Breaking news....breaking news...

I torsdags strax före klockan 17.00, amerikansk tid, satt jag och min hustru och åt på en bar mitt emot Gallerian Manhattan Mall på West 32 street, mellan Penn Station och Greeley Square, i New York. Penn Station ses i bakgrunden på bild. Inte kunde vi ana hur nära vi var en total katastrof. 

Det hade varit intressant att minutiöst följa alla våra beslut och rörelsemönster här i livet och stämma av dem med Guds omsorg i stort. Jag tror att vi skulle bli mer än förvånade. Ibland talar vi om änglavakt. Ofta genomgår vi änglavakter obemärkt och vi undrar: när är våra egna tankar och beslut våra egna, egentligen. Det samlade resultatet ses då vara övermänskligt tursamt. De indicier av övernaturligt slag är ofta så små att de var för sig måste ses med trons ögon för att inte betvivlas. Tillsammans överbevisar de om Guds omsorg - för den som tror vill säga. Otron tror inte. Det ligger i begreppets natur. Gud kan man inte nå på den vägen. Han som beskyddar likväl.

Min hustru och jag satt alltså mitt emot Manhattan Mall ganska precis rätt över gatan som på denna bild, i Midtown. Vi kom att sitta i skyltfönstret med utsikt över vyn. Strax före kl. 17.00 ska vi till att lämna restaurangen och vi planerade att gå in i Gallerian mitt emot. Men min hustru ville att vi skulle ta med en "take off" kaffe först. Överallt i New York bär folk på kaffemuggar. Jag föreslog istället att vi kunde komma tillbaka en stund senare och ta de där kaffemuggarna "by walk". Det kan ha räddat våra liv.

Lite längre bort påbörjar polisen en stor insats eftersom ett ingripande har urartat. En man har rusat ifrån sin bil utan att ha kunna demolera den metallkägla polisen fäst vid hans bils hjul som han felparkerat. Han hade därför hotat polisen med en bred köttkniv. En sån där som man hugger kotlettrader med. Tio centimeter bred. Den här snabbt förflyttande verksamheten är nu på väg mot West 32 street medan vi intet ont anande är på väg över gatan och in i Gallerian Manhattan Mall. Vi hinner in ca. 20 meter in till höger i varuhuset då vi hör fruktansvärda rop och paniska tillmäten. 30, 40 kanske 50 människor rusar in samma väg som vi kom och skriker RUN, RUN !! Vi hör ett par pistolskott, åtminstone. Vi förstod per instinktion att det var ett attentat på gång. Men inte vilken omfattning. Bara att det var livsfara. Och vi sprang.

Gallerian var genomgående. Vi kunde på så vis komma ut ur varuhuset via Greenley Square, där polisbilar började strömma till. När jag sedan kom in på samma gata som vi hade promenerat över för att gå in i Manhattan Mall, såg jag denna syn på bild och på långt håll. Polismannen som var på väg hem från jobbet hade ingripit för att oskadliggöra yxmannen. Han fick köttkniven över hela ansiktet. 70 stygn fick han sy och var helsidesstoff på nästa dags dagstidningar. Polisen fick kritik i massmedia för att man avlossat 18 skott vid detta tillfälle. Vi såg en polis som hade skottskada i ryggen, det har jag bild på, som förmodligen fått en kula i ryggen av en kollega och av misstag. Kulorna ven förmodligen kors och tvärs. Yxmannen uppgavs inte bära något handeldvapen, vad jag har sett rapporterats. Därför dokumenterar mina egna foton något mer i denna historia.

En harmlös fundering. Vad utgör skillnad mellan liv och död? Är det Guds omsorg? Absolut! Ska vi ta med oss kaffe nu eller sedan? Vad avgör vilka beslut vi tar? Ett av vardagslivets många harmlösa beslut. Det kunde ha varit avgörande för oss personligen. Den här gatan är inte speciellt bred. Att kringrusande poliser skjuter 18 skott i detta läge säger sig själv hur livsfarligt det kan vara för allmänheten och hur omdömeslöst det är att göra så. Men i USA är en polismans liv något mer värt än andras, enligt lagstiftningen. Och vem räddar inte en kollega i nöd?!

De efterföljande dagarna var minst sagt lika spännande. Tre timmar innan den andra bomben detonerade var vi i Chelsea. Vi hade besökt Chelsea Market. Tre timmar innan! Åtta bomber totalt.

Men inte minst... Vi har också besökt bönemötet på Times Square Church och gudstjänsten på söndag förmiddag under besöket i New York. Åker du till New York, se till att du prickar in dessa möten. Här skulle jag vilja ge luft åt min anda och tala in vad jag upplevt på film. Mitt skrivande räcker nämligen inte till. Det var gripande. Jag har fått sitta vid Kristi kropps aorta för en stund. Ja, aortan. Och jag är gripen. Vilket flöde! Vilket tryck! Vilken hänförelse utan klagan.

Ellis Island, ja där vid Ellis Island.