- Se våra lampor slocknar!

Det finns ingen levande kristen verksamhet som överlever för alltid. Ingen. Det var väl inget gott budskap? Nej, det är det inte. Varje levande kristendom kommer lokalt en dag att ha stelnat och bli till en kontur av det den en gång var. Det är sorg i det. Men så lär oss livet.

Det måste tas nya steg och nya segrar vinnas i varje generation! Det handlar inte om traderad kunskap eller om uppfostringskristendom. Det handlar om eld! En eld kan inte brinna för evigt. Så länge den finns måste den i alla hänseenden underhållas av någon eller några. Man måste ständigt lägga på mer bränsle till en eld. Människor lever inte heller för jämnan. Det måste till nya initiativ och nya människor.

Maktstrukturer stelnar och verksamheter går under. Det sista du ser av en levande verksamhet är företagsdisciplinen. Konstruktionerna. Men mycket mindre av hjärtlig verksamhet. Vi är, ja, vi är, bara tjänare från början till slutet. Det var Kristus - vårt föredöme. Han som utgav sig själv intill döden på ett kors.

Jag såg för en kort tid sedan en av de sista arrangörerna utav väckelsemöten hur man flyttade och tidigare lade tidpunkten för väckelsemöten. Det är en markör. Ja, en markör.

Kärleken är en oerhörd drivkraft. Det är den. Där den finns där finns det inte nog med tid!! Där arbetar man dygnet runt. Ohämmat. För Gud! Då tidigare lägger man möjligen för att natten blir för kort att verka. Men bekvämlighetsflagg är aldrig en ledstjärna. Inte där.

Väckelsemötet har dött ut i vårt land. Det finns därför tjänstegåvor i Kristi kropp som blir inaktiva och arbetslösa. Det gör det. Väckelsemötets karaktär har en alldeles utomordentlig räckvidd att nå människor och få dem att avgöra sig för Gud. Väckelsemötet är en akut förlossningssal. Ett fältsjukhus för sargade. 

Förkunnelsen måste vara väckelseburen, väckande och utmanande! Det går inte att servera gamla rester som inte ens värmts på ordentligt. Näringsfattig, ljum och slarvigt serverad. Har du smakat en varmrätt som serveras kall någon gång, då förstår du min jämförelse. Man äter om möjligt i brist på annat.

Jag vet inte vad som skall till. Det gör jag inte. Men kärleken är en gigantisk kraft! När den brinner för Gud och för människors eviga väl...då finns det inga bekvämlighetsstrategier som skapar nya strukturer hitom vår egen komfort. Det är bara sorgligt nog ett uttryck för en låga som håller på att slockna. Har jag rätt att säga detta? Naturligtvis inte. 


Det är inte mindre sant för det.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln