_DSC7559Thommy4.MOBIL

Obed-Edom

"Men när de kom till Kidons tröskplats räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, eftersom oxarna snavade. Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och han slog honom för att han räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud. Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner Ussa. Han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.
David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: ”Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?” Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus och hans familj i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.
"  1 Krön 13.

Ett brottstycke ur Israels historia. Arken, själva sinnebilden av Guds närvaro behövde få en bättre plats, ett kung Davids förslag. Däri låg tavlorna med Guds budord. Gud skulle genom förslaget och åtgärden få en bättre position genom att arken flyttades mer centralt beläget - som om strukturella förändringar kunde få Gud mer åtrådd bland folket. Gud är inget förordnande. Gud är kärlek och inget förhållningssätt. Gemenskapen med Gud är en relation och inte en gps-koordinat.

Bibeln är avmätt demonstrativ i sin beskrivningen när den berättar att David frågade hela folket om sina planer. Men han var inte lika påträngande vid Gud i frågan. Han gör ett upprop i sin församling om sina planer och "om ni finner det för gott och om det är från Herren." (...) Om det är från Herren!? Orden från Paulus och från en annan tid skär igenom rummet mitt; "Jag har ifrån Herren undfått!!" Anslaget på en vision och en uppenbarelse behöver inga upprop eller marknadsundersökningar i en opinionsbildning, i en vision så överväldigande!

Det påminner om Josua och berättelsen om Gibeoniternas list, där de rationella för och emot blir rådande. Denna döda massa av rationalitet på trons område. Josua frågade inte heller Herren om saken. Det är fel avstamp i en vision. Och i verksamhetsivern glömde man bort något väsentligt; arken skulle under alla förhållanden bäras och inte köras på en vagn! Gud är en levande Gud och inte resterna av en faraon på en katafalk. Han som har ett mål i sikte att ta plats i en människas hjärta, sätet för kärlekens makt!

David satte arken på en ny vagn, står det. Varför är det så viktigt för bibeln att påtala det till skillnad på en i så fall gammal och inkörd vagn? Jo, för det gav intrycket av att det var något nytt på gång. För-ny-else. Något nytt. Men arken skulle bäras. Det var grundproblemet och den svåra och avgörande skillnaden. Det hjälper inte att vagnen är ny för ändamålet om det inte är Guds avsikt och mening. Men bibeln är rättvis med Davids uppsåt. Uppsåtet var äkta. Det säger oss vagnen som var ny. Men det hjälper inte.

I arken låg tavlorna med budorden som Mose hade inristat. Det är inte vilka tavlor som helst. Originaltavlorna slog Mose själv sönder på väg ner för berget. I vredesmod. Ja, av nitälskan. Här var det istället David som slog bakut när Ussa dog. Ussa som hade gripit in för att hindra vagnen som kantrade men som inte hade förstått sammanhanget. David förstod å sin sida inte den missräkning han hade varit upphovet till.  Arken skulle ju bäras, bäras av de avskilda för saken. Redan där var projektet fel ute. Ussa bröts ned, står det. Så talande. 

Vad motiverade David att flytta arken? "Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den." Detta är en nyckelvers. En konstruerad förnyelse. Ett försök att likt uppvaknandet under Josia dagar då han hittade lagboken, sätta Gud i centrum igen. Men det är skillnad på uppvaknande och på reformer. Bevekelsegrunderna var rationella och kom inte från djupt liggande behov. Det var inte hungern efter Gud som drev förslaget. Det var status quo. 

Nyckelordet här är "flytta". Flytta på arken. Men skriften anför att arken "blev kvar" hos Obed-Edom."Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde." 

 Åhhh... påminner det inte om Jesu ord över Maria som hade utvalt den goda delen. I tonen och i det centrala? Om att ha valt den goda delen - till skillnad från Marta som var verksamhetsupptagen. Det är inte fel att vara verksam. Inte så, men att vara verksam med det centrala! "Och Herren välsignade Obed-Edoms hus." Tänk att kapitlet slutar med denna versen så underbart i sammanhanget.

Obed-Edom betyder "tjänare till Edom". Edom och edomiterna som är så långt ifrån Levi och Leviterna du kan komma, när det gäller löftena. Likväl var David en man efter Guds hjärta. Så det är inte frågan om det.

Det är Guds stora nåd det handlar om !

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Märta » Herrens ord:  ”Gud välsigne den som inte tiger när det är dags att tala!”

  • Leif Backman » Den blekgula hästen del.2:  ”Som av en händelse såg jag i TV-tablån att det går en deckare som heter ; Den gu..”

  • S. Anderberg » Den blekgula hästen del.1:  ”Wow! Vilken insikt. Tiderna manar till gudsfruktan, bön, omvändelse och bibellä..”

  • Siri Åkesson » Den blekgula hästen del.1:  ”Allvarligt..verkligen allvarsord..”

  • Jonas Stenlund » Tvehågsna:  ”Tack för ett ord i rätt tid. ”

Bloggarkiv

Etikettmoln