_DSC9211-2.Mobilen

Människorna kallar. Gud kallar!

I morgon har jag för avsikt att gå ut med evangelium igen. I korsningen Gamlabrogatan - Drottninggatan. Det känns angeläget då jag vet att det är en strid ström av människor varje dag som går förbi där i city utan tro och hopp i världen. Det gör det viktigt att skynda dit. Men det är något bortkastat att stå där redan klockan 10.00, har jag märkt. Särskilt när det är så kallt. Vid 11.00 - tiden rör sig fler människor, man når fler. Frågan att gå ut till människorna har blivit maktpåliggande.

Jag vill säga till dig/er som skickat in ditt bönämne till mig; jag tänker och ber för era behov varje dag. Jag bär dem med mig. Det är inte heller viktigt för mig att få veta vad saken gäller i detalj då Gud vet om allt. Det är det väsentliga. Gud ömmar för oss. Det är Gud som hör och svarar på bön.

Jag får ibland frågan om det är klokt att genomföra denna evangelisation utan någon organisation eller kyrka som står bakom mig. Vad är klokt och mindre klokt när så många människor är på väg in i evigheten utan kunskap om Jesus? Människor går förlorade av okunskap. Jesus måste göras känd. Det är mitt ärende. När blev ett nödläge strukturellt hanterbart, så säg? Heter det inte på ett bibelställe att Kristi kärlek "tvingade" dem ut med budskapet om honom?

Om ni undrar vad jag säger där ute så är det väldigt lite. Jag har ingen megafon. Jag ropar inte. Nej. Jag säger bara: "Varsågod." eller "Varsågod, min vän." eller " Gud välsigna dig." Sedan ger jag traktaten eller flyers. Jag genomför inte heller något teaterstycke med kristet innehåll. Så fånigt. Varför förställa sig? Sedan blir det alltid några samtal med människor som kommer fram och pratar. Det är givande. Jag har inget behov av att föreställa något. Jag representerar mig själv. Jag är där som Jesu representant och ändå är han med! 

Tack alla ni som hör av er! Tack alla ni som ber för detta. Tack Gud, att du som ger växten vakar över skörden. Hjälp att varje steg är taget av dig och att vi inte springer före dig av olika anledningar. Till det har vi fått trons vila som känner tillförsikt.

Ja, tillförsikt.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln