Anseende

"Och Herren gjorde egyptierna vänligt sinnade mot folket. Dessutom hade mannen Mose stort anseende i Egyptens land, både hos faraos tjänare och hos folket."  2 Mosebok 11:3.


Nyckelordet i dagens text är anseende. Gott anseende eller dåligt anseende. Eller inget anseende alls. Ett stort anseende kan på ett ögonblick förstöras inför människor och vara omöjligt att återerövra.

De särskilt prövade och befriade från mänskliga prestationer är de som förlorat sitt anseende. Den erfarenheten blir på sikt till en gåva. Så skedde med Petrus då han hade förnekat Jesus. Det var en smärtsam erfarenhet men senare befriande för honom. När Jesus särskilt hälsade till Petrus efter uppståndelsen blev sveket till en välsignelse. Nåden befriade honom genom Jesus uppsökande kärlek. Så arbetar Gud med våra brister och tillkortakommanden. Där människor ratat - där upprättar Gud!

Vi läste om Mose att han hade stort anseende. En annan gudsman, Samuel, var betrodd i hela Israel att vara en särskild gudsman. Betrodd och att äga anseende avser samma sak. Men hos Gud finns inte anseende till person. Han ser inte på oss på det viset. Det vore en alldeles för riskfylld grund att bygga en relation med människor på. Vi äger inte heller den styrkan i fullkomlighet att vi inte brister i något avseende. Därför räknar inte Gud med våra tillfälliga eller krampaktiga förträffligheter eller svagheter för den delen. "Falskt är hoppet om vi jaget dyrkar. Snart brutet på bår det ligga skall", diktar författaren så vackert. En odödlig strof.

Vad skall vi dra för slutsats? Ja, inför människor får vi passa oss om vi vill vara populära. Inte sant? Vi är ju inte perfekta någon av oss - om vi än skulle kunna glimma till vid något tillfälle. Vi får inte heller slira på sanningen och måste sköta våra kort väl om vi skall uppnå anseende. Så är det. Vi måste också äga en hel del själsliga egenskaper i vår personlighet och i vår framtoning som säljer in oss. Vi måste leverera och underställa oss andras gillande både en gång, två - ja, tre gånger innan vi blir erkända och insläppta i betroddhetens salar och rum, under duktighet. Känner du igen det? Det hör människolivet till i all vår strävan efter gunst och plats.

Men relationen till Gud frågar inte efter det där. Du som vill bli erkänd av bristfälliga människor - Gud har inte anseende till personen! Glöm aldrig det. Det öppnar väldiga perspektiv för den eländige, den ratade, den osympatiske och den som helt enkelt bara misslyckats eller övergivits. Herren Jesus är en Gud för de som misslyckats. Han är också i ett allvarligare perspektiv, syndarens vän.

Det är inte fel att ha ett stort anseende men du har inget företräde hos Gud. Inte ett dugg. Han som älskar oss oavbrutet med en evig kärlek. Det är så annorlunda. Det går inte att uppnå i mänsklig gemenskap. Men hos Gud finns det acceptans för oss alla. Utan anseende.

Det är så stort också denna dag.


 

Kommentera gärna:

  • Siri • 31 januari 2016 21:50:43
    I "väckelsen" som iallafall är min bakgrund där fanns det plats för alla slags juveler. Såå otroligt varierande människor man har stött på. Gud älskar det när alla har en plats. Ingen är förmer än den andre..Tack Gud för nåden att få vara med!

Senaste inläggen

Kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln