Irritationer

Två ting rör sig i mina funderingar just denna dag. Ja, det irriterar. Men det kommer inte att bli en pärla av det. Det kan jag säga dig. Du vet, varje äkta pärla kommer till genom att ett sandkorn tar sig in i pärlemor och där sker undret.

Nej. Det här ligger inte i pärlemor. Det här är två vaglar i mitt öga. I ena. Det andra behöver jag för att fortsatt kunna se klart - för även jag kan missta mig.

Men låt mig få fråga:

Ett. Varför skall man fira "Korset och Stilletten" 30 år efter att det begav sig i TSC, i NYC? Man har låtit tryckt upp T-shirts med gamla bilder på David Wilkerson och Nicky Cruz. Varför då? Stämmer inte uppgiften att Staten Island har fler heroinister än någonsin, utanför Manhattan!? Det finns väl fler att rädda!! Är arbetet avslutat eller har salongen övertagits av fint folk? Skördetiden är inte över. Vad är det frågan om?

Nej. Minnenas gata har ingen framtid för nya segrar. Festklädsel har man inte på stridsfälten. Där skall du se baneren, kampen, våndan, striden.

Två. Varför är det framväxande kyrkliga Hillsong så engelskt språkigt inriktad här hemma? Connectgrupper... Vi har väl fortfarande svenska som nationellt språk - utan att jag för den sakens skull gör mig skyldig till etymologisk rasism. Är det en image? Jag bara frågar. Förr kallade man sig för Betel och Elim när man startade ett bönegrupp... Är "väckelsen" en image? Behövs det engelska språket som slagträ för att smörjelsen skall flöda? Man undrar ju. 

Dessa musikkulturer! Och dessa nostalgitrippar över gamla segrar. 

 Vad finns att göra?

- Gå vidare!! 

 

Etiketter: gå vidare!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln