Hans funktion tar en annan.

I Apostlagärningarnas början summerar Petrus händelserna kring Judas bortgång. Petrus hade funnit eller blivit påmind om en Psalm, i skrifterna. Det var psalm 109:8. Där står det;"Hans gård skall bli öde, ingen skall bo där, och hans ämbete skall en annan få". Petrus tillämpar denna psalm på Judas förskräckliga slut. Och det är säkert riktigt. Ordet ger alltid svar på närvarande händelser. För nutid och framtid. Så kommer det alltid att vara. Profetian rör sig i det elementet. Guds ord.


Petrus ser också att psalmversen rymmer en åtgärd. Han tar initiativet. Petrus säger nämligen till sina bröder att de borde insätta en ersättare för Judas. Man finner då två möjliga kandidater. Josef Barsabbas och en Mattias. De var fromma män. De hade de kriterierna att de hade varit med från början av Jesus framträdande. Petrus var till och med så petig, att den som skulle utväljas skulle uttalat ha varit med i verksamheten och kretsen från det att Jesus döptes, till Hans himmelsfärd. Insatta män för att insättas, enligt människors sätt att bedöma. Så typiskt.


Men är det inte att tillsynes bakbinda Gud? Tänk om Gud bara kan välja mellan "Kreti och Pleti", bland människors fromma skara!? Om det nu bara finns två stycken som uppfyller de mänskliga måtten och kraven. Förstå mig rätt. Man beslutar att dra lott om vem som skulle bli den tolfte av apostlarna. Psalm ordet understödde genom sin hänvisning. "Hans ämbete skall en annan få". Och man börjar efter mänskliga värderingar att utse en ny apostel. Lotten föll på Mattias. Men jag tror att man hade för bråttom. Gud hade redan blickarna på den man som skulle insättas. När människor insätter blir det funktionärer. Men Herren genom tjänsterna! Det har jag skrivit i min bibel marginal. "Funktionärer genom människor. Herren genom tjänsterna". Mattias den nye aposteln syns inte till något mer efter det. Han skriver inget brev. Inte ett enda ord finns upptecknat av honom. Det står att Mattias "räknades som apostel".


Men att räknas är inte detsamma som att vara. "Att räknas som" är en alldeles för ynklig kallelsemedvetenhet. Kallelse är att drabbas. Drabbas av en kärlek till något. Och för något. För Gud.


Herren hade sina ögon riktade på en annan man. En skriftlärd från Tarsus. Han hette Saulus. Han ryker av hat och vrede vid den tidpunkten. Det står skrivet att han andades mordlust. Så långt ifrån lärljungarnas rekryterings manual man kan komma. Det är inget problem för Gud. Gud är inte hänvisad till en minsta gemensamma nämnare, prydd av fromhet. Han gör en apostel av ett lejon. Slår honom med blindhet och ger honom en ny syn på saker och ting. Och kallar honom för Paulus. Sådana urval gör inte människor.


Men så gör Gud! Gå inte före Gud. Men gå åt Honom!

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Thommy » Efterskörd:  ”Så sant, Siri. Överlåtelsen lägger alltid Guds trofasthet i den tyngsta vågskåle”

  • Siri » Efterskörd:  ”Vi har alla ett vägval vad vi gör med Guds "treatment" .. några vägskyltar på vå..”

  • Siri » Nordanvinden:  ”Må vi stå fasta och orubbliga! Just nu känns som om allt håller andan inför hur ..”

  • Siri » Elisa och kvinnan i Sunem:  ”Amen!”

  • Siri » Birger Skoglunds profetia:  ”Vi är i en mycket allvarlig situation i Sverige idag. Vi ser ju i bibeln hur Gud..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln