_DSC9211-2.Mobilen

De kvicka dagssländorna

Ibland raderar jag en text. Hela texter. Publicerade texter. Rakt av. Inte andras men mina egna. Varför? Därför. Det bara blir så. De har då verkat sitt syfte och går hädan.

Jag skrev en text härom sisten där jag i möjligen nedvärderande ordalag talade om de med alkoholmissbruk. Varför gör jag det? Alltså skriver i nedvärderande ordalag? "Fyllon", är det nedsättande? Ja, det kan det vara om syftet är föraktfullt. Men inte i mitt fall. Ingen som dricker sig redlös gör det med annat syfte än att kväsa delar av sitt liv och sina bekymmer, då man istället borde ge sina problem till Gud och låta de ligga inför honom. Låt de ligga där! Låt Gud bestämma när han skall ta sig an dina svårigheter. Under tiden gör han dig stark i att vänta på en lösning. Men drick inte under tiden. Annars förstör du hans handlingsutrymme och sitt verk i ditt liv. Sela.

Den andra kategorin av drinkare vet inte vilka faror de utsätter sig för när de dricker alkohol. De gör det kanske av välmående och av njutningens förevändningar och för att ha det glatt och roligt. Det vet inte bättre. De leker med djävulen och hans mest primitiva redskap att förgöra en människa på sikt.

Varför tar jag då ibland medvetet bort mina texter om det främjar ett gott syfte? Texterna kunde verka över tid... Det kan ju också ge en sämre image till min tjänst att helt plötsligt ta bort dem. Det kan verka ambivalent och ostadigt. Det kan verka effektsökande och publikfriande - och ur det perspektivet kontraproduktivt.

Vet du varför? 

En del texter är som dagssländor. De har bärkraft. De har vingar och når fram till mottagaren. Det är som med änglarna när de framför sitt budskap. En gång. Sedan försvinner de! De har då sagt sitt. Du vet, nåden är inte livslång. Nåden är nu. Nåden har inget bäst före datum eller sista förbrukningsdag. Frälsningens dag är idag. 

Det finns hos Gud en omedelbarhet. Han som kan vänta i årtionden på en människa. Han kan också i ett ögonblick ge en människa ett avgörande möte då det gäller att ta tag i det och göra vad som krävs precis då. Rik blir den människa som då går in under Guds vingar. Hans löften skall då bära henne vidare in på oanade områden.

Änglarna kommer en gång. Inget mer. Budbärare kommer en andra gång och påminner. Men inte fler. Guds ord förkunnas med emfas över tid och nitar synden i rockärmen för att syndaren skall kunna avklädas och iklädas oförgänglighet redan här i tiden. Det är frälsning det. Sela.

Därför, utan självgodhet, med självdistans och med en stor frimodighet så blir vissa texter dagsländor. De framförs där och då. De skäms inte. De vurmar för det eviga och saknar likt mannat konserveringsmedel. 

På lördag skall jag springa med ett par vänner och med min bror i Göteborg. Min bror är snabbast av oss alla. Vi springer likväl. Det är ett träningspass i det offentliga. Vi tar tid givetvis. Och vi kör släkt mot släkt. Det är en tyst överenskommelse. Släkt. Släckt! Ja, ännu är inte Herrens lampa släckt! Vill du ropa ut det tillsammans med mig? Det har funnits mörka tider och passage i historien men så länge en Herrens låga brinner finns det hopp. Lågan som behöver bränsle för att brinna. Det är du och jag. 

En tynande veke skall han inte utsläcka. Vi tynar inte. Vi kämpar! Men vi går heller inte i egen kraft. Det är viktig att ständigt vara beroende av Gud. Om man inte längre är beroende av Gud, då hamnar man till slut i ett horisontalt perspektiv på tillvaron, med mänskliga resurser och mänskliga lösningar.

Det räcker inte till.

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv