Sållad som vete



Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Lukas 22:31

En av mina dyrbara vänner berättade för mig att förr i tiden när man sållade vete, så var det alltid två personer som stod mitt emot varandra med ett nät emellan sig. Eller en för ändamålet avsedd duk. Det tog tag i mig. Vetet la man på duken och sedan började den tumultartade behandlingen. Syftet var naturligtvis så långt avsiktligt gott. Man vill skilja agnarna från vetet. Ett ordstäv Jesus måste få tillerkännas ha myntat. 

Har du ätit havregrynsgröt någon gång och fått ett hårt skal med i den lena anrättningen? Det är ingen angenäm upplevelse. Havren är då av dålig kvalitet. Man byter märke och leverantör. Men bilden av att Petrus skulle sållas på det här viset är i sin förutsägelse lika brutal. Har Guds rike råd med sådana händelser när arbetet är så stort med att "vinna världen"? Behövs inte varje kristen arbetare vara "i toppform" jämt? Har Gud råd med att Petrus för en tid stiger ur sin gärning - för att inte tala om hans eget anseende - nog så viktig bland fromt folk? Ja, det är ett så viktigt mänskligt attribut att många gjorts obetrodda inför människor, i Guds rike, efter mindre försyndelser än en förnekelse vid en koleld. Genom oss själva känner vi andra. Du har aldrig gjort en fluga förnär. Därför har du heller aldrig fått något förlåtet. Den som har fått mycket förlåtet kan också förlåta mycket. 

Borde inte Herren skydda oss bättre så att vi inte tappar styrfart i arbetet för Guds sak  - genom en enda förnekelse under självbevarelsedrift? Frågan är barnsligt uttryckt men vi är också barn till Gud då prövningarna drabbat oss. Då blir vi ömma och utsatta. Säg den som inte Herren då förbarmar sig över. Förbarmar sig... Använd det ordet ofta. Det får inte dö ut. Säg det! Praktisera det.

I dagens text handlar det inte om fina bilder från ett familjejordbruk. Nej, här är det djävulen som är regissören. Han, en fallen ärkeängel. Så miserabelt det bara kan bli. Och han tar sig inte ur det. Han kommer heller aldrig att få hjälp med att ta sig ur det. Men för Petrus blev det ödesdigert. Och Jesus visste om det och tillät det ske. Ohhh...Jesus som alltid vaskar guld ur våra liv! Det finaste från Ofir. Han som vet att den svåra behandlingen kommer att medföra styrka till andra som faller igenom. Petrus och hans bröder. Ja, om Petrus omvänder sig efter förnekelsen, vill säga, för det finns alltid en risk med människan. Hon är oftast sin egen värsta fiende. Stolthet, bitterhet, besvikelser kan förstöra en ljus framtid och ett rikt nu. Det finns det tusen exempel på.

Vem håller i den andra sidan av duken i denna beskrivning? Om nu djävulen håller i ena sidan av duken och är så ivrig på att sikta Gudsmänniskor. Han håller ju inte i fyra tömmar. Om striden bara vore från avgrunden skulle vi lätt kunna urskilja den och vara på vår vakt. Men så lätt är det inte att nysta bland aktörerna då man blir sållad. Vem håller i dukens andra sida? Du själv! Dina böjelser och dina svagheter. Du som samtidigt är föremålet för genomsläppet, för fallet, för förnekelsen, under ett bättre vetande. Vi faller så lätt i vår svaghet. Det onda verktyget djävulen har till sitt förfogande. 

Vi som skulle vara ett bröd för världen. Den färdiga produkten för hungriga människor. Men inte sällan blir vi de fröskidor som både svinen och en bortavarande son mättar sin mage med, i de bittras och de fallnas samkväm. Vi faller så lätt igenom. Vi ger ingen mättnad. Till slut får vi själva tigga oss fram.

I Jesaja så står det om Satan och om hur vi i framtiden skall få se honom i egen hög person. Det står att vi kommer att förvånas. "Är detta den man som kom jorden att darra och kungariken att skaka "...osv. Ett möte som inte intresserar mig. Han vet redan nu att han är en förlorare. Dåliga förlorare kan bli nog så utåtagerande. Far ut! Gå in i svinen. Tills vidare.

Det vore ju på sin plats i det här sammanhanget att påminna oss om att den luttring som med hjälp av djävulen kan komma över en människa, den sker av två par händer. Det gör den. Kanske att de andra två händerna är minst lika farliga som djävulens. Vår egen frestelse. Varför? Jo, det är svårt att sålla om man bara är en som skakar en duk. Det behövs två. Kan man omintetgöra den ena så vore genomförandet begränsat, om du godtar min bild. Här blir striden både andlig och själslig på samma gång. Det är det problematiska. Djävulen har ingen själ. Men vi är själiska. Hans favoritämne!

Min vän. Bortom förnekelsen - där finns nåden. Bortom fallet - där finns nåden. Bortom synden - där finns nåden! Synden är ingen given väg att gå. Men om du faller så har vi en förespråkare inför Fadern. Han är nådig. Han är kärleksfull. Gå sedan och styrk dina bröder, sa Jesus. Jag tycker mig höra Jesus se fram emot det passaget - om än under ängsligt överinseende.


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln