_DSC9211-2.Mobilen

Strutsen.

"Strutshonans vingar flaxar med fröjd, men visar hennes vingar och fjädrar modersömhet? Hon lämnar sina ägg på marken och låter dem värmas på sanden. Hon tänker ej på att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa på dem. Hon är hård mot sin avkomma, som om den inte vore hennes. Hon bekymras ej av att hennes ungar kan dö. Ty Gud lät henne ej få vishet, han har inte gett henne förstånd. Men när hon piskar upp sig till språng, då ler hon åt både häst och man." Job 39:16-21.

 

En mycket märklig beskrivning från en av bibelns tidigaste böcker. Jobs bok. Skriven vid en tid då vårt samhälle och mellan mänskliga relationer var helt okända. Men ändå inte. Det är strutsen av fåglarna som här karaktäriseras och står prototyp för en företeelse. Fågeln med de starka benen. Benen som drar iväg och ifrån. Benen som med kraft kan sänka en häst och springa ifrån en man. Så står det skrivet. Strutsen är den enda fågeln som av hävd inte kan flyga. Vad betyder det? Hon kan inte se ovanifrån. Hon tror att hon ser uppifrån. Hon vill se från en mans höjd. Hon är också en manshöjd hög. Men inser det inte. En fågel skall upp i luften för att få perspektiv. I överförd mening: evighetsperspektiv. 

 

Beskriver inte de här raderna i Jobs bok en olycklig frigörelse? Frälsningens frigörelse gör människan harmonisk. Men inte i den här texten. Här råder disharmoni. Bedöm själva. Jag dömer ingen. Vi kan ändå känna igen följdverkningarna och de tragiska resultaten av vår samhällsutveckling. Kärnfamiljens upplösning. Vi strävar alla efter frihet, jämlikhet och broderskap. Här är det kvinnliga genuset i fokus. Eller rättare sagt äggen. Barnen. 

 

Har inte allegorin klätt av verkligheten naken? Det kan vi välja att blunda för.

 

Så stoppar också strutsen sitt huvud i sanden.

 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln