Att tjäna Gud...

Vi människor är känsliga. Det är jag också. Vi söker ofta uppskattning för våra insatser. Åtminstone förväntar vi oss något gott av andra i den utsträckning vi själva ger gott. Uppskattning... som de flesta av oss får med modersmjölken. En del går till och med ner sig om positiv feedback uteblir och det för det minsta. Uppskattningar - som lever ett friare liv än en lönesatt fast förvärvsinkomst, bjuder alltid på mersmak. Vi människor är sociala och socialt inriktade. Vi behöver känna oss betydelsefulla och omtyckta. Vi har det så lite till mans.

Men låt mig ur ett annat perspektiv få berätta om Jenny Lind som i början på 1800 talet var en stor operasångerska. Hon hade en kristen bakgrund. En gång fick hon en kallelse av Sveriges kung om att närvara och sjunga på en kunglig fest. Hon uppges ha tackat nej till sändebudet. Kungen tog därför själv initiativet och åkte hem till Jenny Lind för att övertala henne. Vilken ära!

Vet du vad hon lär ha svarat kungen?

" Förlåt, ers majestät, jag har en större konung i himmelen, mot vilken jag måste vara trogen. Jag kan inte uppfylla ers majestäts önskan, utan att bryta min himmelska konungs bud och bedröva honom. Förlåt därför, att jag måste vägra gå in på ers majestäts framställning. 

Vem av oss skulle så sätta ett Guds perspektiv på vårt eget liv i en sådan situation? Det är så långt ifrån ett "cross-over tänk" man bara kan komma. Nej, de bästa av oss får istället medalj av kungen för en välförtjänt samhällsinsats. Och man myser. Vi andra låter oss imponeras och övertygas: så skall man lyckas här i livet.

Hur tror du Gud upplevde den bekännelsen av Jenny Lind? Den tog. Ja, den tog.

Att leva med Gud har med kärlek att göra och med privat förtrolighet inför honom. Berättelser som kan bli till vittnesbörd och riktmärken för andra.

Relationer med Gud som är kvalitativa och inte bara är religion. 

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln