_DSC7559Thommy4.MOBIL

Fotografering med kamouflage



Sommartid, vid lediga dagar, är det helt oslagbart att vandra ut i skogen. Ensam. En sådan dag var idag. Det är en sådan fin tillgång på vilt där jag bor. Det är en sport att fånga dem på bild.

Ni som följt min blogg vet ju att jag sprungit på både sparvuggla och duvhök med byte i klorna, som jag också har fotograferat. 

Idag hade jag på mig en nyinförskaffad kamouflagedräkt. Ja, jag skall be Anne fota av mig vid något tillfälle. Det ser mer än spektakulärt ut. Men den visade sig vara väldigt effektiv. Man ser helt enkelt ut som en skog med mänskliga konturer. Konturerna i sin tur smälter in i miljön och vips så är man osynlig. Pricken över i:et är väl ändå huvudbonaden som hör till dräkten. Den har fiktiva blad som gör hela utseendet festligt. Alla löven darrar betänkligt vid minsta rörelse och en stor näsa och tätt sittande ögon plirar fram emellan grönskan.  Jag tänkte att jag just idag skulle pröva på hur djurlivet reagerar eller inte reagerar - vilket ju är avsikten. Det var verkligen lyckat.

Det var helt nödvändigt att ta trapporna ner och inte hissen, när jag skulle ge mig av och ut. Det finns äldre personer i huset där vi bor. De skulle kanske få hjärtstopp och stanna kvar i hissen om de såg mig i denna dräkt utan förvarning. Man har väl lite krav också på när man vill bli sedd, om inte annat. Dock inte i en kamouflagedräkt. Det vore förfelat.

Expeditionen föll väl ut. Det här rådjuret på bilden fick svårigheter att trädbestämma den människodoft som hon kände. Hon gick nästan rakt på mig vid ett tillfälle. Dom ser ju illa men har en grym hörsel och luktsinne, rådjuren. Min människolukt fann hon tydligen sporer av. Hon luktade och lipade betänkligt, reste sig och gick sedan sin väg.  Jag har aldrig sett ett rådjur lipa så illa, bäste Brutus.

Tyvärr såg jag inte av duvhöken. Men hon finns där i skogen. Hon hade slagit en skata på en sten som jag fotade av. Under dagen, troligtvis. Ett riktigt skrovmål i gläntan. Hade jag sett henne stå där med byte i klorna, hade dagen varit fulländad. Det var ett sånt fint ställe där solen bröt ner över platsen med höga tallar omkring.

Den bilden får jag visa nästa gång.

 

Etiketter: rådjur,vilt

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv