_DSC9211-2.Mobilen

2018 > 01

Folk och Försvars rikskonferens har haft sitt årliga event där man vid kunglig representation och med NATO chefen Jens Stoltenbergs närvaro, talat om Sveriges säkerhet. Vad gör NATO chefen där? Inte alla frågor avhandlas väl ens med de bästa av vänner vid interna familjeangelägenheter. Ja, det inskärper möjligen hur allvarligt det politiska läget är - för allt annat vore en provokation. Sverige inte är med i NATO. 

Det har uppstått en semantisk motsättning mellan Försvarsberedningen och regeringen. Det handlar om rubriken som Försvarberedningen myntade 2014 då man gjorde bedömningen att det var "osannolikt " att Sverige skulle angripas av en främmande makt. 2017 års beredning talar om att ett anfall mot Sverige "inte kan uteslutas ". Även ord har betydelser. Inte sant? Det är en skräpning. En avsevärd skärpning.

Det man från militärt och politiskt håll är absolut överens om är att Sveriges totalförsvar måste stärkas väsentligt. Även svenska myndigheter tittar nu på vilka verksamheter inom industrin som skall krigsplaceras, dvs. vilka som snabbt måste kunna lägga om till krigsproduktion från att ha varit renodlad civilproduktion. Då är inte ett angrepp mot Sverige en "osannolikhet" längre! 

När det gäller vårt land tänker jag på Anton Johansson. Norrmannen, Finnmarksprofeten. Han var sakkunnig för att Gud hade visat honom något. En naturmänniska. Han gick till sin samtids regenter och berättade vad han hade sett. Man häpnade. Han talade om ett ledande ryskt angrepp mot Sverige.

Det är så med det profetiska ordet att det väntar på sin tid. Guds klocka är uppdragen men är ställd efter nåden. Där hastar inte timmans visare så fort. Men nu rusar den i en annan visare allt närmre. Tiden är nära! Vad säger profeten Habackuk;

"Ty ännu måste synen vänta på sin tid, men den längtar efter sin fullbordan och skall inte slå fel. Om den dröjer, så förbida den, ty den kommer förvisso, den skall inte utebliva." Habackuk 2.

På 1950-talet hade Birger Claesson syner om ett anfall mot Sverige. Otroligt detaljrika upplysningar som inte kan förnekas. Ja, han hade syner mitt i Filadelfiakyrkans lokal på Rörstrand under en gudstjänst - den kyrkan jag har skrivit om tidigare i min blogg. Birger som kom, han såg och han talade. Men ganska snart tog Gud bort honom. Budskapet var överlämnat. Så är det med budbärare. De är bara brevbärare. Men budskapet finns kvar. Gud som inte har någon klockan verkar genom nåden. Det är hans tidsmått.

Dessa nämnda profeter har beskrivit att när den ryska armen anföll Sverige så hade det svenska försvaret ett okänt vapen, som fullständigt tog ryssarna på sängen. Han fick höra de ryska generalerna säga att om man vetat om detta, hade man aldrig anfallit. Det är idag inte svårt att förstå att så kan hända. Men det är uppseendeväckande att uppgifter som är omtalade så många år tidigare nu kan ha relevans. För det är fullt möjligt att den svenska militären har teknik att fullständigt slå ut elektronik med elektriska vågor. Då avstannar fienden på ort och ställe. Vem vet. Det är ändå uttalat i förväg.

När vi läser om ett kommande krig mot Israel hos Hesekiel, då skriver han så här; " Du skall då komma från ditt land längst uppe i norr, du själv och många folk med dig, allesammans ridande på hästar, en stor skara, en talrik här. "

Att fossila bränslen inte har någon framtid, det vet vi. Men det ser här ut som om all typ av energiladdning är omöjlig i det krig som Ryssland skall utföra mot Israel i kommande dagar. Varför? Därför att hästar är tydligt omtalade. Man krigar inte med hästar nuförtiden. Svaret kan vara det som man redan fruktar; elektroniska redskap blir i framtiden obrukbara eftersom de kan slås ut av kontra elektronisk datorisering och programmering. All militär förmåga bärs upp av elektronik idag. Hela vårt samhälle för övrigt.

Mina vänner, låt mig få knyta ihop säcken. När jag ser hur vår kultur alltmer sjunker ned och de kristna förlorat olja i lampa och kärl, så ser inte jag lösningen som ett hot. Det gör jag inte. Hotet är att vi inte får till en lösning! Då går vi under. 

Jag har talat med flera som har större närhet till mina observationer jag gjorde i Filadelfiakyrkan, än vad jag har och den förfärliga rapportering som jag delgivit under min blogg: "Skriv till församlingens ängel ". Vet du vad man kan få höra och det säger jag med stor integritet och för sakens skull: "Det är inte så farligt. Några gick fram på förbön efter predikan...det är inte så mörkt." - och då talar vi om allvarliga tecken på ett förfall bland Guds folk. Rökmaskiner och spotlights under förkunnelsen! Det är inte oskyldigt. Ett allvarlig tecken på andefattigdom. 

Den Helige Ande behöver inga fler hjälpmedel än sina nådegåvor. 


 

Läs hela inlägget »

" Den rättfärdiges väg är jämn.
  Du, den Rättvise,
  jämnar den rättfärdiges stig.
  Ja, på dina domars väg, Herre,
  väntar vi dig.
  Ditt namn och din ära
  är vår själs längtan. 

  Min själ längtar efter dig om natten,
  anden i mig söker dig,

  för när dina domar drabbar jorden
  lär sig världens invånare 
  rättfärdighet.


  När den ogudaktige får nåd
  lär han sig inte rättfärdighet.
  I det land där rätt skulle råda
  handlar han orätt,
  han ser inte Herrens höghet.

  Herre, din hand är upplyft,
  men de ser det inte.


  De ska se din iver för folket 
  och blygas,
  den eld som är avsedd 
  för dina fiender ska förtära dem.

  Herre, du ska ge oss frid,
  för allt som vi har uträttat 
  har du utfört åt oss.
"        Jesaja 26.


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: jesaja 26






Skriv till församlingens ängel!

Det är en uppmaning som riktas till Johannes i Uppenbarelseboken. Skriv till församlingens ängel. Gud är allvetande men kan ändå sända en ängel efter bud. Han som upplyser sina änglar om det allt väsentliga. Skriv! Ja, skriv till ängeln.

Idag gjorde jag ett besök i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Med bävan och stor självinsikt. Jag ville ta den andliga temperaturen. Kan man göra det - bara så där - likt en flygande inspektion till ett företag som redan äger en Andens ISO certifiering? Ja, det kan man för Guds Ande inom oss vittnar med vår ande om att vi är Guds barn, vilka vi och är. 

Kriterierna för förkunnelse kommer alltid att vara baserat på Guds ord. Ordet och Anden. Därför heter det: Gud genom kraftgärningarna, Herren genom tjänsterna och Anden genom gåvorna. Där uppfylls certifieringen. Finns det andra aktörer eller begåvningar på scenen i verksamhet som kan ersätta det? Har tekniken med sina effekter delvis tagit över Andens verkan och inverkan på människor? Och vad beror det i så fall på. Artisterna - var finns de på bibelns blad "då hela vårt liv är ett skådespel ", enligt Paulus? De utgör i så fall ett substitut. Ett fattigdomsbevis. Ett andligt fattigdomsbevis. Är det med hjälp av ljuseffekter och trendig musik och rökmaskiner som syndaren skall föras fram till ett möte med Gud eller är det Guds röst i bönens atmosfär och förkunnarens intonation under sin närhet till Gud, som skall vara födslofrämjande? Elden i förkunnarens bröst! Ja, om rekvisitan, med rökmaskiner och färgade spotlights nu är så obetydliga i gudstjänsten, varför då ge dem plats? Då är det inte jag som är ytlig i mitt ifrågasättande utan de som hade inflytande och makt att installera dem. Att bli frälst är inte en "mysig" händelse. Det är möjligen på fel sida om upplevelsen. Annars blir syndaren aldrig förlöst. Guds hus är ingen rockscen eller tonårsklubb under anglosaxiskt språk. Det är bara trender! Att möta Gud är inte artificiellt. Guds rike är inget lockbete med krok under färgglatt blänke. Det är en uppenbarelseplats.

Guds ord är primärt sett ingen text. Guds ord är levande! Det är ett svärd som åtskiljer, ande, själ, märg och ben. Det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Gud är ingen talare under höga universitetspoäng. Det är han inte. Han är helig och ingen hög sannolikhetslära för ett bättre liv. Dessa ordjonglörer i sin självstimulans i att kunna fullborda sina egna tankegångar, som talare ibland är. Så vackert och döfött. Och möjligen för den goda sakens skull... Men det är fel frekvens. Och likväl; Andens män är de mest vältaliga. Retorik och rationalism är ett kräkningsmedel för den andlig människa. Tro mig.

Vet du vad som ger ton åt bönen och där retoriken får underordnad plats? Ja, inte den ställföreträdande frälsningsbönen som undanrycker förlossningen och låter syndaren dö i barnsäng, men ropet från syndarens eget hjärta och mun. Under nöd. Vi behöver inga fler sympatisörer eller proselyter under lena, inställsamma och fromma ord. 

Jag har suttit på möten i min ungdom - också på en förmiddag - där Ordet burits fram och jag som yngling fått både gåshud och ståpäls av helig gudsnärvaro. Mig lurar du inte med akademisk briljans - om än så teologisk och retoriskt tillrättalagd. Mig imponerar du inte på med korta vägar mellan tankens klarhet och försäljarens uttrycksfullhet. Andligheten sitter inte där. Ohhh...var finns de spruckna och krossade kärlen, som Gud kan fylla så det läcker och räcker. Läcker ut till de behövande! Med himmelskt ljus och kraft. Vi behöver inget annat.

 Ja, i min ungdom där fanns varken tillgjord musik eller annan välartikulerat tal. Men där fanns tillbedjan i sång. Man tog i från fotbladen genom hela människan och sjöng för Gud och inför människor. Av hänförelse. Där fanns ingen professionalism eller artisteri. Det var fel forum. Ja, inför Gud är det fel forum. Nej, men där fanns rungande profetord under förtätad atmosfär. Människor blev befriade men inte under terapi utan genom kraft.

Jag har också, i min ungdom, hört äldre kvinnor brista ut i tungotal likt ljudet från ammunitionen av en kulspruta. De drog ner ett andligt regn över alla som satt i mötet. Ingen förblev oberörd. Ja, de slog ner pålar i Andens rike som ingen kunde flytta och det blev till råmärken. De var bärare av andliga upplysningar ingen kunde känna till, som om tilltalet inte orkade vänta längre, oansenliga kristinnor som inte var tillräckligt kultiverade att fråga efter mötesordningen - trots att de visste allt om uppförande, de fick pastorerna att sänka huvudena i helig vördnad och övertygelse då ett Andens nedslag försatte hela rummet i ett akuttillstånd. Himlen såg faror och behoven hos människor och agerade genom andliga gåvor - så långt ifrån ett kulturell akademisk högmod du bara kan komma. Liv eller död! Himmel eller helvete! Herrens röst var då på väg genom tungotalet.

Vad är tungotal? Det är en andlig omväg förbi all rationalism som ställer mänsklig briljans och självlivets berömmelse utanför. Ja, uttydningen väntade stilla på sin tur och kunde slå ner hos någon annan. Många blev hjälpta i ett slag. Av mäktigt tilltal. Den helige Ande är ingen skrivbordsprodukt för teaterkonstnärer eller pratmakare. Akademiker finner man på universiteten och inte i förlossningssalar. Gud fortlever och överlever alltjämt - verksamheter till trots. Han är inte beroende av dem. 

Rörstrandskyrkan är inte vilken kyrkoförsamling som helst. Vi skulle kunna jämföra den med församlingen i Jerusalem på Paulus tid - om vi relaterar till frikyrko-Sverige under 1900-talet och i överförd mening. Eller varför inte församlingen i Korint. Men det var länge sedan den jämförelsen var möjlig. De karismatiska elementen är idag alldeles för få. Filadelfiakyrkan som kom att bli ett andligt hem för tusentals människor under krigsåren och därefter. En självklar punkt för social verksamhet och mission. Idag är verkligheten en annan. Den har blivit så modern och anpassad till de verksamheter man behöver för ekonomin skull, att den blivit en del av gudstjänsten. Som många andra. En kyrka som byggdes av verkliga gudsmänniskor under depressionen på 30-talet, då folket var fattiga som kyrkråttor. Det var en annan tid, under samma namn, med en helt annan kristendom - för man kan ha namnet om sig. Jag vet att jag är hård.

Jag ber om ursäkt till alla som inte föredrar den lila färgen på fotografiet. Det gör inte jag heller. Lewi Petrus skulle svimma om han såg det kortet idag. Han skulle starkt ifrågasätta min dyra kamera och fråga om församlingen kunde hjälpa till med att köpa en ny. Estradbelysningen ser ut som belysningen på en nattklubb, i min föreställningsvärld. Och rökmaskinen vem skulle våga berätta för T.B Barratt, en så känslig ande som hans om den? Världen har hittat sina uttrycksmedel i Guds hus.

Jag tog faktiskt ingen annan bild av scenen. Allt blev lila. Det kunde blivit en annan färg. Det skiftade emellanåt. Vad spelar det för roll? Ja, vad spelar det för roll. Vi är ju barn av vår tid som inte längre vet om den himmelska världens andliga välsignelser. Vi rör oss horisontalt. Vi lever under en glaskupa där allt går igen i vårt eget kretslopp. Vi lever på gamla välsignelser och utarmad föda som tagit smak av vår samtids uppfattningar och trender. Vi lever under bekvämlighetsflagg. Vi behöver komma in under nöd. Jag vet inte hur det skall gå till. Hela vår kultur är i trängande behov av det.

Förr i tiden hette det - mer som ett uttryck - att bråkiga barn behövde man vända upp och ner på. Jag har en bestämd känsla av att hela vår kultur behöver vändas upp och ner på och skakas om. Om så inte sker går vi under. Jag är ingen profet men låter som en. Kejsaren är utan kläder. Det ser jag ju. Du som ber om väckelse...

Du vet inte vad du ber om.

 

Läs hela inlägget »

" Se över min tjänare som jag uppehåller, min utkorade, till vilken min själ har behag, över honom har jag låtit min Ande komma: han skall utbreda rätten bland folken."  Jesaja 42.


Texten är tveklöst en beskrivning av Jesus i all sin profetism. Men den rymmer också komponeter av mänskliga drag. För om vi bortser från de heroiska eller den inverkan som den här tjänaren skulle ha, så är det också mänsklig svaghet eller natur som beskrivs. Det ser vi i hjälpen som han får. Och vi behöver hjälp utifrån.

Se! Hur vackert är inte det observandumet? "Se min tjänare "... Och så kommer det: "Som jag uppehåller". Uppehåller!

Jag vet inte hur din gudsrelation ser ut. Jag vet inte heller hur ditt liv ser ut. Jag har själv bara varit människa en gång och kan bara referera till den person jag kom att bli. Men uppehåller det förstår jag. Och behovet av det.

Min utkorade! Det är och handlar om utväljelse. Det vet jag också något om. Det är det som sker när man väljer sin man eller hustru. Man utväljer. Utväljer gör man inte kalkylerande - även om trolovningstiden avser så. Nej. Inte om själen har behag till. "Till vilken min själ har behag "... Kärleken kalkylerar inte. Den tänker skaffa resurser för alla brister - om så vore.

Jag är övertygad om att det finns så mycket kärlek och värme från Gud att om den fick inta en människa, så skulle det kunna medföra stora förändringar. För vad heter det: "Över honom har jag låtit min Ande komma." Här spritter det för mig likt för Elisabeth med Johannes i buken. Den som ännu inte kan säga rör sig därinne. Sela.

Jag har den stadiga tillförsikten att Gud lever. Jag har den övertygelsen att Gud aldrig kommer för sent. Han kommer i rätt tid.


 

Läs hela inlägget »

Förkunnelse på YouTube

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Etiketter