Gud behöver inga hörapparater!

"I kejsar Tiberius femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes landsfurste i Galileen, hans bror Filippus i Itureen och Trachonitislandet och Lysanias i Abilene, och när Hannas och Kaifas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. Han gick ut i hela området runt Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord.    Lukas 3

Jag älskar den här inledningen och inramningen av texten. Den är så exklusiv. Likt en inledning i ett domstolsprotokoll. När skedde det här? Då!! Precis då. Skulle ett litet påstått tilltal från Gud kunna mäta sig med väldiga furstars verksamhetsradie i en hel samtid? Har då Guds tilltal blivit så ovanligt? Ja, tänk för att det har det. 

Tidsangivelsen kan verka kronologiskt grovhuggen och oprecis. Men om vi hade möjlighet att följa alla dessa potentater som skriften räknar upp för oss här och lägga deras verksamhetstid ovanpå varandra i ett mönster, så skulle vi säkert till och med kunna årstidsbestämma det himmelska tilltalet. Skriften framhåller och gör tilltalet så viktigt. Himmelen hade inväntat det så länge. Jesus var nu född till jorden. Han som verkade som förbundets ängel under gammal testamentlig tid men som nu får träda in i sin fulla tjänst. Som människa. Som återlösare. Som Frälsare. Gud behövde en bulldoser att gå framför honom. En som i Elia ande och kraft kunde lyfta upp vikten av att göra bättring. Om inte människan är villig att göra bättring då går frälsningen henne förbi. Hör du det, du som förkunnar? Man måste i motsvarande grad öppna en dörr innan man kan gå in någonstans. Det är samma sak. Gud är ingen tjuv! Han bryter aldrig sig in. Han knackar också på ditt hjärtas dörr. Vill du göra bättring? Känner du inte behov av det i ditt usla tillstånd? Då får du gå ett varv till i elände! Slutligen skall svinmaten påminna dig om Guds utsökta rätter där hemma.

Åhh... det himmelska tilltalet som inte behöver något ombud. Som inte frågar härskare om lov eller mänskliga styrelser om lämplighetsintyg. Gud gick förbi dem allesammans och är mycket demonstrativ i det. Han som inte blundar för verkligheten utan går rätt in i den. Med sin tjänare Johannes. Så dyrbart!

Gud kan i vissa lägen inte använda sig av det ordinära. Det ordinära blir med tiden alltför stationärt. Men vad har en kamelhårsklädd man i profetgördel att erbjuda som inte ett helt prästerskap i kult och i glans i mänsklig kraft har? Ingenting! Resurser lika med noll. Vad skall vi ha honom till då? Jo, till en röst som ropar i öknen! "Bered en väg för Herren!! " EN väg. Inte två.  Gud måste frigöra någon för ett högre syfte - ja, Johannes var sedan länge utvald, kallad och förutbestämd. Det är också du och jag om än i ringa grad. Om vi håller vår kallelse dyrbar och högt skall vi se att Guds plan får ett gott slut med våra liv. Många håller sin kallelse högt inför andra. Det kommer aldrig att medföra något bestående. Håller vi vår kallelse högt inför Gud då motsvarar det som skriften säger att vi skall göra; "Var därför desto ivrigare, bröder, att befästa er kallelse och utkorelse. Gör ni det ska ni aldrig någonsin falla." 2 Petribrev 1:10

När Gud kallar en människa och ger henne ett uppdrag och det handlar ofta om ett förkunnaruppdrag, då är det för att Gud har något särskilt att säga för en tid. Inte sant? Här är Gud ensam suverän! Han tar och formar kärlet som han tänkt det och kärlet får formas på drejskivan likt lerdegen under nog så turbulenta former. Så uppfattar vi det i alla fall. Det måste rörelse till. Turbulens under kontrollerade former. Gud har allt i sin hand. 

Sedan och här blir jag själv så rörd... så avslutar Gud - likt krukmakaren - med att sätta två handtag på kärlets eller amforans motsatta sidor. Det är mer än en lustifikation. Det är våra öron!  Våra andliga öron som inte behöver några hörapparater eller proteser för en förkunnargärning.

Har du fått ett budskap från Herren då är ditt inre översvallande av ord! Sköna ord. Mäktiga ord. Då behöver du likt Johannes inte leta efter några Döda havsrullar för att läsa innantill. Då säger du istället med en profets fasthet: - Så säger Herren. Det tilltalet är så annorlunda än allt annat att hela ditt inre rymmer det. Med sprängkraft. Det blir då mindre behövligt att leta bland predikoutkasten vad man skall säga. Kyrkoårets texter...Nåt så patetiskt. Det vore som att knöla in en dagstidning i en radio som sänder under högsta volym.

Helt överflödigt.