_DSC7559Thommy4.MOBIL

Profeten Jona.

Låt mig ta dig med till Jona bok. Till gudsmannen som även är omnämnd i 2 Konungaboken 14. Det säger oss att det är en gudsman som tidigare tjänat Gud. Jona som annars framställs som en som inte ville gå Guds ärenden överhuvudtaget. Det är fel.

 

Jonaboken består av två blad i fyra kapitel, i skriften. Jag dras till den här boken. Inte för att Jona var på flykt eller för att han är frispråkig med Gud. Men mannen är misskrediterad. Den bestående bilden av Jona är att han flydde från Gud och åkte val. Så felaktigt framställd. Han är tillsammans med Noa de mest omtalade i söndagsskolorna, som fanns förr i tiden. Jona kom med ett nådens budskap som togs emot i Nineve. Nahum i sin tid predikar de domslut Jona ville frambära. En tjänare måste vara i fas med Gud. Det säger sig själv. Men det är ett annat studium.

 

Jona fick alltså uppdraget att predika för den stora staden Nineve. Men han flydde undan Herrens ansikte. Bibeln säger att han "erlade betalningen för resan". Vad menar bibeln? Han fick betala för sin flykt. Flykten var mer än en båtresa. För alla betalar väl för sina båtresor? Påståendet är retoriskt. Här är bibeln strikt saklig men också mycket gentil. Gud behöver inte skandalisera sina tjänare. Det gör vi medmänniskor med varandra av de skandaler vi själva skapat. Gud verkar ändå i sin nåd och gör det bästa, "för den som älskar Gud, för honom samverkar allt till det bästa, för de som är kallade efter hans rådslut". Men det är inte detsamma som uteblivna konsekvenser. Han fick betala för resan.

 

Vad är det som är så intressant med Jona? Hans starka tro! Ja, jag vill kalla den för det och jag attraheras av en sådan. Han äger en bergfast tro på sin Gud. Den är minst av allt belyst och iakttagen i mannens liv. Jag har aldrig hört någon predika om mannen Jona, bara om hans flykt. Han står där som en olydig och tjurig antihjälte som inte vill "Rädda Villy" eller en patetisk figur intill "Mobby Dick". Han kräver ett bättre eftermäle! Följ med mig.

 

Jona ligger längst ner i båten och sover. Och sover djupt, står det. Det är orkan. Sjömännen ropade i den svåra stormen "var och en på sin Gud". De väcker Jona och är förvånade över hans likgiltighet inför katastrofen som håller på att ta livet av dem alla. Här är det första gången i bibeln vi hör Jona säga något. Men där dömer vi ut honom som mest! Vad säger han när han själv och alla tillsammans med honom håller på att gå under för hans olydnads skull? "Jag är en hebre, jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra". Var inte Jona på flykt...? Varför predikar du, Jona? Du har väl ingen rätt till det.

 

Jag tycker det här är enastående. Han är på flykt undan Gud. Båten kastas minst lika hårt som den gjorde för de förskräckta lärljungarna med Jesus i båten, då Jesus och lärljungarna skulle över till andra sidan sjön. De var å sin sida vettskrämda – trots att de hade Jesus med sig i båten. Men Jona är i samma sjönöd på flykt undan Gud, ensam med främlingar och han har Gud emot sig i en väldig storm regisserad av Gud. Och Gud är inte med i båten. Värre kan det inte bli! Sätt dig in i situationen. Ändå uppvisar Jona en stark tro. Jona svarar inte besättningen med att han tjänar Gud. Bara att han dyrkar Honom. Det är ju sant i detta läge! Och vem dyrkar han? "Himmelens Gud som gjort havet och det torra". Havet som höll på att dränka dem. Och fast mark de alla drömde om! Profeten sätter elementen i fokus och kopplar ihop dem med Gud. Var det inte det som var det allt överhängande problemet just då? Havet och brist på land - det torra? Och att det var Gud som hade sänt stormen. Vem hade sagt det till Jona!?

 

Här kommer trosmänniskan Jona karaktär fram. Men inte främst hans karaktär utan hans troslivs karaktär. En bergfast tro! Jag tycker så mycket om den. Han sover djupt - fastän han borde ängslas. Han själv var upphovet till stormen, för det säger han själv. Sedan börjar han predika utan att han vet om det, med sig själv pantsatt inför levande Gud. Jag kan då postumt känna värme för mannen å Guds vägnar. "Jag blyges inte för evangelium, det är en Guds kraft till frälsning"!

 

Jona förklarar att stormen är på grund av honom och inte på grund av en vred Gud. Så sant! Jona ber sjömännen kasta honom i havet. Varför kunde han inte göra processen kort och hoppa i själv? Här lägger Jona allt i Guds hand. 

 

I slutet på första kapitlet står det att när Jona kastats i havet och stormen bedarrat, då betogs sjömännen av stor fruktan för HERREN, och de offrade åt Honom och gav löften. Vem skulle annars ha nått dessa sjömän med budskapet om Herren? Gud, han har sin väg genom havet. Det har Han haft förr!

 

Gud får sin väg genom havet och kallelsen når Jona med överbevisning.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln