_DSC9211-2.Mobilen

Res upp ett baner

" Men åt dem som vördar dig gav du ett baner att lyfta för sanningens skull . Sela. Fräls med din högra hand och svara oss , så att dina älskade blir räddade. Gud har talat i sin helgedom : "I triumf ska jag dela upp Sikem och mäta upp Suckots dal. Gilead är mitt, Manasse är mitt, Efraim är min hjälm och Juda min spira. Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko . Ropa av fröjd över mig, filisteer ! "                                                                                                   Psaltaren 60

Den kristnes gudstillhörighet måste någon gång få sitt gensvar hos Gud. Gud vill föra situationen dithän att lösningen blir överväldigande. Han vill föra sina barn fram under svårigheter för att skapa proportioner till sina segrar. Vi ser oftast problemen som stora. Medan Gud i motsvarande grad ser lösningarna vara grandiosa. En enastående lösningen på ett problem måste i motsvarande grad vara prekär. Inte sant? Annars är det ingen stort under! Här bjuds vi in. Det ser återkommande ut så också på bibelns blad. Inte sant? Det är då en betryggande läsning och insikt om Gud. Men svår att inse och att efterfölja. 

Profeten Daniel kastades i en brunn med lejon, står det. Är det Guds väg med en tjänare? Tydligen. Fallet ner i brunnen var livsfarligt i sig. Det var ingen vanlig trottoarkant han bara skulle forsera vid ett missbedömt vägval i livet. Bara det faktum att överleva lejonen - med Guds ingripande - kunde ha ställt honom inför nya risker inför en galen regent, då han tillsynes är utlämnad åt mänsklig makt. Gud vet att rädda när och var! Det fanns säkert för Daniel inget mer övertygande om att slutet var nära där och då. Ja, det nära förestående slutet vi skyr och kämpar emot. Gud längtar dit för att visa sin makt i överförd mening också i våra liv. Jag kan inte se det på annat vis. 

Vi väljer oftast lättare vägar vid vägskäl. Guds vägar är egentligen inget för visionära. Vi drömmer nämligen helt annorlunda än Gud. Guds handlande hör bara till våra berättelser i efterhand. Så har Gud fått nöja sig med. Han har sällan fått sina tjänare att bli riktiga medarbetare, per definition. De har oftast skakats av fruktan inför omständigheterna - mer än för Guds styrka för en lösning i hans val av tider och stunder. Endast de som har lärt känna Herren något vill oavbrutet vila i tron på att slutet blir lyckosamt. Låt oss påminna om det mycket uppfodrande Gud själv har sagt: - Skulle något vara så underbart att jag inte förmår göra det? Profeterna hade i mångt och mycket gjort upp med sig själva att de kunde bli medarbetare till Gud. De backade inte. De gick hela vägen med Gud och hade till ögonmärken ting som andra inte såg. Och det som de inte själva förstod litade de på att Gud hade en särkild avsikt med. De blev därför Guds ögonstenar i sina liv. 

Den som vördar Gud får ett baner att lyfta för sanningens skull, säger texten. Baner, det är inte ett tygstycke för vad som helst. Det är mer än en vimpel! Har du tänkt på vilka alldagliga orter och namn som Gud räknar upp här i den bibliska historien?

Sikem var en fristad för dråpare. En tillflyktsort för de som mördat men inte uppsåtligt. Till och med lagen rymmer ett viss mått av barmhärtighet. Inte sant?

Suckots dal - platsen där Jakob byggde hyddor för sina kreatur. Så alldagligt och vardagligt relaterat till. Så långt ifrån altare och heliga platser man kan komma. Bedragaren Jakobs sinnrika djuravel. Har Gud koll på så alldagliga och historiska platser utan att nämna patriarken vid namn? Det ser faktiskt ut som om Gud fäst sig vid varje fotsbredd av den mark hans barn gått över. Han skall mäta upp!

Gilead - Jefta den miserables hemstad som Gud gjorde till en domare i Israel. Han träder in i gudstjänsten som en troshjälte. - Har du inga bättre exempel, Gud, vid minnet av dina baner? Efraim, Manasse, Juda och Moab. Edom. Vilken brokig skara. Inte helt oförvitliga namn. 

"Åt dem som vördar dig"... Kärlekens Gud som alltid följer sitt folk på avstånd som på nära håll. Personer och händelser som väcker hans minne och löften till liv. Gud skall i triumf dela upp och mäta, står det. På Edom kastar jag min sko. 


"Ropa av fröjd över mig filisteer."

 

Etiketter: psaltaren 60

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln