_DSC9211-2.Mobilen

Gudslängtan den obotliga

"Han är kungarnas Kung och herrarnas Herre, han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se." 1 Tim.6:16


Ibland är den sammantagna upplevelsen av livet oangenäm. Då längtar jag efter Gud! Det gör jag. Varför? Därför att något inom mig tillhör honom och kommer från han. Ja, tillåt mig...när otillräckligheten sätter in, skröpligheten, tillkortakommanden, missaktningar och synden som finns där i naturen...då längtar jag till Gud. Han är mitt enda hopp!

Texten säger oss att Gud bor i ett ljus dit vi inte kan komma. Mina tankar går naturligtvis till solen. Den största ljuskälla vi har. Dit kan man inte heller komma. Den brinner i eld. En omöjlighet. Men vilken inverkan den har.

Jag har alltid undrat hur stor Gud är i sin gestalt. Till längd och storlek. Hans konturer och framstrålning. Han som skapat hela universum - är han mindre än sin skapelse? Finns han inom sin skapelse eller har han en plats utanför? Han som ofta besöker oss med sin Ande. Så stort!!

Nej. Vi måste hänskjuta saken till att Gud är i en annan form. Gud är kärlek. Han är Ande. Likväl finns han och är en person. En gestalt. Jesus Kristus! Jag är så tacksam att han som är så mycket större än omfånget på hela hans skapelse också faktiskt tänker på en sådan som mig. Kan du begripa det? Det är svindlande. Det gör mig tacksam och förkrossad att en dag få välkomnas av honom och träda in i hans eviga boningar.

Det är då värt allt! Oavsett.

 

Etiketter: 1 tim 6:16

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln