Och se!

"Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom."  
                                                                                                                 Matteus 4:11

Jesus hade varit i öknen för att frestas. De yttre påfrestningarna kan beskrivas i brist på föda och vatten. Under varmt och hårt klimat. Kyla om natten. Värmeslag om dagen. Sandstormar och yttre faror i vildmarken. Ökenliv. Men det var inte allt och inte heller det värsta. 

Det fanns och finns en andlig sida av livet som förpassar det yttre behoven till en parantes, till en komfortfråga eller som om det handlade om något man kan genomlida. Asketen underställer sig det frivilligt och är fromt glad. Det är inget att berömma sig av. Striden kan bli nog så svår och sammandrabbningen påfrestande. Kampen var och är andlig. Hur kan man veta att den är av andlig art? "Se! "..." Och se! ", säger texten, "Änglar trädde fram och betjänade honom." Änglar är inte lätta att se. Men de är andliga. De träder inte fram hur som helst. Men det står så: "Och se, änglar trädde fram och betjänade honom." Alla ser väl? Varför en sådan uppmaning? Jo, se! Sela.

Var inte Jesus tillräckligt rustad för detta möte - med djävulen? Under hunger. Under törst. Var han inte det? Han som hade förberett sig sedan jordens grund var lagd att frälsa oss genom sitt försoningsverk genom ett omänskliga lidande. Han som överges för ett ögonblick där på korset då Gud övergav honom... Men inte här. Här får Jesus hemlig assistans. Varför behövde han i början av sin tjänst denna uppbackning av de himmelska resurserna? Har du inte beräknat kostnaderna, Jesus? Så vekt... Så skört...

Låt mig ta dig med till en annan bibeltext så kan vi förstå denna skola bättre:

"Vi har inte en överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd." Hebreerbrevet 4:15

Här har vi resultatet av Jesus mänskliga lidande. Fysiskt som andligt, där själen dignar under svaghet. Är inte vårt lidande, vårt timliga lidande, endast en form som han i motsvarande grad förmår fylla behovet med? Behovet kan vara stort eller litet. Permanent eller tillfälligt. Hans resurser är oändliga. Han som har genomlidit det samma. Lidande är en sak. Medlidande något mycket större! Här har vi Jesus försoningsverk genom sitt liv. Genom sin död. Det är två olika områden av hans väldiga seger.

Låt mig får stanna där. Vid textraden. Det är dagens text. "Och se... änglar kom och betjänade honom." Allt lidande sker inte i Getsemane. Inte heller i överförd mening med oss. "Bär också du ditt lidande", skriver Paulus till Timoteus. Det är ytterligare en sida av livet. Men det finns stunder då Jesus känner med oss - då vi lider ensamhetens kval med honom. Då har han lovat att komma till oss! Det säger jag med ödmjukhet. Vi skall inte fresta Herren eller diktera villkoren för hans möten med oss. Då förhåller vi oss felaktigt till honom. Men han har lovat att inte lämna oss faderlösa. Ett löfte får vi får stå på.

Vad betjänade änglarna Jesus med? Det vet vi inte. Bröd... Vatten... Manna..?

Min vän, ett vet jag; Jesus kommer precis med det som du och jag behöver då vi  är svaga och utsatta. Då fyller han behoven med sin närvaro. Bara vetskapen om och förtröstan på det stillar hjärtats strid.

"Och se, änglar trädde fram och betjänade honom!"