Att förkunna Guds ord

" Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning." Joh 3:34

Jag skulle vilja rikta mig till dig som förkunnar i Guds ord. Ja, faktiskt! Anspråksfullt och förmätet? Anspråksfullt kanske. Ibland kan goda råd vara både dyra och värdefulla. Men låt mig få ställa mig i och på Guds ord. 

Vem som helst kan tala Guds ord. Vem som helst! Men det blir också hur som helst därefter. "Guds ord återvänder inte fåfängt utan verkar vad det är utsänt till." Javisst! Men det är inte det jag vill tala om här. 

Skriften säger oss att den som är sänd av Gud, talar Guds ord. Men Gud säger inte samma saker hela tiden, vid varje situation, till varje människa. Det gjorde inte Jesus. Det gör inte vi heller. Guds ord finns nedtecknat för oss i skriften. Det är grunden för vad Gud talar till oss om. Bokstaven är statisk. Men den som Gud har sänt talar det som Gud vill ha sagt just där och då. Det är en stor skillnad på det! Bibeln är en bok. Men Gud är ju varken en bok eller ett manus. Läsa utläggningar innantill får prästen göra. Det är hans jobb. Han får betalt för det. Han har på det viset tömt sin lokal intill nästa begravning då de närmast sörjande är så illa tvingade att komma tillbaka. Så skall det inte vara.

Det ser i bibeltexten ut som om det fattades åtminstone en mening. Ja, det kan upplevas att det fattas en hel värld av förklaringar mellan den här huvudsatsen och dess bisats i bibelordet jag utgår ifrån här. ...för Gud ger Anden utan begränsningar. Vad menar aposteln och vad utelämnade han i sin tankevärld?

Var finns Anden någonstans? Ja, han finns i förkunnarens hjärta. Han finns i hans liv och över honom. Anden är inte nedtecknad. Guds ord är nedtecknat. Fullt av bokstäver. Det finns inga begränsningar i Anden. Men bokstaven är begränsad och kan döda. Vi människor är bristfulla och har massor av begränsningar. Men inte Anden! Det är den positionen en förkunnare skall stå i. Guds ord genom Anden! Guds Ande som vet allt och som för fram det aktuellt och i realtid.

Låt mig i denna lilla uppmaning - för det är mitt ärende här och utan att adressera det till någon särskilt - ändå få säga till dig: Förkunna aldrig med och under ett kompendium. Aldrig! Varken litet eller stort. Varken hemligt eller fullt synligt. När du gör anspråk på att ha något att förkunna då skall du vara så genomdränkt av det du skall förmedla att läsa innantill konceptet är överflödigt. Du skall inte röra dig i den dimensionen. Det är mer än en teknisk fråga. Det är en trovärdighetsfråga. Javisst, om du har ett föredrag eller liknande då kan du göra precis vad som anstår dig. Ta med kartor och allt möjlig illustrativt och förklara dig fram tills församlingen somnat. Men inte när du förkunnar! Det är i så fall bara ett uttryck för hur halvdan du är i din relation till budskapet. Budskap är sällan nedtecknade. De är som tungotal. Omedelbara! Stå då hellre över ett kast. Sådana som dig - i den ställningen - går det hundra på dussinet.

Men förkunnar du då är det på sin höjd bokmärken för aktuell bibeltext som är tillåtet. Skall du vinna några segrar med din förkunnelse då får du faktiskt börja vara seriös och vara förberedd. Verbalinspiration är inget förutsagt, nedtecknat på papper. Börja i köttet! I minnet. I texten och i dina minnesutkast per definition. Det är att veta på ett ungefär vad du har för ärende. Disposition, människa! Gör du det så kommer ditt ärende att skapa atmosfär. Och Anden kommer att tala genom dig i pulpeten. Tappa kontrollen lite. Rör dig i ditt ämne. Gud kommer hjälpa dig. Du måste tala med bönder på bönders vis. Det kan den helige Ande.

Att läsa innantill...det gör folket på egen hand hemma. Det är bara ett uttryck för en medioker tjänst och ett slarvigt utfört arbete. Gör du så kommer du inte bli trodd och får ingen genomslagskraft.

Men är du så intresserad av vad du själv talar om, att du kan ditt ämne, då har du inte bara besparat skogen skövling, du har också tagit din tjänst på allvar.