_DSC7559Thommy4.MOBIL

2020

"Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."  Johannes evangelium/Bibeln kapitel 3.

Det är vida observerat och känt bland beteendevetare att mellan 70-90% av vårt kroppsspråk signalerar och understryker eller dementerar det vi talar ut. En liten rörelse kan motsäga det sagda. Då kan tvivel uppstå kring budskapet.

Jag tänker på Gud. Han som älskade människan så högt. Han, Gud, som är ande, lät sin son ta sin boning i en människas kropp och gestalt. Hur övertygande är inte han i sin kärlek när han sträcker ut sina armar utan protester och låter sig fastspikas på korset för mänsklighetens skull och deklarerar; "Faderförlåt dem för de vet inte vad de gör." Nog korresponderar kroppsspråket alltid. Gud har bevisat sin kärlek till oss. Han kan inte göra det mer övertygande.

Han gjorde det till hundra procent. Så övertygande. Av kärlek.

 

Läs hela inlägget »

Knappt hade jag stängt ner min dator efter förra texten, innan en sång började tona i själens djup. Den helige Ande som är inneboende med min varelse började sjunga och jag fick stämma in. Ja, jag fick logga in igen. Här är den.


Herre, se vi väntar alla, Att du våra suckar hör. Och att du med oss som fordom Än ett pingstens under gör.

  Kör: Gjut din Ande, gjut din Ande Över varje törstig själ. Och i allas våra hjärtan Nu ditt verk fullborda väl!

Låt din helga eld få falla, Uti våra hjärtan så, Att den där må helt förbränna Vad som finns av hö och strå!

Rensa bort, o, käre Herre, Allt som finns av egenliv Och på hjärtats tro därinne Du vår ende konung bli!

Sätt på oss din egen stämpel, Fyll oss med din kraft, o Gud. Låt uti ditt eget tempel Höras Andens klara ljud!

Andens gåvor till oss dela Och låt under bland oss sk! Må din hand de sjuka hela, Att din frälsning man får se!

  Kör: Tack, o. Gud att du vill höra Vad vi här dig mint upp! Ja, du vill långt mera göra, Därför amen, ske alltså!   

Eric Bergqvist - Elias Hane

 

Läs hela inlägget »

Mina vänner, visionen om en biograf lever vidare. Jag längtar också att få komma ut till korsningen Gamlabrogatan/ Drottninggatan här i Stockholm för att evangelisera. Det var länge sedan det var möjligt att stå där nu. Jag blev ju frälst där i kvarteren som nioåring. Gud mötte mig med en alldeles oerhörd kärlek. Jag kapitulerade. Så stort! Och så mycket jag har att vara tacksam till Gud för det kristna arbete som då möjliggjorde det. Korsningen har på någotvis blivit min. 

Duka inte under för bitterheten! Den är ett gift och försurar hela människan om den får slå rot. Bibeln säger en hel del om detta. Tänk inte på gamla strukturer. Behåll det som var gott. Tänk Gud om gott och att han har makt att göra något nytt. Enda sättet att vara till tjänst för honom är att leva i renhet, i trohet och i uppriktighet. Ordet renar oss, står det. Anden gör levande.

Jag vill skicka med ett ordstäv som jag fann, helt apropå. Det är Billy Graham som uppges ha myntat orden. Jag tyckte det var så fint!

" När vi tar vårt sista andetag på jorden, tar vi vårt första i himlen. "

Nu längtar jag både att få vara kvar och att få flytta. Misströsta inte.

Tillfälligheter är inget varaktigt inför Gud.

Halleluja!!

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: billy graham

Jag har tagit del av en artikel i tidningen DAGEN som jag vill ägna några rader. 

För det första vill jag säga; tidningen borde ifrågasatt publicerandet. Skall en tidning bojkotta en insänd debattartikel? Naturligtvis inte. Men om barnen får se illustrationer på hur man tillreder narkotika under biologitimman bör någon reagera. Det är inte lämpligt. Förstå min jämförelse. Varje publikation har sitt särområde. En fisketidning publicerar ju inte artiklar om bilar och i ett forum med kristen profil borde sanningen stå högt på dagordningen. Redaktionen borde ha ifrågasatt den. Det är ändå en tidning med kristen profil. Att vara kristen handlar också om att följa Guds ord. Det ifrågasätter nämligen Peter Halldorf, författare inom Pingst, om att vi skall göra framöver. Man häpnar.

Ja, det är Halldorf som skriver under artikeln: Fundamentalismen finns på fler håll än i Knutby. Med undertiteln: Är det inte försvar för en fundamentalistisk läsning av Bibeln, som är roten till tragedin i Knutby?  Han sveper in sitt påstående i frågeform och pekar på behovet av en uppgörelse inom Pingst. Men Knutby i hans exempel är bara ett svepskäl för andra avsikter. 

Mina vänner!

Problemet med Knutby var inte en fundamentalistisk läsning och tillämpning av Bibeln. Tvärtom! Och Peter Halldorf vet det mycket väl. Problemet i Knutby var i så fall bristen i att följa Guds ord. Men Peter Halldorf har en annan agenda och han använder Knutby som slagträ för det katolska perspektiv han själv är driven av. Där är fundamentalismen djupt förankrad. Inte sant? Där är varje t.ex. samlevnadsform noga reglerad - så till den grad att de påvliga har ständiga retoriska problem att nå fram i popularitet i varje sin samtid. Inte minst i vår.

Det är egentligen inte fundamentalismen som är centrumet för Halldorf i hans artikel och samtidigt så är det så. Halldorf som i sin metodik och i sitt långsiktiga arbete har till uppgift att mala ner alla trösklar mellan fri kristendom och den katolska kyrkan och särskilt i denna artikel i att påkalla behovet av en instans som står över alla andra att just kunna tolka det fundamentala, dvs. skriften, för det är kontentan av hans upprop! Här föll också Ulf Ekman i sin position i behovet av att hitta ett sammanhang större än han själv. I stället bidrog han till att förstärka en annans påvedöme genom sin konvertering. Men alla vägar har inte samma mål.

Halldorf skulle kunna exemplifiera frågan om "Kristi brud " i Knutby och turerna kring det och hur fel det kan slå, när friläsare ögnar igenom skriften för sina egna syften. Men det gör han inte. Varje skärpt levande på Gud troende skulle aldrig gå på en sådan retorik, dvs. att "Kristi brud " skulle vara en enda enskild person, är så långt ifrån ett fundamentalistiskt betraktelsesätt du kan komma. Och var står det i så fall i skriften att man skall döda sin nästas hustru under köttsliga begär? Det finns inget belägg för det i Bibeln. Det har inget med fundamentalism att göra. Därför är Halldorf inte bara försåtlig i sitt uppsåt. Han trampar på alla de som var verkliga Jesus-vänner i Knutby och som älskade att följa ordet. Jag tror nämligen att sådana fanns. Han trampar därför på många redan skadade. Herren näpse ett sådant förfaringssätt. Jag är ingen profet. Jag har en renrakad haka och mycket hår på huvudet. Men Herren näpse sådant!

Varje förening, varje båtklubb, varje arbetsgivare - ja, kort sagt alla mänskliga sammanslutningar har någon form av uppställda regler. En konstitution. Till och med varje bostadsrättsförening har sina stadgar. Det är för att bevara verksamheten och ytterst sett huset. Konstigare är det inte. Går man utanför det regelverket säger, kan problemen bli oanade och oöverskådliga. Det är faktiskt så förordnat att en jolleägare kan bli utesluten ur sin båtklubb. Stadgarna avgör.

Stadgar, som efterföljs, ger stadga åt verksamheten. Det är innebörden. Stadgar är ett fundament för verksamheten. De som eftersträvar att följa fundamentet blir i sin tur fundamentalister. Domare och jurister vet vad jag pratar om. De sysslar med detta dagligen. Fundament som också har med byggkonstruktioner att göra. Man lägger en grund för huset. Ingen som vårdar ett hus börjar bila bort grunden. Så är Bibeln - Guds ord - ett fundament för de kristna. Vad säger skriften om sig själv? 

"Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst genom tron på Kristus Jesus. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning." 2 Tim. 3:16

Det står att skriften, Bibeln, är utandad av Gud. Ja, det står hela skriften. Vi har alltså ingen anledning att ifrågasätta den.

Kyrkan har genom tiderna på en skala av lågt till dominant inflytande varit extrema i sin tillämpning av just de inre reglerna. Kyrkans regler. Man har då utgått från Bibelns undervisning och de i allt väsentligt vägledande bibliska händelserna och episoderna. När kyrkan varit statskontrollerad genom historien uppvisade den diabolisk makt med avrättningar till följd. De fria kristna dränkte man för att man inte följde kyrkans tolkningar och direktiv vid praktiskt tillämpning. Allt i kyrkans och Guds namn. Det är den urartade kyrkan i symbios med den världsliga makten. De kan aldrig bilda par på biblisk grund.

Vem ska äga tolkningsföreträdet av vad som står i skriften? - Skriften, så klart! 

Peter Halldorfs artikel väcker frågan hos mig; kan Pingst verkligen låta en som förfäktar att ifrågasätta skriftens auktoritet få stå som talesman för sin organisation, på så allvarliga grunder? Det är en disciplinfråga. Frågan är alltför fundamental. Men det har jag svårt att tro. Det skulle i så fall inte finna något sitt motstycke och inom något annat föreningsliv.

Och om så är, då är ditt Pingst och din församling på väg mot ett katolskt kyrkosystem. Där är skriften fundamental men med förbehållet att du inte får läsa och därefter tolka den.

https://www.dagen.se/debatt/peter-halldorf-fundamentalism-finns-pa-fler-hall-an-i-knutby-1.1731795


 

Läs hela inlägget »

Min bönebok är ingen vanlig bönebok med färdigskrivna böner. Det är ju allt vanligare numera att pastorer formulerar böner åt folk som de ska efterläsa. Så kallade frälsningsböner. Jag tror inte ett dugg på den metoden. För det är en metod och inte en genväg till förlösning för syndaren. Man måste själv formulera sin bön. Det är viktigt. För ingen som är i verklig nöd låter någon annan ensidigt ropa på hjälp. Det gör åtminstone inte den som håller på att drunkna. En sådan behöver inte hjälp med att hitta orden. - HJÄLP!! Hjälp mig någon! Gud hjälp mig, jag drunknar! Det vore dårskap att instruera en sådan om ordvalen i sin nöd. Det säger sig själv.

Nej, lägg ner dessa övergrepp. De står i vägen för både konceptionen, havandeskapet och det omedelbara födslovåndan som är så nyttig för syndaren. Han ska ju själv få kontakt med Jesus! Då får du flytta på dig och dina uttänkta ord. De blir bara som en upprepning i samma dur. Låt syndaren själv ropa ut sin nöd. Det är inte farligt. Ju svårare värkar desto härligare födelse.  Inte sant?

Gud är inget dataprogram som nöjer sig med en röststyrning. Nej, Gud vill ha gemenskap och han är påverkbar i kärlek! Ropa ut din nöd till honom. Förvänta dig ett svar! Kommer det ej så vet ändå att det är på väg. Gud har många budbärare. 

Så min bönebok äger inga instruktioner om hur man ber. Min bönebok är bara full med namn. Datumrelaterade och med det allt väsentliga om bönämnet. 

I dag fick jag anledning att skriva in ett namn själv i den böneboken. Med smärta och med medlidande. Inte för att jag på något vis skulle kunna glömma en sådan vän. Nej, aldrig. Men jag ville ge eftertryck inför Gud åt bönämnet på ett särskilt sätt. Gud ser och vet allt. Jag vill att Gud ska ta mig på allvar - för varför ska jag be för människor om inte Gud hör bön!? Men nu vet jag att Gud hör bön annars skulle jag inte hålla på.

Man skulle kunna tro att det bli mer arbete att be för fler och för många. Så är det inte. Den ställföreträdande bönen, om vi nu kan benämna den så, den är lätt. Men den upplevs vara mer än angelägen. Den är både lätt och densitetsmättad. 

Nu har jag många att be för. Jag vet inte om någon fler fått bönesvar. Jag ber ändå. Merparten har jag aldrig träffat eller vet så mycket om. Det gör inget.

Jag önskar inför Gud att hans änglahär kom många till hjälp. Det handlar om många saker som en människa kan drabbas av. 

Gud ska svara på varje bön och på varje människas behov! Det tror jag. Det är bara mottagandet av svaret som inte alltid blir som vi önskar. Men inte heller det är en regel. Bed så skall du få! Vi ber ju inte om fel saker i nöd. Vi ber om rätta behov. Där möter Gud upp. Det är löftet.

Men också det får vi lämna åt Gud i allt engagemang för varandra.

 

Läs hela inlägget »

Jag fick en annons tillsänd mig. Det var en rekryteringsannons för en andlig ledarroll i en kyrka. Ja, var annars? Men låt oss granska den så att vi inte söker oss till fel arbete. Eller för den sakens skull inte låter den arbetsgivaren rekrytera fel person, för det är inte lite man skall uppfylla i annonsen.

Låt höra:

Vi söker dig som delar vår övertygelse och som har förmågan att skapa samverkansytor såväl inom som utanför den kyrkliga sfären. 

Detta var rubriken och den övergripande rollen för den tilltänkte.

Vilken var profilbilden?

- Du ska vara förtroendegivande, relationsorienterad, utåtriktad, kommunikativ med olika målgrupper, inspirerande, få människor med dig, gott omdöme, strategiskt tänkande och vara en god representant för Pingst - även utanför den kyrkliga sfären.

Vad mer?

- Du ska vara trygg, stabil, målmedveten, uthållig, handlingskraftig, du delar kyrkans värderingar, varmt troende, förankrad i en lokal församling, ha en kallelse, erfaren som pastor, gärna föreståndare, teol. kand. eller annan meriterande teologisk utbildning, erfarenhet av verksamhetsutveckling, ekonomistyrning, personalledning,  god kännedom om frikyrkorörelser, erfarenhet inom opinionsbildning, 

Ni får ursäkta mig men är detta profilbilden på en Gudsman - för nog är väl uppdraget inom en kyrka att ledas av en gudsmänniska?! Eller? När jag läser skriften så ser jag ett helt annat rekryteringsmönster. Och jag hämtar mönsterbilden hos Gud själv.

Titta på Mose - en mördare. Titta på Paulus - en förföljare. Handplockade av Gud. Säger inte det något om det tillplattade grundmaterialet i en människoande? En som har förgått sig och som Gud sedan rest upp. 

När Paulus undervisar och skissar på hur en församlingsföreståndare skall vara så är det höga krav. Helt andra än i annonsen och så högt ställda att ingen håller måttet. När Gud kallar och tar ut en människa då är det ännu värre med den sidan av saken. Det är människor som misslyckats. Så fullständigt. De är ofta hårt prövade och förkrossade och äger därmed helt andra förutsättningar.

Vad i består dessa förutsättningar? Förutsättningarna finns i den helige Ande och inte i dem själva!

Vi behöver inga fler kristna företagsledare, verksamhetsspecialister. Vi behöver gudsmän och profeter med andeburenhet. Ja, just det, andeburenhet! Då utföres arbetet efter helt andra kriterier än mänsklig företagsmanagement.

Jag tänkte fräckt; jag söker tjänsten. I all ironi. Trots att jag äger allt detta i Gud - "ty allt förmår jag i honom som giver mig kraft." " Ty kraften fullkomnas i svaghet." - Står det inte så fortfarande?

Det stod ingenting om det i annonsen och ändå var det en sådan roll man skulle anställas för. Snart är det för sent att reformera kyrkan. Då återstår bara en andlig revolution. Den kommer inte inifrån.

Den kommer med buller och bång utifrån!

 

Läs hela inlägget »

"Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar: människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans. Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde, men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans, alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras." Lukas 17.

Jesus kallade sig själv för Människosonen. Här talar han om något av det mest centrala; hur det ska vara när han kommer tillbaka. Jesus refererar till Noa och Lots tid och ger oss ett tidens tecken för sin återkomst. Varför valde Jesus just dessa portalfigurer och deras tid? De är ju djupt olyckliga. 

Ja, vi kan snabbt förstå att hans återkomst inte sker under goda förhållanden. Både Noa och Lot undkom en katastrof. Båda männen var gudfruktiga, så de får stå som representanter för sista tidens kristna. Är du en kristen? Orkar du leva brinnande eller har du redan gett upp? Då skall du se på Jesus, trons hövding och fullkomnare!  - Du ska ju fullborda ditt lopp också du, och inte duka under för tidsandan.

Varför deklarerar Jesus inte sin återkomst mitt under en brinnande väckelse? Eller mitt i en historisk höjdpunkt? Global översvämning och regn av eld och svavel. Vilka märkliga referenser. Jesus kunde istället ha angett sin ankomst likt en huvudperson i en mötesseries sista möte och blivit mäktigt mottagen. Då hade i alla fall möteserier funnits kvar på hedarna. Ja, be att eder flykt inte sker på vintern, när tälten inte står kvar... Varför refererar inte Jesus hellre till Abraham och Salomons tid? Det hade varit mer än underbart.

" Såsom det skedde på vår fader Abrahams tid då hjordarna kraftigt förökade sig och beduinfolket var oräkneliga, så skall det också ske när Människosonen kommer i sin härlighet." Eller: "Såsom det skedde på kung Salomos dagar, då rikedomen och den troende personalen var som mest framträdande - så skall det också vara när Människosonen återkommer i all sin prakt."

Det står inte så. Varför? Därför att det inte är tidstecknet.

Noa vann inte en enda människa under 120 år. Ja, han fick med sig åtta personer som bestod av fru Noa, sönerna Sem, Ham och Jafet och deras hustrur. En god familjefar, helt enkelt. Och en homogen kärnfamilj. Var finner man en sådan idag? En familjärromantisk kontext i diametral motsats till Lots familj. Den är verkligen katastrofal. Känner du inte igen den? Lots hustru blev en saltstod.

Men budskapet i Jesu påvisande är att människorna kommer att vara upptagna när han kommer. Med annat. Med det typiska. Med det vardagliga. Det står till och med att de dricker - du väckelsekristne som slutat ditt liv i avfall och dricker dig berusad - nyktra till! Att är lovlig men allt är inte nyttigt. Uppfylls av den helige ande. Inte av fördärvbringande droger! 

Jag möter många som idag hänvisar till att de varit med i en väckelse, i frikyrkor och andliga sammanhang som de "med tiden som värdemätare" tar avstånd ifrån och det som de en gång var och representerade. Det bedrägliga förvridna perspektivet under otrons flagg! Din kursändring leder till fördärvet. Varför? Du har inget roder längre och du övervärderar vinden som tar dig snabbt genom livet på förbannelsens väg.

En man sa till mig; " Jag har varit med i två kristna sammanhang som gjort mig besviken." Han hade fått nog. Han lät lika vilsefaren som en som tappat bort sin egen identitet. Det ligger mycket i det och är mycket allvarligt. När man tappar bort sig själv under vandringen då är man illa ute. Då kommer alla efterhandskonstruktioner och förvrängda förklaringsmodeller. 

Nej, detta är en påbörjad trons vandring där man sedan kommit på avvägar. En trons människa och gudsman lever aldrig av kyrkan. Han lever med Gud! Att sedan göra bokslut och låta omständigheterna ta överhand i sitt betraktelsesätt är djupt olyckligt. Tänk den dagen då Människosonen kommer tillbaka då det bara skall finnas få trosmänniskor, då kommer alla de som en gång bar på en levande, frisk och innerlig gudsrelation att väckas under förskräckelse. Då är de förvridna och förfalskade minnena och bitterheten inget värt. Ja, Bibeln säger att där skall vara gråt och tandagnisslan.

Sluta upp med att nedvärdera dina egna och andras beslut och trossteg i det flydda. De hör gårdagen till. I dag hjälper Herren. En Gudsman står och faller inte med sitt sammanhang. Hör du det! Nej, han står med Gud i alla väder. Din identitet är inte kollektivet. Din identitet är du. I Gud!

En gudsman kan bära upp ett helt sammanhang. Det hör gudslivet och gudsmannen till. Hur länge skall du kverulera i bitterträsket? Du har omvandlats till något du tidigare tog avstånd ifrån. Hur kan det komma sig?

Så har många lidit skeppsbrott i tron. Ta dig fortare än kvickt in till land! Jesus sitter där bildligt talat vid strandkanten med nygrillad fisk, som han tillrett åt dig. Du är sjösjuk och behöver stadig mark under dina fötter.

Så blir Guds ord åter igen ett ljus på din stig.

 

Läs hela inlägget »
Vill gärna dela med er den sista predikan Reinhard Bonnke framförde då han reste från USA till Hamburg i Tyskland, för att ta farväl. Han dog inte så lång tid därefter. Han var svårt sjuk och det kan man skönja bakom hans kraftfulla stämma.

( Predikan är inte delgiven i sin helhet. )
https://www.youtube.com/watch?v=ryUfP3SR8yM
 
Läs hela inlägget »
Etiketter: reinhard bonnke

Vaknade denna morgon med en sång under stor gripenhet. Det är en sång med norsk text.

Tänk när vi skall stämma in i sången i himlen en gång och få se Jesus som han är! Då kommer han att stråla av glädje med sitt milda anlete och glädja sig över oss och att vi då är hemma. Jag misstänker att han svårligen kommer att få tyst på lovsången. Är det inte så det står också? Jo. Inte att han har svårigheter med oss men att den pågår länge. Vilken dag!

Jag googlade på sångtexten men hittade bara tekniskt undermåliga inspelningar. Vad gör det. Se på dessa Guds äldre söner! Samla ihop deras erfarenheter, deras tro, deras överlåtelse till Gud och himlen blir snabbt befolkad av rikedom. De har det mesta bakom sig i jordelivet. Och vi går miste om deras ton! En ton värd att behålla långt bortom artisteri, självhävdelse eller självbeskådning.

https://www.youtube.com/watch?v=oCcRoKF7M10

 

Läs hela inlägget »

Flera läsare mejlar in sina bönämnen. Några återkommer efter en tid med glada besked. Men färre. Jag återkopplar också för att höra hur det går. Många kämpar fortfarande inför Gud med sina behov. Ge inte upp! Gud använder inte sina snabbaste reflexer i motoriken när du ber. De är så snabba att vi ändå inte skulle hinna uppfatta dem. Håll ut! Gud är god och han kommer att segra på alla plan till slut. 

Hela världen är i den ondes våld. Det är mer än påtagligt så. Jag skulle vilja göra en parallell ifrån berättelsen med mannen som blev befriad från onda andar i bibeln. Mannen som Jesus befriade då han åkt båt över Genesarets sjö. Nu handlar inte allt om onda andar som är av negativ art, här i livet. Det finns sjukdom och sorg, det finns smärta och olycka. Men i detta fall uppvisar bibeln två med varandra helt oförenliga världar där Gud satt en gräns. 

De onda andarna som var många bad Jesus att få fara in i en svinjord. En svinjord på fem tusen tamgrisar. Jesus tillät det. Men när svinen blev uppfyllda av denna andliga dimension då blev de fullständigt ostyra. Så destruktivt att grisarna sprang rätt ner i Genesarets sjö. Alla grisarna drunknade. Man skulle för att använda andra benämningar på händelsen kunna tala om kompatibilitets problem. Grisar och onda andar går dåligt ihop. Så är det också i den andliga världen mellan människan och ondskans andemakter. Vi är inte kompatibla med varandra, därför blir människan på en djup lodrät och nedåtgående skala drabbad. Vi blir sargade. Därför utfärdas en varning att lyssna och titta på ockulta program av ren nyfikenhet. Det är en värld man ska hålla sig borta ifrån.

Men med Gud finns en fullskalig kompatibilitet. Hans frid som går rätt in i själen lyser upp den och vitaliserar den utan biverkningar. Hans närvaro som sätter allt på plats och vi får fortsätta glada vår väg!

För att återgå till förbönstjänst. Vad är det? Ja, det är så långt ifrån en "gudsomhaverbarnenkär ramsa" du kan komma. Barnabönen som lär den unge att stilla sig inför Gud och få med det allt väsentliga i sin åkallan. Men att vara i förbön för någon det är som ett havande. Ett havande som håller på tills det är klart, om så är. Att springa ifrån en graviditet bara för att den uppstått, så går det inte till. Man är med hela vägen och man är en bärare tills bönesvaret kommer.

Så är det med förbönstjänst. Ett uteblivet bönesvar är inte som ett avslut på "Fader vår" under ett amen. Om Gud inte gripit in så säger vi inte tack och hej. Nu struntar jag i det här. Nej, det uteblivna svaret väntar inför Gud och bönesjälen vårdar det ömt. Den som vandrat med Gud vet om att Gud övergår allt förstånd och att hans godhet har en plan vi inte alltid kan överblicka. Därför håller vi ut. Och det är inget profylax. 

Jag har fått mångas namn och omständigheter berättat för mig. Jag validerar dem inte. För den som vänder sig i Gud i bön och till en bönebedjare så är dennes situation svår för honom eller henne. Våra liv ser olika ut. Vår bakgrund är olika. Därför får livets omständigheter olika ingång i oss. Det drabbar oss olika. De upplevs olika men alltid under smärta. Sådant ömmar Gud för han som på korset bar allt. Han vet vad lidande är på själens och kroppens område.

Ni som vänt er till mig, ni ska veta att jag är en helt vanlig kille. Jag är inget orakel. Jag är av samma behov som ni. Vi har alla ett kors att bära. Men jag är inriktad på att vara en bärare med er. Jag bär varje dag och varje vaken tid era namn och de omständigheter jag känner till inför Gud. Förbön är inte att fort som en budbil ta sig fram i bön till Gud och sedan lämpa av en frågeställning där. Nej, det är något helt annat. Det är att sitta ner inför honom och övervintra där, i ur och skur. Med bördor under stor medkänsla. Jag känner ju ingen av er. Det spelar mindre roll. Jag ömmar för era våndor. Det gör Jesus också kan jag säga. Han den verklige förebedjaren.

Om någon vill ha en böneduk skickat till sig, så skickar jag det kostnadsfritt. Det är inget hokuspockus. Det är ingen affärsverksamhet eller något dolt andligt högmod. Var och en får pröva sig. Nej. Detta är en troshandling.

Om vi sätter oss i rörelse då har Gud möjlighet att komma till. 

 

Läs hela inlägget »

Sefanja bok är bara på tre kapitel. Den bok av de tolv små skriftprofeterna som fick profetera emot Nineve. Staden som till slut föll. Sefanja som levde och blev kallad av Gud efter att Jesaja hade lämnat detta liv. Vilket oerhört tomrum han måste ha lämnat efter sig. Kanske likt under Elisa rop vid Elia bortgång; "Fader min fader, du som för Israel är mer än hästar och vagnar." Det var också Jesaja.

Sefanja bryter den historiska tystnaden. Och han bryter in i mycket och i detalj. Det är Guds röst vi hör. Sefanjas namn som betyder "Gud gömmer ". Hans gåtfulla namn som till sitt prefix tar sikte på ett imperativ; Se!  Se vad gömmer Gud på. Nåd till tusen och till tusenden! 

Vad är Sefanjas budskap? Fullständig undergång men under kirurgisk precision. Lyssna, vad säger han? " Jag skall i grund förgöra allt på jordens yta". Gud gjorde således något fundamentalt. I grund. Stanna upp vid varje uppräkning, vid varje folkslag, vid varje målgrupp. "Gud skulle förgöra alla som blir andra till fall."

Gud skulle sträcka ut sin hand mot Juda och alla som bodde i Jerusalem. Alla! Ja, Gud säger att han till och med skulle straffa alla de som hoppade över tröskeln. Hoppandet över tröskeln som hade sin påminnelse och upprinnelse i en tid då avguden Dagon fick sin dom. Ritualismen hade börjat leva sitt eget liv utan sin kontext. Den stod Gud upp i halsen! Tröskelhoppandet blev istället till ett straffdikret. Så vändes den givna nåden till förbannelse. Vi ser det idag.

Men det fanns hos Sefanja ett hoppets budskap. För vilka? För en rest! För en kvarleva. Är det inte ett ofta förekommande tema hos Gud och i skriften? En Hanna. En Simeon. En Maria och en Josef. En profet. En Jona och en Amos. Jo.

Vad står det, och det är också löftet till oss idag!

"Men jag ska lämna kvar i dig
ett folk som är ödmjukt och svagt
och har sin tillflykt
i Herrens namn.
De som är kvar av Israel
ska inte göra orätt eller tala lögn,
och ingen falsk tunga
ska finnas i deras mun.
De ska få beta och lägga sig ner
utan att någon skrämmer dem.

Jubla, dotter Sion,
ropa av glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig
av hela ditt hjärta,
dotter Jerusalem!
Herren har tagit bort
straffdomarna från dig
och röjt bort din fiende.
Herren, Israels Kung, bor i dig.
Du ska aldrig mer
frukta något ont.

På den dagen ska det sägas
till Jerusalem:
”Var inte rädd, Sion,
låt inte dina händer sjunka!
Herren din Gud bor i dig,
en hjälte som frälser.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel.”  Sefanja 3.

Vad stod det? "Han tiger stilla i sin kärlek." Vi som ska sätta ord på allt och dikta så fort vi blir rörda. Men här är det en så djup kärlek som tiger stilla.

Det är mer än gripande och det är från vår Gud.


 

Läs hela inlägget »
Jag är ju en löpare. Idag så sprang jag en halvmaradistans för första gången för i år. Sträckningen brukar vara mellan Vällingby och Djurgården. En vacker urban och naturmiljö.

När jag kom till Brommaplan och skulle passera rondellen fick jag syn på en äldre man i blå kakikläder och med vitgult hår. Han fastnade på min näthinna och stannade kvar där. Efter att jag passerat honom med ett hundratal meter upplevde jag den helige Ande säga till mig att vända tillbaka och säga till honom att Jesus älskar honom. Jag gjorde så.

- Ursäkta, min vän. Jesus älskar dig. Så mycket! Våra blickar möttes på distans som med två genomraka stängers fasthet. - Tack så mycket, sa mannen. Orden föll i god jord. Endast Gud vet vad de orden kommer att betyda för honom. 

Gud har stängt all kristen verksamhet under pandemin! Över hela världen. Han är inte beroende av den. Kyrkorna står tomma och vi vet inte för hur länge. Det är Guds rättvisekrav under pandemin. Domen börjar alltid på Guds hus.

Jag har ett tilltal till Filadelfiakyrkan i Stockholm. Till pastorn där. Förmätet? Naturligtvis!

- Det är inte Gud välbehagligt att ha rökmaskiner och spotlights under skiftande färger i Guds hus. Det är det inte. Som om Herrens härlighet skulle sakna något! Skaffa bort utstyrseln så skall Gud öppna kyrkan igen, för de behövande. Gud kan på ett ögonblick också stänga kyrkan, för gott. Det vore olyckligt! Gud delar inte sin ära med någon och det behövs inte läggas till något till Jesu frälsningsverk eller Herrens härlighet. Montera ner effektsökeriet. Det är inte Herren välbehagligt. Så har Herren talat.

Så har också jag talat.

 
Läs hela inlägget »

"Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst; men den som icke tror, han skall bliva fördömd."  Markus 16:16

Några underbara ord av Jesus. Vi brukar dem ofta. Men vi glömmer ofta sista satsen. "Men den som inte tror skall bli fördömd."

Vad betyder ordet fördömd? Det betyder osalig, förtappad, gudlös, olycksalig, evigt olycklig, förbannad, dömd till osalighet.

Det finns ingen ny eller annan översättning som kan mildra den förklaringen. Den som inte tror går förlorad.

https://www.youtube.com/watch?v=-b54uMl-drA

 

Läs hela inlägget »

"Och jag såg Lammet bryta det första av de sju inseglen; och jag hörde ett av de fyra väsendena säga såsom med tordönsröst: »Kom.» Uppbarelseboken 6:1
----
"Och när det bröt det fjärde inseglet, hörde jag det fjärde väsendets röst säga: »Kom.» Då fick jag se en blekgul häst; och mannen som satt på den, hans namn var Döden, och Dödsriket följde med honom. Och åt dem gavs makt över fjärdedelen av jorden, så att de skulle få dräpa med svärd och genom hungersnöd och pest och genom vilddjuren på jorden."   Uppenbarelseboken 6:7-8
----
"Och konungarna på jorden och stormännen och krigsöverstarna och alla de rika och de väldiga, ja, alla, både trälar och fria, dolde sig i hålor och bland bergsklippor. Och de sade till bergen och klipporna: »Fallen över oss och döljen oss för dens ansikte, som sitter på tronen, och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag är kommen, och vem kan bestå? "  Uppenbarelseboken 6:15-17


Här följer Peter Fjellstedts kommentarer i sin egen bibelöversättning från 1912 över det fjärde inseglet:

"De två föregående plågorna, svärd och hunger, efterföljas av döden: här menas all slags kroppslig död: i dess spår följer dödsriket. Många menar, att med döden här menas i synnerhet pest eller farsot, men för övrigt den stora dödlighet i allmänhet, som i svåra hemsökelsetider åstadkommes av krig och hungersnöd m. fl. orsaker. "Dem varder makt över en fjärdedel av jorden." o.s.v. 

Det är Herren Jesus Kristus, segerfursten, som har makt över dessa ryttare, vilka måste tjäna honom och hans rike: det är han själv, som befaller över krig och frid. Det är han, som bestämmer vad frukt och skörd jorden skall bära, ty jorden är Herrens och vad därpå är.

Det är han, som bestämmer livsmedlens bristande eller ymniga tillgång. Han bestämmer nödens mått och omfång, då nöd behövs för människorna, på det att de må lära besinna, att Herren är Gud, och komma till bättring och tro. Det är han som bestämmer över liv och död."

Slut på citat.

Märk väl att det är Lammet som är initiativtagaren i texten. Det är inte Kristus. Den distinktionen vill säga oss något. Det kunde ha stått Jesus eller Kristus eller också ha varit Messias eller Människosonen som bröt sigillet. Men det står inte så. Det är Lammet som blev slaktat - Jesus ! En underbar betoning. Han som är given all makt i himmel och på jord, men som nu utövar all sin makt och påminner om att det är han, försonaren. Vad har du gjort med hans frälsningserbjudande i ditt liv? Det är den slutgiltiga frågan.

Detta säger oss att det finns en annan sida hos Försonaren och ett annat bemötande gentemot de som förkastar en sådan frälsning. Det är Lammets vrede.  

Här har frälsningen förkastats av människosläktet. Det brukar inte evangelister predika om. Därför blir det slagsida i förkunnelsen.  Frälsningen är ett erbjudande men det har också ett fruktansvärt och förödande resultat med sig, att förkasta ett sådant erbjudande. 

Lycklig du som funnit en tillflykt i Jesus! Du är trygg i Gud. Vad som än händer.

https://www.youtube.com/watch?v=-b54uMl-drA

 

Läs hela inlägget »

"Och när det bröt det fjärde inseglet, hörde jag det fjärde väsendets röst säga: »Kom.» Då fick jag se en blekgul häst; och mannen som satt på den, hans namn var Döden, och Dödsriket följde med honom. Och åt dem gavs makt över fjärdedelen av jorden, så att de skulle få dräpa med svärd och genom hungersnöd och pest och genom vilddjuren på jorden."  Uppenbarelseboken 6: 7-8

Johannes satt isolerad på ön Patmos utanför Grekland. Han var frihetsberövad för sin tros skull. Där passerade framtiden revy för honom. Gud gav likt till Daniel i en annan tid honom möjligheten att se in i den framtid Gud förutsagt i den bok som kommit att kallas för Uppenbarelseboken eller apokalypsen. Allt som står där har ännu inte inträffat. Det alltigenom typiska för den uppenbarelsen är ordet" - Kom! Kom så skall jag visa dig. Kom hit upp". Människan behöver byta position och se som Gud. Annars ser hon inte som han.

Vi möter i sammanhanget sju olika hästar. Eller sju olika tidsperioder. Kan dessa perioder ha återupprepats under årtusenden? Säkerligen. Människans ondska är ett tilltagande presens och hennes livsluft, den behöver ständigt hejdas. Därför måste Gud åter och åter igen gripa in i historien, annars förstör vi oss själva. Det påvisar bibeln.

Hästen, den fjärde i ordningen drar plötsligt förbi på en historisk tidsaxel för sitt särskilda uppdrag. Ridna hästar med uppdrag till skillnad från vilda hästar har en ryttare i sadeln. En jockey. Dessa sju hästar och ryttare var utsända av Gud. Stör det bilden av vem Gud är i vår uppfattning då är det hög tid att vi korrigerar den gudsbilden. Gud är helig och har satt gränser. Han har uppenbarat sin nåd genom Jesus, ja - men han är fortfarande helig!

Vi vet alla så här långt att covid-19 först upptäcktes i Kina. Det gula Kina. Hästen som är ett uttryck för hastighet och framfart. Men det är ryttaren som gör hästen styrbenägen. Var och vart? Dit Gud avsett!

Mannen som satt på hästen var "Döden" och "Dödsriket ". Vilken fruktansvärd ryttare! Någon hade gett dem makt över fjärdedelen av jorden. Inte primärt för att döda en fjärdedel av människorna men makt över jordens fjärdedel. Så säkert som det är sant så kommer en fjärdedel att påverkas. Hur? Genom svärd. Genom hungersnöd. Genom pest. Genom vilddjuren på jorden.

Vi vet inte om olyckorna kommer i nämnd ordning. Vanligen så kommer hungersnöd i spåren av krig. Men det kan också vara så att pesten är det första benet på denna fyrhovade olycka under skritt över jorden. Det första benet kan också vara genom "vilddjuren på jorden" - som i våra dagar, även om den kommer sist i uppräkningen. Covid - 19 som slog till över en natt! Hästen måste dessvärre välja ett ben i taget. Det är logiskt och följdriktigt. Men fyra svåra omständigheter utlovas. Tidskronologiskt eller periodiskt.

- Är inte fladdermössen ett viltdjur och värddjur åt covid-19? Coronavirusets fruktansvärda barnkammare. De otäcka myggätande mörkrets fåglar som varken uppträder som möss eller är en fågel till sin natur. De hör till vilddjuren! 

Nästa gång skall jag nedteckna vad bibelöversättaren Peter Fjellstedt skrivit i kommentar till sin bibelöversättning. Vår generation har gått miste om vad gudsfruktan är. Därför förstår vi inte heligheten. Gud har satt gränser, gränser vi överträtt. Nu slår det tillbaka med full kraft och det är inte slut än. 

"Den som river en mur blir stungen av en orm ", säger predikaren.

Vi har rivit ned många murar i vårt land de senaste åren. 

 

Läs hela inlägget »

Coronaviruset fortsätter vecka efter vecka att hålla världen i sitt grepp. Veckor blir till månader. Snart är det ett år sedan pandemin bröt ut i Kina, i all hemlighet.

När nu våren öppnar upp och naturen ger oss särskild livslust så påminner det om 1980-talen då vi hade farligt höga mätvärden av becquerel efter Tjernobylolyckan i det forna Sovjetunionen att förhålla oss till. Den i vuxen ålder minns.

Radioaktiviteten, precis som covid-19, syntes inte men som per uppmätta värden dödande på en stigande skala. Man talade då om mängden strålningsdos. Efterstålningen la sig över allt och alla, på levande som på död materia. Då kunde vi varken plocka svamp eller bär på långa tider. Vi kunde inte äta viltet. Många, många år senare var det omöjligt att skjuta av hjortdjur och vildsvin på grund av Cesium - 137. Det gick inte heller att tvätta bort det, allt blev livsfarligt att förtära. Vi hamstrade jodtabletter. Cesium 137 som har samma kryptiska beteckning som en ubåt som gick på grund utanför Karlskrona. U 137. Vad går gränsen mellan en olycka och en verkställd tanke när det heter att "Gud vaktar staden? " Fråga profeten Amos, han som kom, som såg - som talade och gick.

Men händelsen medförde ingen väckelse. Det blev bara en politisk miljörörelse. Guds folk tog inte vara på tillfället.

Ja, när det regnade blev vi radioaktiva med förhöjda värden. Växtligheten absorberade radioaktiviteten och grödan blev otjänlig som föda. När vindarna vände följde radioaktiviteten med och nya områden blev kontaminerade. Skördarna fick brännas och radioaktiviteten gick upp i röken och stannade kvar i atmosfären. Det var en apokalyptisk tid. Norrland och Gävletrakten skulle vi särskilt hålla oss borta ifrån. Mätresultaten avlöste varandra som en dödens förflyttade skugga och så sent som förra året uppmätte man fortfarande för höga halter becquerel i älgkött. Nu är det som om den vackra naturen är förorenad igen. Fast inne i människorna. Med covid -19. Hur är det möjligt? Dessa hemliga siffertal intill knepiga beteckningar, som gäckar oss. Vad betyder de? Ja, något stör knopparnas skönhet i år. Grönskan och den svårdefinierade hösnuvan som plötsligt kan vara dödlig.  Viruset sitter i människorna. I andedräkten. Det sprids av människorna och benämns vara aerosolt buret. Droppburen med förkärlek till underliggande sjukdomar och till äldre människor med en barlast av ansvar och kunskap för eftervärlden. Vi måste gömma oss oaktad vilken ställning eller relation vi än har till varandra. Urskillningslös och hänsynslös. På grund av ett osynligt virus.

Den svenska befolkningen är uppmanad att inte resa utomlands något mer i år. Med ett första reseförbud till och med den 15 juni. Vi vet egentligen inte hur länge därefter restriktioner kommer att föreligga. Sommaren bannlyser Folkhälsomyndigheten med ett resolut reseförbud och hela svenska folket sitter likt i fotboja under karantän i hemmen och längtar till isolation i någon stuga. För frihetens skull. Dimensionerna har fått krigets proportioner men med den stora skillnaden att istället för att vi behöver fly så får vi gömma oss. Jag ser då Gud i allt. Hans nådefulla handlag med oss och hur han räddar den enskilde från faran! Jag kan inte tänka mig en tillvaro utan hans ingripande. Omvälvningar som slår en hel värld men där Guds famn står vidöppen för den som finner och söker sin tillflykt till honom. Det var därför Jesus kom! Det är dig svårt att spjärna mot udden. Hans kärlek så stor!

Är detta en århundradets episod eller en nödvändig träda? Jordbrukets träda. Det är nödvändig för jorden att få vila, emellanåt. Krig är det värsta som kunde hänt oss. Nu blev det inte så. Men detta är inte långt ifrån en krigssituation till sina återverkningar. Plötsligt rycks någon ifrån oss och vi varken hinner eller får ta farväl. Det är Guds nåd att vi slipper fly nu när naturen slår tillbaka. Vi blir isolerade med evighetsfrågor vi annars flyr ifrån med hjälp av livets tempo. Gud vill komma till tals! Med den enskilde. Helt klart så. Det sker där hemma. Det sker på väg till sjukhusen. Det sker i sjukhussalar och det sker vid det yttersta. "Sök Jesus till räddning ", skrev jag på mitt plakat och hade ingen aning om magnituden. Det gäller än.

En förkunnare är inte satt att underhålla. En sådan är satt att stå emellan jord och himmel, mellan tid och evighet och peka på utgången. Där är vi nu. Detta är ingen film. Det är verklighet och i din realtid. Bered dig möta Gud. Förr eller senare.

Visionen om en biograf där människor ska få möta Gud och där Guds folk kan få samlas fritt, den kvarstår därför. Det rapporteras nu om att Hollywood i princip står still. Inga nya filmer produceras på grund av covid-19 och ingen vet för hur länge. Det kommer slå mot biograferna i en andra omgång på andra sidan pandemin. Högst 49 personer får idag samlas i varje lokal och inget nytt kommer att kunna ses. Några gör som det beskrivs i länken nedan, hämtat från Dagens Industri härom dagen. Men det är möjligen bara en sista dödsryckning för den nuvarande biografen. Många kommer att få finansiella problem. Många kommer att få det.

Guds folk behöver en av lokalerna!  Jag är frimodig att säga det. Jag vill gärna göra det så svårt som möjligt för hur det ska gå till - för att äran ska bli Guds till hundra procent. Krisen motverkar det. Och medverkar, naturligtvis. Allt sker efter Guds behag. Jag är ingen entreprenör. Vem är det, i dessa dagar, då allt står på ända och fastighetsbranschens kris inte ens har börjat och alla ser om sitt hus?

Gud är god! Han har allt i sin hand - alla dystra prognoser till trots. Ibland behöver vi hjälp att finna allvaret i livet. Jag tror vi har kommit till en sådan stund. Det sker på många områden och på många plan.

Teliareklamen sjunger oavbrutet dagarna i ända i brist på andra reklamintäkter i den nyförvärvade TV4 kanalen, att det blåser kallt, som en kommersiell och moralisk stötta i bistra tider. Ja, det gör det. Det blåser kallt. Det är nordanvinden som alltid kommer före sunnanvinden.

Den vill vi tro Gud om!

https://www.di.se/nyheter/biojatten-haller-stangt-men-har-kan-du-hyra-en-egen-salong/

 

Läs hela inlägget »
Palmeslingan Palmeslingan


Så stort att få vara i evangeli tjänst. Palmeslingan som är 5,5 km lång har åtminstone en stolpe var tjugonde meter. Det blir många stolpar på vägen.

I dag kom en löpare efter mig. Han såg att det var jag som hade placerat ut korten. Han hade tagit en längst med vägen. Nu ville han lämna tillbaka den istället för att slänga den. 

Jag såg flera som hade passerat mig hur de stannade och läste. Men ingen av dem slet ner flyers. De lät de sitta kvar i trädfåran. 

Så glad i denna lösning, på ett problem att inte kunna stå på stan och dela ut på grund av covid-19. Men här rör sig mycket folk under avstressade och kontemplativa former. Att då få en påminnelse om evigheten kontra nuet är mycket väl passande. En uppgift kan inte bli så mycket enklare och viktigare.

Imorgon ska det regna. Då har alla dessa redan fått fötter. Annars blir de till manna och ruttnar i regnet. Då får jag sätta ut nya!

I morse vaknade jag till en gammal sång jag inte hört på länge. Den gör den ensamme vandraren placerad i ett mycket stort sammanhang. Det är målet för denna sak! Tack Josef Rogner, som skrev den.

                                                                                            *
Pilgrim som på väg till fadershuset, Känner tidens tvång snart är du fri. Hör du ej av änglakören bruset? Snart och du skall stämma in däri.

   Kör: Skall du få vara med När sången brusar starkt, som stora vatten, Genom himmelens salar en gång? Skall du få vara med När stora, vita skaran inför tronen Uppstämmer sitt lov till Herren Gud.

Lyss, min själ, hur aftonklockan klingar, Med en ton långt skönare än förr. Är det sista tonen som sig svingar, Över jorden, kallar själen hem?

Klockors klang och aftonstrålens strålar, Följa mig till porten av kristall. Slut är striden och jag saligt vilar, Ingen längtan mer jag känna skall.

Jesu blod har öppnat himlaporten. Pris ske Gud, idag den öppen står! Om du vill, så får du gå till himlen. Skall du ändå stanna utanför?

Josef Rogner.

 
Läs hela inlägget »
Grimsta naturreservat Grimsta naturreservat


I området där jag bor finns det gott om elljusspår. Det är i princip bara att välja sträcka eller hur jobbiga backar man vill tillryggalägga vid val av slinga. Här sägs det att Olof Palme genomförde sina träningspass. Ett fantastiskt fint område för löpare och friluftsliv.

Allt sedan covid - 19 slagit världen i bojor har det här området varit välbesökt. Vissa tider så är det till och med så att man bryter mot Folkhälsomyndighetens rekommendationer, om än utomhus. Så mycket människor rör sig här.

Kom idag på tanken att alltid ha en bunt med flyers i fickan då jag nästan dagligen passerar här. Det är ju här människorna rör sig! Varför vara passiv? Guds strategi har redan förberett det hela med fina fickor i elljusspårets stolpar, så det är bara att sätta dit en traktat utifrån vilket håll det kommer folk och som i detta fall ger en vit sida det bästa blickfånget. Det finns många riktningar och stolpar att gillra.

Vi får inte sluta vara verksamma. Kärleken är uppfinningsrik. Kärleken till Jesus och till människorna, som han älskar.

 

Läs hela inlägget »

Sölvesborgs samarbete med Bromölla genom Kommunalförbundet kommer att avvecklas. Det skriver Expressen ikväll. Sölvesborg kommun beslöt ensidigt under måndag kvällen att avbryta samarbetet. Därmed kommer flera hundra anställda att övergå till respektive kommuns regi, med allt vad det innebär att behöva stå på egna ben med förlorade synergieffekter och ökad belastning på svår arbetsmarknad. 

Bromölla som varit särkilt oförstående till de tiggandes situation. Istället för att hjälpa de behövande så stjälpte man genom förbud mot tiggeri.

Från manna till vaktlar har skrivit om det förut.


https://www.expressen.se/kvallsposten/solvesborg-skrotar-samarbetet-med-bromolla/

 

Läs hela inlägget »

Jag får allt fler önskemål om att skicka bönedukar. Det finns stora behov! Mitt arbete med traktater och flyers på stan har för tillfället gått in i en ny fas. Gud är densamme!

Det är ju så att människor bemödar sig i regel inte att skicka efter en böneduk om man inte har ett behov. Handlingen är en troshandling och den tar sikte på ett ingripande från Herren. Vi lever i svåra tider just nu men på detta sätt så kan vi överbrygga avstånden. Gud hör bön och han svarar på bön!

Vill du ha hjälp i bön och få dig en böneduk tillsänd dig, så skickar jag fritt en till dig.

Jesus frågade den blinde vid ett tillfälle vad han ville att Jesus skulle göra för honom. En tillsynes märklig fråga. Men det är ett uttryck för att Jesus också engagerar oss i våra trossteg. Han kunde ju annars ha botat mannen utan omsvep. Jesus steg förutsättningslöst in i mannens liv och allt blev fullständigt löst. Mannen fick sin syn! 

"Mannen kastade då av sig manteln, sprang upp och kom fram till Jesus, och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!" Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen." (Mark 10:50-52)

Låt oss aldrig ge upp att hoppas på Gud!


https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80


 

Läs hela inlägget »

I morgon går den första böneduken iväg. Vi ska tro Gud om ett helande!

Mer behöver inte sägas.

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80


 

Läs hela inlägget »
Böneduk Böneduk


I den utsträckning det finns några antikvariat kvar som hyser böcker med hyllor för teologi i våra städer, så kan man i många gamla biblar hitta små näsdukar. Och i många äldre människors biblar. Ett märkligt sammanträffande kan tyckas. 

Ja, man kan ju undra om det bara var forntida allergier eller lättrörda mötesbesökare under stark förkunnelse som tog med en näsduk i bibeln till kyrkan, ifall man skulle bli rörd och fälla en tår. Så kan det ju i och för sig också vara. Men i det flesta fall så ligger det tider av lidanden, kamp, vakor och tårar bakom dessa dukar utan att en enda droppe nått duken som ligger i bibeln. Det handlar då om bönedukar.

Vad är en böneduk, för någonting?

Låt mig först få säga vad det inte är. Det är inget frälsningsmedel. Böneduken är inget sista lösning man tar till när allt annat inte har fungerat på trons område. Böneduken står i omedelbart förhållande till Jesus ingripande. Inget annat. För en böneduk är underställd honom för att hans goda vilja skall ske. Det är alltså inte ett sakrament. Så är det sagt för tid och evighet.

Det finns i skriften flera omständigheter där dukar och kläder spelat en roll för helande. "Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer. Man tog till och med dukar och plagg som rört vid hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut." Apg . 19:11  

En kvinna som led av blodgång rörde vid ett tillfälle vid Jesus mantel - utan att han först visste om det. Mycket märkligt. Hon rörde inte primärt vid hans kläder men vid honom. Jesus kände direkt att kraft utgick från honom. Där har du trons verkningar som går Guds ärenden! Kvinnan blev ögonblickligen botad. Det handlade alltså inte om en process utan om ett ögonblicksverk. När du tar böneduken i din hand, i tro, då kopplar du med Jesus. Hans fullmakt ska hela dig. Och även; "Vad två eller tre kommer överens om att be om, det skall beskäras dem av min fader som är i himlen," sa Jesus. Det är ett stort och dyrbart löfte. Böneduken blir till en hälsans fullmakt. Far ut! Var helad.

Böneduken är en duk - vilken som helst. En stor eller mindre duk som avsändaren i ett särskilt ärende ber över. Nyckelfrågan här handlar om att beröra duken - både av avsändaren och av mottagaren. Den som skickar duken genomför egentligen i praktiken den handpåläggning som skriften utlovar skall resultera i att någon sjuk blir helad när den genomförs. Ibland kan avstånd förhindra att man kan gå till den sjuke - för den sjuke är uppmanad att kalla till sig församlingens äldste, om det finns någon inom räckhåll, och trons bön skall hjälpa den sjuke. Trons bön skall då hjälpa den sjuke!

Jag kommer att skicka en böneduk till dig som begär en. Jag kommer inte att ta någon avgift för porto eller duken. Vanligt förekommande är kanske att den som begär en böneduk, först skickar en näsduk som sedan returneras till den sjuke. Men är man sjuk så har man inte kraft till det. Därför löser jag det hellre så att jag skickar duken som jag bett över, kostnadsfritt. Helandet överlåter vi åt Herren! Detta är en troshandling.

Mejla mig om dina behov. Det gör det lättare att känna delaktighet. Det heter att "en rättfärdig mans bön uträttar mycket när den bedjes med kraft." Du behöver inte skicka tillbaka böneduken till mig sedan. Den blir för dig ett vittnesbörd om vad Gud gjort för dig i förfluten tid.

Jag kommer att be till Herren för dig av all min kraft. Sedan skickar jag den till dig. Glöm inte att skicka med namn och adress. Annars når vi inte fram.

Hur ska vi kunna lära känna Herren och se vad han förmår också i våra lidanden, om vi inte vänder oss till honom i praktisk tro?!

Gå i tro! Grip tag i manteln - i tro.

Var helad i Jesu namn!

 

Läs hela inlägget »

När Bromölla den 22 februari 2019 och Vellinge i Sverige och Norge som varit föregångsland i att försöka införa förbud mot tiggeri i sina samhällen tog det steget, då upplevde jag så starkt en förestående dom. Flera orter följde efter i den hållningen. Att vara föregångare har sitt särskilda ansvar! Det var en allvarlig upplevelse och en absolut gräns, erfor jag. 

Nu går en dom över världen! Jag höll på att säga; vi som såg på tiggarna med avsky... som parias och behandlade dem därefter.

Här nedan de korta meningar jag upplevde så starkt när just Bromölla gick ut och införde ett tiggeriförbud. Du förstår; det har gått långt när själva förnedringen i en fattigdoms situation blir förbjuden i ett land, utan att man skapar möjligheter till en lösning. Då är övermodet rågat.

Jag länkar min egen text här nedan och kommenterar den inte vidare nu. Den är fullt begriplig. Jag har också skrivit om Norges arrogans emot de fattiga, tiggarna. Allt är inte som det ser ut. Det finns en större kontext. Allt är inte covid-19. Allt är inte heller en havsbotten full med olja i all evighet och under utövad gudlöshet.

När man misshandlar den kategori som Gud särskilt bett oss om att hjälpa och som han särskilt vakar över - då är man farligt ute.

Den norska oljan är snart billigare än vattnet som omger den! Och i Bromölla lär arbetslösheten stiga ohämmat. Jag upplevde då de orden vara profetiskt burna och inte ett utslag av en dålig dag eller uselt humör. 

http://www.thommyjakobsson.se/2019/02/22/ve-dig,-bromölla!-41821535


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: vellinge, bromölla

Jag kommer framöver att erbjuda bönedukar till de som vill ha en böneduk sig tillsänd. Viktigt att poängtera är att detta inte har någon sakral betydelse. Det här handlar inte om psykologi eller om magi. Eller om ett fromhetsuttryck. Jag vill återkomma till hur detta är förankrat i skriften.

Vi lever in i en tid som inte bara har många tekniska möjligheter. Vi lever också i en tid där vi mer än någonsin är isolerade och åsidosatta. Extraordinära tider kräver extraordinära insatser. Sådana tider lever vi under nu.

Bibeln talar mycket klart om handpåläggning och bön vid sjukdom. Distanser och brist på tillgänglighet omöjliggör många gånger detta. Här fyller böneduken en funktion.

De kristna trycks alltmer tillbaka i vårt samhälle och av tidsandan. Men behoven är fortsatt stora!

Vi ska inte skämmas för evangelium, för det är en Guds kraft till frälsning! Vi ska vara frimodiga i att utbreda Guds rike.

 

Läs hela inlägget »

Människor mejlar in bönämnen till mig.

Det är mycket viktigt för mig att aldrig offentliggöra dessa bönämnen. Det vill jag vara tydlig med. Men jag skulle vilja - utan att röja omständigheterna eller personer, vädja till er mina läsare om att ta med detta särskilda bönämne som jag nu skriver om i bön. För Jesus verk skull.

Gud behöver inte ett visst antal människor som ber för en och samma sak för att svara på bön, men det finns ett löfte knutet till att komma överens om att be över något. 

Skulle ni vilja hjälpa till att be för en människa som har det mycket svårt just nu. Väldigt svårt! Herren känner till det och det behövs ett omedelbart Guds ingripande. 

Detta är mycket påkallat och angeläget! 

Gud hör bön, i Jesu namn.

 

Läs hela inlägget »

"Sedan sade han: ”Fyll fyra krukor med vatten och häll ut vattnet över brännoffret och veden.” Därefter sade han: ”Gör det en gång till.” De gjorde så för andra gången. Och sedan sade han: ”Gör det en tredje gång.” De gjorde så för tredje gången. Vattnet flöt runt omkring altaret, och han lät också fylla diket med vatten." 1 Kungaboken 18:34

Jag lever i god tro att en vision skall få sitt förverkligande. Den saken brinner inom mig. Att äga en god tro det är inte detsamma som att vara godtrogen. Detta är inget projekt. Detta är en omöjlighet. Jag är fullt medveten om det. Men även denna dag har jag inte hört talas om någon ledig biograf att ta över. Tiden är inte inne för det än. Tiden som rör sig oavbrutet. -Strax är vi där! 

Jag känner mig mycket förstående till Elia i den här episoden i bibeltexten. Jag förstår honom så innerligt. Varför då? Därför att varje gång jag lägger ut en krok om att en biograf söks, så kan någon vilja hjälpa Gud. Det är jag mycket rädd för. Det här ska ingen hjälpa Gud med. Detta är en Guds sak. 

Ja, det vore väldigt klokt att lägga ut bloggtexter så att någon fastighetsmagnat blev gripen av visionen och i mänsklig kraft hänge sig åt projektet och hjälpa till under stor eller ännu större berömmelse. Är det inte så vi gör med våra egenskapade lösningar? Vi lämnar Gud utanför och löser det själva. Men detta är inget projekt. Detta är en omöjlighet. - Men för Gud är allt möjligt!

Elia reste upp ett Guds altare, står det i texten innan. Hans oerhörda uppgörelse med avgudadyrkan och Baalsprofeterna är så dramatisk att den faktiskt saknar motstycke. Fromhetstävlan gick ut på att nedkalla eld från himlen från respektive Gud. "Den som är Gud svarar med eld! " Läs gärna sammanhanget och se hur trosviss han var. Var hade han gjort av sitt anseende, någonstans? Ett anseende har väl alla människor att vårda, oavsett ställning? Det fanns inte i blickfånget ens. Det är nämligen stor skillnad på att odla ett anseende och att vara en hängiven man för Guds sak. Där skrämde Ahabs hustru livet ur honom. En människa av samma natur som du och jag. Men det är ett annat och mycket ömt studium.

När Elia ska demonstrera om vem som är Gud då ber han dem att fullständigt dränka altaret gjort av stenrös. Det skulle inte finnas en enda naturlig förklaring till den eld som Gud skulle sända från himlen och att den tog sig. Det kunde ju tänkas att någon pyrotekniker hade gömt något glöd under offret på altaret, som förklarligt nog i efterhand kunde ha varit upphovet till gudsingripandet. Eller en bluffande profet som själv lagt dit ett glödande vedträd. Nej,! Eld och vatten går inte ihop. Där vatten dominerar utsläcks elden. Där elden förhärskar där förångas vatten. Här dominerade vätan så till den grad att det var ett hinder i sig för det efterlängtade gudsingripandet - eld på altaret! Profeten gjorde det hart när omöjligt för Gud att gripa in på naturlig väg. Inget nedslag av blixt och åska i världen brinner i vattengravar. Alla naturliga vägar var uttömda. Men elden uppslukade alltsammans, står det.

Jag väntar varje dag på en biograf och jag kommer att vara mycket skeptisk när den presenteras. Jag säger det redan nu och kastar en skopa till. Lokalen ska vara från Gud!

"Vi har en plan"... Det är inte att bära på en vision. Visioner har inga planer.

- Visioner som vilar ivrigt i ett förverkligande.



 

Läs hela inlägget »

"Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag. Han beskyddar mig i sin boning, han för mig upp på klippan."  Psaltaren 27

Det är en dramatisk tid vi lever i. Det är inte väckelsetider i vanlig mening då man vallfärdat till gudstjänster. Inte ännu. Men det kommer!

Jag ser i det hela stora och i det allt övergripande hur folksjälen nu plöjs och harvas. Det sker urskillningslöst på den enskildes bekostnad. Den enskilde som Gud är barmhärtig emot! Tro inget annat. Men detta är Guds timma. Jag ser också bortom ett svårt passage, en före detta biosalong där Guds folk kan samlas, där det av underordnad betydelse finns gott om röda fåtöljer i rader. Den som då är överlämnad till Gud ska där göra tjänst. När regnet kommer. - Helga dig, ja, helga dig.

En kvinna som uppges ha stängt sig inne i sitt hem och bara i princip haft kontakt med företaget som levererar maten till hennes dörr, uppges ha blivit smittad av covid-19. Hennes enda förklaring till att ha blivit smittad var att handtagen på papperskassarna måste ha varit kontaminerade av coronaviruset. Hon blev överraskande sjuk alla försiktighetsåtgärder till trots. Viruset som med tiden visat sig vara otroligt smittsamt och aggressivt.

Internationella valutafonden (IMF) uppgav igår att detta år redan står i parameter med den stora depressionen på 1930-talet. Detta är ingen prognos eller varning. Det är ett faktum. Så här långt.

Under finanskrisen 2008 blev i USA mer än 800.000 människor arbetslösa på en enda månad. I covid-19 spår så blev nyligen sju miljoner amerikaner arbetslösa på en enda vecka. Ett tiofaldigande på bråkdelen av en tidsaxel. Det är en förödande dynamik i dessa siffror. Vi har också en penningpolitik i stora delar av världen där minusränta råder. Räntan som annars är ett verktyg att stimulera ekonomin genom att den sänks vid arbetslöshet. Det verktyget finns inte idag. Det finns ingen ränta att sänka. Därför måste helt andra ekonomiska stimulanser till som urholkar statsfinanserna. De offentliga finanserna. Så dräneras ett välstånd och så uppstår på kort tid nationell misär där idèell verksamhet blir den allt mer bärande delen i ett samhälle. Så har det sett ut förr.

Hela vår kultur och kulturelit är just nu åtsidosatt. Kan du tänka dig? Rent kirurgiskt bortlyfta ur sitt sammanhang. De som hjälpte oss med förströelsen, med nöjena, de som hjälpte oss att inte ta livet så gravt allvarligt. De som satte nya normer och som bildade nya skolor i gudlöshet och ogudaktighet. Trendsättarna och fritänkarna på alla livets områden. Publiken har nu samlingsförbud med juridiken mot sig.

Jag tänker på generationen över sjuttio år. De utpekade. De som präglat nästa svenska generation för eftervärlden och för lång tid framöver. De med eller utan ansvarsfrihet. De som föddes på 30, 40 och 1950-talen. För Sveriges del var det ur en synvinkel epoken för den andra vågen av en väckelse som svepte över vårt land efter starka varningar till kristenheten om en förestående invasion av en främmande makt under senare delen av 1900-talen. Tidigt 1900-tal som förde med sig starka gudsmöten. Flera av varandra bekräftade profetord varnade under 1950-talen för katastrofen. Guds folk gick då i bön och saken avvärjdes. Det vidimerar historien. Samma generation är nu måltavla för en naturkraft där de är utpekade av våra myndigheter. Jag vågar knappt säga det men är detta kontexten?

Vi har precis genomlevt påsken på ett ovanligt sätt. Isolerade och desocialiserade. Vi har fått stängt dörren om oss och bestrukit handtag och hissknappar med alkogel, tvättat händerna till "blinka lilla stjärna" och återupprepat proceduren så fort vi tagit i något. En absurd situation. Bakom stängda dörrar och farligt öppna äldreboende har viruset ändå tagit sig in. Obarmhärtigt. Det har bara tagit liv. Tagit andan av liv! Och fortsätter att göra så.

Vi går in i väckelsetider av den typen som ingen kristen ber om. Som ingen normalt funtat heller önskar men som likväl får resultatet av ett arlaregn. Vi som trånade efter särlaregnets härlighet utan önskan om ytterligare konsekvenser för vår tro.

Arbetslösheten stiger nu fortare än en vårflod. Samhället står stilla - hela världen står stilla. Och håller andan. Vi respirerar nu alla allt mer i takt med förlorade intäkter. De uppsagda ser nu om sina hus. Man tvingas sälja av sin bil. Sin båt. Sin sommarstuga. Sin husbil och till underpriser. Allt för att rädda livets centrum - vår bostad. De sociala skyddsnäten håller en tid. En kort tid. Socialförsäkringssystemen ställer villkor på brist på ägande. Man kan utan att vara särskilt fantasifull förstå att i början på nästa vår så har vi en bostads och fastighetskrasch som kommer att sakna motstycke, om inget snart bromsar utvecklingen. Om inte tidigare. Tillgång och efterfrågan har tills nu varit ett race där fantasisummor blivit köpeskillingen för mångas bostäder i storstadsområdena, där efterfrågan och tillgång styrt priserna. Men arbetslösheten kommer tvinga marknadspriserna på bostäder att rasa då utbudet tilltar och efterfrågan avtar. I ett sånt scenario blir många bostadslösa och ruinerade. Kanske för livet. Det är spinneffekterna av detta tvärstopp på en världsvid ekonomisk härdsmälta. För ett osynligt virus skull.

Viruset hotar de äldre. De pekas också ut av våra myndigheter. De över sjuttio år, säger Folkhälsomyndigheten. Så märkligt och beklagligt. De som föddes på trettio, fyrtio och femtiotalet då Gud i folktron fortfarande levde. Det finns en kunskap om Gud som fyrtio och femtiotalisterna bär på - tillämpad, förnekad, upplevd, praktiserad eller ej. Den tron prövas nu i en smältugn. En mordängel går förbi. Då gäller det att ha sitt liv gömt i Gud! Eller har du ytterligare flyktvägar undan din ungdoms Gud?

Psaltarpsalmen som i en bättre bibelöversättning omnämner tält och inte hydda, den beskriver vår utsatthet men anvisar också en tillflykt. "Herren håller mig gömd i sin hydda/tält på olyckans dag!" Det står inte att han gömmer oss i en väldig borg på olyckans dag. Då hade vi kunnat somna om under falska betingelser och premisser. Nej, tältet är beduinens, det kringvandrande folkets hus. Ett tält är ett skydd mot sandstormar, mot vind, regn, sol och kyla. Tältet gömmer dig. Herrens tält är en säker plats - om än framställd i bjärt kontrast till en borg. Det är ju Herren som är tillflykten. Inte borgen. Därför är det ett tält i sin begreppsvärld. 

"Herren håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag", skriver David. Det är ett ord att hålla fast vid om än tältpinnarna ser ut att brytas av och det viner där ute. Detta är en nordanvind. Ja, det är en nordanvind. Den måste alltid komma före sunnanvinden. Vad säger diktaren; "Vakna upp du nordanvind och blås genom din lustgård." Nu blåser det.

"Jag ska slå allt förstfött ", heter det om Israels barn. Jag vågar inte uttala de orden. Det vore ett domsord. Säg gärna att jag inte har rätt att säga det, du som känner mig bättre. Eller att det är en usel reflektion eller en fel analogi. Men så fruktansvärt träffande till sin utformning i en tid då gudlösheten likt ett blylock lagt sig över oss.

Den som har fått kunskap om Gud, han vet vägen. Sök Jesus till din frälsning!

I dag är frälsningens dag. Inte imorgon.

 

Läs hela inlägget »

"Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse."  Filipperbrevet 4:6

När covid-19 pandemin har avtagit och livet övergår i mer normala former skall jag gå runt och titta till stadens biografsalonger. Medan jag väntar på det jag väntar på. Jag ska se ut de mest lämpliga eller varför inte den mest lämpade salongen.

"Gör er inget bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud.", står det skrivet. Det är en aktivitet och inte ett passivt tillstånd. Jag tror inte Herren skulle låta det stå så om han inte menade det. Han kan också pröva våra önskningar om de är seriösa och verkligt menade. Han vill ju inte att vi skadar oss själva under felaktiga motiv. Kärleken är inte sådan.

"Färdas väl två tillsammans, utan att de har blivit ense därom?", skriver Amos.  Jag tycker mycket om den meningen. Den sätter väldigt mycket på sin spets. Det är en mening som inte handlar om två människor som eventuellt drar åt två olika håll - som Abraham och Lot. Nej, den här dyrbara meningen handlar om Herren och den han vill gå med. Och vice versa.

Säg har Herren någon gång förbjudit någon att följa honom - utom möjligen den rike mannen som själv valde bort efterföljelsen för sin rikedoms skull? Men inte så Hanock. Han vandrade med Gud. När två är överens och när Herren är med då blir det så. Det är mer än gripande!

Är det inte så att Gud är betydligt större än våra uteblivna bönesvar? Ja, det finns uteblivna bönesvar som inte går vår tanke och väg. Men de är på intet vis ett uttryck för Guds vanmakt. Han har all makt! När jag tänker på vårt universum och alla de miljarder av planeter som vi till en bråkdel bara kan se en stjärnklar natt, så undrar jag varför Gud tog i så. Varför så extremt stort och så mycket? 

Ja, hade inte sol och måne funnits hade inte Josua den dagen kunnat be allt att stå stilla i dalen under ett dygn när han behövde strids och arbetsbelysning. Vidare så hade inte herdarna hittat Jesusbarnet i Betlehem... Det behövdes en stjärna att visa vägen. Men den tydligaste meningen med hela stjärnevärldens solar tjänade Guds syften när Abraham som var barnlös fick i uppgift att räkna alla stjärnor: - Så stor skall din säd bli. Tala om en Guds vision under mäktiga former! Varken tidigare eller senare så enormt illustrerad. Utan den berättelsen ser stjärnevärlden ut att föra en ganska så meningslös tillvaro. De fyller ingen annan uppgift än den för Abraham. Sådan är GUD!!

För mig ser det ut som att hela stjärnevärlden kommit till för denna enda händelse skull, tills annat är bevisat. Abraham skulle ha något att visualisera. Han som trodde i alla situationer och vägrade tappa hoppet. Han kallas också för trons fader.

Tron den söker och inväntar löftets uppfyllelse. Den kan vara svag. Den kan vara stark. Den kan uthärda och den vägrar tappa hoppet. I Gud.

Vaknade idag till denna sång som jag bara kan hitta i detta utförande. Dålig ljudkvalitè men de sjunger så uppriktigt. Det är värt mycket!

https://www.youtube.com/watch?v=I_zlH-bmKVs


 

Läs hela inlägget »

Inte heller igår eller idag har det kommit något erbjudande om en biograf. Det hade jag förväntat mig. Och det kommer jag att göra också fortsättningsvis. Tron på Gud är inte så konjunkturkänslig. Gud är svag för sånt. 

Ibland hände det att Jesus gick på vattnet. Inte ens nödvändigt. Ibland stillade han stormar. Ibland nödvändigt men fullständigt omöjligt. Allt däremellan är ju en normal seglats. Jag tycker det är fantastisk spännande att ha med Gud att göra. Ja, jag menar nu inte att jag är särskild - men att han är det! Nej, inte den minsta rörelse när det gäller en lokal för Guds folk att samlas i, har visat sig. Än är inte den välbehagliga tiden för det. Så är det bara. Men den tiden kommer! Blir du med?

Det som mänskligheten nu går igenom är omvälvande, kanske mest för de efterverkningar som covid-19 kommer att åstadkomma. Alla dör inte av viruset men många, många fler drabbas när de anhöriga gått bort. Och väldigt många har redan skövlats. Men det är de levande som i slutänden berörs av sorg och av konsekvenserna. Jag är övertygad om att detta skakar om människor. Hela vår existens är urskillningslöst hotad. Ingen av oss har plötsligt några garantier för morgondagen. Viruset frågar inte heller efter status eller ställning. Den frågar inte efter hur namnkunnig eller hur populär och efterfrågad du är. Den famlande maktlöshet och rådlöshet som våra myndigheter uppvisar dag för dag, skapar en skör bild av vad vi människor förmår. Vi som knappt klarar av att tillverka nog med munskydd!  Vi är rätt så utsatta och utelämnade i livet - om vi inte har en trygghet i Gud. Dessa prövningar kommer i sin tur göra att människor blir mer öppna för eviga frågor och en längtan efter en större kontext för sina liv. Det finns en Gud, det finns en frälsare, det finns en räddning igenom allt som händer! Människor vaknar nu upp över de existentiella frågorna. Det kallas för väckelse. Att vakna kan ha två sidor. Ibland vill vi till och med bli väckta för att vi ska göra något trevligt, inför en resa eller inför en semesterperiod. I andra sammanhang är väckning ett groteskt och hemskt uppvaknande...

Det är beklämmande för mig att jag inte kan stå i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan och dela ut traktater. Jag som knappt hade börjat.   Jag såg det som ett evighetsarbete jag var villig att gå in i. Och så liten tid jag kunde vara där! Jag ser det som så att det människorna nu går igenom kommer att vara en process som gör att människorna blir mer mottagliga för evangelium. Det vi nu genomgår kommer att luckra upp själens jordmån. Människor behöver Jesus och inte ytterligare materiellt välbefinnande eller nya varianter av lotusställningar under yoga.

Vi ska framdeles vinna människor för Gud! Nu luckrar tidens händelser upp jordmånen för evangelium. Där ska Jesus erbjudas människor! Rusta dig. Res på dig. Gör dig beredd att gå ut som en såningsman. Skörden skall sedan bärgas.

Och Gud ska hjälpa oss med en lada.

 

Läs hela inlägget »

"Han sade till sin tjänare: ”Gå upp och se ut mot havet!” Han gick då upp och såg ut över havet, men sade: ”Jag ser ingenting.” Sju gånger sade han till honom att gå tillbaka. När han kom dit sjunde gången, sade han: ”Se, ett litet moln som en manshand stiger upp ur havet.” 1 Kungaboken 18

"Gå upp och se ut mot havet! " Det är Elia ord till sin tjänare efter tre och ett halvt år av torka. Det är ett arlaregnets tid sett ur ett andligt perspektiv. Innan dess hade Elia sagt åt kung Ahab att också resa på sig, äta och dricka för Elia hade hört bruset av regn. Profeten hade hört, står det. Bruset! Av regn. Nu väntade han på att det han hade hört också skulle bli synliggjort. Trons ande som kommer över människor kan sällan peka på vilket sinnesorgan förvissningen landar i. Ibland hör de, ibland ser de. Ofta kommer det som en stark förvissning. Påtaglig som en osynlig doft. Trons ande förmedlar inte odörer. Men dofter - hur illa det än ser ut! Jag skulle vilja påstå att trons ande kan förmedla en förvissning så att örat ser och ögat hör! Förvissningen den plötsligt bara finns där, den vilar i Gud och den kommer från Gud. Den påvisar ursprung i Gud och den lägger alla sina ägg i hans korg. 

Det står skrivet att Elia skickade sin tjänare sju gånger att spana efter regn. Jag vet inte vilka meterologiska avläsningar och tillämpningar man hade på den tiden. Men har man hört bruset av regn och lärt känna Gud trots att man ändå står under molnfri himmel, då vet man att regnet kommer om än det skulle vara åratal ifrån ett skyfall. Fråga Mose, han som väntade fyrtio år i öknen på sin ämnelse. 

Elia skickade säkert sin tjänare sju gånger samma dag för att molnspana, för trons ande tar inte hänsyn till tidsaspekter. Gud har ingen klocka. Men han kommer alltid i rätt tid. Trosvissheten kan uthärda väntans långa och svåra nötande på ett löfte men den äger också barnets otåliga förvisso: nu! Och strax därefter ser vi Elia hejdlöst springa framför Ahabs hästar. Framför. Inte bakom! Det är visionärens typiska steg.

Profetera inte om du inte är tvungen. Men är du tvungen då kommer du inte att kunna vara tyst. De med ett självpåtaget uppdrag följer sina egna tankar om en lösning på ditt och datt som spökar i ett kreativt och reflekterande sinne. Det kommer då antingen att bekräftas med det som visionen angav eller också kommer det att sakna förankring i Gud. De tar ofta ekonomiska incitament till hjälp i sina projekt.  

Elia går upp på Karmel. På toppen av ett berg. Fullt synlig och därmed en risk och prestigeprojekt. Han som hade bett en bön och det slutade att regna i nästan fyra år.  Jag vet faktiskt inte, och jag har skrivit det förut, men jag kan inte hitta tillräckligt med bevis att det är Gud som initierar torkan. Eller regnet. Däremot är det Elia, en man av samma natur som du och jag, som dikterar verkställandet. Den världsliga makten, kungen, står maktlös och har bara att förhålla sig. I allt var det Gud som verkade genom en man med Gud. En man. Med Gud! Två män med Gud kan ibland krångla till det. Men det är en annan sak och i sig inte vägledande.

Det är naturligtvis förmätet av mig att starta med den här inledande proklamationen där ramarna sätts upp för hur ett trons tilltal och förlopp gestaltar sig och sedan lägga det i eget knä och bo. Finns det någon rationalitet och sunt förnuft som riskerar sitt anseende och sitt namn på webben för tid och evighet, om en vision - utan att det i sin motsvarighet äger en övertygelse i Gud? Att förvissningen är rätt? Retoriskt sagt.

Jag läser nu att man bedömer att biograferna går en ekonomisk katastrof till mötes, som mycket annat. Här gäller det att inte tappa blicken! Dels har våra myndigheter lagt verksamheterna med restriktioner, dvs. att inte fler än 50 personer får vistas i lokaler tillsammans, dels så är människor rädda för coronaviruset, då man ser hur oberäkneligt och hur hänsynslöst covid-19 slår mot människor. Folkhälsomyndigheten skissar nu på semesterresandeförbud långt in i nästa höst, då den andra vågen - som i alla pandemier varit den svåraste vågen i dödlighet genom historien. Då förstår vi att en bransch som biografbranschen har en temporär men allvarlig finansiell kris framför sig. Ingen vill heller gå dit trots att vi förblir på hemmaplan under sommaren. Dessutom gör streamingplattformarna som Netflix och andra det möjligt att se biofilmerna lång tidigare än förr var möjligt på biograferna. När biofilmerna fläks upp på biodukarna har de intresserade redan sett filmerna. Det slår också mot biograferna. Storbilds - TV med ljudanläggningar i varje hem är också en outtalad konkurrent. Biograferna har i sin nuvarande utformning ingen framtid. Det vill säga: en och en annan lokal blir ledigförklarad till något annan verksamhet. Guds folk behöver en!

Jag vill säga det igen: denna samtidsobservation är inte rådande men ett litet moln i fjärran.  Gud är inte bakbunden av en pests framfart eller dess återverkningar. Men lika visst som att kung Ahab råddes resa sig upp för att äta och dricka, och tjänaren fick rådet att "Gå upp och se utåt havet!", så är det en uppmaning till beredskap och aktivitet. Det står så fint om Elia. Han böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna. Det är ett uttryck för att han var situationen mogen. Han fick inte hybris över sin position hos Gud. Han ställde sig inte staty på en vit häst med ett svärd utdraget till minne av sig själv och sin bragd. Han hade upplevt sig burit hela Israel på sina axlar under torkan. Nu lämpade han ner den bördan på jorden och Gud tog över den. Det är en verklig gudsmans profil. Jag blir så rörd av det.

Man kan grunda stiftelser eller ekonomiska föreningar. Man kan kontakta och uppbåda alla goda krafter man bara kan komma på, för ett projekt. Man kan skapa ett insamlingskonto och uppvakta biografägare och lokalpolitiker. Det är så mycket man kan göra i egen kraft. Men har man Herren med sig? Det är det allt väsentliga här.

Glöm inte bort att när Lewi Pethrus fick visionen att mitt under depressionen på 1930-talen bygga Guds folk ett hus, Rörstrandskyrkan i Stockholm, så var det verkligen fattiga tider. Soppköken ringlade långa. Människor svalt. Ändå offrade människor som aldrig förr. Idag sitter läsarna på miljoner i nedplöjt kapital i sina egna hus. Då ägde Guds folk väldigt lite. Nu har vi mer än man behöver, även om allt är relativt. Kanske nöden driver oss framöver? I alla fall till bön. Det säger Jakob i Guds ord. Och nöd står just nu för dörren! Den dörren står vidöppen.

Rörstrandskyrkan står kvar än idag i sitt bastanta utförande och ingen kan idag bygga något liknande på grund av kostnadsskälen. Då byggdes den under nödår. Så verkar Gud!  Låt oss vara helt beroende av Gud. Bed för saken. Det är trots allt bara ett övertagande av en befintlig lokal som avses. Den behöver inte ens byggas. En biograf som redan finns någonstans. Och vill övertagas. Detta är inget stort projekt - även om också jag är präglad på förståndets förnuftmässiga skäl att inte räkna med Gud! Vår kultur och samtid har lärt oss så.

Men vi vandrar här i tro och inte i åskådning.


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: lewi pethrus

"Innan Sion har känt några värkar föder hon, innan hon känt någon vånda har hon fött en son. Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag, eller ett folk födas på ett ögonblick, eftersom Sion föder sina barn redan när värkarna börjar? Skulle jag öppna moderlivet men inte låta födseln ske? säger Herren. Eller skulle jag som låter födseln ske sedan hålla tillbaka barnet? säger din Gud."   Jesaja 66

I dag kom detta bibelord till mig och jag visste inte var det stod någonstans.

Det är trons ande som inte låter sig nedslås av rationella förklaringar eller övertygande otrosperspektiv, bland allt som är förklarligt omöjligt. Hos Gud finns inget som är omöjligt! Har du inte hört det?

Kan ett land komma till liv på en enda dag? Kan ett folk födas på ett ögonblick? ropar profeten. Varför frågar han det? Därför att Sion föder sina barn redan när värkarna börjar. Plötsligt! Vad svarade Herren på det? "Skulle jag öppna moderlivet men inte låta födseln ske ? Eller skulle jag som låter födseln ske sedan hålla tillbaka barnet?

Åhhh...jag känner allmakts Gud djupt provocerad av alla otrosberg och en sfär av helighet omgärdar honom. Jag berörs och upprörs i djupet av min varelse.

Vi ska inte fresta Herren vår Gud, står det. Förvisso inte. Men när han själv finner sin allmakt genom tron vara uppvaktad... då blir han uppbådad i sin kärlek! 

Då kan allt hända. 

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80



 

Läs hela inlägget »
Etiketter: jesaja 66

I dag googlade jag på biografer säljes. Jag fann ett helt hus med en tillhörande biograf. I Ramsele, i Sollefteå. Men dit är inte jag kallad. Jag ska vara i Stockholm. Det kanske finns någon annan som också vill brinna för denna sak och blir inspirerad. Därför tipsar jag om det. Ett enastående pris, färdigt att prisförhandlas. Låt dig inspireras!

https://www.hemnet.se/bostad/ovrigt-ramsele-solleftea-kommun-nipvagen-2-16295996 

Men detta handlar i första hand inte om att förvärva en fastighet, om ett köp av ett utrymme. Det handlar om människor. Målet är inte en spektakulär fastighetsaffär med vidunderliga förtecken. Så är det sagt.

Här måste den enskilde kristne först gå igenom en process. Jag skulle vilja kalla det för det. Att bjuda människor till Gud är att älska dem som Gud gör. Intill döden och intill döden för sitt eget självliv. Man måste älska människorna så till den grad att Jesu kärlek får herravälde över dig - så att den förvandlar andra. Det är bara så man kan gestalta ett Guds verk. Genom kärlek. Ovillkorad kärlek. 

Är det inte det som Jesus tre gånger frågade Petrus om? Älskar du mig? Jesus replik till Petrus sätter genast andra i fokus. Medmänniskorna!

Åhhh...evangeliskt arbete är ett kall! Ett dygnet runt arbete där nyfödda till Kristus behöver omsorg - på deras villkor - och man måste vara beredd att vara en kanal för Guds kärlek som är oändlig. Ett fullständigt självutgivande krävs med ett passionerat tvång.

När jag tänker på denna vision har jag inte en enda människa som jag kan konkretisera alla mina tankar med, förutom Herren. Jag kan inte dela den med någon människa som inte själv fått den. Det är omöjligt. Jag skulle bara komma att slita ut en sådan person. Man måste själva vara driven! 

Någon frågade mig vad min särskilda uppgift blir. Det ska jag tala om för dig, under passion. Allt! Och allt vad jag kan. Jag ska börja med att sopa rent utanför gatan och sprätta bort gamla tuggummin ur mattan vid ingången. Jag ska demontera neonskylten ovanför entrèn och göra det yttre representativt. Jag ska olja in ekträet runt fasaden och skura stenväggen. Putsa mässingshandtagen till ytterdörrarna och göra fönstren skinande rena. Jag ska måla det slitna svarta golvet där framme vid draperiet och sätta armaturen i fullständigt skick. Jag ska kemtvätta varje stol och provsitta dem. Varenda en! Sedan vill jag stå utanför biografen i dagar och nätter och bara dela flyers om mötena under ständig bön. Vilka möten? De som ska hållas! Detta är ingen teater eller dagdrömmeri. Det är en biograf och jag kommer inte att "spela någon roll". Jag ska bara vara mig själv och älska människorna till korset. Jag kommer inte att stå där ensam.

Några har varit och mätt min person. De har kommit, sett och gått. De vet så lite om Jesus resurser eller har bara glömt hur han är. Det är möten man får ta. Och man får ha förståelse för det. Det bekommer inte visionen. Inte det minsta! 


Jag brinner upp för detta och visionen har inte heller denna dag avtagit!

 

Läs hela inlägget »

En artikel i Dagens Nyheter idag som bekräftar läget. Be till Gud över saken att vi ska få en biograf som ingen vill ha. Eller en som alla vill ha. En som Gud valt!

Klicka på länken och läs artikeln i Dagens Nyheter idag.

Och ett nödvändigt upprop till alla som har ett förkunnarkall; Gå in i din kammare! Gå djupare och ivrigare in i ordet. Saker och ting kan gå mycket fort. Det behövs andliga förkunnare, fäder och mödrar. Gud välsigne dig.

https://www.dn.se/kultur-noje/biografkedjor-vi-klarar-oss-tva-manader-till/

 

Läs hela inlägget »

Jag bär som sagt på en vision om en biosalong för evangelisation här i Stockholm. Den har jag burit på länge nu och skrivit om det flera gånger här på bloggen.

Inte heller idag har jag fått någon biograf. Du skakar på huvudet och säger; hade du förväntat dig det? Nej, svarar jag. Men i morgon! Du förstår; man får vara hur ansedd som helst eller hur bränd eller klok som helst  - både i vad som gäller Guds verk eller inom ekonomi, tvivlen berör mig inte. 

Stockholm behöver en "nedre sal". En nedre sal på bottenvåningen. Jag kallar den så för att det fanns en gång en "övre sal" som lärjungarna skulle stanna i tills de blivit beklädda med kraft. För att travestera den lokalens namn så behöver vi en lokal i markplan som människor hittar till. Människor som framöver kommer att röra sig riktigt på bottenplan. På botten av livet.

När jag första gången skrev om detta så hade coronaviruset inte ens upptäckts i Kina. Nu så står de flesta biosalongerna avstängda i hela Sverige. Inte fler än 50 personer får vistas där samtidigt. Vem hade trott något sådant för ett halvt år sedan? Det kommer att slå sönder ägarstrukturer. Men det är ändå inte relevant för Guds verk i sammanhanget. Gud kan åt sig skaffa en biosalong för sitt verk när han vill. Det har ingenting med coronavirus att göra. 

Vi går också in i nödtider. Människor förlorar sina anhöriga. Företag går i konkurs och arbetslöshet breder ut sig. Socialförsäkringssystemen är för undermåliga. Många kommer att falla emellan stolarna och människor kommer att söka hjälp. Här har de kristna en stor uppgift att peka på sin frälsare och sin medmänsklighet! Gud harvar och plogar den hårda jordmånen - dig till fromma.

I Italien så är man till och med rädd för revolution. Bankerna är stängda och befolkningen får inte ut sina pengar. Vad ska de leva av? Italien som redan innan Greklandskrisen låg illa till såväl i tillväxt som nationalekonomiskt. Regeringen i Italien trycker nu upp matkuponger och de dör i tusental av viruset varje dag. Solidariteten och fördragen i EU kommer att kräva en ekonomisk utjämning där också Sverige står med. Också vi kommer att drabbas.

Mina vänner och läsare, om ni tror jag blivit tokig så har jag inte det. För det kommer att bli fullt av människor i salongen. Vi går mot nödtider!

Vi ska ha en biosalong! Men jag vet inte hur det skall gå till. Biosalonger betalar man hyra för. Eller? Elräkningen kan väl inte bli så hög... Det är ju skumraskbelysning på biografer... och filmkameran som säkert slukar en massa ström ska vara avstängd. (...)

Ja, jag raljerar inför alla som inte tror på denna vision. Jag kräver inte det heller. Inte för ett ögonblick. Verkligen inte. Jag förstår er å andra sidan. Men jag är inte beroende av det. Och jag kommer att vakna upp i morgon bitti och vara förväntansfull. Går jag till sängs även nästa kväll utan en biograf - då inväntar jag nästa dag.

Jag är som någon sa, en brinnande liten man.

- Men jag har en stor Gud! Hans vilja får ske.

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

"Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem skulle jag frukta? Herren försvarar mitt liv. Vem skulle jag vara rädd för? När de onda kommer emot mig för att sluka mig, mina motståndare och fiender, då ska de själva snava och falla. Om en här belägrar mig räds inte mitt hjärta, om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg.

Ett har jag begärt av Herren, detta söker jag: att få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar, för att se Herrens ljuvlighet och söka honom i hans tempel.

Han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskyddar mig i sitt tält, han för mig upp på klippan. Nu är mitt huvud högt över mina fiender omkring mig.

Jag vill offra jublets offer i hans tält, jag vill sjunga och spela till Herren. Herre, hör min röst när jag ropar, förbarma dig över mig och svara mig!

Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ditt ansikte, Herre, söker jag. Dölj inte ditt ansikte för mig, avvisa inte din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du min frälsnings Gud. Om min far och min mor överger mig, tar Herren emot mig.
"    Psaltaren 27


Davids liv är verkligen intressant att följa i varje detalj. Boskapsherden som hade vaktat familjens boskap är vid detta tillfälle smord till kung men han jagas här av allt och alla. Så klart att mannen undrade över Guds vägar för honom. Är detta liv verkligen kungavärdigt? Men han hade tro på att Gud stod vid hans sida och att det timliga följde en annan rytm än hans samtida. Det är tryggt också för oss att veta detta i vår tid när allt ser ut att gå under. 

Vem skulle jag frukta? Vem skulle jag vara rädd för, skriver David. Ja, David är en skald och arbetar med ordflöden. Han visste säkert att man vid redigering inte låter omsägningar stå kvar. Ändå är David en av de främsta i bibeln på det, ofta hårt trängd.

Att frukta och att vara rädd för något är samma sak. Vi kan gått förstå att David ängslas extra mycket vid denna tidpunkt. Men han höll fast vid Guds löften till honom över hans liv. Han blir nästan för sårbar när han utgjuter sitt inre inför oss. Han verkar helt ensam och utsatt, jagad för sitt liv.

Så kan vi var och en av oss känna oss idag. Vi är alla utom fullständig säkerhet för det som går över världen. Viruset är den utlösande faktor. Arbetslöshet är en annan hotande påföljd i våra liv. Inkomstbortfall och undermåliga socialförsäkringar, då vi under många år kanske arbetat oss upp på olika stegar i livet. Plötsligt rasar allt. Vår bostad som är vår trygga borg är hotad. Våra bekvämligheter, vår bil, vårt hus eller vad det än kan handla om i ett liv står i omedelbar fara, ett företag och anställdas försörjning - för att inte säga livet själv! Människor är utsatta och saknar överlag en trygghet i Gud. Men den som lagt sitt liv i Jesus händer vet om att det finns en övergripande trygghet i det. - Gud tar hand om de sina! 

Vi kanske får gå igenom passage vi aldrig skulle ha valt själva och planerat vårt liv annorlunda om vi vetat om hur framtiden skulle se ut. Nu är framtiden här. Vi lägger ändå våra liv i hans händer. Vad som än sker. Oavsett vad som sker! Det är vad David kallar att bli förd upp på "klippan".

Vi har möjligen ett prov att genomgå. Det är att hålla fast vid Guds löften - även om vi inte får några omedelbart synliga tecken konfirmerade i realtid på Guds trofasthet. Vi vandrar ju i tro! Detta är vår tillförsikt. Det är den livsluft som tron på Gud rör sig i och vilar på.

Om du kunde stilla dig och invänta Guds väg för dig så skulle mycken oro stillas. Hans vägar är oförutsägbara. Och jag vågar knappt ge dig rådet för egen del:

- Låt Gud får det utrymmet med fria händer i och över ditt liv! Vi är hans barn. Han är vår far. "My life is in your hands..."

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

Vilka märkliga veckor som ligger bakom sedan jag sist var ute med evangelium. Hela världen har stannat upp för en mikroskopisk organism som man tror sig veta lever i fladdermöss, en till i Sverige fridlyst kusinart som brukar höra till rekvisitan i skräckfilmer. Att den skulle få så stor inverkan på hela mänskligheten är ofattbart. Spridningen har gått som en präriebrand och väldigt många har redan avlidit, trots att den inte nått kulmen än. Länder står nu inför svåra ekonomiska tider med arbetslöshet och en bostadsmarknad på skälvande ben. 

Mänskligheten har verkligen tvingats stanna upp både under utegångsförbud och med ovissa framtidsutsikter. De äldre beordras stanna hemma i sina hem. Äldre människor som relativt sett kanske inte har så lång tid kvar att leva blir än mer påminda om det. De existentiella frågorna knackar nu på mångas dörr och tar inga hänsyn till enskildas besöksförbud. Jesus knackar på vårt hjärtas dörr. Släpp in honom i ditt liv. Inga samhällsinstanser kan ta det ansvaret åt dig. Inte ens kyrkan och prästen på själens område. Frälsningen handlar om en personlig relation med Jesus utan ombud. Han ömmar för dig.

Människor verkar faktiskt också nu börja bry sig om varandra mer i samhället.  Våldet på våra gator tycks ändå har avtagit. Hela tillvaron har drabbats av en perspektivförskjutning. Åtminstone några positiva tecken.

Den här pandemin gör upp med mänskligheten. Vem är regissören? Det är skapelsen! Med sina givna gränser. Den av Gud givna. Där utöver hör Gud bön. Han som ser längre och mer övergripande än vi, mitt i vår oro, vår ängslan och rädsla över framtiden. Han möter oss individuellt. Evigheten är också en framtid. Den tänker vi mindre och sällan på i våra korta perspektiv under maktlöshet. Kanske vi nu fått hjälp med att göra det. Ung som gammal.

Jesus står idag vid varje sjuksäng, vid varje grusad framtidsutsikt, vid varje likviditetskris och hot om konkurs, vid varje misär och arbetslöshet, vid varje nygrävd grav och han erbjuder sin frid som övergår allt förstånd. Han ber dig komma till honom med ditt liv. Allt annat är timligt och i stort ersättligt. "För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?" Ta vara på den kunskap du har om Gud och var inte rädd. Detta är övergående. Åkalla Jesu namn och du ska bli räddad.

Så fort det är möjligt kommer jag att bege mig ut i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan och evangelisera igen. Men det är inte läge för det på överskådlig tid. Faran att bli smittad är alldeles för stor och har gått ifrån att ha varit ett perifert riskområdesrelaterat hot till ett nu globalt förekommande hot. Inte ens Thailand som är grannland med Kina betraktades som riskområde för en månad sedan. Nu är hela världen det! Ofattbart. Obegripligt ofattbart. 

Folkhälsomyndigheten uppmanar nu alla att ta detta i akt. Då följer man det. Men för er som möjligen undrat vart jag tagit vägen: jag har inte gett upp! Men just nu har natten kommit då ingen kan verka.

Jag tror ändå att detta är Guds tid. Detta är också allas vår tid att finna att livet rymmer större frågor än det timliga. Vi är bara på genomresa i livet. Och Guds folk har bett för vårt gudlösa land i tider och för en kultur med gudsfientliga värden som skadar oss, medan verkliga värden gått förlorade i en allt för njutningsinriktad och materialistisk generation. Nu hejdas hela mänskligheten svårt. 

Ta till vara på din kunskap om Jesus. Han är vägen, sanningen och livet!

- Jesus älskar dig!  https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: hopp i mörkret

Jag har kanske varit otydlig med mitt exempel över David Wilkersons nästan självutplånande första tid då han började evangelisera i New York. Det är inget idealiserande från min sida. Men pionjärskap är att uppoffra sig och man får oftast gå ensam. Jesus själv offrade sig för mänskligheten. Han om någon uppoffrade sig. 

Människor mejlar mig och ber om förbön. Man är oroliga för Coronaviruset och dess följdverkningar. Med all rätta. Men allt vilar i Guds hand. Samtidigt kan vi se att gatuvåldet minskar. Detta har en återställande effekt i vårt samhälle. Viruset som verkligen inte ska glorifieras medför samtidigt att vi återgår till en slags ordning som inte polismakten lyckats upprätthålla. Människor börjar bry sig om varandra på ett nytt sätt och oroas för varandra. Det är dyrbara värden mitt i allt.

Det kan vara svårt att få förståelse för ett sådant resonemang just nu, men faktum är att skapelsen sätter oss på plats.

Skapelsen är ett Guds verk.

https://www.youtube.com/watch?v=ryA5cdRmTbo
 

Läs hela inlägget »

Jag blir mycket tagen av de bönämnen som man mejlar in till mig. Jag förbiser inte ett enda av dem. Verkligen inte. Jag kommer fortsätta att skriva upp dem i min bok så jag kan komma ihåg att be för alla. Gud hör bön! Gud välsigna er alla.

(Ett enda litet glöd av Curt & Roland)

Klicka på länken: https://www.youtube.com/watch?v=O3j2FlzuAvo

 

Läs hela inlägget »
Filmstaden stänger alla sina biografer - om än tillfälligt... Ur Expressen 17 mars 2020. Filmstaden stänger alla sina biografer - om än tillfälligt... Ur Expressen 17 mars 2020.


Som för en bunden tryffelhund som fått vittring på hela den omgivande terrängens nedgrävda tryffelbestånd, måste jag ändå hålla mig stilla och hemma ett tag. Gatorna gapar också tomma på människor, numera. Men det vore inget hinder! Att i sedvanlig ordning lämna Vasagatan och under proklamation gå hela Gamlabrogatan upp mot korsningen vid Drottninggatan är i sig en manifestation. Tiderna har på det viset blivit till det bättre. Förr i tiden var Gamlabrogatan en bilburen gata. Numera en gågata. Därför går jag triumfatoriskt mitt i vägen med mina plakat.

Uppgiften om att Svenska film nu stänger alla sina biografer i covid-19 tider, det tar jag med ro. Gud kommer på sitt sätt att ordna med en lokal. Jag kan säga dig att jag inte kommer att bli överraskad. I denna fråga har jag helt tappat omdömet. Omöjligt eller möjligt har här ingen inverkan på min uppfattning längre. Om så Gud skulle stänga en eller alla biografer samtidigt så har han den makten. Ibland gör Gud voluminösa mirakler under pompa och ståt. Andra gånger kliniskt kirurgiskt. Motsäg mig någon, som kan. 

Jag har sökt mig till bokhyllan och hittat Gary Wilkersons biografi över sin far, David. Varför just om honom? Ja, inte för att kopiera hans gärning. Det vore omöjligt. Visioner ärvs heller inte och de kan inte efterskapas med karbonpapper. Att på det sättet försöka plagiera en slags verksamhetsheroism är jag alldeles för klok för. Det vet alla som känner mig. Men Wilkerson var också buren av en vision. Det är brännpunkten här.

Jag vill känna in intensiteten av visionen hos mannen. Jag vill mäta bärvågen. Jag vill bese verkningarna av hans vision och lägga märke till de övertygande och trovärdiga uttryckssätten. Jag finner att de är kännetecknade som Höga visan beskriver det så väl, om när vännen hade stoppat in handen genom luckan - och sedan försvann! Bruden blev väckt av honom som doftade gott och som blev efterlängtansvärd. Så är det med visioner från Gud. De har en enorm dragningskraft och de sätter fart på budbäraren. Det är som ett uppvaknande.

Så här skriver Gary i en biografi om sin far David Wilkerson:

"Medan allt detta pågick bodde pappa ( David Wilkerson )i en liten kommunalt subventionerad lägenhet i Staten Island, på Victoria Boulevard. Hans arbete i staden med hektiska dagar och nätter hade blivit en heltidstjänst och han behövde säga upp sin pastorstjänst i Philsburg. Vi barn och mamma vi flyttade då hem till hennes föräldar, familjen Carosso, i Turtle Creek - en tillfällig lösning som inte var särskilt bra, tills pappa kunde hitta en bostad åt oss i staden.

Hans liv i New York var spartanskt. För min far kretsade allt - varenda minut, varenda tanke, varenda slant - kring Guds verk. Han använde lägenheten som både sovplats och kontor. Hans bror Jerry, som hade tagit värvning i flottan, hade genom familjen hört vad pappa höll på med och bestämde sig för att hälsa på honom på nästa permission. Min farbror blev chockad av vad han såg.

"Han hade en tältsäng och en kokplatta, och det var allt", säger Jerry. " Jag trodde att han skulle bo på ett fint och flott ställe, men han hade inga pengar. Jag sa inget till honom men jag tänkte: Han är tokig. Vad i hela världen sysslar han med? Jag trodde verkligen att det var något fel på honom."

------
"Han tog aldrig hand om sig själv", konstaterar farbror Don. " Han åt inte bra mat, och han bara plockade lite i maten." Mer än en gång hände det under den där pionjärtiden att pappa blev alldeles utmattad. Då hände det att han kollapsade, ibland mitt i en predikan, och fick föras till sjukhus.

------
"Och i en pionjärinsats som Davids handlade det om arbete dygnet runt." *


Att få sådana karaktärer stillasittande under en beslutsfattande vald styrelse där allt först ska fördras och penetreras fram och tillbaka är naturligtvis en omöjlighet. En bärare av en vision skulle förgås under tiden. "Glädjebudbäraren", som kommer över bergen, som psalmisten talar om - springer! Det står visserligen att "han kommer över bergen."  Ja, han tar sig över bergen som är hindren, men springer det gör han! Därför att det är glada nyheter. Evangelium är ett glädjebudskap. Men styrelser och kollegiala beslutsfattare lider av trögdjurets mentalitet. Och de lider av ekonomins kalkylerande förbannelser på trons område. De vandrar som sengångaren upp och ner över trädstammen och betraktar den på nytt varje gång och ur olika perspektiv. Ett på stället marsch. Det har inte budbäraren tid med då det inre livet brådskar.


 https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

* (Ur boken: "Korset, stiletten, och mannen som trodde att allt var möjligt" av Gary Wilkerson. Förlaget: Bornelings.)
 

Läs hela inlägget »

Coronaviruset slår nu med full kraft mot hela mänskligheten. Viruset som sitter i sekretet tar sig djupt ner i lungorna och biter sig fast i organet på cellnivå och förökar sig av proteinet i cellerna. Kroppen - intet ont anad, reagerar först inte, tills smittan blivit till ett sjukdomsfall. Då kommer reaktionen med feber, värk och försvårande komplikationer. Viruset har hittills dödat ett tiotusental människor över hela världen. Än vet vi inte hur många som kommer att dö totalt sett.

Viruset påminner om synden. Man är bärare av det utan att veta om det. Det syns inte. Det känns inte. Åtminstone inte initialt. Synden, däremot, kan trigga igång välbefinnande. "Stulna äpplen smakar bäst." Din kärlek till din nästas man/kvinna är inte lovlig för den skadar kärleken till din äkta man/kvinna. Däri ligger det förvridna och svåra. Även om den upplevs som kärlek så skadar du din äkta relation. Kärleken som till sitt väsen inte vill något ont. Här blir det ont!  Vi som följer våra inspirationer och våra begär som en slagruta, vet inte om att vi då är berusade av synd. Så stör synden en harmoni och en förordning. Skadorna visar sig senare. Som virus. Syndaren erbjuds dock nåd till omvändelse och att få komma till himlen. Men inte med synden. Han erbjuds nåd!

När vi reste in i Thailand för fyra veckor sedan hade man riggat upp en värmekamera mot alla som kom in i landet. Vi screenades. En siffra dök upp på skärmen som visade varje inresandes kroppstemperatur. Febersatta resande togs åt sidan och fick inte komma in i landet. En omutbar gräns. Inte ens visum hjälpte - som kan liknas vid religiösa bekännelser utan verklig omvändelse till Gud.

Terminalbyggnaden är här i sin motsvarighet döden i min jämförelse. En gräns. Det är en bra bild på den människan som inte blivit renad från synden. Han eller hon kommer inte in i himlen. Precis som länder nu stänger sina gränser för att man inte vill ha in virus i landet, på samma sätt är det med Guds nya eviga plats för oss. Ingen synd ska komma in där! Gud är god och han vill sätta punkt för synden som skadar oss och andra. Det har han ordnat med återlösaren - Jesus Kristus. Han är vårt botemedel. Du måste välja honom som du väljer att vaccinera dig. Det är helt frivilligt och förståndigt gjort. Hans vaccin är det oskyldiga blod som han lät rinna för oss. Korsdödens brutala och dramatiska omständigheter som visar på allvaret. Allvaret med synden. Jesu blod renar från all synd. Den som åkallar Jesus namn ska vara räddad.

Egentligen är synden mycket, mycket mer komplicerad än vi tror. Synden är en del av vår natur. Den är ett med oss. Som jag sagt tidigare;" Vi är inte syndare för att vi syndar. Vi syndar för att vi är syndare." Vi gör inte. Vi är.

Det senaste året har barnen i västvärlden blivit utsatta för ångest över miljöfrågorna. Olyckligt på många sätt. En börda barn inte ska behöva bära och hetsas av. Nu slår Coronaviruset mot en värnlös mänsklighet där inte bara välståndet står på spel. Men det finns evighetsfrågor vi måste konfronteras av - oavsett hur det går med vår miljö. Vi är evighetsvarelser. Det är lika säkert som att vi alla har en avgränsad och unik personlighet. Den är odödlig. 

Den kan gå evigt förlorad och då får du obönhörligt följa med! Var din situation vuxen och ta ditt ansvar över dig själv. Ingen annan kan ta det ansvaret åt dig. Antingen kommer du hem till Gud i ett evigt välbefinnande eller till en plats dit djävulen skall fängslas för evig tid. Den platsen är inte avsedd för dig.

Vart är du på väg? 

 https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

" En vision sträcker sig framåt med en oerhörd intensitet. En vision brinner trots avsaknad av resurser. Den äger forsens kraft och bergets tyngd. Den äger vindens framfart och behöver inte legitimera sig. Den lever sitt eget liv och rör sig mot sin fullbordan."                                                                            
                                                                                                  
    Thommy Jakobsson

 https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

Jag nämnde inte det igår. Det tog mig nästan åtta timmar att dela ut bara 400 flyers. Ett dagsverk. När jag skulle somna och blundade fortsatte människor att komma emot mig. En yr känsla. Kanske inte så konstigt. Om det går 25 personer på varje utdelad traktat - ja, då sa jag: - Varsågod, Gud välsigne dig, tio tusen gånger till tio tusen människor. Inte sant? 

Nu handlar inte arbete i Guds rike om statistik. Men ändå. Att det ska behöva ta mer än en minut att få en enda människa att ta emot ett informationsblad, det är verkligen ett tidens tecken. Människor är så trötta på information genom sina mobiler, datorer, musikspelare, massmedia och TV att de inte orkar, tror jag.

Men inte bara det. Jag tror att ängsligheten för Coronaviruset slog igenom igår och gör att många tvekar att ta emot något. De kan ju inte veta att jag suttit i karantän i över en vecka efter mitt Thailandsbesök av hänsyn till just det. Min solbränna röjer mig. Jag märker ju en avsevärd skillnad då jag kunde dela ut 500 stycken på 5-6 timmar bara för en månad sedan. Jag tror att det är virusrädslan som spökar.

Men det kommer inte att hindra mig! Så fort jag får en dag ledig så är det ut igen. Plogen måste ner i jorden för att skapa fåror. Det är i fåran som fröet ska sås. Man sår inte på hård obearbetad jord. Egentligen vill jag ha ett nät för fiske men jag får nöja mig med pimpelfiske. Det är ju vinter...  Och känslan man har efter en dag där ute det är den som åkermannen eller jordbrukaren har efter avslutat dagsverk; fröbingen blir tom och inga resultat. Men en bonde vet att det tar sin tid. Processen har då bara börjat. Där nere i människosjälen gror det en växt som Gud ger. Resultatet får vi invänta till den stora skördedagen. Men den tänker vi inte på nu. Nu gäller det att grovarbeta.

Jag har det hela tiden på tungan till dig som läser detta; Vill du vara med? Vill du följa med? Men jag vill inte forcera något. Det här är lagt framför Gud och det är han som får dirigera. Jag skriver också så här minutiöst av den anledningen att jag vill ge inspiration och ett exempel.

Varje gång jag går ut så kommer det minst tre-fyra stycken förslag på församlingar/kyrkor som man vill att jag ska gå med i. Jag förebrår ingen för det. Det är en god verksamhet man åstundar. Men jag ska stå i den där gatukorningen och inget annat. 

Om så än en staty blir rest till åminnelse!

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80
 

Läs hela inlägget »


I dag har jag varit ute i korsningen Gamlabrogatan/Drottninggatan från klockan 10.30 till 18.30. Ett fantastiskt arbete! Så många möten och så många gensvar.

Tack alla ni läsare som kom förbi och som följer mig på bloggen! Det är extra uppmuntrande när troende människor ger sitt stöd. Man förstår sammanhanget.

I dag vill jag särkilt nämna tre flickor som kom fram och i tur och ordning ville ha en traktat. Den första tjejen frågade med allvarlig och hoppingivande intonation; Älskar Jesus mig? Ja, det gör han, svarade jag. Mina fingrar var då sedan länge stela av kyla och jag var mån om att inte bromsa upp deras liv, jag ville ju ge en flyers till dem var innan de försvann. När nästa flicka skulle få ett flygblad, då frågade hon med samma tonfall: Älskar Jesus mig? Ja, det gör han, svarade jag. Den sista och tredje tjejen räckte sedan fram sin hand och frågade - fastän hon säkert kunde svaret vid det laget, men tonfallet i hennes fråga var lika genuint: Älskar Jesus också mig? Ja, det gör han, svarade jag lika innerligt som till de andra. Deras frågor var seriösa. Det var de.

Flickorna nästan till intet gjorde mig där på torget. De frågade inte vem Jesus var. Det visste de. Det ifrågasatte inte heller om han levde. De kopplade istället direkt ihop med sitt liv och behov och sträckte sig fram emot Jesus! Man blir då rörd. Flickorna var kanske tretton- fjorton år. Så gripande! - Ja, det gör han.

Jag fick också be till Gud med en man. Han kom fram och ville ha förbön för en sak. Han var inte troende. Jag lovade ta med hans namn hem och i bön. Men förebrådde mig själv att jag inte tog med honom i bön där och då. Men så kom han tillbaka efter någon halvtimma. Då ropade jag in honom och jag bad till Gud för honom där på torget. Han sa sedan innan han gick att Gud hör bön. Ja, det gör han. Jag kommer att skriva in hans namn i min bönebok, över dem jag ber för.

Ett gäng med småkillar kom också och ville självmant ha varsin traktat. Annars brukar killar i nedre tonåren trigga varandra till oseriösa upptåg under socialt tryck. Men de ville verkligen läsa mer om Jesus. Du förstår vad det kan betyda! Det kan betyda allt. Guds Ande kan verka på dem genom livet.

Väldigt uppmuntrande för mig då en man kom fram och sa att han hade saknat mig där under några veckor. Han hade tittat efter mig. Han trodde jag hade gett upp. Flera för mig okända människor har nu börjat återkomma till platsen där jag står och vi känner nu varandra vid namn. Vi vet att vi kommer att ses igen där ute och det blir till uppmuntran för oss alla.

Jag möter också många offentliga personer som får en påminnelse om Jesus genom traktaterna. Det är ju ofint att nämna några vid namn, men det är flera välkända kulturprofiler jag får dela ut till. Alla människor är värda lika mycket, så det är inte det. Men kända personer rör sig kanske inte så mycket i offentligheten att de kommer i kontakt med evangelium. När så sker är det positivt. 

En äldre man i sina sista levnadsår fick jag faktiskt tala till med skärpa. När man är så gammal som han var och inte är avgjord för Gud - då är det allvarligt. Han visste vägen men ville inte ta ett frälsningsbeslut. Människor med "både och inställningen" måste man särskild hjälpa. På andra sidan evigheten är det ingen som gör det.

Som ni förstår så har jag kastat mig på bloggen så fort jag kom hem. Det här är en såningsarbete. Det här är att bygga förtroenden. Det här är att plöja ny mark i en ny generation. 

Och det är saligt!

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80


 
Läs hela inlägget »


I morgon är det dags igen för mig att dela ut flyers och påminna människor om Jesus. Jag tror att det har en väldigt stor inverkan och det knyter an till varje människas inre liv och den gudsbild man har - för det har alla.

Man ska komma ihåg att människans attityder är ett hölje, många gånger. De är en färskvara och styrs av tillfälligheter. Därför ska man inte lägga så stor vikt vid negativa utfall eller avogt bemötande. Det säger så lite, egentligen.

En människa kan vara full av besvikelser. De måste någonstans få utlopp. Vi hänskjuter ofta vår situation och belägenhet till en högre makt. Man uttrycker då ofta sitt missnöje mot Gud eller kristna och låter Gud få skulden för omständigheter som han till och med vill lösa till det bättre. Reaktioner är bättre än likgiltighet men också likgiltigheten är ett skal. Innanför det skalet bor det en dyrbar människa som längtar efter frihet.

Bilden här ovan är inte på mig. Det är en man som gör reklam för ett matställe. Jag fångade honom på bild för han hade en så fin elektronisk ledtavla. Den är säkert tung att bära. Jesus ok är milt och hans börda är lätt - som mina plakat - så jag är inte avundsjuk. Man ser för övrigt oftast bara Jehovas vittnen och just affärsidkare som står på stan, på det här viset.

Men jag förebrår ingen. Absolut inte. Jag har själv precis börjat och anklagade människor vandrar bara in i träldom om de med besked utifrån ska ta sig an en uppgift. Ska man gå ut och vinna människor för Gud måste det komma alldeles inifrån den människan själv som skall gå ut med evangelium. Så är det. Det måste finnas en egen bärvåg och en bärkraft. 

Jag har ju lite erfarenhet nu sedan de få gångerna jag varit ute. Jag ser ju hur fienden kommer på olika sätt för att avleda och uppehålla med allt möjligt tankebråte. Som en man som förfäktade en tanke, som jag aldrig hört förut, att det är löftet till kung David som är löftet om Messias. Han menade att det är David som är Messias och inte Jesus.  Jag gav honom väl tjugo minuter till att motsäga den villfarelsen. En människa kan inte ta Jesus plats. Det är omöjligt. Sedan fick det räcka. Jag förstod att det bara var fienden som ville trötta ut mig. Han kommer med alla möjliga infallsvinklar. Men man får vara varsam. Det är ju alltid en människa som framför åsikterna. Man får känna av när det är lönlöst att ge sig in i resonemangen och när det är dags att klippa av. Sådana fruktlösa resonemang blir annars på bekostnad av behovets barn.

Jag ska ta mig in tidigare imorgon. Kanske vara där redan klockan 10.00. Då är det ett litet mindre antal människor på stan. Men ändå en och en annan. Jag vill möta också dem. Det var så länge sedan jag var där nu och jag vill dela ut fler än vanligt. Fast det handlar egentligen inte "bara" om mängden. Det handlar om att nå någon eller några med verkliga behov. Upplagan är inte det primära.

Tänk dig att det tar mig ungefär motsvarande tid att erbjuda 20 stycken en flyers - som inte tar emot - innan jag får dela ut till en enda som tar emot. Jag räknade några gånger och det gick faktiskt upp till 30 personer vid något tillfälle. Så att dela ut 500 flyers det kräver tid och tålamod. I morgon har jag lite tid och mycket stort tålamod.

Jag har inte så långt tid kvar, känner jag, så jag vill mer än gärna ligga i. Det kommer jag att göra med ett kort avbrott för lunch. Skörden är mycken men arbetarna är få!

Jag ber också att jag får vara till ett exempel för andra. Att också andra monterar ner sina stora och väldiga föreställningar om hur en evangelisation ska gå till och vilka som är dugliga. - För också du är duglig! Att det som sås ut får bära frukt och att den hårda jordmån som man tycker sig uppleva krackelerar och attityder förbyts i en uppriktig bön: - Gud hjälp mig! Var och varannan människa bär på den bönen bakom skalet och fasaden.

Det har jag själv erfarit och sett.

 

Läs hela inlägget »

På tisdag kommer jag att stå i korsningen Gamlabrogatan och Drottninggatan. Det har inte utbrutit några Coronavirus på oss så nu tar jag mig an arbetet igen. Så välsignat. Välkommen att hälsa på om du har vägarna förbi!

Gör något litet. Tro Gud om mycket!!


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: tro på gud

Det är mycket svårt för mig att hålla igen på visionen jag bär inom mig. Visioner bär man inom sig och inte i kollegieblock. Visionen, om en biosalong där Guds folk kunde samlas. Är det förmätet sagt? Säkert. Men varje generation måste själva erövra områden för Guds rike. 

Det kunde gå till så att man gör ett upprop och kallar på troende människor att vara med. Jag tror det skulle gå att få med väldigt många i syfte att vinna nya människor för Gud. Det är ju så att under årens lopp så har det tillkommit en ny generation som inte har några gudsupplevelser. De har kommit för att vi ska betjäna dem och "för en tid som denna".

Ja, man kunde förbereda sig. Den som är musikalisk plockar fram sitt instrument och gör i ordning det, bildlikt talat.  Jag menar; man gör något förberedande och praktiskt för att komma igång. En biograf & cafè kräver många olika gåvor och färdigheter.

Man kunde också starta en ekonomisk insamling. Den insamlingen har ju en bättre framtid för sig om den sker på ett tidigt stadium. Men den vägen vill jag inte ta.

Jag kunde också begränsa det till att bara göra ett upprop till de som vill vara med och evangelisera. Och på så vis påbörja ett gott arbete. Det kommer att komma fler som evangeliserar i city. Det tror jag. Gud kallar!

Men den som jag högst av allt vill ha med i visionen, om jag nu får tala så, det är ju Herren! Därför har jag ställt mig i city. Han får lösa biosalongfrågan. Gud behöver bara någon eller några. Det är skriftenligt. Gud kan ju inte göra något om vi inte sätter oss i rörelse. Under tiden evangeliserar jag. Men det är Gud som sanktionerar. Det kan inte vi göra.

Jag vill inte forcera något. Absolut inte. Men håll dig ajour och var bedjande. Det kan gå fort. Och det får ta hur lång tid som helst. Men vi har väntat länge nog nu på att Herrens arm åter igen skall få ses utsträckt.

Herren vill ju ha några att samarbeta med. Han gör inte detta med änglars hjälp. De har helt andra uppgifter. Detta är ett arbete för oss troende.

 

Läs hela inlägget »

Remember there`s  a friend named Jesus who will wipe your tears away, and if your heart is broken just lift your hands and say..."

https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

 

Läs hela inlägget »

"Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren."
Luk. 4

Lukas skriver att Jesus återvände uppfylld av den helige Ande från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen. Fyrtio dagar senare står det att han i  Andens kraft vände tillbaka till Galileen. Tillståndet beskrivs med olika prepositioner. 

Strax därefter går Jesus in i templet och läser de kända orden av Jesaja och identifierar sig med dem: Herrens Ande är över mig. Varför står det inte i  mig? Om Simson står det att Guds Ande började verka honom. Varför står det inte i honom? De båda exemplen är av samma slag. Men på och över!

Ohh... min vän! Det här är olika tillstånd av smörjelsen. Smörjelse till tjänst. Det handlar om ett inre och ett yttre inflytande från Gud - samtidigt. 

Uppfyllelsen av den helige Ande rår vi i mångt och mycket över själva. Nya testamentet som uppmanar oss att "uppfyllas av den helige Ande". Men när det står att Herrens Ande var över honom - då är det något mer men av samma slag. Det är maktpåliggande när Guds Ande verkar över eller .

Ja, då handlar det mer om kraft till särskild tjänst, än om kraft till att vara ett vittne. Prepositionen visar på inverkan och påverkan, skulle man kunna säga. I samma Ande.

Gud vare lov!

 

Läs hela inlägget »

Sent nu på eftermiddagen har jag tagit beslutet att avvakta med att evangelisera i citykärnan. Det beror på att vi kom hem från Thailand så sent som i måndags förmiddag. Det har bara gått tre dagar.

Thailand är inget riskområde för Coronavirus. De hade visserligen 40 stycken insjuknade i norra delarna av Thailand, norr om Bangkok, men inga i mellersta delarna där vi uppehöll oss.

När man sitter i ett flygplan med tre hundra människor som kommer från samma område och är instängda i över elva timmar så är det stor risk att bli smittad - om någon mött någon annan i Thailand som burit på Coronaviruset. Vi vet ju inte om någon varit i Bangkok-trakten under sin resa eller via någon annan olyckligt nog drabbats. Det är mycket möjligt.

Jag ser genom massmedia att bland de som insjuknat så genomföres en minutiös genomgång av vilka man har varit i kontakt med, efter att man visat på symptom. Skulle jag i detta läge, mot förmodan, vara smittad så ter det sig mer än ansvarslöst att ställa sig på stan och möta människor på det viset.

Jag är inte rädd för Coronaviruset. Jag tror också på Guds beskydd men här handlar det om respekt för andra människor. Det vore fruktansvärt att i det sammanhanget när jag evangeliserar, smitta ner människor, om så skulle vara att jag bär på smittan.

Det får därför dröja någon vecka till innan jag exponerar mig bland andra. Man talar ju om en karantän på ca. 14 dagar när man varit i drabbade områden.

Jag väljer att göra så - även om det tar emot. Jag tänkte inte på dessa saker så sent som i går ens. Men det handlar om att vara ansvarsfull.

 

Läs hela inlägget »

Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal som var full med ben. Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder över dalen. Och se, de var alldeles förtorkade. Han sade till mig: ”Människobarn, kan de här benen få liv igen?” Jag svarade: ”Herre Gud, du vet det.

Då sade han till mig: ”Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: Så säger Herren Gud till dessa ben: Se, jag ska låta ande komma in i er så att ni får liv. Jag ska sätta senor på er och låta kött växa ut på er och täcka er med hud och ge er ande så att ni får liv. Och ni ska inse att jag är Herren.”

Jag profeterade som jag blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett ljud, det blev ett rassel, och benen kom tillsammans så att ben fogades till ben. Medan jag såg på, växte ­senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.

Då sade han till mig: ”Profetera till Anden, ja profetera, du männi­skobarn, och säg till Anden: Så säger Herren Gud: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna så att de får liv.” Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.

Han sade till mig: ”Människo­barn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: ’Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss.’ Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska öppna era gravar och hämta upp er, mitt folk, ur era gravar och låta er komma till Israels land. Ni ska inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för upp er, mitt folk, ur dem. Jag ska låta min Ande komma in i er så att ni får liv, och jag ska låta er få bo i ert land. Och ni ska inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren.”  Hesekiel 37


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: hesekiel 37

Senaste

Arkiv

Din kommentar

  • Siri Åkesson » Guds kroppsspråk:  ”Tack Jesus!”

  • Märta » Så förleder Halldorf, Pingst:  ”Tack Thommy! Det kan inte nog värdesättas att du på detta klarsynta sätt tar bla..”

  • Siri Åkesson » När frikyrkan rekryterar:  ”Man blir mörkrädd. ”

  • Märta » När frikyrkan rekryterar:  ”Så väl reagerat och skrivet, broder! Man blir ju mörkrädd inför den sortens efte..”

  • Thommy » Förbönstjänst:  ”Tack själv, Märta! Du som fått en gåva att öppna himmelens fönster utifrån. Så v..”

  • Märta » Förbönstjänst:  ”Tacksamt läser jag vad du skrivit här. Jag blev själv påmind - blev uppmärksam p..”

  • Märta » Herrens ord:  ”Gud välsigne den som inte tiger när det är dags att tala!”

  • Leif Backman » Den blekgula hästen del.2:  ”Som av en händelse såg jag i TV-tablån att det går en deckare som heter ; Den gu..”

  • S. Anderberg » Den blekgula hästen del.1:  ”Wow! Vilken insikt. Tiderna manar till gudsfruktan, bön, omvändelse och bibellä..”

  • Siri Åkesson » Den blekgula hästen del.1:  ”Allvarligt..verkligen allvarsord..”

  • Jonas Stenlund » Tvehågsna:  ”Tack för ett ord i rätt tid. ”

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv