_DSC9211-2.Mobilen

Förbönstjänst

Flera läsare mejlar in sina bönämnen. Några återkommer efter en tid med glada besked. Men färre. Jag återkopplar också för att höra hur det går. Många kämpar fortfarande inför Gud med sina behov. Ge inte upp! Gud använder inte sina snabbaste reflexer i motoriken när du ber. De är så snabba att vi ändå inte skulle hinna uppfatta dem. Håll ut! Gud är god och han kommer att segra på alla plan till slut. 

Hela världen är i den ondes våld. Det är mer än påtagligt så. Jag skulle vilja göra en parallell ifrån berättelsen med mannen som blev befriad från onda andar i bibeln. Mannen som Jesus befriade då han åkt båt över Genesarets sjö. Nu handlar inte allt om onda andar som är av negativ art, här i livet. Det finns sjukdom och sorg, det finns smärta och olycka. Men i detta fall uppvisar bibeln två med varandra helt oförenliga världar där Gud satt en gräns. 

De onda andarna som var många bad Jesus att få fara in i en svinjord. En svinjord på fem tusen tamgrisar. Jesus tillät det. Men när svinen blev uppfyllda av denna andliga dimension då blev de fullständigt ostyra. Så destruktivt att grisarna sprang rätt ner i Genesarets sjö. Alla grisarna drunknade. Man skulle för att använda andra benämningar på händelsen kunna tala om kompatibilitets problem. Grisar och onda andar går dåligt ihop. Så är det också i den andliga världen mellan människan och ondskans andemakter. Vi är inte kompatibla med varandra, därför blir människan på en djup lodrät och nedåtgående skala drabbad. Vi blir sargade. Därför utfärdas en varning att lyssna och titta på ockulta program av ren nyfikenhet. Det är en värld man ska hålla sig borta ifrån.

Men med Gud finns en fullskalig kompatibilitet. Hans frid som går rätt in i själen lyser upp den och vitaliserar den utan biverkningar. Hans närvaro som sätter allt på plats och vi får fortsätta glada vår väg!

För att återgå till förbönstjänst. Vad är det? Ja, det är så långt ifrån en "gudsomhaverbarnenkär ramsa" du kan komma. Barnabönen som lär den unge att stilla sig inför Gud och få med det allt väsentliga i sin åkallan. Men att vara i förbön för någon det är som ett havande. Ett havande som håller på tills det är klart, om så är. Att springa ifrån en graviditet bara för att den uppstått, så går det inte till. Man är med hela vägen och man är en bärare tills bönesvaret kommer.

Så är det med förbönstjänst. Ett uteblivet bönesvar är inte som ett avslut på "Fader vår" under ett amen. Om Gud inte gripit in så säger vi inte tack och hej. Nu struntar jag i det här. Nej, det uteblivna svaret väntar inför Gud och bönesjälen vårdar det ömt. Den som vandrat med Gud vet om att Gud övergår allt förstånd och att hans godhet har en plan vi inte alltid kan överblicka. Därför håller vi ut. Och det är inget profylax. 

Jag har fått mångas namn och omständigheter berättat för mig. Jag validerar dem inte. För den som vänder sig i Gud i bön och till en bönebedjare så är dennes situation svår för honom eller henne. Våra liv ser olika ut. Vår bakgrund är olika. Därför får livets omständigheter olika ingång i oss. Det drabbar oss olika. De upplevs olika men alltid under smärta. Sådant ömmar Gud för han som på korset bar allt. Han vet vad lidande är på själens och kroppens område.

Ni som vänt er till mig, ni ska veta att jag är en helt vanlig kille. Jag är inget orakel. Jag är av samma behov som ni. Vi har alla ett kors att bära. Men jag är inriktad på att vara en bärare med er. Jag bär varje dag och varje vaken tid era namn och de omständigheter jag känner till inför Gud. Förbön är inte att fort som en budbil ta sig fram i bön till Gud och sedan lämpa av en frågeställning där. Nej, det är något helt annat. Det är att sitta ner inför honom och övervintra där, i ur och skur. Med bördor under stor medkänsla. Jag känner ju ingen av er. Det spelar mindre roll. Jag ömmar för era våndor. Det gör Jesus också kan jag säga. Han den verklige förebedjaren.

Om någon vill ha en böneduk skickat till sig, så skickar jag det kostnadsfritt. Det är inget hokuspockus. Det är ingen affärsverksamhet eller något dolt andligt högmod. Var och en får pröva sig. Nej. Detta är en troshandling.

Om vi sätter oss i rörelse då har Gud möjlighet att komma till. 

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln