Gudsmannen Jona - igen.

Jag måste få tala om Gud och Jona. Igen. Det släpper mig inte. Profetens Jona från boken med samma namn. Den hör till de skriftprofetiska böckerna. Det är lätt att glömma bort det. För det är en enda mening som tvingar in den i det facket. En enda mening. Gud sa hur det skulle bli, men Gud avvärjde också domslutet. Det är tillsynes Jona problem. Jona vet hur Gud är. Är inte det stort? Vet du något om Gud? Vad är dina erfarenheter av och med honom? Är de så vittgående så att du kan stå på livets reling i stormande hav och ändå hålla fast vid din bekännelse? Och tro på en lycklig utgång – alla odds till trots!? Öva dig i det lilla. Det lilla kan vara den sten som får ett helt världsrike att falla samman. Så säger Guds ord. Gud är inte marginaliserad i en kaotisk och okontrollerad värld. Han blåser och det blåser upp. Han ber stormen tiga och den bedarrar.

 

Än en gång. Jona bekänner, ja han predikar där på båten – trots att han är på flykt undan Gud. Det är mer än uppseendeväckande. Den yrvakne profeten som är hämtad ur kajutan bekänner sin tro så enastående. Mitt i stormen. Djupt ur djupet. Omgiven av tång i en stor fisk.

 

"Men Herren sände en stark vind ut över havet. och en våldsam storm uppstod och skeppet var nära att krossas." Jona 1:4.

 

HERREN sände. Är det inte samma Herren som refererar till Jona tecken? "Inget annat tecken skall ges än profeten Jona tecken. "Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom, eftersom de omvände sig vid Jona predikan. "Och se, här är mer än Jona." Matt.12:41.

 

Om det är någon gudsman som Jesus konfirmerar så är det Jona. HERREN sände en stark vind. Av den blev en våldsam storm. När Gud handlar blir utslagen förmerande. Det är hans välsignelses gebit. Har du inte hört att universum fortfarande expanderar i det oändliga!? Man har i år kommit på det. Gud har allt i sin hand. Han är mäktig att skapa livskraft också i dig. Till dig och ut till andra i din omgivning.

 

Låt mig få gräva ner mig i dessa textfragment. Jag finner uppåtvindar i texten. Jona står på relingen. Det är orkan. Medpassagerare och besättningsmännen frågar Jona "Vad skall vi göra med dig, så att havet blir lugnt? "Tag mig och kasta mig i havet, så skall havet bli lugnt. " Jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över er." Jona.1:12.

 

Var hittar vi sådana här karaktärer idag? Kasta mig i havet! Det är för min skull. Hur hade Jona tänk överleva havets vågor? Snorkel och flytväst? Eller andra mänskliga försäkringar och lösningar? Han spekulerade inte. Han var villig att som en man rädda besättningsmännens liv, för han visste att det var han som var orsaken till deras sjönöd. Han var väl också i sjönöd... Gud har inte ruggat tillbaka för det vågstycket. Han har allt under kontroll. Men vi ser inte allt! Gud lät en man rädda en hel besättning, genom Jona. Hur mäktigt har inte Gud sänt sin Son som räddade oss alla? Genom Jona tecken.

 

Har du läst den bön som Jona ber i havets djup? Inne i en val eller en stor fisk? Den röjer inte med ett enda ord konflikten han hade med Gud. "Du kastade mig i djupet", säger han till Gud. Du! Fastän det var Jona eget förslag till sjömännen att bli ikastad... Här räcker inte mitt tangentbords alla utropstecken till, Steve Jobs. Detta är inte ord för text. Det är en predikan. Och den rungar.

 

Eftersom Jona visste att Herren var bakom katastrofen kunde han vila tryggt i att bli kastad i vattnet. Han var ju på flykt undan Herrens uppdrag, men ber likväl som en gudfruktig. Gudsfruktan har också en annan sida: den vet om att Gud är barmhärtig. Bönen är inte plötsligt uppkommen eller påkommen i ett desperat tillstånd, så Gud får rycka ut till den nödställde. Nej. Jag finner här en stor personlighet i att ha umgåtts med Herren. Han litar fullständigt på att Gud skall hjälpa men inte på vilket sätt. Vilket enastående exempel för dig och mig att finna tillit, förtröstan och hopp till Gud! Han sviker aldrig. Han bereder dig en utväg.

 

Jag skriver av den bön Jona uppsänder här nedanför, i några brottstycken. Tänk dig in i hans situation. Den är trängre än din. Den är omöjligare än min. Men Gud hörde honom! Fisken spottade upp profeten på land. Där han skulle vara. Hans egna ord röjer en hög och enastående ande. En trons ande! Och han luktar tonfisk. Och tång. Vi får ju inte glömma fisken.

 

"Jag ropade till HERREN i min nöd, och han svarade mig. Från dödsriket buk ropade jag på hjälp, och du hörde min röst. Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmar omslöt mig, alla dina brottsjöar och vågor svepte över mig. Jag tänkte: Jag har drivits bort från dina ögon. Men jag skall åter få skåda ditt tempel. Vatten omslöt mig ända upp till halsen, djupet omgav mig, sjögräs snärjde in mitt huvud... Och Herren talade till fisken och den kastade upp Jona på land." Jona 2:3-11.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Susan Anderberg » Tack för mig:  ”Tack än en gång broder! Följer dina inlägg med stor behållning! Likt dig, så äls..”

  • Thommy » Andetag:  ”-Tack Lennart! Herren skall vara med dig där du behöver det som bäst. Det önska..”

  • Lennart » Andetag:  ”Ja vi glömmer ibland vad vår rättfärdighet kommer ifrån och tror att det hänger ..”

  • Märta » Jeremia:  ”Ja, var annars! Tack för påminnelsen! ”

  • Thommy » Andetag:  ”- Tack Siri &Märta för ert stöd. Ni är vad två syrgastuber kan vara för en dykar..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln