"Och jag kände honom icke; men den som sände mig till att döpa i vatten, han sade till mig: "Den, över vilken du får se Anden sänka sig ned över och förbliva, han är det som döper i helig ande ".  Johannes evangelium 1: 33

Ord av Johannes döparen. Han talar här om Jesus - som han först motvilligt hade döpt. Vi får här också en liten inblick i hur det gick till innan han fick veta att Jesus var den som skulle döpa i helig Ande, för det verkade inte självklart vid en tidpunkt. Hade Johannes möjligen brottats med den tanken själv? Man kan tro det eftersom svaret fanns i instruktionen om duvan som sänkte sig ner över Jesus. Var Johannes själv så uppfylld av den helige ande att han möjligen trodde att han kanske var förmedlaren av Andens liv? Det vet vi inte. Men på något sätt så måste Johannes ha varit viss om att den helige Ande hörde fler till. Han verkade åtminstone ha undrat vem som skulle döpa i den helige Ande. Det förstår vi av Guds svar. Gud svarade honom om hur han skulle urskilja vem det var som skulle döpa i helig Ande. Vilka dyrbara insikter! Himmelrikets hemligheter. 

Vilken underdånig trons väntan det måste ha varit när han inväntade att få insikten bekräftad, dvs. det faktum att en av dopkandidaterna skulle ha makt att döpa i den helig Ande och det faktum att det verkligen stämde, det som han fått visshet om. Det var inga fantasifoster han bar på. Det var Guds dyrbara gåvor!

"Jag kände honom inte ", säger Johannes. Han liksom vill bedyra att han inte hade någon hemlig förkunskap på tu man hand av Jesus. Han hade fått en uppenbarelse av Gud. Helt unikt. Vidare säger Johannes: "Och jag har sett det, och jag har vittnat, att denne är Guds Son ". Övertygelsen var honom överbevisande. 

Detta måste för honom också ha varit en dubbel bekräftelse på Johannes egen kallelse och gärning, om inte annat. Både att dopet var rätt i tid och inte en produkt av hans egna tankar och det faktum att mitt i dopet så konfirmerar Gud att Jesus är Guds Son. Han skall döpa i helig Ande! Duvan var inseglet. Man kan gott inkänna med Johannes och uppleva hur salig han blev. Han kan inte låta bli att tala om de olika sidorna av sina upplevelser här i texten.

Också vi erbjuds att vandra med Gud i den helige Ande. Utifrån våra liv. Om vi vill. Om vi söker Gud och hans sak. Även vi kan få erfara hur det är när den ena gudomliga ingivelsen sammanlänkas med den andra och Gud blir stor.

Det är mer än fanatism. Detta fyrkantiga begrepp. Det är att lära känna himmelrikets hemligheter.


" Källa med levande vatten så klar Anden, som Jesus oss gav. Flöda i mig var jag är, vart jag far, Du blev min käpp och min stav."

  "Hjälp mig, o Jesus att följa dig här, Ledd av din Ande, ja, vara dig när. Gå dit du vill och dit Anden vill gå, Låt mig för tronen bestå."   Folke Nilsson

 

I min bibel har jag några ordspråk eller levnadsvisdomar nedtecknade. Man kunde gott kalla dem för mina egna marginalanteckningar. Förr hade de riktigt påkostade biblarna lösa blad man kunde lägga in bakom skinnpärmarna, vilket möjliggjordes genom två mässingsskruvar som man lossade på insidan och som frilade alla bibelbladen. Där kunde man skriva ner sina egna anteckningar på de oskrivna bladen. Utförandet kallades för predikantbibeln. De finns inte att köpa längre. Det finns ingen marknad för det.

Låt mig skynda till saken. Till ordstävet. Det är säkert ett taget ordspråk. Men det viktiga är inte om det är självpåhittat. Det centrala är om det stämmer. 

" Genom sorg förmildras anden och känslan förfinas."

Sorg har sina uttrycksmedel. Sorg kan också vara ett tillstånd. Jesus sörjde på sin tid och han sörjer. Jesus grät men han beder. Jesus grät i Kidrons dal där nuförtiden gravplatserna tränger varandra hårt i sluttningen upp mot Oljeberget, i dagens Jerusalem. Graven som är det tydligaste monumentet över sorg, ett vidrigt och nedslående minnesmärke där blommor har brutits av med rötterna för att visa kärlek men som så sakta delar gravarnas öde. Få kommer undan sorg i livet.

I min text inför fars dag när så många barn saknar en äkta papparelation blir den glädjens dag istället solkad av sorg. Naturligtvis inkluderar det också alla de pappor som berövats sitt faderskap. Ja, de får då sörja dubbelsidigt. För dessa kategorier av människor är farsdagen en sorgens dag och inte glädjens. Mors dag är en annan dag.

Ja, genom sorg så förmildras människoanden. Guds ande är alltid mild och blid. Inte så människans. Gud kan förmildra!

Profeterna, på sin tid, grät i högre grad. Av andra skäl. Bibeln säger att de var föredömen i att uthärda lidanden. Lidande som kan skapa sorg. Profeterna grät kanske mest av alla. Också Jesus grät när Lasarus hade avsomnat. Ja, alla grät. Men sorg den förmildrar människoanden och känslan förfinas, påstår ordstävet. Det tror jag den norske predikanten Severin Larsen också hade skrivit under på. Han är hemma hos Gud nu. Men också han kan vara bortglömd och inte längre sörjd.

I den mån mitt ordstäv - som jag inte ens vet hur det har hittat plats på insidan av mina bibelpärmar kunde kanoniseras, i den mån dessa kloka ord hade genomgått Guds sjufaldiga redigering, så kunde det vara till tröst och hjälp också under en fars dag. Profeterna hade ett språkbruk som under deras av Gud givna diagnos och verbala framtoning försatte dem själva i ett farligt läge. De kunde nämligen bli lika hårda som orden de talade. Det är deras rekyl - för skjuter man så kommer rekylen. Gud behövde hålla deras hjärtan mjuka och fogliga. Det är den ena sidan. Den andra sidan var att den helige Ande behövde ett mänskligt instrument som var känsligt. Är inte sorgen en otrolig uppfostrare till det? Till känsligheten. Till mottagligheten. Jo. Då är sorgen en gåva given mitt i bedrövelsen! Sela. Guds gåvor och handlande går över vårt förstånd - för är inte en gåva ett positivt laddat uttryck? Motsvarar inte en gåva en uppskattning, ett berikande? Ingen ger väl någon en orm om man ber om ett ägg? Gåvor är goda!

Genom sorg förmildras anden och känslan förfinas. Känslan och människoanden blir till det instrument som den helige Ande kan spela på. Då hör vi bättre Guds röst. Då talar han rätt in i vår gemenskap. Då blir det Guds dag! Fars dag.

"Underbar frid, underbar frid, en frid som ej världen kan ge. När Han förde min själ ifrån mörker till ljus, fick jag underbar, underbar frid."

"Den väg vill jag vandra som Han mig befallt och göra hans vilja var stund "...