_DSC7559Thommy4.MOBIL

2011 > 10

Domarboken: 16.

 

I Hebreerbrevet uppmanas eftervärlden att äga tro. Om troshjältarna heter det: " Se hur de slutade sin levnad och efterfölj deras tro." Heb. 11:8. Det står inte att vi skall efterfölja deras livsstil. Den kan för övrigt vara mycket skiftande. Tro-n den finner sina vägar genom omöjligheter. Så fungerar Gud. Och trons människor har något värdefullt att överlämna, till nästa

generation. Det är deras tilltro på och till Gud. Tro Gud om allt!

 

Tron lämnar spår i livet och kan vara nog så omväxlande. Se på profeten Daniel. Han sover bland lejon. Det gör inte Simson. Han river dem. Elia kallade ner eld från himlen, men Sebedei söner fick eldförbud. Profeten Jona färdas under vattnet i en val, medan Petrus går på vattnet. Mose går torrskodd genom Röda havet. Försök att kopiera metoderna! Trons

tillvägagångssätt. Tron har inga manualer.

 

Domarboken avslutar sitt 15 kapitel med att beskriva: "Och Simson var domare i Israel i tjugo år under filisteernas tid". Det är som om skribenten vill avsluta Simsons historia redan där. Men hans liv fortsätter i skarpa färger.

Simson beger sig till Gaza. Han går in till en prostituerad. Filisteerna är efter honom. Han lämnar oförklarligt kvinnan och tar med sig stadsporten med karmar, bommar och allt. Han bär dem upp på berget mitt emot Hebron, säger bibeln. Ett havererat möte. Herren bevare hans ingång och hans

utgång.

 

Simson blev senare kär i en kvinna från Sorekdalen. Sorek på hebreiska betyder "ädla druvor". Om det bara hade funnits en profet att hejda Simson. Eller en talande åsna. Men det gör det inte. Gud har sak emot filisteerna! Kvinnan i Timna var "rätt i hans ögon". Kvinnan i Gaza gick han bara in till. Men denna kvinna i Sorekdalen blev han kär i. Så noga blottlägger skriften mannen Simsons liv. Kvinnan hette Delila. Delila bland "äkta druvor". Det är en farlig plats för en nasir. Ett lejon i en vingård hade varit

bättre.

 

Jag vill påstå att det är Simsons fallenhet för sina gåtor som är hans svaghet, mer än hans umgänge. Delila ansätter honom hårt under flera nätter med filisteerna som påtryckare i bakgrunden. Hon får genom en affärsuppgörelse uppgiften att lirka ur Simson hemligheten till hans styrka. Pengar. Simson hemlighåller svaret in i det längsta. Det är intressant att se hur Simson parerar och hur han bakar in betydelser i sina svar, fastän han inte ger henne det direkta

svaret på hemligheten till hans styrka.

 

Första svaret är "sju friska sensträngar som inte hunnit torka" dessa skulle man kunna binda och betvinga honom med. Det andra svaret är "om man binder mig med nya rep som aldrig använts", så skulle han bli svag som en vanlig människa. Vid det tredje svaret till Delila svarar han "om man väver in mina sju flätor i varpen", så skulle han bli försvagad. Fjärde gången berättar han som det är. Klipper du av mina sju flätor förlorar jag kraften.
 

Friska sensträngar. Nya rep. Sju flätor. Simson snuddar vid sin hemlighet utan att röja den. Filisteerna hade lätt kunnat ta tillfånga prästen i Estaol och frågat honom om varför nasirer blir starka. Den hemligheten var nedtecknad i Moseböcker. Djävulen arbetar inte periferiskt. Tvärtom! Han försöker alltid ställa och förställa sig så nära som möjligt, utan att bli röjd. Han har ett särintresse att komma åt Gud via människan. Människan som Gud har kär. Hans trestegs program är att stjäla, slakta och förgöra. Kan han oskadligöra människan, går Guds plan om intet. Det är djävulens strategi. Och vi vet hur det gick med Jesus. Jesus blev dödad men Han besegrade och övervann djävulen genom sitt liv! Han tog makten över döden. Och löste

syndaproblemet.

 

Delila låter en fiende skära av Simsons flätor. Simsons kraft vek av. Herren lämnade honom. Filisteerna sticker ut hans ögon och tjudrar honom vid

åsnans plats. Där får han mala säd och bli till åtlöje, blind och kraftlös.

 

Men håret växer ut. Filisteerna har en tid senare en storfest. De tar in Simson till festen för att roa sig över honom. Simson ber en pojke ställa honom vid ett par pelare. Simson ber Gud ge honom den övernaturliga kraften, en sista gång i livet. Tretusen personer fanns på byggnadens tak och oräkneliga filisteer inuti huset. Simson river hela huset och dör med filisteerna. Simsons bröder och hela hans familj kom och begravde honom i hans fars grav. Mellan Sorga och Estaol. Vart hade de hållit hus under hela denna tid? Vid sina liv. Kött är kött. Och det som är fött av ande är ande. En kallelse är gudomlig och personlig. Därför är profeter föraktade i sitt eget hus. Det mänskliga och det gudomliga skär sig. Och skyddar profeten! Hur? Genom

lidande.

 

En gudomlig kallelse är högst personlig. Den går utom alla andra band och konstellationer och delar inte något efternamn med någon. Vilka befogenheter har Gud hos en människa då en människa blir kallad? Oinskränkta befogenheter? Eller så mycket som människan vill? Gud väcker längtan och svarar upp emot den. Verket är hans. Vi får vara redskapen.

Gud hade sak emot filisteerna. Han utväljer en man av Dans stam. Så stort! Den som går Guds ärenden får titt och ofta möta Gud. Hur skall man annars kunna gå Hans ärenden? Att möta Gud i de stunderna, fyller livet med mening och reducerar ett allmänt liv till något mycket mindre värt. Det vet

den som sett Herrens härlighet. Inget går upp emot den!

 

Håret växte ut. Och han slog fler vid sin död än under sitt liv.

 

En av bibelns märkliga profiler. En troshjälte.

Läs hela inlägget »

Domarboken 15:9-19.

 

Simson hade gått ner och bosatt sig vid en klyfta vid berget i Etam. Etam, som inte heller har någon känd betydelse. Det finns stunder och perioder i livet som inte avser någonting. Till synes. Vi ser inte allt. De perioderna är Guds tid med den enskilde. Där arbetar Gud med dem. Mose var i öknen. Paulus i Arabien. Här växer de. Vid avskildhetens skrevor. Vid Lehi inväntar Gud Simson. Gud hade där gått före med en käke. En åsnekäke. Som var

frisk.


Bakgrunden är följande:


Till Etam kommer tretusen av Simsons landsmän, från Juda område. Juda som var Jakobs son. Han hade fått löftet att bära spiran. Eller makten. Men här knädarrar Juda män inför de filisteiska hoten, trots att de själva är minst tre tusen man. Ömsom förtröstar de på Simsons förmåga, ömsom att lämna ut honom för att själva gå fria. Orsaken var att filisteerna hade dragit in mot Juda område för att leta upp Simson, för att hämnas. Nu ville Juda män uppnå konsensus. Juda män verkar vilja ha fred mer än befrielse. De var trots allt ockuperade. Juda män ber Simson att han skall låta sig bindas och utlämnas till filisteerna. Simson samtycker och räddar dem. Genom att överlåta sig, räddar han de tre tusen männen av sitt eget folk. Likt Petrus på pingstdagen, då han predikade för tre tusen personer, som blev frälsta.

Kanske tänkte Petrus på Simson den dagen.


Har du märkt hur Simsons tjänst växer? Först slår han ihjäl 30 filisteer. Sedan buntar han ihop 300 rävar. Nu räddar han 3000 av sina egna landsmän. Ett

tiofaldigt segrande i etapper. Också du skall gå från kraft till kraft!


Ett käkben av en åsna i Lehi. Den var frisk, säger bibeln. Och Simson får fatt i den genom att räcka ut handen. En märklig beskrivning. Fritt svävande åsnekäkar. Eller? Gamla kadaver är inte friska för jämnan. Och benrester efter åsnor borde väl ligga i marknivå. Bibeln säger bara att han räckte ut handen efter käken. Det står inte ens att han böjde sig ner efter käken. En underbar bild. Gud gör saker vi inte vet om. Han handräcker i striden! Och vi får i tro gripa tag efter löftet om assistans. Guds gåvor kräver ingen motprestation. Hade det stått att han böjde sig ner efter käken, då hade det

varit på sin plats att lyfta fram prestationerna. Men icke!


Simson kommer att slå tusen man med käken. Kraniet måste ha passat som hand i handske. Kanske var hans väldiga hand med pek och långfinger väl passande i ögonhålorna. Han greppar den som om det vore en pneumatisk koppling eller bajonettfattning. Så länge han håller käken var den ett med honom. Kraniet dinglar följsamt under hans handled likt en murbräcka. Var det verkligen Gud som bistod med käken? Javisst. Käken var måttad av Gud

själv. Gud ger inga obrukbara gåvor!


Har du fått en andlig nådegåva som du inte riktigt förfogar över? Räck ut din hand i tro och fatta tag i de hjälpmedel Gud gett till dig. Han vet att pryda en åsnekäke med en hel uppsättning kärnfriska tänder, till en nasir. Och Simson slog tusen man med den. I den helige Andens kraft. Det är avgörande. Den helige Ande är träffsäker och gör dina slag säkra. Tre tusen blev frälsta och tusen fiender förgjorda. Också du är satt att förtrampa fiendens härsmakt. Emancipera dig från den stora belamrade massan - likt Juda män. Res på dig! Där ligger en åsnekäke. Var? Vet ej. Men när du är i

position, räck ut din hand och utför en evangelists verk.


Lehi, det är platsen för Simsons främsta slag och seger dittills i hans liv. Och han ber sedan utmattad till Gud. Så befriande att inte stå ensam i striden. Gud är med och hör bön. Äntligen får vi höra Simsons kommunikation med himlen. Den hade nog Gud inväntat också, bland alla Simsons gåtor på ett mänskligt plan. Simson kastar åsnekäken och Gud låter vatten springa upp ur marken. Och hans ande fick åter liv. Underbart! Platsen kom att kallas för "Den ropandes källa i Lehi" och finns än idag. Gud är inte sen att svara på trons gärningar. Det är Hans livsluft. Om du går ensam med Gud, Han sviker dig aldrig! Han är inte beroende av massan. Han är bara beroende av dig. Han är mer beroende av dig än du av Honom. Fatta mig rätt. Gud är i majoritet över dig men Han har gett dig vetorätten. Använd den inte. Så att

Han kan komma till i ditt liv.


Simson är på den plats Gud förberett åt honom. För att slå fienden. Men ögonhålorna ropar från den friska käken där Simsons starka fingrar pressat tag och funnit plats. Käken som knakar och spricker av samhörighet, under trycket av en sista ofrivillig idissling. Trycket. Trycket av att vara ett par med Gud. Simson hör inte det varnande brölet. Men han kommer att se tillbaka och minnas hålorna. Senare. En åsnekäkes ögon hålor. Då är han själv fjättrad vid åsnans plats. Med utstuckna ögonpar. Det blir filisteernas förfärliga hämnd på honom. Öga för öga och tand för tand. Gamla

testamentets honnörsord.


Men bibeln deklarerar lakoniskt. Käken var frisk.


Lika frisk som Simsons ande.

Läs hela inlägget »
Etiketter: simson en nasir

" En tid därefter, medan veteskörden pågick, besökte Simson sin hustru och hade med sig en killing. Han sade: " Låt mig gå in till min hustru i kammaren." Men hennes far tillät honom inte att gå in. Han sade: " Jag var säker på att du hatade henne, och därför gav jag henne till din bröllopssven. Men hon har en yngre syster som är vackrare än hon. Tag henne istället! Men Simson svarade dem: " Den här gången är jag utan skuld till filisteerna , om jag gör dem något ont."
" Simson gick och fångade trehundra rävar. Sedan tog han facklor, band ihop rävarna med svansarna två och två och satte en fackla mitt emellan de två svansarna. Därefter tände han eld på facklorna och släppte in rävarna på filisteernas sädesfält och antände så både sädesskylar och oskuren säd, vingårdar och olivplanteringar."
" När filisteerna frågade vem som hade gjort detta, fick de svaret: " Det är Simson timnitens svärson, därför att timniten tog hans hustru och gav henne till bröllopssven." Då drog filisteerna bort och brände upp både henne och

hennes far i elden." Dom 15:6.


Simson återvänder till sitt privatliv. Där hans tjänst fått uppbära konsekvenser. Men han vet inte hur djupa konsekvenserna är och skall bli. Frugan har getts till bröllopssvennen. Och han kommer där med en killing, istället för blommor. Ett tamt djur är en vänlig hustru gåva, tänker säkert Simson. Han är en jägare ut i fingerspetsarna. Ett vilt djur vore för brutalt. Och en gåta har redan kostat honom ett merarbete med att slå ihjäl trettio filisteer, eftersom hans blivande blåste honom på gåtans svar. Så en dikt får hon inte. Det blir en söt killing. Men hustrun är given åt en annan. Det vet inte Simson om. Det blir han bryskt varse. Svärfadern föreslår lillasystern i hustruns ställe. Här ropar texten till raderna i 1 Moseboken, till oss. Det är Jakob som jobbar i sju år för sin Rakel, men han får systern Lea istället. På bröllopsnatten. Och han får arbeta ytterligare i sju år för att få den han

behövde. 


Skulle Gud använda äktenskapet, kvinnan, hjälpen som mannen fick till sitt sällskap i livet som ett medel att skapa problem med? Naturligtvis inte. Det vore barbariskt. Men livet är på flera nivåer. Och Gud har genom Simsons liv sak mot filisteerna. I patriarken Jakobs liv kan vi bara säga, att Gud måste forma den blivande patriarken. Gudsmän växer inte på träd! Hör du det? Du som bara överlever på ett ovisst personligt plan, du har ingen aning om vad Gud gör i ditt liv. Håll fast vid Gud! Han har danat profiler förut. Han kan uppväcka en gudsman i dig, om du vill ställa dig till hans förfogande. ALLT är inte som det ser ut! Varken inför dig själv eller inför andra. Gud har ett

bättre perspektiv.


"När veteskörden pågick." Varför gick Simson ner just vid skördetiden? Hur fick han impulsen att gå till sin hustru just "en tid därefter?" Varför inte efter "en halv tid"? Vad det nu kan vara för tidsmått? Hur länge varar "en tid?" Och exakt hur lång tid är "en tid därefter? " Det vet ingen. Gud vet. Och han ordnar så att Simson kommer på benen just när det är skördetid. Ner för att med en killing besöka sin hustru som inte längre är hans. Han vet inte om att han snart skall utföra ytterligare en gudstjänst genom sitt liv. Men filisteerna skall snart bli uppmärksammade på det. Och hans ex-hustru som

filisteerna bränner upp.


Gudsmannens tjänst inför Gud eller slarvighet i att skapa gåtor, får personliga konsekvenser för Simson. Var går gränsen mellan det självförvållade och det som är av Gud sanktionerat? Det är omöjligt att hålla isär. För vem kan urskilja hårstråna i sju tunga flätor? Och rada upp varje hårstrå efter längd? Förtrösta på Gud! Han har räknat alla dina hårstrån även denna morgon. Han känner kvalstrens väg på de hårstrån som ligger kvar i din omgivning. Han som alltid vakar över dig. Han som måste räkna dina huvudhår kontinuerligt, eftersom Han sagt så. Du är älskad av Jesus! Han är Guds utsände Son. Förtrösta min vän! Livet är och det känns. Och Gud är

fortfarande Gud.


Simson blir rasande. Han fångar trehundra rävar. Och binder ihop dem parvis. Sätter en fackla mellan svansarna och tänder på. Mitt i skördetid. Du har väl inte glömt hur kapitlet började? Simson fick för sig att besöka sin hustru. Just då. Men han kan omöjligt veta medan han under fredliga former slaktar sin killing, att han kommer att skicka trehundra infångade rävar med hundrafemtio facklor, rätt in i filisteernas veteskördar för att bränna ner hela det kommande årets skörd. Så destruktivt. Men Gud visste!! Gud visste från

början! Tänk att få gå Guds ärenden. Det är livets stora mening!


Fler av Simsons kaliber skulle behövas i överförd mening. Alla som är kringspridda. Fånga in dem! Bind dem vid Gud och släpp ut dem. Låt de

lysa i en mörk värld. Bilderna är många. Jag får återkomma.


Guds ord är verksamt och talrikt.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: nasiren simson

"Innan solen gick ner på sjunde dagen, gav männen i staden honom sitt svar: " Vad är sötare än honung, och vad är starkare än ett lejon?" Då sa han till dem: " Hade ni inte plöjt min kviga, hade ni inte gissat min gåta." Herrens ande kom över honom, och han gick ner till Askelon och slog ihjäl trettio män och tog deras kläder och gav högtidsdräkterna åt dem som hade sagt lösningen på gåtan. I stor vrede vände han tillbaka till sin faders hus. Och Simsons hustru gavs åt den av hans bröllopsvenner som hade varit hans

marskalk. Domarboken.14: 18-20.


Det är fler skiffer av sanningar i bibeltexterna. Tänk: Gud har plöjt ner allt som hela mänskligheten i alla tider behöver för att finna svar och vägledning, i sina liv. Därför är Guds ord så dyrbart och massivt. Liksom det verksamma uranet måste utvinnas och järnet smälts ur berg. Så är det med Guds ord. Det

går att utvinna rikedomar. Också guld. Bildligt talat.


Innan solen gick ner. Vi känner igen samma formulering från 1 Moseboken 15:12. "När solen höll på att gå ner, föll en tung sömn över Abram." Och han får sina tråkiga nyheter. Nyheter om en lång fångenskap. Solen hade nästan gått ner. Och nu var den på väg efter sju dagar, att gå ner över Simsons liv. Festen slutar i katastrof - på det personliga planet. Domarboken är ingen av de poetiska böckerna. Den är realistisk. Krass och omutligt konsekvent. Gud har sak mot filisteer. Och Simson är en nasir. Gud behöver också tjänare.

Rent mänskligt kan man undra: Varför står det att Guds ande kom över Simson, där vi förstår att han blev ursinnigt vred? Är det synonymt med Guds ande att bli vred? Det står ju också: "I stor vrede vände han tillbaka till sin fars hus." Borde inte Guds ande vara skön och vänlig, förbindlig och förstående till den havererade gemenskapen? Nej. Gud hade sak emot. Mot

och emot.


Man vill buga mig som människa inför Simson. Han bär ensam ett nasirat. Ingenting på denna tid kunde legitimera honom. Inget! Möjligen Mose tal, långa tider innan, om ett nasirat som företeelse. "Men inte Manoas son." "Denne vettvilling." "Han är som en elefant i porslinshus. Mentalt som fysiskt." Gud hade tidigare instiftat prästerskapet och tempeltjänsten. Senare uppväckte han enskilda profiler som står i bjärt kontrast till alltsammans - profeterna. Profeterna hade inte någon organisation som de kunde trygga sig till. Bara till Gud självt. Gud uppväckte individer som sina kanaler. Profeterna blev med tiden ett religiöst skrå och erkända. Men nasirer är något extra ordinärt. De har varken gesällbrev eller rekommendationer. De framstår som tillfälliga konstitutionsutskott, från Guds sida. Med långtgående befogenheter. De profeterar inte. Profeterna varnar åtminstone. Men inte nasirer. De river ner . Simson är en sådan. Det är något apostoliskt

över nasiratet. Motsagda till tusen. Simsons privatliv blir den tändande gnistan. Eller kanske bristen på ett. Förklara något annat ni religionspsykologer! "Och Simsons hustru gavs åt den av hans bröllops-svenner som hade varit hans marskalk."


Profetens Amos, han som inte är en profet enligt honom själv, säger just ifråga om nasirer; " Bland era söner väckte jag upp profeter, bland era unga män nasirer." Amos 2:11.


Amos är mannen att profetera. Han som inte anser sig vara. Gud kan använda vem han vill. Och han uppväcker. Hur går det till? Först är man

ingenting. Sedan blir man - utan att vara. Det vet bara den som är.


Ja, vad är slutet på denna sju dagars fest annat än ett bryskt uppvaknande!? Ett

uppvaknande då Gud uppväcker en son till Manoa till nasir.


En vädjan från det Nya Testamentet ekar mot väggarna i Askelon och slår hål i rappen: " Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror." 1 Kor.

6:14.


Men det hör inte Simson.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: simson och delila

" Simsons far gick ner till kvinnan. Och Simson ordnade en fest. För så brukade de unga männen göra. När de fick se honom hämtade de trettio bröllopsvenner, som skulle vara tillsammans med honom. Simson sa till dem: Jag skall ge er en gåta. Om ni under de sju festdagarna ger mig lösningen på den och gissar rätt, skall jag ge er trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter. Men om ni inte kan säga mig lösningen, skall ni ge mig trettio högtidsdräkter. De sa: " Berätta, låt oss höra din gåta!" Då sade han till dem: " Från storätaren utgick ätbart, från den starke kom sötma."     Domarboken 14:10-14.

 

Simsons far går nu ner. Ner till kvinnan. Varför uppger bibeln det? Det är samma lägre plan där Simson rör sig. Bibeln medkänslar för Simson och visar oss att Gud vet om. Vet om allt! Och tar risken. Bibeln uppger också att det var trettio bröllopsvenner. Svenner. Inte vänner. Bröllopsvenner. Det är

skillnad på svenner och vänner.

 

Simson ordnar med fest och det första han gör är att ordna till med en tävling. En fest tävling. Tävlingen går ut på att knäcka en gåta. En gåta som i sig är omöjlig att besvara eller gissa rätt på. Gåtan handlar om Simsons första gudstjänst - i förtäckta ordalag. Den handlar om när han slog ett ungt lejon och där han senare fann honung i kadavret. Varför tar Simson det som underlag för sin rebus? Rebusen som är omöjlig att lista ut för någon som inte känner till hans bedrifter. Den kan inte ens betraktas som en rebus. Och festen skall pågå i sju dagar. Hur många flätor har han? Sju. En dag för varje fläta. Än är inte tid för revision, Simson! Och allra minst i ett filisteiskt läger.

Vad gör du, Nasir?

 

Simson lider av sin ensamhet. Det är uppenbart. Det är förkunnargärningens pris. Har du ett pris att betala, min vän? I din tjänst? Var rädd om dig! För många har låtit ensamhetens kval driva smorda förkunnare i famnen

på sämre tider.

 

Kanske Simson också är en smula högfärdig. Han vill så gärna berätta, vad han hade varit med om. Han hade dolt allt för sina föräldrar men försöker nu överbrygga ensamheten och utanförskapet till filisteerna, med att så sakta berätta vad han representerar. Genom sina gärningar i anekdotform. Gud hade inte sagt att han skulle göra det. Gud hade inte sagt att han skulle

använda antalet flätor som mall i festliga lekar. För det är vad det var.

 

Simson som började så rätt hade också så nobelt delat med sig av välsignelserna till sina föräldrar, men inte berättat om sina upplevelser då han slog lejonet och hur honungen kom till. De upplevelserna behöll han för sig själv. Det är hemligheten till segrar. Integritet utåt. Men också inåt. Det är där som det brister för honom. Han slarvar med sig själv. Men nu spricker han av uppdämda verksamhets berättelser. Hans egna bedrifter. Som

egentligen var Guds. Känner vi igen oss? Ack det är blott nybörjarfel i andens skola.

 

Var går gränsen mellan det mänskliga och det gudomliga i Simsons liv? Det är inte alltid så lätt att svara på, för Gud hade sak mot filisteerna. Och alla hårstrån är inte svarta. Simson lever sitt liv och rätt som det är uppenbarar Gud sig över honom. Men här är det Simson som planerat sin fest.

" På sjunde dagen sade de till Simsons hustru: " Locka din man att ge oss lösningen på gåtan, annars bränner vi upp dig och din fars hus. Ni har väl

inte bjudit hit oss för att utarma oss?" Domarboken 14: 15.

 

Fienden är ibland mer nykter än de som går Guds ärenden. Och han utnyttjar situationen. Bröllopsgästerna kommer med gåvor men hotas med att bli utarmade. För en rebus skull! Så kontraproduktivt. Jag tror att det var Gud som låg bakom. I det stora hela. Gud hade sak mot filisteerna. Vi rör oss också i ett helt annat förbund, där ondskans representanter skulle utrotas.

Gud hade sak. Och Simson är hans redskap.

 

Men Simson han tror att han skall få sin väckelse genom talet sju. Det bästa av tal! Helighetens tal. Gud hade förordnat sju flätor. Bara så. Nu försöker Simson besvärja med en sju dagars fest. Han vill verkligen ha svennerna till vänner. Det var inte Guds avsikt att skapa gemenskap. Gud hade sak mot filisteer. Men när Guds ande föll över honom och han kastar en åsnekäke, då sprang en vattenkälla fram ur en vresig nasirs bedrift. Den ropandes källa i Lehi. Det går inte att tradera. Väckelse kommer inte genom metoder.

Simson var en människa som du och jag. Sätt dig in i hans situation. Tänk vad mycket Gud kan göra med en enda människa. Och vilket pris han fick

betala.

 

"Källa så klar. Vatten du har. Tidernas torka aldrig dig når. Oh, huru väl där är ro för min själ, vila mitt trötta hjärta där får." Ida Björkman

Läs hela inlägget »
Etiketter: delila och simson

Det finns en detalj som är intressant i det som ängeln säger till Simsons mor, när hon får beskedet att hon skall bli med barn och föda en nasir. Det är att  Simson skall vara en nasir till hans död. ( Dom.13:7. ) Ängeln säger ingenting om livslängd eller förkortad livslängd. Bara att han skulle vara en nasir

från det att han föds. Alla nasirer är väl nasirer tills de dör?


Ängeln säger att han skall "påbörja räddningen av Israel." Påbörja. Vem skall fortsätta? Vem skall slutföra? Ingen. Simsons liv står där ensamt. Men ängeln talar om ett påbörjande. Gud vet om framtiden. Och Simsons mor fick med sig kunskapen om ett hastigt och intensivt nasirat. Till hans död. En helt utomordentlig insikt för henne. Gud är hänsynsfull och det är som om den kunskapen skapar sina egna psykologiska ramar i familjelivet. En psykologi som är dold men kan skärskådas. Den är inte i fokus men den finns där som en bidragande faktor. Vi är ju alla människor. Det står att ängeln som kom två gånger till henne innan hon blev gravid, inte dök upp något mer. Så orden var viktiga för Simsons mor. Och hon fattade galoppen. Han kommer att dö tidigare än vanligt. Han skall vara en nasir tills han dör.


Simson har nu slagit ihjäl ett lejon. Men berättar det inte för sina föräldrar. Han kommer nu till Timna för att knyta en relation med kvinnan. Bibeln ger henne inget namn. För det är inte Delila det är frågan om. Det är en annan relation. Nej, hon kommer bara att kallas för "hon" eller "kvinnan". Som Lots hustru. Eller som ett synonymt begrepp för det Gud var ute efter: att skapa konflikt med filisteerna. Det finns historiska figurer som bibeln inte

ens förärar deras namn. De intar en negativ särställning.


" När han därefter en tid kom ner talade han med kvinnan, och hon var den rätta i Simsons ögon. En tid därefter vände han tillbaka för att hämta henne och vek då av vägen för att se på det döda lejonet. Och se, det fanns en bisvärm och honung i lejonets kropp. Han skrapade ut honungen i sina händer och åt av den medan han gick. Han kom till sin far och mor och gav till dem, och de åt. Men han talade inte om det för dem att han hade skrapat

honungen ur lejonets kropp." Dom. 14:7-9.


Jag älskar den noggrannhet som bibeln är skriven med. För det står att han gick ner. Gud är medveten om att han byter position och att den är farlig. Gud är inte nervös. Han kan låta den blinde uträtta mer än den seende! Han är inte beroende av våra begränsningar. Och han kan vaka över dig som han sörjde för Simson. Har du ett uppdrag? Gå! Gå vart Han än sänder dig. Han

vet vad som finns att göra! Själva livet är ditt utrymme.


Simson skall gå ner till Timna. Men han vek av. Han vek då av vägen! Det är en predikotext i sig. Alla detaljer i beskrivningen larmar att hit borde han inte gå eller befinna sig. Så din iakttagelse är riktig - honungen till trots!


Simson åt av honungen medan han gick. Gud följer med oss under vår färd. Han låter våra tidigare erfarenheter bli till välsignelser. Honung vid getingboets Sorga. Han gav åt sina föräldrar och de åt. Är det något att skriva om i bibeln? Att de råkar äta honung. Javisst! Det är en bild som rymmer så

mycket.


Det står inget om någon konversation Simson och föräldrarna emellan. Varför? Här ligger en hund begraven. För när Guds ande kom över honom och han slår lejonet, så är det naturligt att berätta för föräldrarna vad Guds ande utfört i och genom hans liv. Men han berättar inget. Nu hämtar han honungen som är Guds välsignelse i det timliga, över hans liv. Han är tyst

igen.


Bibeln säger; Han talade inte om att han hade skrapat honungen ur lejonets kropp. Denna isolering är viktig för Simson. Men den är också farlig. Farligare än Delila. Han berättar ingenting om sitt nasirats verksamhet för föräldrarna, som annars har en sådan central plats i bibeltexten. Men snart

kommer han att spricka av berättar lust. För fel människor.


"Från storätaren utgick ätbart. Från den starke kom sötma."

Läs hela inlägget »
Etiketter: simson, delila

 

Simson kommer till Timna i sällskap med sina föräldrar, dit han ska. Till det rätta Timna. "Men just när de kom fram till vingårdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom". ( Varför inte mot föräldrarna?) Då föll Guds ande över Simson och han slet sönder lejonet med bara sina händer, som vore det en killing. Men han talade inte om för sin far och mor vad han

hade gjort." Domarboken 14:5-6.


Det första Simson möter när han kommer till Timna är inte en filisteisk arme. Det kanske man kunde förvänta sig. Farao kände på sin tid, tidigt till att ett Jesus barn blivit fött i Betlehem och en tidigare potentat kände också vittring av en gudsman - Moses, som gömdes i vassen. De skulle utrotas. Så

likt djävulen. Stjäla, slakta och förgöra.


Men för Simsons del står ett lejon - ett ungt lejon, intill vingården. Nasiren som inte fick dricka något från vinrankan. Inte ens genom modersmjölken, står nu inför frestelsen att förlora sin kraft. Nasiratet hade tre förbud. Klippförbud av håret, att inte komma vid en död kropp och vin förbudet. Ett enda smakprov på de sockermättade druvorna, hade varit nog för att sänka honom i kraftlöshet och en säker undergång. Det fanns säkert både röda och grönt fullmogna druvor i vingården. Och lite russin. Men det står

ett rytande lejon i bakgrunden. En tillfällighet?


Djävulen går omkring som ett rytande lejon, för att uppsluka den som han kan ta. Den gamle ormen. Skallerormen, som tjusar med sin skallra för att distrahera bytet och få bytet att fokusera på fel del av ormens kropp. "Ta några russin, människa! Gud har skapat alltihop"! "Plocka några klasar åt flickvännen också". Bakom klasarna sitter besten med rovdjurets kraftiga käftar, redo att riva gudsmannen med en förlorad kraft, slarvigt förlorad av druvsaft, redan innan han inträtt i tjänst. Det har hänt förr. Herrens tjänare

har blivit neutraliserade och gått under i kraftlöshet. Ack!


Men Simson står under Herrens andes inflytande. Han äter inga druvor och han står redo att förgöra hindret. Som en killing! "Då föll Herrens ande över honom"... Tidigare läser vi att Herrens ande hade börjar verka på honom. Men nu föll den över honom! Vilken kraftmätning. Fienden låg i bakhåll med dubbel arsenal. Men Simson hade assistens från himlen. Det är en ljuvlig läsning. "Ära vare Gud", som man utbrast förr. Jag gör det nu också. Det

passar.


Simson talade inte om för sin mor och far, vad han hade gjort. Borde de inte ha märkt något? De var ju i sällskap och ett lejon smyger visserligen tyst och stilla, men jag tror varken Simson eller lejonet var särskilt tysta under drabbningen. Men föräldrarna märkte inget. Och han sa ingenting till dem.

Vad betyder det? Det finns en hemlighet här.


Simson var naturligtvis tagen av sin erfarenhet att döda lejonet. Och upplevelser på andens område är svåra att dela. Försök får du se. Du kommer att bli besviken. För att dela erfarenheter är en sak. Att dela upplevelser är vanskligare. Det är din egen andliga upplevelse given till dig. Hade Simson berättat för sina föräldrar, då hade de säkert skickat skinnet till garvaren i det andra Timna, för beredning. Med en helt annan utgång av den framtida

berättelsen. Timna. Det andra Timna. Som betyder hinder.


Nej. Lämna istället kvar både skinn och bytet efter dig. Det är dina upplevelser. Du kan en annan dag bli förvånad över vad Gud kan göra med dem för dig! Dela dina upplevelser med Jesus. Alla! Du kommer att få ett skrovmål och Han kommer att duka ett bord åt dig, i dina ovänners åsyn.

Gud kommer att välsigna bytet med honung. En sötsur rätt.


Det gjorde Han för Simson.

Läs hela inlägget »

 

Simson gick ner till staden Timna. Gick ner... Där såg han en av filisteernas döttrar. Och han fattar tycke till henne. Men hans föräldrar avrådde. Goda råd är dyra och ännu svårare att köpa. Och det kommer att kosta. För 

Simson insisterar. Men var inte för snabb i din slutsats! För det finns två Timna. Den ena orten betyder "hinder", "vägran". Den andra betyder "lott", "tilldelat område". Simson skulle till det andra Timna. Föräldrarna ville hellre att han gifte sig med en flicka, från deras eget folk. Hur skulle föräldrarna kunna veta att det var Gud som ledde? För det är skillnad på "hinder" och "tilldelat område". Det ena bör man fly. Det andra var han predestinerad för. Så märkligt det kan vara. Gud hade "tilldelat" Simson. Gett honom en "lott" i Timna. För det var Gud som verkade i nasirens liv. Förklara det den som kan! Du som vill vara i Guds tjänst, han har en mening med allt i ditt liv. Ställ dig till Hans förfogande! Han kan leda dig bort från kvarnen och till det du nu inte kan se. Ibland har andra människor ivern att visa väg. Alla vägar kan man inte vandra på. Och Guds vägar är inte alltid våra vägar.

 

" Simson sa till sin far: "Ge mig henne, för hon är den rätta i mina ögon". Men hans far och mor visste inte att detta kom från Herren, som sökte en anledning till strid med filisteerna. På den tiden härskade nämligen filisteerna

över Israel." Domarboken. 14: 3-4.

 

Historien igenom kan vi se att Gud reser upp gudsmän under infertila omständigheter. Simson var ett mirakel i det avseendet. Samuel, som också blev en domare, blev också han utbedd ur barnlöshet. Ofruktsamheten svarade Gud på. Gud reste upp 13 domare eller frälsare under en 400 års period. Gud ödslar. 13 frälsare på 400 år är en gudsman per generation, med viss överlappning. " Bed därför skördens Herre att Han sänder ut arbetare till

sin skörd". Uppmaningen står kvar!

 

" Simson gick med sin far och mor ner till Timna. Men just när de kom fram till vingårdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom".

Domarboken 14:5.

 

Gud leder alltid rätt! Hur knasigt det än ser ut. Det är en föresats huggen i sten. Gud leder till Timna och bort från "hindren". Det andra Timna. Men fienden, själafienden, försöker sätta upp sina hinder. Nasirer fick inte dricka vin. Så typiskt att mannen skall förbi en vingård. Och där kommer ett ungt lejon. Gud vet att sända de prövningar vi klarar av. Så var det med konung David. Han var modig inför mötet med jätten Goliat- just på grund av sin

träning med slungan på björn och lejon. Gud gör dig skicklig!

 

Det finns större segrar att uppnå. Mys inte över trofeerna på väggen. Det finns större prediatorer att montera. Det finns också äldre lejon att skona guds barn från. Det finns mer att utföra för Jesus i en kort tid, som är kvar. Striden är inte mot människor - men för dem! Det är skillnaden på Gamla testamentet och det Nya testamentet. Jesus kom för att vi skall älska våra fiender och bedja för dem. Det är svårare än att slå ihjäl dem. Om någon ber om en livklädnad, ge honom också din mantel. Vilka perspektiv. Om någon ber dig gå en mil med honom, var beredd att gå ytterligare en mil. Simson slår ihjäl fienden. Men vi lever under ett nytt förbund. Jesus har redan

besegrat allt det onda. Vi får övervinna det onda med det goda.

 

Det fanns vägskäl. Den ena vägen ledde till Timna. Men det fanns ytterligare en ort i Israel som hette Timna. "Hinder" eller " tilldelad lott". Simson kom

till Timna. Där hade Gud sak mot filisteerna.

 

Så ledde Gud Simson in i en dramatisk tjänst.

Läs hela inlägget »

 

Det står en man mellan Sorga och Estaol. En ung man. Hans namn är Simson. Hans vader är som andras lår. Hans underarmar mäter en överarm i omkrets. Och han är långhårig. Hans mor har flätat sju flätor av hans grova hår. Inte sex. Inte åtta. Men sju. Håret lyser som kastanj och flätorna slår som rep mot hans rygg, där han far fram. Och han är förbjuden att klippa av dom. Inte för all olivolja i Jerusalem, har hans mor sagt. De utgör hans identitet. Och mer därtill. En annan sak som är viktig i hans liv - vinet. Han får inte röra druvsaften. Två måsten. Bara två.

 

Familjen kom från trakterna kring Sorga och Estaol. Sorga som betyder "getingbo". Är det en representativ plats för Gud att uppväcka nasirer? Getingbo! Tydligen. Estaol å sin sida, har inte någon säker eller given betydelse alls. Estaol. En parantes av betydelse. Men ändå så viktig.

 

Är också ditt liv en plats eller tillvaro med osäker betydelse? Estaol. Har du inte funnit din plats eller uppgift? Var stilla. Du uppfyller ett mycket vanligt kriterium bland gudsmän. Guds män och gudakvinnor har ofta trätt fram ur anonymiteten och från öde platser, utan avisering. Och de har upplevt de enerverande små triviala getingarna. Livets getingar. Mellan Sorga och Estaol. Svårigheternas getingtäta land och meningslöshetens Estaol. I Dans land. Är det din tillvaro? Det är då ditt vardande! " Se jag sänder er som får mitt ibland ulvar", sa Jesus. Gud är inte nervös. Han vet vem Han är och vad Han representerar. Han går i god för dig!

 

Jakob profeterar över sin son Dan innan han dör. "Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges." 1 Mosebok. 49: 17.

 

Ormar och getingar. I ett ingemansland. Är det en barnkammare för de värdefullaste bland gudsmän? Ja. Och det förutsagda skall inte slå fel i Dans land. För bettet skall slå i hästens hov och ryttaren ramla av. Och där uppstår ett möte mellan Gud och människan. Mannen. Den unge Simson.

 

"Herrens ande började verka på honom, medan han var i Dans läger mellan Sorga och Estaol." Domarboken.13:25. Vilken inledning! Herrens ande tar initiativet och påbörjar ett verk. Hur? Det vet vi inte. Bara att. Guds ande påverkar och inverkar. Ett gudomligt inflytande. På en människa. Så stort! Domartiden som står omskrivet i bibelns Domarbok, är en tidsperiod på 400 år. Det var en tid då var och en gjorde vad honom behagade. D som i Domarboken. D som i Ditt. Och D som i Dig. Du! Avskärmning och individualitet. Men Gud är aldrig rådlös! Han reser istället upp domare eller frälsare, som de också kom att kallas, i en superindividualistisk tid. Domartiden.

 

Följ med mig, under några bloggar framöver, på en resa tillbaka till Simsons tid och historia. Den är alldeles säregen.

Läs hela inlägget »

Senaste

Arkiv

Din kommentar

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter