_DSC7559Thommy4.MOBIL

Bärarna

Filmstaden stänger alla sina biografer - om än tillfälligt... Ur Expressen 17 mars 2020. Filmstaden stänger alla sina biografer - om än tillfälligt... Ur Expressen 17 mars 2020.


Som för en bunden tryffelhund som fått vittring på hela den omgivande terrängens nedgrävda tryffelbestånd, måste jag ändå hålla mig stilla och hemma ett tag. Gatorna gapar också tomma på människor, numera. Men det vore inget hinder! Att i sedvanlig ordning lämna Vasagatan och under proklamation gå hela Gamlabrogatan upp mot korsningen vid Drottninggatan är i sig en manifestation. Tiderna har på det viset blivit till det bättre. Förr i tiden var Gamlabrogatan en bilburen gata. Numera en gågata. Därför går jag triumfatoriskt mitt i vägen med mina plakat.

Uppgiften om att Svenska film nu stänger alla sina biografer i covid-19 tider, det tar jag med ro. Gud kommer på sitt sätt att ordna med en lokal. Jag kan säga dig att jag inte kommer att bli överraskad. I denna fråga har jag helt tappat omdömet. Omöjligt eller möjligt har här ingen inverkan på min uppfattning längre. Om så Gud skulle stänga en eller alla biografer samtidigt så har han den makten. Ibland gör Gud voluminösa mirakler under pompa och ståt. Andra gånger kliniskt kirurgiskt. Motsäg mig någon, som kan. 

Jag har sökt mig till bokhyllan och hittat Gary Wilkersons biografi över sin far, David. Varför just om honom? Ja, inte för att kopiera hans gärning. Det vore omöjligt. Visioner ärvs heller inte och de kan inte efterskapas med karbonpapper. Att på det sättet försöka plagiera en slags verksamhetsheroism är jag alldeles för klok för. Det vet alla som känner mig. Men Wilkerson var också buren av en vision. Det är brännpunkten här.

Jag vill känna in intensiteten av visionen hos mannen. Jag vill mäta bärvågen. Jag vill bese verkningarna av hans vision och lägga märke till de övertygande och trovärdiga uttryckssätten. Jag finner att de är kännetecknade som Höga visan beskriver det så väl, om när vännen hade stoppat in handen genom luckan - och sedan försvann! Bruden blev väckt av honom som doftade gott och som blev efterlängtansvärd. Så är det med visioner från Gud. De har en enorm dragningskraft och de sätter fart på budbäraren. Det är som ett uppvaknande.

Så här skriver Gary i en biografi om sin far David Wilkerson:

"Medan allt detta pågick bodde pappa ( David Wilkerson )i en liten kommunalt subventionerad lägenhet i Staten Island, på Victoria Boulevard. Hans arbete i staden med hektiska dagar och nätter hade blivit en heltidstjänst och han behövde säga upp sin pastorstjänst i Philsburg. Vi barn och mamma vi flyttade då hem till hennes föräldar, familjen Carosso, i Turtle Creek - en tillfällig lösning som inte var särskilt bra, tills pappa kunde hitta en bostad åt oss i staden.

Hans liv i New York var spartanskt. För min far kretsade allt - varenda minut, varenda tanke, varenda slant - kring Guds verk. Han använde lägenheten som både sovplats och kontor. Hans bror Jerry, som hade tagit värvning i flottan, hade genom familjen hört vad pappa höll på med och bestämde sig för att hälsa på honom på nästa permission. Min farbror blev chockad av vad han såg.

"Han hade en tältsäng och en kokplatta, och det var allt", säger Jerry. " Jag trodde att han skulle bo på ett fint och flott ställe, men han hade inga pengar. Jag sa inget till honom men jag tänkte: Han är tokig. Vad i hela världen sysslar han med? Jag trodde verkligen att det var något fel på honom."

------
"Han tog aldrig hand om sig själv", konstaterar farbror Don. " Han åt inte bra mat, och han bara plockade lite i maten." Mer än en gång hände det under den där pionjärtiden att pappa blev alldeles utmattad. Då hände det att han kollapsade, ibland mitt i en predikan, och fick föras till sjukhus.

------
"Och i en pionjärinsats som Davids handlade det om arbete dygnet runt." *


Att få sådana karaktärer stillasittande under en beslutsfattande vald styrelse där allt först ska fördras och penetreras fram och tillbaka är naturligtvis en omöjlighet. En bärare av en vision skulle förgås under tiden. "Glädjebudbäraren", som kommer över bergen, som psalmisten talar om - springer! Det står visserligen att "han kommer över bergen."  Ja, han tar sig över bergen som är hindren, men springer det gör han! Därför att det är glada nyheter. Evangelium är ett glädjebudskap. Men styrelser och kollegiala beslutsfattare lider av trögdjurets mentalitet. Och de lider av ekonomins kalkylerande förbannelser på trons område. De vandrar som sengångaren upp och ner över trädstammen och betraktar den på nytt varje gång och ur olika perspektiv. Ett på stället marsch. Det har inte budbäraren tid med då det inre livet brådskar.


 https://www.youtube.com/watch?v=AS6tQYJVO80

* (Ur boken: "Korset, stiletten, och mannen som trodde att allt var möjligt" av Gary Wilkerson. Förlaget: Bornelings.)
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Robert Vestergren » Gräv upp!:  ”Jag går igenom en ökentid, av sjukdom, svaghet och utanförskap. Orden om att grä..”

  • Siri » En kristens karaktär:  ”Underbart!”

  • Märta » Guds kroppsspråk:  ”Andefylld, levande undervisning ger du oss Thommy. Tack för det och all välsigne..”

  • Siri Åkesson » Guds kroppsspråk:  ”Tack Jesus!”

  • Märta » Så förleder Halldorf, Pingst:  ”Tack Thommy! Det kan inte nog värdesättas att du på detta klarsynta sätt tar bla..”

Bloggarkiv

Etikettmoln