_DSC7559Thommy4.MOBIL

Ovändelse eller förhärdelse

På den dagen ska Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet.

På den dagen ska det ske, säger Herren Sebaot, att jag utrotar avgudarnas namn ur landet så att man aldrig mer ska minnas dem. Även profeterna och den orena anden ska jag ta bort ur landet. Om någon ändå uppträder som profet så ska hans far och mor, de som fött honom, säga till honom: ”Du får inte leva, för du talar lögn i Herrens namn.” Och hans egna föräldrar, hans far och mor, ska sticka ner honom när han profeterar.

Det ska ske på den dagen att profeterna ska skämmas för sina syner när de profeterar. De ska inte längre klä sig i hårmantel för att bedra, utan man ska säga: ”Jag är ingen profet, jag är jordbrukare. Redan i min ungdom blev jag köpt som slav.” Om man då frågar honom: ”Vad är det för sår du har på händerna?” ska han svara: ”Dem har jag fått hemma hos mina vänner.”
   Sakarja 13


Profeten talar till Davids hus och till Jerusalems invånare. De är adressaterna i texten. Och till profeterna. En synnerligen bestämd grupp. 

Vad är det "jordbrukarna" säger i texten? Jordbrukare? När blev de det? De som var kända som profeter - som helt plötsligt blivit något annat. Hur gick det till? De som under en tid stod i en hårmantel och var visionära, men nu menade sig höra till ett helt annat skrå. Här ligger en hund begravd.

Deras svar minner mig först om profeten Amos förklaring till prästen i Betel, i en annan tid. Vad säger han? "Jag är en boskapsherde som lever av mullbärsfikon. Men Herren tog mig från hjorden och Herren sade till mig: Gå och profetera för mitt folk Israel." Här har du den ödmjukes rätta inställning till sig själv och till uppdraget. Men bland profeterna i Jerusalem hade äktheten gått förlorad och orenheten tagit över. Vilken förvrängning! Deras bekännelse är förvänd. De går från ett profetkall till att vara jordbrukare, påstår de. När kallelsemedvetenheten blir ett taktiskt retoriskt drag och inte ett ödmjukt skylande över sin egen nakenhet - för att Gud är större! Då är den falsk. Fasaderna rasar i takt med bekännelserna. Ja, hos de nakna profeterna som ej längre är skylda av en mantel av hår, förordnad under Guds överinseende.

Förtroendet för profeterna var så fatalt kört i botten att det som Jesus senare sa var ett osvikligt kännetecken på en profet; "att vara föraktad av sina närmaste, i sin släkt, i sin familj och i sin stad " istället blev till ett antiklimax. Profetens skydd är förföljelse på nära och ömma håll. Men när profeten blir förföljd för att han saknar Gud på sin sida, då är han redan av jord kommen - du jordbrukare med Kains sinnelag och framtidsutsikter. Vilken dom!

Ja, det skall ske på den dagen att man skall skämmas för sina syner. De skall inte längre gå i profetkläder utan räkna sig bland jordbrukare. De smutsklädda åkerbrukarnas skrå. Vilken bild. Profeten Amos bytte skrå och tillhörighet men la inte tyngdpunkten där. Att vara huvud eller svans. Det är varandras motsats. Grip ödlan i svansen men den kommer bara att släppa den för att undkomma! De obotfärdigas hållning.

"Vad är det för sår du har på händerna?, frågade man. "Dem har jag fått hemma hos mina vänner." Vilket svar av forna profeter! Det är då inte längre Gud som talar genom dem. Gud som mer än gärna ger sitt liv för sina vänner och förebrår inte någon enda av dem. "Se upptecknade är ni i mina händer", står det skrivet men aldrig; "dem har jag fått hemma hos mina vänner."  Jesu sårmärkta händer som är till läkedom och inte som ett uttryck för självömkan. Vi känner inte igen Gud hos dessa profeter längre.

Jag vill avsluta här. Guds ord rymmer det allt väsentliga men ser du hur profeterna som Gud gör upp med följer två huvudspår här; Man lutar sig mot sin bakgrund och man skyllde såren på vännerna hemmavid. Det är inte den botfärdiges hållning. Den botfärdige skyndar till Guds nådiga famn på ort och ställe. Att falla i människors hand är inte rådligt. Att falla är överhuvudtaget inte rådligt. Men den som faller reser Gud upp. Sju gånger!

Ja, att falla i den levande Gudens hand - det är rådligt.


 

Etiketter: sakarja 13

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Robert Vestergren » Gräv upp!:  ”Jag går igenom en ökentid, av sjukdom, svaghet och utanförskap. Orden om att grä..”

  • Siri » En kristens karaktär:  ”Underbart!”

  • Märta » Guds kroppsspråk:  ”Andefylld, levande undervisning ger du oss Thommy. Tack för det och all välsigne..”

  • Siri Åkesson » Guds kroppsspråk:  ”Tack Jesus!”

  • Märta » Så förleder Halldorf, Pingst:  ”Tack Thommy! Det kan inte nog värdesättas att du på detta klarsynta sätt tar bla..”

Bloggarkiv

Etikettmoln