det finns ett enastående material om och kring gudsmannen Jakob, i Guds ord. Beskrivningar om hur Gud arbetar med honom och gör honom till en gudsman -för det är det saken handlar om. Skillnaden mellan att vara en kristen i allmänhet och att vara en gudsman. Jag vill påstå att det är en avsevärd skillnad. Många var kallade men få sa ja till kallelsen. Så ljuder det allra redan från den eviga världen!

 

Har du läst om Jakob när han skall dö. Han samlar ihop sina barn vid dödsbädden. Vad säger han? "Kom hit till mig, så skall jag tala om vad som skall hända er i kommande dagar". 1 Mos. 49:1. Jag tycker den meningen är så intressant. Inte primärt för att han förutsäger vad som skall ske, men det faktumet att när han själv stod inför sin far i en identisk situation, då var han en bedragare. Jakob som betyder bedragare. Har vi inte på grund av den erfarenheten av honom anledning att lyssna till honom med skepsis? "Kom så skall jag tala om..." Trovärdigheten är lika med noll. Fråga Esau. Har då Esau något väsentligt att säga om Jakob? Nej. Men Gud har det! Bedragaren skulle bli Israel.

 

Vad skiljer Jakob från denna stund då han skall dö och den dagen då hans mor Rakel konspirerade mot Esau och lurade deras far Isak med förmånen av att vara förstfödd? Förstfödslorätten. Ja, vår misstänksamhet korresponderar med Jakobs profetian över Ruben, den förstfödde som inte skulle få bli den främste, han som "sjuder över som vatten." Och han motiverar varför. Tvivlens grunda mätmetod och otrons instängda trångsynthet vill göra Jakob jävig och misstänkliggöra honom i att tala i egen sak. Jakob som själv var född som nummer två. Men så är det inte! Familjen Jakob har inte för sed att hoppa över förstfödslorätten av egenintresse. Här trotsar den genomträngande blicken den gängse och Någon annan tar över! Det är inte en förvärvad kunskap som får Jakob att vara så tvärsäker, då han mejslar fram karaktären och det typiska hos sina efterkommande. Han skärskådar med Guds ande. Hur är det möjligt Jakob? Du som dagtingat och försökt kohandla med Gud i hela ditt liv! Nu talar du med makt och myndighet likt Noa över dina söner och uttalar historia innan den ens inträffat. "Från Aser kommer utsökta rätter. Konungsliga rätter skall han ge. Naftali är en snabb hind som talar snabba ord. Ett ungt fruktträd är Josef, ett ungt fruktträd vid källan. Grenarna når upp över muren." Vilka grenar? De hårt ansade förstås! Grenar som är en förlängning av en stam – korsträdet stam. Lidandets stam! Där Jesus blev hängd, Han som kom av Juda stam. Stam och grenar. Grenar som sträckte sig långt bortom muren – skiljemuren. Det är ovänskapen. Den bröt Han ner! Vem? Jesus!

 

Så här talar Jakob över deras liv. Jag får ståpäls. Likt Esau. Kan du känna närvaron av Gud i de texterna? Jag gör det! Ord som kommer från en före detta bedragare. Det är Guds röst som landar i tid och rum och fastslår. Vi behöver den rösten.

 

Åter igen; Vad är hemligheten till denna enorma förvandling i Jakobs liv? Han profeterar ju om Jesus i sin bestämning över Juda och Josef. Det är inte av Jakob som talar. Det är Gud. Bedragaren som blivit en gudsman.

 

 Jakobs avgörande kamp vid Jabboks vad. Han blir slagen på vaden. Jakobs vad? Nej, det står inte så. Det står Jabboks vad. Det är platsen. Deltat. Vi måste komma dit. Inte till den snabba vadens styrka och kraft i egen spänst. Slaget som ängeln utdelade var inte på Jakobs vad, den var på höften. Det är ett djupare möte med Gud, om du så vill. Välsignade berättelse. Gud har ett Betel för sina tjänare. Men Han har också en plats där man är ensam med Gud. Där blev han först ensam med de sina. Sedan måste han av nödvändighet bli ensam med Herren. Där vandrade inga synliga änglar på stegar. Bara en. Förbundets ängel. Herren själv! Så jordnära. Gud välsignade Jakob där.

 

Inte heller översteprästen kunde ta någon kollega med sig in i det allra heligaste. Också där står en ängel. Inte två. Kallelsen är i allra högsta grad personlig.

 

De personliga gudsmötena.

Läs hela inlägget »

"Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. Var gren i mig, som inte bär frukt, den tar han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt." Johannes 15. 1-2

 

I helgen har jag praktiserat trädgårdsmästare. Urgamla äppelträd har utmanat min omgivning i att antingen bli nedhuggna eller hårt ansade. Men låt de stå kvar ett år till!

 

Unga träd blir med tiden gamla och uppvisar vanvård eller kontinuerligt god skötsel. Du ser det på de vildvuxna kronorna. Om de är täta och burriga med ett myller av grenar, då kan inget dagsljus tränga igenom en sådan kompakt växtlighet. Det påverkar frukten. Dom blivande karten kommer att se ut som miniatyr frukter men blir aldrig fullvärdiga frukter. De avstannar i en sorts livsdementi. "Royal Grand Livsdementi." Oätliga och sura. Så förfelat. Ett fruktträd skall naturligtvis ge mycket frukt. God och söt frukt. Syrligt är okey men inte surt. Motsvarigheten är att människa inte bör bli bitter. Gud är trädgårdsmannen!

 

Ett välskött träd, å andra sidan, visar på färre grenar men med en tyglad krona. Vacker och balanserad. Härdig och proportionell. Ett sådant träd har starkare grenar. Solen kommer åt att exponera varje del av grenverket. Han som skapat fruktträd för sitt ändamål och inte till ett fruktlöst liv i missär. Jesus identifierar sig i texten som frukträd. Han är trädet och vi är grenarna. Han är stammen och vi är Hans fruktbärare. Om vi förblir i Honom, vill säga! Jag tycker om den bilden. "Förbliv i mig", sa Jesus. Biokemiskt sammanväxta i en andlig gemenskap. Är det inte så vi känner av umgänget med Honom? Vi känner hur hans närvaro är som saven som i bönen rusar till och ut från vårt inre. Saven och klorofyllet i den helige Ande ger oss livsbetingelser och bekräftar för oss att vi är ett Guds barn. Det bänder av liv därinne. Det knoppas och det kommer massor av löv här ute. Det blommar och det blir till frukt. En process som motsvarar goda gärningar som Gud har förberett i ett fruktbärande liv. 

 

Men det finns en annan sida i att bära frukt. Beskärningen. Ansningen. Ja, mänskligt sett kan det verka hotfullt. Ett hot som ligger bortom trädets radie och rymd och som egentligen är onaturligt. Eller rättare sagt naturstridigt. Det är också vi många gånger. Trädet måste beskäras. Det är vingårdsmannen Gud som gör det. Han går omkring och rensar. Vi kan uppleva det som något negativt men han utför något mycket hälsosamt och livsbejakande – trots att växten tillfälligt försvagas. Växten inte bara försvagas utan skörden blir också fördröjd. Och såren stjäl kraft till sårläkning. Vilket vågstycke! Vi är ju svaga människor. Men Gud vet vad han gör och hur han skall gå till väga, i våra liv. Vill du tro på det och vila i det? Då har du snart gyllene äpplen att vänta i silverskålar. 

 

I denna berättelse av Jesus, så är han inte solen. Det är han i andra texter. Här är han trädet. Vinträdet. Det belyser en särskild sida av en gudsrelation. Det dolda livet med Jesus, balanserat av Gud. Kanske ber du som jag; "Herre, gör också du mig mer fruktbärande! Ansa mig men inte för hårt. Du vet hur mycket jag tål. Du förstår dig på balansen i mitt liv". Vilken ljuvlig överlåtelse bön inför Gud till en åtgärd som annars är naturvidrig men nyttig. Att beskäras. Det finns vila i den bönen. Han kan inympa dig! Det blir din krona.

 

En sekatör är inget tillhygge – som yxan. Den är ett instrument i Guds hand. Den trakteras med precision. Grenar som växer inåt tar Han bort. Självhävdelsens hugskott! De har ingen fruktbärande framtid. Snittet sätts strax ovanför knoppen, där den fruktbärande äktheten sitter. Så gör vingårdsmannen. 

 

"Om någon förbliver i mig och jag i honom, så bär han mycken frukt", sa Jesus. Är inte nyckelordet i texten; förbliva? Att stanna kvar. Stanna kvar i Honom och du kommer att bära mer frukt!! Är det inte fint? Det är Jesus som presenterar det så.

 

Vet du vad som är en annan grovregel vid trädbeskärning? Man skall aldrig kapa mer grenar under samma år, än den sammantagna tjockleken av de kapade grenarna, som tillsammans inte får överstiga tjockleken på stammen. Vilken visdom hos Gud! Han vill inte skada dig. Han vill att du skall förbliva i vinträdet – Jesus Kristus. Han vill att du skall bevaras frisk och inte vara bitter, men sjuda av liv. 

 

Stanna i Honom, så kommer du att bära mycken frukt. 

Läs hela inlägget »

"Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka; han har sänt mig till att läka dem som har ett förkrossat hjärta, till att predika frihet för de fångna och förlossning för de bundna, till att predika ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud." 

                                                                                                            Jesaja 61.

 

"Herrens, Herrens Ande." En märklig deklaration. Varför snubblar tillsynes profeten i beskrivningen, likt en stamning eller som ett tryckfel? Herrens, Herrens... När Jesus står i templet och refererar till denna text, upprepar han inte Herren två gånger. Varför? Herren är en! Men Jesaja upplever Herrens Ande, den helige Ande. I den Anden får upprepningen sitt svar. Herrens, Herrens ande. Det är i samma Ande. Vilken harmoni och vilket äkthets intyg. Är det inte underbart? Jesus refererar till versen och modifierar den något.

 

Vad innebär det att Herrens Ande är över mig? Jo, att vi är underställda Honom och att det som sker kommer ovanifrån. Något blir oss givet. Men det inre livet måste av nödvändighet stå i samklang med Herrens ande, som då är över oss. Annars harmonierar det inte. Hur är ditt inre liv i Gud, med Gud? Frågan är inte primärt hur det inre livet är åt Gud eller för Gud. Men i Gud och med Honom. Har du sorg? Är du bruten? Var inte betryckt. Dina förhållanden är helt normala. Ja, helt normala. För du äger inte bara nöd, du äger också en himmelsk glädje som rör sig djupt i ditt inre. Följ med mig förutsättningslöst till versens början, så skall vi hitta förklaringen. Du är inför Hans blick. Han ser på dig moderligt.

 

Vad säger oss versen? Ja, förutsäger. Jo, den lovar förkunnelse för de ödmjuka. Och ett glädjens budskap till någon. Den lovar läkedom för krossade hjärtan. Och den utlovar frihet för de fångna samt förlossning för de bundna. Inte sant? Den utlovar också ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud. 

 

För att komma tillbaka till det inre livet. Ditt inre liv. Får jag med fjäderdunets lätthet i aktsamhet viska till dig; hur skall du kunna nå de förtryckta? De ödmjuka? De fångna och de bundna, om du inte vet vad det är frågan om att vara i deras tillstånd och situation? Och utan den smörjelsen? Vi läser versen slarvigt. Vi vill gärna vara smorda. Vi vill predika. Men vi har ingen aning om tillståndet hos behovets barn. Där har du graviditetens långa väntan du förkunnare! Du mår illa för att du är gravid. Herrens ord måste komma ut och ned i krubban under gynnsamma förhållanden. Det som sticker är bara halmen, i livets svårigheter.

 

Många är de som gav upp. De hoppade av utbildningen i Andens skola. De dog under förlossningen. Före förlossningen. Många har olyckligt blivit utlyfta med sugklocka och tång. I all välvilja. Inte så få har drabbats av hjärtstillestånd vid födseln och allt hopp har varit ute. Men Gud kan uppväcka från det döda! Han som själv är intensiv. Intensiven!

 

Vi har många gånger en felaktig syn på isolering. Det inre livets isolering. Ensamheten och lidandets märkliga inverkan på oss. Avskildheten pris. Medan Herren är väl förtrogen med krankhet. Även behovets barn har det så. Dina svårigheter är en Herrens högskola. Det är bara halmen som sticks. För intellektuella och välformulerade predikningar skull...? Nej! Men för de som är smörjelsens och förkunnelsens avsikt;

 

De förkrossade, de ödmjuka, de fångna och de bundna. Under ett nådens år från Herren!

Läs hela inlägget »

Apostlagärningarna 6 är en intressant läsning. Den uppvisar allt det som är så typiskt. Mänskligt typiskt. Texten beskriver inte en grupp vargar som håller på att socialisera sig. Inte heller primater i Brasilien. Det är människor. Jag hör till dem.

 

De tolv lärjungarna till Jesus hade framgång. Evangelium hade framgång. "De förökades", står det. Men de grekiska änkorna i gemenskapen kände sig förbisedda vid "den dagliga utdelningen" av de judiska kvinnorna. De tolv sammankallade församlingen som kände ett starkt behov av att organisera serveringen. Det vill säga; få ordning på kivet. Man kan vid första läsningen av denna text, förundras över att Gud tagit med den i sitt ord. Bespisningsundret? Ja. Men inte det här! Så ovärdigt, lågt och oandligt. Och just de grekiska kontra hebreerna. "Här är inte jude eller grek"... " Så och för juden, så och för greken"... Bibeln är fylld av texter som vill riva ner de gamla barriärerna mellan juden och hedningen – i Kristus förstås.

I f ö r s a m l i n g s l i v e t. Men här är det tvärtom.

 

Jag vet inte vad som gick fel. Blev de grekiska änkorna - som förövrigt borde ha en särskild omsorg i menigheten enligt Mose lag, hänvisade till det som blev kvar i karotterna, eller fick de för lite grönsaker? Spelar mindre roll. Nivån är densamma och det skaver i den vackra egendomsgemenskapen från kapitel två. Så långt från det andliga bespisningsundret du kan komma. Nu slåss man om maten! Man var förbisedd. Förbisedd?! Gud som ser allt!! Han som snart skall skynda till din undsättning vid bordet. Eller till dig du utslagne under bordet. Ja, till och med till dig utanför bordet! Herren förbiser ingen! Och han har sina tjänare. Vill också du vara en?

 

Församlingsledarna tillsätter då sju stycken män för att servera. De var inte vilka som helst. Och samtidigt var de det! Men de skulle ha gott vittnesbörd om sig. Fulla av ande och vishet. Pastorerna fick styra upp det hela. De utvalde då Stefanus, Filippus, Prokuros, Nikanor, Timon, Parmenas, och Nikolaus – en proselyt. Behöver Gud proselyter för att betjäna sitt folk. Nej. Men han har det ofta. Och för att det står så. Nikolaus var en proselyt. Troligtvis var han ironiskt nog en grek i sammanhanget. Eller just därför. Han kunde de kulturella frågorna. Lynne, kynne och etikett. Och grekiska... Så utväljer vi människor! Inte Gud.

 

Vart vill jag komma? Jag vill komma fram till Stefanus och Filippus! För vart försvinner de andra i den bibliska historien? Var inte de också uttagna på samma premisser!? Som du! Som jag. Tro och helig ande. Fulla av tro och helig ande!

 

Stefanus, den första martyren. Han som får bli förblixten till det sken Saulus av Tarsus drabbas av på Damaskusvägen. Herren slog honom med blindhet. Ja, Herren. Och Filippus som blir en mäktigt använd Herrens tjänare. Vi känner respekt på grund av vördnad för Gud. Jag försöker sätta mig in i deras utväljelse. Att bära karotter och disk till och från grekiska änkor och förfördelade hebreiska kvinnor. Över allt ruvar den helige ande i en annan dimension. Och i samma dimension!!

 

Låt mig göra en mikrodykning i mänskligt. Ja i mänskligt. Diskaren vill lämna disken och få ett bättre jobb som servitör. Inte sant? Få uppvakta och ståta med ena armen bakom ryggen då pavan korkats upp. Eller hur? Med pressveck i kostym. Kyparen, han vill gärna slippa ryggbesvären av alla de tunga brickorna. Han vill planlägga menyn likt kocken. Och kocken, han vill bli VD för matstället bredvid. Så här är människan. Det kallas för karriärstege. Och alla vill vidare. Så här är det rent mänskligt.

 

Men i denna mänskliga värld vill Gud komma in. I det mänskliga. Genom det mänskliga. Med det gudomliga! Tänk om Filippus hade varit fin i kanten. "Ska jag plocka av grekernas tallrikar." Ja, det handlade om det! Eller Stefanus; "Varför skall jag alltid byta dukar och blåsa ut ljusen?" "Uppgiften avsjälar mig." "Jag vill ägna mig åt bönen och ordets tjänst." Vänta du bara! Stenarna, morgondagens stenar de ropar redan. Tig var stilla. I sinom tid skall också du få frambära din kropp till ett Gud heligt och välbehagligt offer. Din andliga tempeltjänst.

 

Gudsmännen fann sig i uppgiften. Ska gudsmän hålla på med sådant? Tjäna vid borden? Den helige andens låga var starkare än ögonblickets triviala tjänst att hålla gummorna i schack. Grekiska änkor och judiska kvinnor. Tänk att en konfrontation om matskålarna av det simplaste slag, kallade fram Filippus och Stefanus på scen, om du så vill. Vi känner andra konfrontationer. Martin Luthers tvist med en urartad kyrka. Och Jesus konfrontation med Saulus. Brytpunkter. Konfrontationer. Livet bryts mot varandra och en ny väg bryter fram. Den höga gudstjänstens väg. Den ena cellen slår ut den andra vid delning och livet går vidare. Brytningstider som är segertider!

 

Stefanus var full av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken. Och plockade av borden. Vi behöver bli fulla av nåd och kraft. Vad betyder det att bli full av nåd och kraft? Det är då du kan säga med Jesaja; "Herrens ande är över mig ty Han har smort mig". Man kan aldrig uppleva det utan att först bli fylld. Helt fylld! 

 

Vad menas med att "Herrens ande är över mig?" Jo, det är när du är så full av nåd och kraft, att smörjelsen får ta plats också utanför dig. Över dig! Herrens ande är då över dig. Det är då bara tyngdlagen som håller kroppen kvar på jord. Varför finns tyngdlagen där? För att hålla Filippus kvar på jord. Annars hade inte kraftgärningarna blivit utförda. Kraftmätningen då det gudomliga möter bristerna i det mänskliga.

 

Jo, en gång försvann han och blev sedd i Asdod, förflyttad med hjälp av den helige andes kraft. Uppståndelsekraften. Du tyngdlag!

Läs hela inlägget »

Igår deltog jag vid Evangelistfondens utdelningen av 2012 års stipendier, i pingstkyrkan i Västerås. Stipendiaterna var Simon Manfredsson, Hanna och Marcus Blom samt organisationen Open Doors med deras representant, Peter Paulsson. Den norske förkunnaren Emanuel Minos var pristagare av hedersstipendiatet. Emanuel Minos predikade också senare på kvällen över texten; "Väckelsen i Samarien".

 

Pressbilder från högtiden och stipendiaterna går att beställa via min hemsidas kontaktuppgifter.

Läs hela inlägget »

De svenska riksdagspartierna håller på att genomdriva ett lagförslag som i Sverige ger ensamma kvinnor rätt till insemination. Kristdemokraterna har genom sin partiordförande gått emot förslaget. Jag hörde hans argument i P1 idag. Göran Hägglund som för övrigt - om nu tävling i retorik har ett egenvärde - hade de mest övertygande argumenten i frågan. Han anförde att i jämlikhetsdebatten i Sverige idag, så lägger man stor vikt på fadersfiguren inom allt vad familjefrågor heter. Men inte i denna fråga. Han tyckte det var inkonsekvent och att det går stick i stäv med debatten i övrigt, om den viktiga papparollen i familjen. Pappor som i inseminationsförslaget skulle renderas till genetiska producenter och inget annat. Hägglund satte barnen i fokus. Barnkonventioner, barns rätt till sina båda föräldrar kontra att det inte är en mänsklig rättighet att bli förälder.

 

Bäste läsare av denna blogg. Jag håller med Göran Hägglund i denna polemik. Det är självklart. Men politiskt reformarbete är som dagssländor. De stiger upp, byter skepnad sedan dör de. Eller tydligare beskrivet; förslagen bereds, späs ut och förändras till slut till oigenkännlighet. Vi har fortfarande ingen kristendomsundervisning i de svenska skolorna. Du KD av 1964.

 

Inte för så lång tid sedan gav KD bifall till att låta polska kvinnor komma till Sverige för att genomgå frivilliga aborter, eftersom det är förbjudet i Polen att på laglig väg avlägsna ett foster. Rätta mig om jag har fel. Motiveringen var att det är bättre att låta de polska mödrarna skrapa bort fostren här i Sverige - under kontrollerade former, än att låta dem förblöda illegalt i Polen. Mödrarna kan ju dö under aborten. Var det inte så? I den analysen var det rumsrent att låta skilja barnet från både mamma och pappa...

 

Jag vill inte skapa mig en plattform för egen retorik, men vad är kristen etik för något? Kan du svara mig på det? Här har du politiken i ett nötskal. Pragmatism. Men vad är kristen etik för någonting?

 

Låt mig genast få lämna de välavlönade retorikernas arena. Politikernas. De som arbetar för kristen etik men som inte insett att politik är inte att vilja. Politik är att ständigt kompromissa med det man vill. Det fick Lot också göra på sin tid. Han som fick fösas ut ur staden med himla assistans. Tillåt mig istället få peka på en annan kristen profil. Profilerna. De fascinerar mig. Gudsmannen Elia och Johannes döparen. Har du tänkt på att det är samma person? Ja, faktiskt. Jesus bekräftar saken. Johannes var Elia som skulle komma. Låt mig gärna få återkomma till deras karaktärer lite senare. De är så otroligt lika varandra. Hur då? De var katastrofalt kompromisslösa. De hjälps inte att de var födda under gamla testamentet och under den intertestamentala tiden. De var svårt karga och sträva.

 

Se på Elia. Han har en mäktig fiende i Ahabs hustru Isabel. Hon är den helt avgörande figuren till att Elia åker i en vagn förspänd med hästar av eld, med en alldeles för tidig utgång av sitt liv. Titta på Johannes döparen. Han har en mäktig fiende i Herodias dotter. Hon som beställde in hans huvud på ett fat. Var det vist att skjuta sin tjänst och sitt liv i sank av "prestige", bara för en kontrovers med en enda makthavare? Isabel och Herodias dotter. Döm själv. Elia och Johannes reformerade inte ett enda hörn av sin samtid. Ändå vände de upp och ner på folksjälen med frälsningens budskap. Evangelium som reformerar samhällen i sina andra hands verkningar. Den störste av dem alla, naturligtvis - Jesus Kristus, förvandlar samhällen genom människor som förvandlats av evangelium. Det fortgår än. När människan blir frälst upprättas hon. Då förvandlas hennes omgivning, hennes politik.

 

Är det inte intressant att en gudsman pantsätter sitt liv två gånger för en princips skull? Elia och Johannes. Den icke kompromissbara hållningen. Det är inte fanatism. Det är hänförelse i evangeli tjänst.

 

Vilket studium! Långt bortom pragma-etiken.

Läs hela inlägget »

"Och Josua talade till Herren på den dagen, då Herren gav amoreerna i Israels barns våld; han sa: "Du sol stå stilla i Gibeon, du måne, i Ajalons dal!" Då stod solen stilla, och månen blev stående, till dess folket hade tagit hämnd på sina fiender. Solen blev stående mitt på himlen nästan en hel dag och hastade inte att gå ned. Aldrig har någon dag, varken förr eller senare, varit lik denna, i det att Herren lydde en mans ord; ty Herren stridde för Israel." Jos. 10.

 

Jag vet inte vad som är störst för din uppfattning, det faktum att solen inte brinner upp, vilken den i och för sig en gång kommer att göra, eller det faktum att solen som är en sådan väldig planet kan hänga i tomma intet, under gravitation. Texten vi nyss läst, talar om att solen och månen stod stilla mitt på himlen, en hel dag. Solen står i och för sig alltid still men inte i förhållande till jorden och månen. Då rör den sig. Åtminstone är två av de tre himlakroppar alltid i rörelse. Vilket är störst? Att solen lyser? Att den står still eller om jorden hade stått still och solen rörde på sig? Vi brukar mäta så och imponeras åt ena eller andra hållet.

 

Denna text rymmer andra dimensioner, även om alla tre planeterna stannade för en dag. Resultatet kom av en trosmänniska. Kan man säga så? Ja. Inom ramen för några ord! Trons ord. Guds ord.

 

Josua är en gudsman. Han har fått se en i hans ögon betydligt större gudsman försvinna ur tiden. Josua fick bli den ledare som skulle föra ett helt folk in på ett nytt territorium. Och axla Mose mantel. Josua hade varit med när Mose talade till klippan. Men han hade också lärt sig av Mose erfarenhet att man inte alltid skall slå. Utan tala till. Tilltala. "Tala till Klippan, Mose". Josua talade med Herren. Och han tilltalade solen och månen. Har du hört om något liknande? Vilka proportioner.

 

Israel var i strid. De hade förvecklingar med andra folk och hade mäktiga fiender runt om sig. De var svårt trängda. Josua behövde mer dagtid för att strida. Han hade inte Gideons krukor så att han kunde gömma facklor i dem för att lysa upp i striden. Gud som ger sin särskilda utrustning till varje människa. Josua hade ingenting, bara ett tidigare nederlag inför Gud och människorna. Det var Gibeoniternas list han föll för. Vilket utgångsläge. Självberömmelse? Åh aldrig! Totalt fiasko och en säker undergång i nya strider, om inte Herren ville vara honom behjälplig. Tillintetgjord, kallas det för. I all hjälplöshet. Där uppstår friktionen. Trons friktion! "Du sol, stå stilla i Gibeon. Du måne, i Ajalons dal!"

 

Jag tittar i min atlas. Gibeon ligger 9 km sydväst om Jerusalem. Rakt söderut ligger Aijalon ca.13 km från Gibeon. Däremellan skall solen och månen trängas likt två väldiga frontljus, för att betjäna en gudsman över ett par kvadratmil stort område. Det är inte Jerusalem som står i fokus. Det är Gibeon och Aijalon. Vad är detta för heliga platser? Låt oss vallfärda dit. Nej, de är obetydliga i sammanhanget. Men Gud hörde en mans bön där han var och där Guds barn befann sig i en prekär situation. Var vi än är kan Herren hjälpa oss! Också där du befinner dig.

 

Bibeln redovisar med en nästan lakonisk återhållsamhet, som om undret eller ingreppet i universum inte var mer anmärkningsvärt än när granatäpplen och guldklockor som satt nere vid översteprästens efod, dinglade när han gick men plötsligt stannar upp vid hans färd. "Solen blev stående mitt på himlen, nästan en hel dag." Så promt uttryckt. "Ingen dag har senare varit lik den", understryker bibeln, för att vi inte skall missa den väldiga händelsen på några få rader.

 

Josua hänsköt allt åt Gud. Hoten. Utsattheten. Det personliga nederlaget inför Gibeoniterna. Men även behovet av upprättelse från Gud. Intensitet och den avskalade bönen Josua formulerar blir till ett imperativ, som i sig blir till ett maktbud. Gud är med och svarar! Elva ord som tillsammans får hela universum att stanna och Gud uppmärksammar en enda människa. Herren lydde en mans ord, står det.

 

Vilka perspektiv Ordet öppnar för oss. Det lyfter på taket i vår egen lilla värld och öppnar upp för Guds möjligheter. Om vi vill sätta oss i förbindelse med Honom!

 

"Herren gör oss till gudsmänniskor. Långt bortom allt vad religion heter. Inte för spektaklens skull men för nyttans skull. Du som på en mans ord kan gripa in genom en bön. Du väldige. Du evige. Hit ned sträcker sig dina armar!"

Läs hela inlägget »

Dagens vers är hämtad från Jesajabok. "I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem". Jesaja 63: 9.

 

En provocerande vers. En sammansatt vers för den som är i verklig nöd. Den rymmer en vädjan och samtidigt en tröst om att saker och ting kan vara annorlunda än det ser ut att vara. Mitt upp i allt. Versen inger hopp och knuffar på tvivlen. Den är som honung. Den lindrar men tar inte bort nuets synbara svårigheter. Den är också en proklamation om att Herren kommer att hjälpa. Då har vi läst versen rätt. Versen hymlar inte om att det kan finnas nöd. För det står "deras nöd". Alltså var de i nöd.

 

Versen är skriven från en hög utsiktspunkt. Vi känner per automatik att vi inte kan leva upp till versens bekännelse, då vi är i olika svårigheter eller trångmål. Textens deklaration begraver det sista av våra yviga proklamationer i mötet med de synbara problemen och verkar till och med i sig, tynga oss av alla faktum. Känner du igen dig? Gudsrelationen blir ansatt och trons vingar bara flaxar utan bärkraft.

 

Men bibeln står på andra sidan av problemen och ser tillbaka och ger en annan vinkel på det hela. Guds ordet vill tala till oss i nuet och hjälper oss att lyfta blicken mot framtiden. Där borta finns utrymme och rymlig mark under goda betingelser. Att uthärda något. Bibelordet far fram utan hänsyn till dåtid och framtid och utmanar svårigheterna i nuet. Orden kunde vara skördade på berget Tabor. Sköljda i vatten från Hermon och tillredda i Gilead. En vers så fylld av hopp att inget språk kan komprimera innehållet i så korta fraser. Vilken balsam! Den bär i sig Jesus andedräkt och doftar tillförsikt. Deras nöd var ingen verklig nöd för Hans ansiktes ängel frälste dem. All deras nöd!!

 

"I all deras nöd". Eller "mitt i deras nöd". Om de var i nöd så var de väl i nöd? Antingen är man i nöd eller också är man inte det. I deras nöd. Vilkas? Guds folk. Den skingrade skara utöver jorden som du tillhör. Du är en del av Guds folk om du äger visshet om att tillhöra Jesus. Trots det kan vi hamna i nöd.

 

Jesaja trotsar alla omständigheter när han skriver. Han suddar inte. Han delete:ar inte. Han omformulerar sig inte. I ALL deras nöd! Hur mycket är all? Det är allt det vi kan hamna i. Även dina belägenheter. Tänk att Jesus är mäktig att distansera våra verkliga omständigheter, till att inte vara någon verklig nöd. Tänk om vi kunde vila i den förvissningen i livets alla skiften och förlita oss på att Gud vet vart han för oss. Vilken trygghet det är i den förtröstan! Var stilla i väntan och tillit. Din nöd är ingen verklig nöd. Så talar trons ord med slutresultatet i hand.

 

Därför att Hans ansiktes ängel frälser dig.

Läs hela inlägget »

Jag har nu lagt upp en ny mapp med bilder från Asien. Både nytt och gammalt bildmaterial. Nya bilder kommer att läggas in allt eftersom, så kika gärna in lite då och då. Välkommen att drömma dig bort! 

 

 

Läs hela inlägget »

Det finns i Amos bok ett underbart sammanhang. Texten handlar om helgedomen, om Israel och Guds folk som är föremålet för en särdeles behandling. Kapitlet är enastående för det talar om en ljus framtid, men med en inledande tid av svårigheter. Det börjar i trångmål men slutar i välsignelser.

 

Är du i trångmål? Då är du ändå uppmärksammad av Gud! Han är en stor dramaturg och han vill bevisa sina under i ditt liv genom sin son Jesus - som är mäktig att göra under. Hur mäktigt vill du se Hans ingripande? Det är på någotvis Hans utgångspunkt. Men inte alltid vår. Ja, det beror på hur nära Röda havets djup du vågar komma. Stretcha ditt nervsystem i förtröstan och full tilltro till att han är mäktig att klyva vattnet framför dig, i ditt livs tsunami. Vi möter alla prövningar av olika slag. Invänta Hans svar på ditt trångmål. De är dolda välsignelser. Ingen tsunami utan vattenstänk. Han skall avtorka dina tårar. Är de för många? Då gör han tåredalen rik på källor för dig. Har du varit på flykt undan Herren och är trött av alla irrfärder? Då skapar Han en viloplats under en ginstbuske till skugga för dig. Likt för profeten Jona. Och solen skall inte bränna dig.

 

Till texten och jag börjar i slutet eller i textens framtid: "När de planterar vingårdar, skall de också få dricka vin från dem". Amos 9:14.

 

Är inte det en formulerad välsignelse? Vilken harmoni. Avsikten är fullkomnad i sådd och skörd utan missväxt. Ett faktiskt men också ett poetiskt beskrivet sakförhållande från livet. Att kunna framställa vin. Välsignelser i form av att en torr knotig vinranka sätts i jorden och med tiden ger en önskad skörd av mogna druvor med söt saft. Sommelieren kan inte nog beskriva dess sötma. Han blir yr och stollig bara av tanken på smaken. Hans egna ord hänrycker honom av bara vinlukten och han kan inte nog varva upplevelsen med smakpåminnelserna. Nötsmak. Eksmak. Sött eller strävt med hallon, blåbär och körsbärstoner. Kan det beskrivas vackrare? Den helige Ande som bildlikt jämförs med vin i en smord förkunnelse. Han som är förmer än ett rus i hypervaket tillstånd! Det är Jesu Kristi ande.

 

Men buteljen måste först formas, rengöras eller tömmas. Även helgedomen med de stora ekfaten. I överförd mening. Lidandets illasmakande mäsk måste först bereda rum för det söta. Är inte kapitlet en beskrivning på väckelsetider? Uppvaknandet som föregås av nödtider. Det är ingen regel. Men här är det så. Varför säger annars Herren: "Slå till", men bara så att dörrtrösklarna bäva? Varför står det om flera dörrtrösklar? Många sammanhang behöver förnyelse. Kyrktrösklar som blivit för höga eller för låga. Slå till där uppe på pelarna. Pelarhuvudena. De som är närmast tronhimlen. Då skakar marken där människorna går. Väckelseförkunnelsen! För Gud är nådig och går skonsamt tillväga. Han behöver inte alltid ta till jordbävningar och välta pelarna. Han ryckte inte heller upp Jona ginstbuske med rötterna. Han lät istället masken så sakta avlöva den ofruktsamma tillvaron och lät solen gassa över en avlövad pergola, i Jonas atrium. Och profeten kom på benen igen. Det är förnyelse det! Solen är inte bara brännande. Den uppbär också vitaminer. Gud är inte ond!

 

Bävan kommer av Guds ords förkunnelse. Slå till pelarhuvudena! Dörrtrösklarna kommer att bäva så att allt löst faller ner. "Låt spillrorna falla över huvudena där." Resten gör Herren invid altaret. Han som inväntar varje överlåtelse. På altaret. Herren som ställt sig upp i texten!

 

Vid andra sidan tidshändelserna står en vingård med rankor fulla av mogna druvklasar. Ljuvligt! Händelseutvecklingen här i Amos boken genomträngs av kärlek från Gud. Det är kung Davids psalm som genomsyrar hela förloppet. "Vart skall jag fly för din Ande"? Om jag for hit eller dit. Om jag for upp eller ner. Bäddade jag åt mig i dödsriket så vore du där. Texten är en uppmaning till väckelseförkunnelse. Den demonstrerar väckelseförkunnelsens räckvidd. Förkunnelsen som dryper av kärlek men som inte mesar. Den daltar inte. Den dräper med svärd. Svärdet som måste varit helt gjutet av kärlek. Men vasst som klingande stål. Svärdet är Guds ord.

 

"Slå till pelarhuvudena, så att trösklarna bäva, och låt spillrorna falla över huvudena på alla där". Är inte det en uppmaning till väckelseförkunnelse? 

Läs hela inlägget »

Boken "Halleluja Brasilien" av Kajsa Norell. Jag önskar skriva en mer noggrann recension om den lite senare. Men jag vill genast göra reklam för den. Skaffa dig den och hitta styrka i en utomordentlig biografi över Frida Vingren. Ge inte upp vid alla återupprepningar. Boken är full av dem. Det slår tillbaka mot förlaget, endast. En bok bör redigeras. Ta dig också förbi den Brasilianska inrikespolitiken av idag och kom till bokens senare del och till de mer okända fakta som Norell forskat fram. Där beskrivs livet och verkligt svåra passagen för missionärerna under tidigt 1900- tal. Frida Vingren som blev "dömd" till psykvård med sin egen församlings goda minne. Av olyckliga omständigheter kan man förstå. Hon fick också begrava en dotter i Brasilien. Hemma i Sverige blev de andra barnen omhändertagna och utplacerade. De värsta striderna blev på hemmaplan och inte bland leoparder och giftpilskjutande flodfolk vid Amazonas stränder. Vilken ohygglig läsning!

 

Boken är för tjock. Jag menar den är dåligt disponerad. Den repeterar sig själv flera gånger och spretar i olika ämnen. Vad jag kan förstå är bokens ärende att spegla Frida Vingrens liv vid sidan av sin man, missionären Gunnar Vingren kontra kvinnans roll i en församling, under den här tiden. Istället blir boken ett dokument om allt möjligt, färgat av hur kvinnor kunde tänkas ha det, sett ur ett negativt präglat genusperspektiv. Ha och äg ett större perspektiv. Men om du inte – om jag får lov till att mästra dig lite, läser boken i ett evighetsperspektiv, då skall du hålla dig borta från boken. Boken beskriver övergrepp av de mest avskyvärda exempel hos enskilda, bröder, vänner, församlingsledning – ja till och med hos den svenska pingstväckelsens grundare själv.

 

Om man läser boken och söker efter tron i en av Gud kallad människas liv, då kan man finna rika skatter av gudstro hos de gestalter boken vill föreviga. Läs med de ögonen. 

 

Kajsa Norell har inte ägnat så många rader åt det som verkligen kan driva en människa till stora uppoffringar för Gud. Vår Guds tro och att äga en personlig kallelse. Boken bekräftar mänskliga fel och brister som alltid kommer att finnas bland oss. Bland församlingsledare, gudsmän och i livet i det stora hela.

 

Men den bärande tron den kommer från himlen. Den överträffar allt! 

 

 

Läs hela inlägget »

Tre stycken terrorattentat, om än i liten omfattning, utfördes idag på Sukhumvit i Bangkok efter att vi lämnat landet. Vi passerade den gatan bara två timmar tidigare. Kusligt! Men nu är vi hemma och njuter av jetset lag.

 

Men så kallt det är!

Läs hela inlägget »

"Cross over", ett begrepp som innefattar att som kristen ta sig over och sla igenom i den profana varlden. Man kan gott saga att den nyligen avlidna megastjarnan Whitney Houston gjorde en fullstandig "cross over".

 

Jag har aldrig trott pa foreteelsen. "I varlden men inte av varlden", som bibeln klargor, maste forst och slutligen vara den ovre rubriken pa all kristen verksamhet. Aven for kristna med alldeles sarskilt goda motiv. Titta pa Whitney Houston. Hon borjade sjunga i en liten baptistkyrka i New Jersey. Hur slutade hon sitt liv? I tragik.

 

Lat oss verka medan dagen varar och ta varje lagligt tillfalle i akt, att vittna om var fralsare. Hamnar man utanfor det tar andra krafter over.

Läs hela inlägget »

Imorgon aker vi till Bangkok. Vi kom tydligen ivag i ratt tid till Thailand. Inte minst med tanke pa mannen jag bloggade om i min forra text. Vi fick idag det ater bekraftat att han dog natten efter att han fick hora om Jesus. Det ar en stor sak for mig. Och for honom.

 

Jag hann ta en bild pa mannen som jag kommer att publicera pa min hemsida. Idag stod bara nagra laskedrycker kvar pa platsen dar han holl till. Det far Buddha ta hand om. Sa gor man ju har enligt deras tro...

 

Har har vi annars njutit av bade 32 och 35 grader celcius. Plus alltsa! Hemma verkar det samre stallt med varmen. Solbrannan varmer har sa fint.

 

BBC news rapporterar att Kina och Ryssland lagger in sitt veto i FN mot en Syrien resolution. Det var vantat ur alla aspekter. Inte minst med tanke pa Jesaja ord om att Damaskus skall bli en ruinhog. Den andra nyheten har borta ar Irans hotfullhet i hela mellanostern regionen. Israel ar hotat. Igen.

 

Pa aterhorande!

Läs hela inlägget »

Vi ar i Thailand. Landet som rymmer allt det vi tror att det representerar. 

 

Nar vi kom hit for nagra dagar sedan, observerade jag en man som lag lite avsides intill huvudgatan i staden vi befinner oss i. Varje dag har vi sett honom. Han bor dar under ett plattak med en bank till sang. I forrgar bestamde jag mig for att tala med mannen. Om Gud. Mannen var klar i huvudet och forstod och talade perfekt engelska. Han var bara 43 ar gammal men doende och utmarglad. Han blev hiv positiv for 20 ar sedan. Av goda vanner, som han sa... Nu hade han fullt utvecklad aids och ville bara do.

 

Jag berattade for honom om Jesus. Ingaende och allvarsamt. Situationen var evighetspraglad. Jag forklarade for honom att Jesus kan rena vara sjalar fran synd. Hans sjal. Ropa pa Jesus sa kommer han att skynda till dig och rena dig och hamta dig hem till sig. Han lyssnade sa intensivt det bara gick med ett oga fastnitat vid mig. Han forstod. Jag fragade honom om han forstod. Ja, svarade han.

 

Igar morse bar man bort honom.

 

 

Läs hela inlägget »

" Men om den stunden eller dagen vet ingen något, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Ty som det var på Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte dem bort alla - så skall Människosonens ankomst vara. " Matteus 24:38-39.

 

Guds ord informerar oss en hel del om tillståndet i mänskligheten, då Jesus skall komma tillbaka. Genom att referera till Noa historia och hans tid. Vi kan läsa om den berättelsen i Moseböckerna. Vad är det som står i kontrast till varandra i Noa tid? Det normala och bortryckelsen. Allting är som vanligt. Man äter, dricker, bosätter sig och helt enkelt lever, som man alltid har gjort. Men man trodde inte på Noa varning om floden som kom och dränkte den dåvarande världen och man tror inte heller idag på Jesus återkomst. Det är det normala tillståndet. 

 

Ingen kan konstant leva med en väntan på att Jesus skall komma tillbaka. Då vore livet inget liv. Förstå mig rätt. Ändå drar bibeln frågan till sin spets. Men hur vass är spetsen? De kände inte till och de var upptagna med livets bestyr.

D e t   g å r   a t t   ä n d r a   p å !! Bli medveten och upplyst. Gör dig redo och var redo.

 

Vet du om!? Berätta för andra! Gör dig redo att ryckas upp genom att dagligen umgås med Jesus. Att bortryckas tar ett ögonblick. Och i ett ögonblick lämnas många, många kvar på jorden. Han hämtar alla dem som tror på honom. Vilken enorm dag, vilket hopp och vilken framtid! 

 

Det överglänser allt.

 

Läs hela inlägget »

"Strutshonans vingar flaxar med fröjd, men visar hennes vingar och fjädrar modersömhet? Hon lämnar sina ägg på marken och låter dem värmas på sanden. Hon tänker ej på att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa på dem. Hon är hård mot sin avkomma, som om den inte vore hennes. Hon bekymras ej av att hennes ungar kan dö. Ty Gud lät henne ej få vishet, han har inte gett henne förstånd. Men när hon piskar upp sig till språng, då ler hon åt både häst och man." Job 39:16-21.

 

En mycket märklig beskrivning från en av bibelns tidigaste böcker. Jobs bok. Skriven vid en tid då vårt samhälle och mellan mänskliga relationer var helt okända. Men ändå inte. Det är strutsen av fåglarna som här karaktäriseras och står prototyp för en företeelse. Fågeln med de starka benen. Benen som drar iväg och ifrån. Benen som med kraft kan sänka en häst och springa ifrån en man. Så står det skrivet. Strutsen är den enda fågeln som av hävd inte kan flyga. Vad betyder det? Hon kan inte se ovanifrån. Hon tror att hon ser uppifrån. Hon vill se från en mans höjd. Hon är också en manshöjd hög. Men inser det inte. En fågel skall upp i luften för att få perspektiv. I överförd mening: evighetsperspektiv. 

 

Beskriver inte de här raderna i Jobs bok en olycklig frigörelse? Frälsningens frigörelse gör människan harmonisk. Men inte i den här texten. Här råder disharmoni. Bedöm själva. Jag dömer ingen. Vi kan ändå känna igen följdverkningarna och de tragiska resultaten av vår samhällsutveckling. Kärnfamiljens upplösning. Vi strävar alla efter frihet, jämlikhet och broderskap. Här är det kvinnliga genuset i fokus. Eller rättare sagt äggen. Barnen. 

 

Har inte allegorin klätt av verkligheten naken? Det kan vi välja att blunda för.

 

Så stoppar också strutsen sitt huvud i sanden.

 

Läs hela inlägget »

En sabbat undervisade Jesus i synagogan. Ja, så idylliskt börjar berättelsen om Jesus. Men tillvaron var så livsfientlig att en konfrontation blev oundviklig. Bibeln beskriver:

 

"Där fanns en kvinna som hade haft en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig." Luk. 13.

 

Kvinnan är till synes krokryggig. Det bara blir så för en del. Så har det varit i alla tider. Jasså? Ja. Jordens dragningskraft i kombination med slitna diskar och ledsna kotor... och andra väl underbyggda förklaringsmodeller, sätter sina spår hos en del. Och bristen på D vitaminer...dåliga sängar och felaktiga skor... och det finns värre lidanden..."Kom så går vi härifrån. Kroniska problem får man lära sig att leva med, tyvärr."... Fysiska åkommor. Åkomma! Vad är motsatsen till att komma? GÅ! Åkomma och gåkomma. Far ut!!

 

Krokryggad. Kvinnan kunde inte räta på sig. Hon var ett hus för en sjukdomsande som böjt henne. Vem kan sätta rätt diagnos på sånt? Det såg b a r a Jesus.

 

Jag vet inte hur många krokryggade människor jag sett i livet men några i alla fall. Men jag har inte tagit notis som Jesus gjorde. Varför står det inte bara sjukdom utan en sjukdoms-ande? En ande har intentioner.  Jo. En andemakt äger potential och avsikter. En andemakt är ett kraftcentra. I detta fall med destruktiva förtecken. Omgivningen hade ingen kunskap om det under de arton år kvinnan successivt kroknat. Allra minst synagogsföreståndaren, som säkert var vald av andra goda kristna till sin tjänst. Så fel det kan bli. Kvinnan var förbisedd och degraderad till ett intet, både inför sig själv och inför andra. Men Jesus förstod och satte diagnosen. Jesus talade till kvinnan och la sedan händerna på henne. Genast rätade hon på sig.

 

Jag såg en man på gymmet idag. Om du tillåter mig? Han bar spår av en tidigare stroke. Vänster sida av kroppen var förvissnad i ett krampaktigt och låst läge. Han gick som en dörr som står och slår. Ena sidan är ledig. Den andra vidlåder. Armen och handen ville inte slappna av. Jag tittade på honom. Han såg på mig medan han stretchade på så gott han kunde i sitt försök att blidka impulserna från sin havererade motorik. Så han kämpade! Ett ledsamt tillstånd. Jag led med honom och jag kände mig som en svikare. Lös honom! Gå och lös honom. Motförklaringarna var oräkneliga och överröstande. De fick alla, gott och väl, plats under en sabbat.

 

"Herre, du som kom hit ned under några år och tjänade din Fader så intensivt, du betjänade alltid den enskilde individen. Du tillägnar dem här några versar i ditt ord. Vi får inte veta deras namn eller vart de senare försvinner ut ur historien, men du hjälpte dem!! Du tog dig tid och lät det angeläget vara!! I ditt stora exempel. "

 

Synagogsföreståndaren blev upprörd över att Jesus hade botat kvinnan på sabbaten, i berättelsen.

 

Finns det i våra liv omständigheter som på samma sätt ställer motanspråk på Guds rikes angelägenheter, liksom för Jesus och kvinnan i denna berättelse? Säkert! Jesus kallade den omgivande sociala religiösa hopen för "hycklare". Religiösa regeldyrkare utan kärlek till behovets barn. Vi måste leva så nära Gud att kraften kommer över oss och gärningen tar sig ut och ur dogmatiken och blir apostlagärningar. En tro som inte frågar om lov i samförstånd med avarterna i tiden, som om de ägde frågan. Guds rikes manifestationer går sin egen väg och skapar sig utrymme, lösgör och befriar. Det är HERRENS härlighet! Herren är mäktig att bekläda med kraft!

 

Jag är övertygad om det.

Läs hela inlägget »

Bilden som nu pryder min framsida är en ögonblicksbild. Då gäller det att vara snabb med kameran. Cykelbudet hade fått punktering. Budet verkade minst sagt stressad. Hans väska ser tämligen tom ut. Kanske var han i början på ett uppdrag.

 

Men däcket gick sönder och det var ingen behaglig temperatur för en cykelreparation mitt på gatan. Plötsligt drar en stor lastbil från DB Schenker förbi. Ett logistik företag med en helt annan kapacitet. En lastbil som normalt sett blir omkörd av de smidiga cyklisterna i storstadstrafiken, när bilköerna skapar de ofrivilliga parkeringslängorna. Här blev han omkörd med besked.

 

Då är det inte kul att vara cykelbud. Men roligt att vara fotograf!  

 

( Bilden finns sedan att se i mappen "Art" i Galleriet.)

Läs hela inlägget »

En talande bild från Stockholm på min framsida. Förmodligen en av de dagdrivare som kommer i grupper till olika städer i Europa för att tigga. Men varför spekulera. Han sitter där han sitter invid hundarnas markering. Spåren är färska eller av frosten bevarade i lågdagrar. Lagen om förbud mot dagdriveri upphörde 1964 i Sverige. Då bedömdes Sverige vara en välfärdsstat. Ingen ansågs behöva dagdriva längre. Dagdriverilagen avskaffades.

 

Är det den rike mannens hund i Lasarus värld, som har urinerat alldeles intill honom? I överförd mening. Troligtvis vet inte mannen på bilden om att texten i fonden korresponderar med hans eget liv. Om det nu är så... Men symboliken är slående. En sängbutik som öppnar inom kort. Han köar likt ungdomar till ett biljettsläpp, helt ovetande om att han själv mejslat ut bilden fullständigt.

 

Varför stannar inte de polisiära myndigheterna och reder ut mannens liv? Varför "dumpar" de åtminstone inte av honom vid socialkontoren och hjälper honom till rätta i livet? Eller är det en lukrativ försörjningspose mannen intagit med fattigdomens alla attribut? Jag tror inte det.

 

Jag har svårt med denna bild. Den är tragisk och komisk på en och samma gång. Tragikomisk. 

 

( bilden finns att se i mappen " Art" i Galleriet.)

 

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter