Genom tron

Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett enda ord av Gud, så att det vi ser inte har blivit till genom något synligt.                                                                           Hebreerbrevet 11:2-3

Genom. Vilket märkligt uttryck. Genom och igenom har inte riktigt samma betydelse. Igenom är mer övergående och temporärt. Man går igenom en viadukt eller annat i överförd mening. Ja, bättre att ta viadukten än att springa över farlig led. Där skall även den snabbaste frontalkrossas. Bättre så det usla skumljuset i viadukten - du människa som inte nu ser dagens ljus. Strax därborta skall du bli bländad. Han räddar dig från bestående faror.

"Igenom allt detta vinna vi en härlig seger", uppger bibel 1917. Den använder det uttrycket i samband med prövningar och svårigheter. Prövningar som är övergående. Men inte så med tron. Den är genomgående. Du är i tron genomgående. Du skall vara i den och vandra vidare genom den. Så fint det uttrycks: så fick också fäderna sitt vittnesbörd. Genom tron. 

Du har ditt vittnesbörd att avlägga. Det förutsätter händelser, upplevelser på trons väg. Utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Man kan bara komma till Gud om man tror att han är till och lönar den som söker honom. Tro utan gärningar är död.

Här har vi inkörsporten till ett rikt liv i Gud !

Gud är undrens Gud. Men inte för att tillfredställa vårt begär av sensationer eller spektakulära avvikelser från det normala. Nej. Gud är trångmålens Gud. Han är en frälsande Gud. Han är mäktig att föra människan ut ur problem. Det är hans sak. Han upprättar det normativa - som gravitation och tyngdlag. Men han kan också för sina syften upphäva dem för ett slag. "Du sol i Gibeon och måne i Ajalons dal." Sela.

Jorden är rund. Det är förutsättningslöst och omöjligt att bekläda en rund glob med vatten i den dimension som jorden har. Än mindre att låta ett klot hänga fritt i det fria. Det är precis lika omöjligt i mindre skala. Men gravitationen och tyngdlagen håller vattnet på plats, för Gud har gjort det så. 

När Israels barn skall gå över Röda havet banade Gud en väg på havsbottnen. Han frångick en naturlag. Havet stod som två väggar intill en farbar väg. Man gick över torrskodda. Vilken öm bedrift under strider och bataljer och med stora dimensioner. Men man upplevde först trångmål. Det är "igenom" det. Här har vi trons väsen och verkningar. Härligheten står i proportion till trångmålet.

Säg mig... Är det inte genom trångmål Guds största ingrepp i historien har visat sig - för Guds folk? Är det inte nöd och svårigheter som appellerar till hans frälsande hand? Den hand vi så gärna vill se. Vi försöker i vår natur att förutse faran och skapa garantier emot den. Det är vår natur - ja, den vise gör så. Men har inte Gud en alldeles särskild väg för den som förtröstar på honom då man kommit i trångmål? Det lär också bli ditt vittnesbörd genom tron. 

Gud går där vi inte går. Han gör det vi inte mäktar. Han inte bara går på vatten.


Han går på upprört hav. Förtrösta på honom.

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv