_DSC9211-2.Mobilen

Gud såg att det var gott

" Och Gud såg att det var gott. " 1 Mos 1.

Har du tänkt på att vi människor blir tillfredställda när vi producerar. Det tänker vi kanske inte alltid på. Vi blir ju det ändå. Tillfredsresan är nog för oss. Målet för vårt skapande. Vår kreativa förmåga får utlopp men måste snart återupprepas av mersmak i en förnyad tappning. Då blir vi som mest glada. Titta! Det här har jag gjort! Vi är alla kreatörer inom olika områden.

När jag tänker närmare på det där så kommer jag fram till att vi är väldigt lite av skapare. Eller nyskapare. Vi är reproducenter. Men vi tillför sällan något nytt.  Vi bara ställer samman. Ta datorn, t.ex., som jag skriver på. Allt det råmaterial som mänsklig hand har satt ihop och förädlat har en annan för länge sedan plöjt ner inom olika områden i vår tillvaro. Det har Gud gjort!  Vi utvinner bara och fogar ihop. Gud har lagt ner måttliga mängder av guld i berget för att det skall betraktas efter tillgång och efterfrågan. Svårtillgången gör det dyrbart. Guld som blivit ett uttryck för dyrbarhet i alla tider. Guld, silver och koppar som finns i vår elektronik.

Tänk på de ord och meningar vi sammanställer. Det är begrepp om föreställningar som har sin förlaga i det Gud har gjort i skapelsen. Ord blir till meningar. Bilder blir till bildspråk. Hämtade från vår värld. Våra tankar och referenspunkter rör sig i redan existerade original och förlagor. Upphovsrätten har Gud. Vi plagierar bara. Och kokar ihop de råvaror Gud redan inhandlat på vår jord.

Tänk att vi också går så långt att vi dyrkar det vi skapar. Eller det Gud skapat. Så förfelat.  Jag fotograferar gärna och blir hög av lyckade bilder. Men det jag fotar av är bara en stillbild av den verkliga kreatörens verk. Jag har ju faktiskt gjort väldigt lite jämförelsevis. Jag har bara trakterat en maskin. Och lite till. Avbildat. Jag försöker stretcha differensen här.

Gud skapade himmel och jord, stjärnorna och universum. Han såg att det var gott. Det ser jag också. Och bedåras!

Tänk om Gud hade gjort allt lite sämre. Gjort allting lite mindre färgglatt. Eller tillvaron i svartvitt. Eller luften lite mindre syrebemängt. En kraftigare tyngdlag. En svagare sol. Lite längre bort. Eller en mindre sol. Ingen måne om natten, etc. Fåglar som inte kunde flyga. Enbenta människor och barn utan joddlande...Det vore förfärligt. Mindre gott i alla fall, per definition.

Gud har gjort allt så skönt men han är ändå bortglömd och ibland också hatad för saker han får skulden för. Det är sorgligt. Jag undrar om han ångrar sig. En gång gjorde han det, vet vi. Han var försmådd och såg bara ondska. Av vilka? Av de mest högstående han själv har skapat! Det är uppåt väggarna tokigt. Jag håller med Gud om att allt han skapat är gott. Kanske för gott på hans bekostnad. Människan blir skogstokig i hans skapelse men glömmer givaren. Han har gjort allt gott. Det förstår vi inte - fast vi borde.

Gud gjorde ett försök att börja om med oss människor en gång. Han sände sin ende son. Honom dödade mänskligheten - Jesus. Okey, det var hans plan i det stora hela att Jesus skulle ge sitt liv i en svår sak. Men vi fortsätter bara att dyrka det skapade framför skaparen. Vi är inte primitiva men vi dyrkar det sekundära. Hur kan det ha blivit så?

Är inte konstnären mer intressant - mer än konstverket? Om inte - så är det åtminstone bortom all galenskap att inte erkänna konstnären. Ingen tavla gör sig själv. Vi är ju hans verk.

Han har strött original överallt och vi hinner inte på en livstid plagiera av en bråkdel ens.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln