_DSC7559Thommy4.MOBIL

Prövotider

"Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag. Han beskyddar mig i sin boning, han för mig upp på klippan."  Psaltaren 27

Det är en dramatisk tid vi lever i. Det är inte väckelsetider i vanlig mening då man vallfärdat till gudstjänster. Inte ännu. Men det kommer!

Jag ser i det hela stora och i det allt övergripande hur folksjälen nu plöjs och harvas. Det sker urskillningslöst på den enskildes bekostnad. Den enskilde som Gud är barmhärtig emot! Tro inget annat. Men detta är Guds timma. Jag ser också bortom ett svårt passage, en före detta biosalong där Guds folk kan samlas, där det av underordnad betydelse finns gott om röda fåtöljer i rader. Den som då är överlämnad till Gud ska där göra tjänst. När regnet kommer. - Helga dig, ja, helga dig.

En kvinna som uppges ha stängt sig inne i sitt hem och bara i princip haft kontakt med företaget som levererar maten till hennes dörr, uppges ha blivit smittad av covid-19. Hennes enda förklaring till att ha blivit smittad var att handtagen på papperskassarna måste ha varit kontaminerade av coronaviruset. Hon blev överraskande sjuk alla försiktighetsåtgärder till trots. Viruset som med tiden visat sig vara otroligt smittsamt och aggressivt.

Internationella valutafonden (IMF) uppgav igår att detta år redan står i parameter med den stora depressionen på 1930-talet. Detta är ingen prognos eller varning. Det är ett faktum. Så här långt.

Under finanskrisen 2008 blev i USA mer än 800.000 människor arbetslösa på en enda månad. I covid-19 spår så blev nyligen sju miljoner amerikaner arbetslösa på en enda vecka. Ett tiofaldigande på bråkdelen av en tidsaxel. Det är en förödande dynamik i dessa siffror. Vi har också en penningpolitik i stora delar av världen där minusränta råder. Räntan som annars är ett verktyg att stimulera ekonomin genom att den sänks vid arbetslöshet. Det verktyget finns inte idag. Det finns ingen ränta att sänka. Därför måste helt andra ekonomiska stimulanser till som urholkar statsfinanserna. De offentliga finanserna. Så dräneras ett välstånd och så uppstår på kort tid nationell misär där idèell verksamhet blir den allt mer bärande delen i ett samhälle. Så har det sett ut förr.

Hela vår kultur och kulturelit är just nu åtsidosatt. Kan du tänka dig? Rent kirurgiskt bortlyfta ur sitt sammanhang. De som hjälpte oss med förströelsen, med nöjena, de som hjälpte oss att inte ta livet så gravt allvarligt. De som satte nya normer och som bildade nya skolor i gudlöshet och ogudaktighet. Trendsättarna och fritänkarna på alla livets områden. Publiken har nu samlingsförbud med juridiken mot sig.

Jag tänker på generationen över sjuttio år. De utpekade. De som präglat nästa svenska generation för eftervärlden och för lång tid framöver. De med eller utan ansvarsfrihet. De som föddes på 30, 40 och 1950-talen. För Sveriges del var det ur en synvinkel epoken för den andra vågen av en väckelse som svepte över vårt land efter starka varningar till kristenheten om en förestående invasion av en främmande makt under senare delen av 1900-talen. Tidigt 1900-tal som förde med sig starka gudsmöten. Flera av varandra bekräftade profetord varnade under 1950-talen för katastrofen. Guds folk gick då i bön och saken avvärjdes. Det vidimerar historien. Samma generation är nu måltavla för en naturkraft där de är utpekade av våra myndigheter. Jag vågar knappt säga det men är detta kontexten?

Vi har precis genomlevt påsken på ett ovanligt sätt. Isolerade och desocialiserade. Vi har fått stängt dörren om oss och bestrukit handtag och hissknappar med alkogel, tvättat händerna till "blinka lilla stjärna" och återupprepat proceduren så fort vi tagit i något. En absurd situation. Bakom stängda dörrar och farligt öppna äldreboende har viruset ändå tagit sig in. Obarmhärtigt. Det har bara tagit liv. Tagit andan av liv! Och fortsätter att göra så.

Vi går in i väckelsetider av den typen som ingen kristen ber om. Som ingen normalt funtat heller önskar men som likväl får resultatet av ett arlaregn. Vi som trånade efter särlaregnets härlighet utan önskan om ytterligare konsekvenser för vår tro.

Arbetslösheten stiger nu fortare än en vårflod. Samhället står stilla - hela världen står stilla. Och håller andan. Vi respirerar nu alla allt mer i takt med förlorade intäkter. De uppsagda ser nu om sina hus. Man tvingas sälja av sin bil. Sin båt. Sin sommarstuga. Sin husbil och till underpriser. Allt för att rädda livets centrum - vår bostad. De sociala skyddsnäten håller en tid. En kort tid. Socialförsäkringssystemen ställer villkor på brist på ägande. Man kan utan att vara särskilt fantasifull förstå att i början på nästa vår så har vi en bostads och fastighetskrasch som kommer att sakna motstycke, om inget snart bromsar utvecklingen. Om inte tidigare. Tillgång och efterfrågan har tills nu varit ett race där fantasisummor blivit köpeskillingen för mångas bostäder i storstadsområdena, där efterfrågan och tillgång styrt priserna. Men arbetslösheten kommer tvinga marknadspriserna på bostäder att rasa då utbudet tilltar och efterfrågan avtar. I ett sånt scenario blir många bostadslösa och ruinerade. Kanske för livet. Det är spinneffekterna av detta tvärstopp på en världsvid ekonomisk härdsmälta. För ett osynligt virus skull.

Viruset hotar de äldre. De pekas också ut av våra myndigheter. De över sjuttio år, säger Folkhälsomyndigheten. Så märkligt och beklagligt. De som föddes på trettio, fyrtio och femtiotalet då Gud i folktron fortfarande levde. Det finns en kunskap om Gud som fyrtio och femtiotalisterna bär på - tillämpad, förnekad, upplevd, praktiserad eller ej. Den tron prövas nu i en smältugn. En mordängel går förbi. Då gäller det att ha sitt liv gömt i Gud! Eller har du ytterligare flyktvägar undan din ungdoms Gud?

Psaltarpsalmen som i en bättre bibelöversättning omnämner tält och inte hydda, den beskriver vår utsatthet men anvisar också en tillflykt. "Herren håller mig gömd i sin hydda/tält på olyckans dag!" Det står inte att han gömmer oss i en väldig borg på olyckans dag. Då hade vi kunnat somna om under falska betingelser och premisser. Nej, tältet är beduinens, det kringvandrande folkets hus. Ett tält är ett skydd mot sandstormar, mot vind, regn, sol och kyla. Tältet gömmer dig. Herrens tält är en säker plats - om än framställd i bjärt kontrast till en borg. Det är ju Herren som är tillflykten. Inte borgen. Därför är det ett tält i sin begreppsvärld. 

"Herren håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag", skriver David. Det är ett ord att hålla fast vid om än tältpinnarna ser ut att brytas av och det viner där ute. Detta är en nordanvind. Ja, det är en nordanvind. Den måste alltid komma före sunnanvinden. Vad säger diktaren; "Vakna upp du nordanvind och blås genom din lustgård." Nu blåser det.

"Jag ska slå allt förstfött ", heter det om Israels barn. Jag vågar inte uttala de orden. Det vore ett domsord. Säg gärna att jag inte har rätt att säga det, du som känner mig bättre. Eller att det är en usel reflektion eller en fel analogi. Men så fruktansvärt träffande till sin utformning i en tid då gudlösheten likt ett blylock lagt sig över oss.

Den som har fått kunskap om Gud, han vet vägen. Sök Jesus till din frälsning!

I dag är frälsningens dag. Inte imorgon.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Robert Vestergren » Gräv upp!:  ”Jag går igenom en ökentid, av sjukdom, svaghet och utanförskap. Orden om att grä..”

  • Siri » En kristens karaktär:  ”Underbart!”

  • Märta » Guds kroppsspråk:  ”Andefylld, levande undervisning ger du oss Thommy. Tack för det och all välsigne..”

  • Siri Åkesson » Guds kroppsspråk:  ”Tack Jesus!”

  • Märta » Så förleder Halldorf, Pingst:  ”Tack Thommy! Det kan inte nog värdesättas att du på detta klarsynta sätt tar bla..”

Bloggarkiv

Etikettmoln